Man vaknar. Man ser att det ju är ljust ute fastän det är så tidigt att det kan kallas ”i ottan”. Man blir nöjd. Man vill som Rönnerdahl skutta ur sängen.
– AAAAARRRRGHHHIOOOO för faeeen! vrålar man i nästa sekund när fötterna nuddar golvet som är så isande kallt som det någonsin har varit.
Ronja Rövardotter hade säkert på något sätt kunnat kalla det där morrtjutet ett väldigt positivt vårskrik, men si på det humöret är jag nu inte. Det positiva alltså. Liksom:
Såsom britterna diskuterar vädret, gör även jag det i dessa snövädersdagar. På samma sätt som jag tjoar av snöglädje i december, fnyser, suckar och stånkar jag av snöaversion i april. Jag hötter med näven åt kylan och tassar ut barbent till brevlådan (där det ju inte ligger nåt nuförtiden) som för att lura någon.
– Far och flyg, förbannade april! säger jag i detta nu … och andas sedan i lönndom på utetermometern eftersom det liksom verkar vara den som styr mitt humör.
Fotnot
Ordet sekrutt har snart tio år på nacken. Just sayin’.
Stånkar du inte av snöaversion?
Tre frusna hundar som kryper under täcket är visserligen ganska utrymmeskrävande, men ack så värmande och gosiga.
Då blir man mer årstidsimmun.
Något svalkande är det dock när största hunden går ut på morgonpromenad själv vid tre-fyra på morgonen.
Trots idog träning så kan hon bara öppna dörren, inte stänga den.
Ah, fnysandet tog över prepositionshjärnan! Tack! I fix!
Aprilväder
Japp, aprilväder. Vi har åkt bil (från Göteborg, som vi åkte till i går). Solregn är ju ett vedertaget begrepp, men solsnö talas det mera sällan om. Så vi har åkt i sol (men nåja — det var en del moln också) och fem grader varmt, och mött yrsliga små torra horisontella snöbyar då och då.
Nu snöar det på tvärsan för tredje gången idag!
Grrrrrr.
Aprilsnö är fåragö!
Enligt, om inte bondepraktikan, så i alla fall en bonde.
Snö så här års tvättar ur en massa kväve ur atmosfären, och det är ju rätt bra.
af Klintbergs Folkminnen efterlyste varianter av Aprilsnö för ganska många år sedan.
Gammelmormor hade alltid trott att det hette Aprilsnö – fårajö. Dvs att om det snöade i april så skulle fåren inte få något att äta. Ajö till dem.
En granne hade trott att det var Aprilsnö – vårandö. Och det tyckte den stämde dåligt. Han hade upplevt rätt många snöväder i april och levde än.
Varianten Aprilsnö ger våratö var också uppe som förslag. Tanken var att när aprilsnön töat bort så skulle våren vara på riktigt.
Den gödsel man får efter får är inte mycket att ha. Och inte snön heller.
Nu får jag fan ta mig i kragen. Det är ju inte som när det snöade på midsommarafton, liksom.
Seså, Lotten. Ta på dig varma kläder och se tiden an!
Minusgrader ute igen, flera stycken. Bah.
Seså, Annika! Ta på dig ett par färsiga sockor!
Te! Massor av hett te!
Oh, jag har ett fluffigt duntäcke, Annika!
(Och även om det kanske inte värmer: en knäckemacka med chiliost.)
Jag har värmt mig med att skicka in en liten text fyrtio minuter före döstrecket. Hurra!
Så ska en slipsten dras!
(På mitt cv, som jag får alla konstiga jobb på grund av, står det att jag aldrig har missat en deadline. Och det är dessutom sant.)
Deadline-avdelningen är en av mina favoriter vad gäller den nya uppkopplade världen — tänk att jag är så gammal så att jag har varit tvungen att veta vilka postlådor som töms senast, och exakt hur dags, för att få iväg saker rätt datum. Och nu behöver jag bara kika lite på datorklockan medan jag jobbar färdigt!
Präxist som jag tänkte på färsiga sockor så läste jag färsiga sockor. Scaaary!
Låna en halsduk av dottern och linda runt magen, och dra en Dobbymössa över öronen.
Just nu längtar jag lite efter färsiga sockor. Fast jag har tofflor på futtrerna.
(Undrar just varför jag var på väg att skriva offlor. Vad är offlor? Flera offlor, en offla. Hm. En offla kan vara … en som inte ville bli våffla utan smet. Eller en engelsk halsduk — muffler — som man har tagit av sig –offler.)
Mäh — det skulle stå offla där det står ”offra” också. Dumma stavlare.
..
Tihi. Jag smög in och rättade. En offla är en offla.
/Lotten
Vi har varit hos föräldrarna och släpat ner lådor från vinden, där de tydligen har stått sedan sjuttiotalet. Ett antal lådor med mina kläder från när jag var en liten Brid har skänkts bort till bättre behövande (vi sparade en liten låda med de mest nostalgiska plaggen), ett antal gamla skolböcker och handväskor är nog också på utgående, några andra böcker har jag lagt beslag på, en del släktpapper begriper ingen varför de hamnade däruppe. Men vi hittade ett par färsiga sockor som inte var för små! Och ett antal strumpor och sockor av mer neutral karaktär.
Härmed meddelas: det är plusgrader och jag kommer att CYKLA in till stan på ett jobbmöte!
(Det enda förvånande i den där meningen är egentligen ”jobbmöte”.)
Mitt alias är Nyfiken. Nicke Nyfiken.
En dag, snart …
Hihi. Tihi. Skrrnnnfff.