Jag kom plötsligt på att det ju är första advent och att jag ”borde” ställa fram eljusstakarna. Så jag rotade fram dem.
Vi hade en italiensk gästforskare boende hos oss för några år sedan och han berättade om detta osannolikt vackra och fantastiska som händer i december:
– Svenskarna förvandlas från att vara muttrande hedningar till att äppelkindat anamma den kristna tron och tända sjuarmade ljusstakar i alla fönster! I love Sweden!
Så visst ”borde” jag väl ställa fram stakarna – om inte annat så för att glädja alla som oroar sig för vår plågsamt vacklande religiositet? Så jag letade. Och fann nio stycken av olika modeller och årgångar.
”Funkar” hade jag skrivit på två som funkade. Ingenting hade jag skrivit på resterande sju – som inte funkade ett endaste dugg. Inte minns jag hur detta ordningsamma förfarande kom till stånd runt trettondagsafton för snart ett år sedan, men imponerad blev jag.
Och sedan försvann två konstiga timmar när jag bytte lampor, skruvade isär stakarna, eltejpade och fäpplade samt svor. Resultatet är enastående:
- De två ljusstakarna som det stod ”funkar” på, funkar.
- De andra sju är precis lika döda som de var för två timmar sedan.
- Jag vet nu att jag behöver köpa förstoringsglas om jag ska kunna se vad det står på de förnicklade, små glödlamporna.
… och jag som hann skriva om elljusstakar i förra båset.
Faktum är att jag ställde upp mammans i dag på eftermiddagen (eftersom varken jag eller syster ska dit i morgon). Hon har fyra. En lös (ja, jag böjer faktiskt ”lysa” starkt nästan lika ofta som svagt, åtminstone i tal) på första försöket, de andra tre var dööööda. Två till gick att få liv i efter idogt lampbytande. Den sista kan det inte bara ha varit en kaputt lampa i utan (minst) två, men då fanns det bara en reservlampa kvar (och är det två kaputta så får man ju ändå byta i en himla många kombinationer innan man har prövat alla).
Förresten, är det där spöklika barnet ens ett barn? Jag börjar undra om det är en docka. (Brrr …)
Så … var är elljusstakslampprovarprytteln som kan bli nästa års bestseller?
Skogsgurra: hur tillverkar man en sådan billigt och med en jätteförtjänst så att jag äntligen kan åka till N.Y.? Som en batteriprovare, liksom!
Nu är det så att jag sedan i fredags morse har hunnit sova blott 4 timmar, så nu lägger jag mig att sova under köksbordet.
Eller nåt. Ah, sedär, en strumpa som huvudku… zzzzzz …
Ja, just en sån skulle jag ha velat ha klockan elva minuter i fem (när jag suckande gav upp).
(Stavningsavrättaren bestämde att jag ville ha en son i stället för en sån, det var mycket överraskande. Jag fick smiska den hårt.)
**Schhh!**
Inget framme här än, men jag har köpt hyacinter och en amaryllis. Det är rekord. I fredags kom dessutom en av döttrarna hem med en liten bordsgran av plast, lite bestört över min adventsignorans. En annan dotter pyntar det som redan står framme, med ögon och glada munnar. Det blir nog jul här med vad det lider.
(Idag MÅSTE jag putsa fönster. Efter ommålning av huset i somras, då fasaden (och rutorna) spolades med vattenslang har jag inte putsat …)
Mina stakar och stjärnor kom upp redan i fredags och fungerade varenda en. Kvalitet i vissa fall och tur i andra.
Dax för semlor, semlor i advent är ett måste. Lite som dom bruna bönorna på julbordet.
Kräftor, semlor och kalops på första advent! Härliga traditioner!
Även i vårt hednapörte lyser numera ett par sjuarmade. PLUS en adventsstjärna som förre inbyggaren lämnat efter sig. Eftersom förre inbyggaren var omåttligt road av små elektroniska manicker hittade vi också en tevesimulator som jag i ett anfall av kreativitet stoppade in i adventsstjärnan. Så nu är det välförsett med lysande och blinkande mojänger i fönstren. Viss mysfaktor infinner sig.
Men granarna, minns att detta är första gången vi har granar på samtals avstånd – tidigare var närmsta granne 500 m avlägsen, har pyntat träd och fasader på äkta youtubemanér. Dit har vi inte hunnit.
Provgrunka för lampor? Uppsök en Biltemabutik och be dem leta reda på en multimeter (15133) för 119 SEK. Med den kan du kolla resistansen i lamporna. Mät en OK lampa och använd resultatet som riktvärde när du kollar de övriga lamporna. Långt över och långt under är fel. Ungefär samma är rätt.
Användbar liten grunka i elektriska sammanhang. Men använd aldrig strömområdena (mA, A etc).
”Men använd aldrig strömområdena (mA, A etc).”
Hm. Intressant. På så vis.
(Sa Lotten och satte sig att googla.)
Vi plockade fram en ljusastake (jo, stavningskontrollen, det ska vara ett A i mitten, så det så) och två stjärnor igår. Egentligen tycker jag att det inte ska vara mer än en stjärna per bostad, men fick ge mig när jag flyttade ihop med groomen. De sitter i alla fall så att man inte kan se båda samtidigt.
Korrekt tid för sånt tycker jag är kvällen före första advent, vid helgsmål eller när det mörknar eller så.
Skogsgurra, vad är en tevesimulator?
Google is your friend, Brid. Vi visste inte heller vad det var när vi hittade den.
Det är en apparat som gör att tjyvarna luras tro att någon sitter hemma och tittar på TV. I själva verket är det en liten dosa med lysdioder som växlar färg och ljusstyrka på tevetypiskt vis. Passar bra att sätta in i upphittad adventsstjärna.
Nu har jag förstått att man fortsättningsvis ska köpa LED-lampor till stakarna. Men då faller idén med multimetern eftersom de inte lyser vid resistansmätning.
Å andra sidan kanske LED-lamporna aldrig går sönder …?
Ett sånt fyrkantigt batteri, som man har i brandvarnaren, använder jag för att testa lamporna. Lättillgängligt, billigt, enkelt.
Ah! Pangens Pia!
”Ta ett 9V-batteri och håll sockeln på lampan mot ena polen och botten på lampan mot den andra polen. Glimmar det till i lampan så är den hel. Fungerar att testa både LED-lampor och vanliga lampor på detta sätt. LED glimmar dock bara till om plus- och minuspolen ligger rätt mot lampan, så prova åt båda håll.”
So much for Expertise and HiTech!
Som vi brukar säga: ”Så kan man ju också göra – men det är ju inte rätt”
Fast det är det ju.
Här har det precis pyntats (i elfte timmen). Elljusstaken är jämngammal med mig, sisådär 45 år. Den lyser fint, trots en plötslig och ofrivillig vända i golvet härom året. Stickproppen är bytt en gång och numera är den försedd med ledlampor. Blir lika glad varje år när jag tar fram den. Den har ju ALLTID funnits.
När polishuset i Uppsala (som är det uschligt prydliga huset på första bilden) var nybyggt hade man till advent satt stakarna så att de bildade en jättestor julgran. Det var lite tjusigt, faktiskt.
Men – vi har inga elljusstakar! Och inte har vi nån bil heller … Finns det nån bokstavskombination för detta, tro? Normalt kan det ju inte va, det förstår vi.
Har inte heller elljustakar, har istället desto fler med stearinljus. Familjen svettas när jag tänder upp huset.
Ett boktips i elljusstaketid: God jul av Jonas Karlsson. Apropå polishuset i Uppsala.
Det var då själva …
Samtliga tre elljusstakar på plats — ja, nu ja! Två fungerade direkt. Den tredje var jag på väg att ge upp hoppet om.
Tur att det finns en rimlig metod för att identifiera trasiga lampor i elljusstakar — om man har en annan som fungerar som den ska, alltså. Då prövar man varje lampa i den bevisligen fungerande staken (genom att byta en i taget, då).
Så gjorde jag alltså, och kunde konstatera att hela tre lampor var paj i den trilskande mackapären. Bytte dessa. Den lös. Flyttade den till platsen där den ska stå … och då lös den inte längre!
Stark misstanke om fel på själva grejen. (Glappkontakt någonstans inuti — det hade en numera likviderad stake för några år sedan; den blinkade glatt om man puttade det minsta lilla på den, så den vågade jag inte ha kvar.)
Svor. Drack kaffe. Spelade ett urfånigt litet spel på internätet. Svor lite till. Tänkte ”men — kanske — ändå — fast — nåja” och gjorde om den ovan beskrivna lampprovningsproceduren. Jo minsann, en lampa till hade gått sönder (på något vis, medan jag gick från ett eluttag till ett annat)! Bytte den. Staken lös! Lyser nu!
Vilket intressant liv jag lever.
Nu måste jag nog göra något vettigt också. Var är mitt kollegieblock? (Tänk, jag är så gammal så att när jag helst skriver kladdar och utkast för hand — jag kan inte riktigt tänka utan en penna i handen.)
… och så bör man ju ändra på ett ställe när man ändrar på ett annat. (Dumbe.) Vilket praktexempel på okorrad text det står i min sista parentes!
”Jag är så gammal så att jag helst skriver kladdar och utkast för hand”, var vad jag försökte hävda.
Och nu prokrastinerar jag uppenbarligen också.
Hej, vad gör ni nu?
Jag trasslar ut DRT.
… oooooh ….
*börjar darra av förväntan*
Jag skulle laga mat – men, ska bara –
– så jag prokrastinerar väl här!
Kanske skulle man lägga sig i kalenderträning.
Går det överhuvudtaget att göra?
Stjärnor, ja det borde jag ju fixa också. Är dock nöjd efter att löpt ut i skogen och plockat stjärnbusklav till stearinljusstaken. Den är viktigast. Och så har jag kompletterat med några riktigt kitschiga tomtar/ snögubbar från Insjö-sonen.
Utländsk gästforskare, religion/kristendom, kulturkrockar, ljuschiffer, hemliga meddelanden, mystik och ond bråd död.
Det måste vara Dan Brown.
Vi har tvingats justera årsresultatet lite och har just beställt en 3D-skrivare. Första projektet (efter den där perfekta tvålkoppen som vi alltid längtat efter) blir nog en elljusstake med lysdioder. Om det skulle passa med en gnagarpyntad sådan i Råttboet så ska vi försöka åstadkomma en. Men bil vore oklokt att skaffa. Så det blir det ingen.
Elljusstakar har vi inga.
Alla fem adventsstjärnorna lyser efter utbyte av en transformator, en kontakt och tre lampor. Allt annat säsongsbetonat på plats sedan klockan tre igår då vi hade något femtiotal vänner här på glögg. Idag arbetar jag bara lite och tar det mycket lugnare än jag gjort de senaste dagarna.
Dieva: Stjärnbus-klaven fanns inte med där i Ninjas förtjänstfulla presentation. Var dyker den upp? Är det en felstavad bas-klav, månne?
Åhå, aha, ÖR, det finns en annan klave som man kan vara klavbunden av (rulla neråt, bara, så står det ju där). Så en stjärnbus-klav kanske är den man fängslar en sån som Charlie Sheen i när han har betett sig nu igen.
(Ursäkta. Men nu har jag faktiskt, och på riktigt, arbetat såpass så att jag har en någorlunda färdig text i datorn som får jäsa tills i morgon [alla texter man arbetar med mår bäst om man kan ignorera dem ett dygn och sedan skåda dem med fräschare ögon, ty först då ser man ifall man har varit mindre än lyckad]. Först i morgon kväll är den dödsstreckad. Tjoho!)
Det är så sant som det är sagt, Annika. Man borde verkligen låta alla texter och alla bilder och alla planer jäsa ett dygn eller två, för plötsligt förstår man hur allt egentligen borde göras. Bilder ska man låta jäsa i en månad, tror jag. Och varför blir det aldrig så?
Nä, nu ska jag sätta en deg.
En deg. Med surdeg? Då blir det lång jästid.
Sedan vänder vi på kuttingen och säger att ibland är det spontanskrivna det som är ärligast och riktigast!
Heh.
När jag recenserar en bok vill jag ha allting just precis så.
När jag, å andra sidan, skriver till exempel ett litet brev eller kort, eller när jag babblar anmärkningsvärt obehärskat här, eller sånt, så är alltför omfattande kontroll snarare av ondo.
Jag skulle säga något mer men jag tror nästan att jag sk*ter i det. Eller: Ibland hamnar man i ”flow” och det man vill skriva och det man faktiskt skriver ingår skön förening.
Sisådärja. Jag förnekar allt jag någonsin har sagt!
Har det olysande i mina fönster, kan jag skylla på att jag barnbarnvaktat sedan i torsdags? Antagligen inte eftersom jag var kass på att lysa upp förra året också. Men tydligen har jag sagt till en kompis efter förra julen att nästa år, DÅ! Så någon undermedveten längtan finns där som jag ska försöka ta om hand i år.
Jaha, så … har alla vilat upp sig nu då, och känner sig pigga och alerta och på väg att gissa DRT redan innan hela härligheten har börjat? (Batman! Ett par små gröna stövlar! Dorothy Parker! Fågelstuga! Elljusstakar!)
Annars har jag en inspirationsfilm hääääär, som jag önskar att jag kunde ha lagt in för nästan ett dygn sedan (Lotten 00.30, alltså).
Vil vil, snark snark, pigg pigg. Snark!
Här har det provats adventsljusstakeljus så det står härliga till! Poff! sa det när jag trampade sönder tre små lampor och pang! sa det när en stake for i golvet och landade på en vilsen tallrik.
Framsteg: tre av nio ljusstakar är nu igång!
(Och så har jag tittat på ”Bron”. På tv. Det var ju alldeles förfärligt spännande, huvva.)
Adventsstakarna tände jag först i dag. Även jag kollar ljusstakelampor via en fungerande stake. Kruxet är att i lådan med reservlampor hitta rätt sorts. Tror det finns fyra här:
1. för sjuarmade stakar
2. för femarmade stakar (finns en sådan)
3. för julgransbelysningen – som är minst 30 år gammal.
4. för handhållna adventsljus
Kanske finns också speciell glödlampa för luciakronor. Gossarna var aldrig lucior.
Alla lamporna ser likadana ut och det är svårt att se vad som står på dem. För sjuarmade ska det stå 34 – jag fick i gång alla (fyra stycken) i dag, endast två lampor behövdes bytas ut.
Ökenråttan: även jag tillhör kategorin billös – trots tidigare stor familj skaffade vi aldrig någon. Vi bodde fem minuters gångväg från södra stambanan och inom stan så gick vi eller cyklade. Numera, boende inte fullt så centralt längre, åker jag buss inom stan och till Malmö etc. Om drygt ett år kommer jag att få gratis busskort som funkar mellan kl. 9 och kl. 15. Lite ovanligare är det nog att vi/jag inte har och aldrig har haft soffa. Ett stort runt bort med sex fåtöljer omkring har passat oss jättebra. Tills för två år sedan hade vi aldrig haft kaffebryggare heller. Kaffet bryggdes för hand. Men dator har jag haft sedan 1987. Vilken bokstavskombination kan det månne bli?
AUL, kanske?
Vi är alla avvikare på ett eller annat sätt. Jag har bara bevistat en enda fopollsmatch i hela mitt liv. Men det var med Nacka – på Råsunda. Tidigt sextiotal.
Fel, sent femtiotal. Troligen 1958.
MEN? Var du på VM, Skogsgurra? Om Nacka var med och det var Råsunda var det ju med stor sannolikhet just VM 1958!
Jag är djupt impregnerad, som det heter numera.
Tack för tipset om semlor första advent. Vi la lite saffran i grädden och det som var kvar i saffranspaketet i såsen till kvällens fisk. Och så lyssnade vi på första delen av Juloratoriet.
Nu är det vardag igen – men adventsvardag. Och jag har köpt mig en julkortsstor adventskalender att påbörja imorgon.
Visst var/är jag total idiot på lek och idrott. Men VM – det borde jag ha märkt. Tror det var Bajen och Gnaget.
AuL: Vi har ännu ingen kaffebryggare … Jodå, vi har elektricitet i råttboet.
Det godaste kaffet får man i en Don Pedro, men det är ett elände att inte slå sönder dem i disken.
Det godaste kaffet får man i en Moccamaster, om man avänder nymalda espressobönor. Men då måste man ha en hygglig kaffekvarn som kan mala lagom grovt för bryggning.
Själv hittade jag bara ett stearinljus till den icke-elektriska adventsljusstaken och de elektriska adventsljusstakarna lyser med sin frånvaro (eh) pga av större omorganisering av hemmet under hösten (storstädning). Men med extra mycket pepparkakor och glögg så gick det bra att fira advent ändå.
Det godaste kaffet får man med lagom grovt nymalda mörkrostade (men inte nödvändigtvis så mörkt som espresso) bönor i en bistrokanna. Vattnet ska vara några grader under kokpunkten och kvarnen får inte gå så snabbt att bönorna värms upp under malningen.
Den varma mjölken får inte bli så varm att den smaka välling och får skinn.
Kan det bli nördigare?
För övrigt har vi inte mikrovågsugn heller.
Jag har en mikrovågsugn som jag inte använder. Den står på den inglasade balkongen. Bärs in och nyttjas någon gång vid barnbarnsbesök av barnbarnsföräldrar.
För länge sedan – mer än 50 år sedan hade jag en eldriven kaffekvarn – inköpt i Paris.
Vad är en bistrokanna? Är det en sån där som man pressar ner filtret i? I så fall håller jag med dej fram till mjölken.
En Moulinex? Med roterande blad som tjöt som en siren? Den har vi fortfarande kvar. Jo, också köpt i Paris.
På tal om det så kommer vi att rymma fältet inför jul och nyår. Julen i Erzgebirge, som urtomten kommer från, och nyår i Paris. Det är nog det minst riskabla stället under någon månad framöver. Och gott om hotellrum är det.
Långsam bilresa hela vägen och gott om plats. Om det finns behov av transport söderöver eller norrut så kan det ordnas. Fördelaktiga inköp i Burg eller Flensburg är också möjligt att planera in.
Aha, det var en intressant tanke: många hotellrum lediga i Paris …
Jag önskar såååå att jag hade något som skulle transporteras nånstans. Eller inköpas.
Hur är det med spisar, är de bra i Flensburg?
Njae – det var nog mest likvida medel som var aktuella. Rotkäppchen eller andra.
Ja, Skogsgurra, en Moulinex var det. Försökte hitta den på nätet, men fann den inte.
Många nya identiteter i dagens bås.
Välkomna att tävla om dagens lotterivinst.
Förlåt. Alla tidigare adentkalenderbesökare. Välkomna åter-
men var håller ni sig resten av året?