Förlåt alla nu som hängde med i båssvängarna igår och redan känner till detta; jag kan inte riktigt släppa det här med att köra bil i Stockholm. Att jobba i Stockholm. Att bo i Stockholm. Att leva i storstad, helt enkelt. (Om man nu kan kalla Stockholm för en storstad: enligt våra spanjorer är Stockholm en väldigt, väldigt liten huvudstad.)
Brasklapp nu innan jag börjar mitt ältande: jag har inget emot stockholmare och Stockholm är en vacker stad. Såja. Andas.
Men när jag igår körde 13 kilometer på 58 minuter utan att ens komma vilse eller fastna i rusningstrafik klockan elva på förmiddagen, brast något inom mig. Jag tror att det var tålamodet.
Nej, jag tycker inte att man ska fylla igen allt vatten och jag vill inte spränga en motorväg genom Gamla Stan. Jag kan faktiskt inte lösa detta ”problem” och får helt enkelt finna mig i det och ta med mig matsäck och kaffetermos nästa gång jag ska göra något liknande. Jag kan även förbereda mig för kortintervjuer med gatuarbetarna som kantade min väg och som försökte jobba trots att jag kom där och störde bland koner och hackmaskiner.
Frågor som uppstod:
- Vet stadsplanerarna vad som händer när man mitt i en tunnel ska välja mellan XX-torget och YY-vägen och GPS:en inte kommer att ge någon ledtråd förrän tio meter utanför tunneln? Jag skulle ju varken till XX-torget eller YY-vägen utan till FRIHAMNEN!
- Vet Eniros ansvariga att den här vägen sägs ta 19 minuter att köra?
- Kan någon höra mig skrika om jag faller djupt ner i förtvivlan med stängda bilfönster?
Men det tog förstås inte slut där. Klockan 16 skulle jag ta mig från Frihamnen och hem till bonnvischan, vilket är en lätt resa på 12 mil som bör ta lite drygt en timme. Eller fem.
Jag frågade i en kommentar här vad som skulle kunna vara den bästa vägen eftersom jag mindes förmiddagsfärden och rös av obehag. Råden kom pronto (tack!), och jag anade att den sex mil längre vägen förbi Enköping nog var lösningen.
Ser ni det stora röda krysset på kartan som visar vägen förbi Södertälje? Där stod trafiken helt stilla i en hel timme, så jag valde verkligen rätt väg. Tack, kommentatorsbåset!
Nu har jag förstått att man med sällskap i bilen, god musik, poddradio och kaffe kan stå ut med sådant här och till och med träna upp kopplingsfoten så att den klarar krypköer i upp till två timmar. Men huuuu, usch, huvva och neeej.
Så: bereden plats för storstadsälskarna nu! Berätta varför ni vill bo i små dyra lägenheter och springa i rulltrapporna och sitta i bilköer eftersom det där som jag inte riktigt förstår uppväger allt det här som är så bökigt och negativt. Jag diskvalificerar omedelbart ”närheten till puben” och ”det stora bioutbudet” samt ”alla mina kompisar bor här” eftersom man har tillgång till sådant även här där jag bor. ”Jag jobbar ju här” är förstås godkänt, men pfffft, bättre kan ni!
En sak kan jag dock hålla med om och som verkligen talar till mig – detta argument:
Om man bor i Stockholm kan man ta tunnelbana till alla bortamatcher.
Ja, what’s the problem? Man har inte bil, helt enkelt! Utan bil har man råd att ta taxi när det kniper. Bor man i innerstan kan man gå till det mesta (utom kanske just matcher i avlägsna arenor). Annars finns det bussar och tunnelbana. Bussar går även till Frihamnen! Varför tog du inte t-bana+buss dit från mammas förort? Och sedan tåg hem (hm, med tågförseningar då förstås, men i tåget finns mer utrymme att vara försenad i, än i bil)? Bilälsklingen kunde alltså ha sussat gott kvar hemma i Eskilstuna!
Bilälsklingen var fullproppad med saker som stolar, gammeldags datorer och porslin som skulle forslas från en liten stockholmslägenhet eftersom det inte fick plats där längre och jag har en (hrrrm) stor källare.
Ååååååkej, men de behövde väl inte åka med till Frihamnen? Eller kunde transporten kanske ha tajmats till ett annat besök ej under rusningstid? (Det är mysigt att vara efterklok, särskilt å andras vägnar!)
Jag, som var en helg från att hamna i Stockholm en gång, och därmed skulle fått ett helt annat liv, skulle velat bo där för att det är så vackert.
Nope, det hela skulle ske igår. Och så var det det här med att hinna till basketen: tågen i Mälardalen ställs in och försenas så det står härliga till och … och … och …
Strunta i det nu: varför ska jag bo i Stockholm? (Alltså i fantasin dårå.)
Annat förslag: Lämna bilälsklingen med pryttlar och saker hos mamsen, åka t-bana + buss alt taxi till och från Frihamnen, pimpla te och läst en bok hemma hos mamma (alt diskuterat skottlossning i lägenheter) efteråt tills trafiken gått och lagt sig, och SEN åkt med bilälsklingen hem till make och barn i sommarskymningen!!
”En helg” – vad hände då, Fru Decibel?
Ologiska tempusväxlingar där, urschäkta.
Haha, jag såg aldrig alla kommentarerna som flätades in mellan mina, därav envisheten!
Varför man ska bo i Stockholm? Ingen särskild anledning, faktiskt. Men det passar bra om man är solo efter att ens familj vuxit upp å gift sej å fått barn. Bekvämt – om man är billös, alltså. Allt inom räckhåll. Och det regnar inte in, vilket det ibland gjorde i mysiga huset på landet där trädgården var underbart vildvuxen med sekelgamla syrener och aldrig blev färdig. Vissa trädgårdar vill inte bli färdiga, och det ska man respektera.
När era ungar alla flugit i väg och ni är rika och berömda, kanske ni ska ha en liten slängvåning i stan? Där DDM kan fixa romantiska teaterbesök med supé på guldkrog, och du har nära till diverse matcher?
(På den här frågan kan jag inte. Alls.)
Jag har ingen aning om varför du, Båsbossen, skulle vilja bo i Skockholmen.
Fast fan vet om det är bättre att bo på vischan och jobba i Skockholmen. Vi tex, vi slipper det stora utbudet av kultur, sport och pubbar och kvarterskrog är, men får ändå njuta av trafikkaoset. Varje dag.
Haha — dagens gapflabb, PK!
Jag beundrar Stockholmare. Dessa fantastiska män och kvinnor som dag efter dag sitter och kör zick-zack eller står stilla i någon evig kö. Vi lantisar har ingen aning om vilka hjältar av tålamod som finns i vår huvudstad. Klanka aldrig mer på en 08, de har mycket att lära oss lantisar.
Visst ja, du skulle hinna till basketen. Glömde det.
Det kuliga med lite trafik är att man har koll på alla bilar i nejden, särskilt om man bor just där alla måste åka förbi för att komma till tåget/stan. Jaså, X kommer hem tidigt idag? tänker man. Eller: Hm, den där folkan har jag inte sett förr, vart ska den?
Det okuliga är att alla andra har samma koll på en själv (de åker ju förbi hela tiden) och spanar in på uppfarten för att se om man är hemma, alt. vaken om det är natt, alt. vilka som är på besök.
Fast även i den stora staden ser ju alla om man är hemma, alt. sover. Både vänner man valt själv [;)] och alla andra.
Men ingen i den stora staden bryr sig! Inte håller jag koll på fönstren tvärs över gatan eller tvärs över gården, eller tänker på vilka gäster de kan tänkas ha.
Tänkte lägga till något sådant, och. Fast det är ju inte riktigt riktigt sant. Och framförallt både bättre och sämre, hmm.
Eller, vad menar vi med ”bryr sig”?
Jag är tullslickare, bor alltså ett hundskall söder om Söder, och trivs alldeles utomförträffligt med detta. Fem minuter till T-bana Hammarbyhöjden och därifrån åtta till city var tionde minut (iaf de tider jag är vaken). Bil innanför tullarna är bara dumt.
Bilen tar vi till stormarknaden och intalar oss att det vi spar in jmf den lokala Konsum (tre minuter bort) är mer än det kostar att köra dit, vilket givetvis inte stämmer.
Annars verkar utombys folk från landsändar där bil är ett måste tro att alla Stockholmare äger och kör sin bil till jobbet. Säg det till de 700.000 som reser med SL varje dag.
AndersG: Med ”inte bry sig” menar jag att man faktiskt inte är intresserad. Alltså minns man ingenting och skulle vara ett uruselt vittne om något hände här.
Precis så, LarsW, man bor sådär tio minuter utanför och måste man ta bilen till innerstan gör man det inte i rusningstrafik. Skulle man ändå göra det kan man alla alternativvägarna som di däringa elektråniska manickerna inte har en aning om.
Men Lotten, skulle du inte få väldigt långt till familjen om du bodde i Stockholm?
Jag är född och uppvuxen här. Det är min hemstad, helt enkelt. Varför bor du i Eskilstuna?
(Ja, jag blir lite irri när folk ifrågasätter varför man vill bo där och som man bor, och så beskriver det med utgångspunkten som om det vore hemskt med ”små lägenheter” och spring i rulltrappor.)
Hur jag vill bo är kombinationen av boet och omgivningen och det ena kan tyvärr inte uppväga för det andra. Det måste både vara rymligt och ha fina springområden.
”Hem är där jag blir i hatten.” Eller var det ”Hem är dit min hatt rullar.” Äh, nu går jag och börjar med maten. Pysse, det blir pasta med gorgonzolasås.
Det finns inga alternativvägar runt biltullarna, Niklas. Det fanns ett tag en om man kom norrifrån. Det gällde att hålla sig utanför en stolpe på Norrtäljevägen, men den möjligheten är borta nu. That’s it.
Allt annat är skrönor,
bonnläppar, vänner.Nejnejneeeeeeej, Malinka, jag ifrågasätter inte varför DU bor där du bor. Hur kan du tro det – varför skulle jag ens komma på tanken?
Jag försöker förstå varför man vill bo i Stockholm. Jag är ju en snällmes som vill att alla ska vara icke-irri och trodde i min enfald att jag hade varit superdupertydlig med det. (Irri var för övrigt nytt för mig.)
Saker som jag ifrågasätter (alltså rynkar på pannan åt och vill förändra) är helt andra saker: mjölktetror med skruvlock, elaka idrottstränare och obekväma skor.
Precis som Skogsgurra skrev igår, betalar jag gärna biltullarna — det handlar ändå bara om ett par tior vilket i bensinlitrarnas ständiga flöde är överkomligt. Men om jag vill undvika tullarna för att jag verkligen inte alls vill in i centrumgröten och alls inte har något som helst ärende in till centrum och gärna hade kört tre mils omväg för att slippa, kan jag alltså inte det, Lars W? Så tokigt.
En av vägbeskrivningarna som jag fick av Eniro igår föreslog på fullt allvar att jag skulle köra Slussen – förbi slottet – längs med Kungsträdgården mot Norrlandsgatan.
– Mitt i smeten! ropade jag och bad om en annan väg.
(En mätning visar att den vägen tar 25 000 bilar. Varje timme.)
Vill och vill, vi flesta hamnar väl på olika ställen, för att jobbet eller kärleken finns där, eller för att man är född där. Pubarnas och trafikstockningarnas vara eller icke vara lär man sig att leva med och väver sitt liv runt.
Det var en snustorr och fotriktig kommentar Orangeluvan. Var tog drogromantiken vägen!?
Fast du har ju givetvis rätt. Precis så är det.
Glömde ju: vi bor i Eskilstuna för att jag och min djefla man råkade hitta ett billigt, tokigt hus där.
Vi bodde i Lund (strax utanför, om man är noggrann), hade fasta jobb på NE respektive Gambro, tog hand om våra skånska barn och kände allt och alla i omgivningarna. Men huuuuset. Det tokiga huuuuuuset! sa vi och släppte allt vi hade för händer.
Vi flyttade pga. huuuuset och den sörmländska naturen. Och av ingen annan anledning. (Eller jo, det fanns ju ett Ica med internethandel, och det lät ju jättebra, sa vi. Alla andra sa att vi var galna.)
Din fråga är kanske egentligen: varför flyttar ni inte omedelbart till en ort utan vansinnestrafik? Jo, för vi har ett jobb och en familj och en skola för barnen och lån på radhuset och vet att kollektivtrafik is da shit.
Ja, hur har vi det till mans med drogromantiken? Oj, ett glas onsdagsvin kom visst gående i min riktning!
Snustorr and fotriktig are my middle names.
Drogromantik – bara om det har sitt ursprung i Lottens prunkande trädgård.
Vi måste genomföra planerna, festtjifen.
Var Lotten i Frihamnen i går, så var det innanför Zonen, vilket inte bara jag påpekade. Då går det inte att komma undan. Den bästa vägen du skulle ha tagit söderifrån, vore annars Centralbron-Herkulesgatan-Malmtorgsgatan-Strömgatan och sen Strandvägen bla-bla-bla.. Det gör Taxi, och dom brukar ha rätt. Även min GPS säger Skeppsbron, men där är för många rödljus.
Rätta mig om jag har fel, men en GPS räknar fram färdtiden utifrån gällande fartbegränsningar, alltid grönt och inga hinder. Fast på längre sträckor är den kusligt bra.
Här antecknas för fulla muggar: Centralbron-Herkulesgatan-Malmtorgsgatan-Strömgatan och sen Strandvägen. Check!
Jag är infödd stockholmare, jag skaffade inte körkort förän jag som som 35-årig pappa till en 4-åring flyttade till Gotland. Nästan inga av mina barndomsvänner skaffade bil innan de skaffade barn, om ens då. Vissa har fortfarande inte körkort.
Man brukar säga att man inte är en riktig stockholmare innan man gjort en bohagsflytt medelst tunnelbana. Självklart trams, men det ligger ändå något i det. Ställ bilen nästa gång, kolla sl.se för alla infartsparkeringar.
…och ja, visst har även jag (med hjälp av starka vänner) gjort en tunnelbaneflytt.
Kulturlivet, museerna, kollektivtrafik utanför knuten (som tar mig runt hela länet för en fjuttsumma per månad), allt jag vill ha och behöver (nåja) inom räckhåll, naturen bokstavligen in på knuten (Gärdet), cykelvägarna på Djurgården, de glosögda turisterna, kunna leva singelliv utan att betraktas som ”eljest”, slippa köpa-äga-besiktiga-sköta om en bil, glana gratis på kändisar, glana gratis på lantisar och så förstås VATTNEN som omger Stockholm.
Kan man bo nån annanstans?
Löv jö, Tusen-Boel.
Det är känslan av att man har ett gigantiskt utbud av saker att se/höra/dricka/dansa på stan varje kväll och sen stanna hemma och läsa en bok istället.
Det är klart värt.
Jag vill bo i Stockholm eftersom här finns mycket människor. Okej, det finns jättemycket mer människor i London, New York, Paris, Istanbul, etc. Men jag kan mycket väl tänka mig att jag gillat att bo där också.
Nu blev det Sverige för mig.
Större städer har flera levande stadsdelar, städer i staden, det gillar jag. Det tycker säkert de som bor i Linköping att Linköping också har, men det tycker inte jag som har bott där i en massa år.
Att det finns bilköer runt Stockholm tyder bara på dumt. Poängen (en poäng) med många människor är nämligen att man kan åka tillsammans. Vi klarar oss helt utan bil, vilket förvisso underlättas av att vi bor i innerstan och inte behöver skjutsa hit och dit. SKulle vi någon gång behöva kan vi hyra eller ta taxi.
Sen är det ju otroligt vackert i Stockholm. Speciellt såhär års.
För att jag jobbar i stan. För att jag kan gå till nästan alla platser jag vill besöka.För att den trånga lägenheten vid pension förvandlas till kontanter och ett torp på landet.För att jag när jag går till jobbet möts av detta.(tre bilder)
Jag hade kört Centralbron-tunneln till MästerSamuelsgatan-regeringsgatan-Runebergsgatan-Karlavägen-Sturegatan-Lidingövägen.
Satt just och försökte fundera ut i hur många generationer denna familj bott i Stockholm (ingiftingar inte inräknade, då). På mödernet och vidare uppåt kvinnolinjen är ungarna mina fjärde generationen, på fädernet detsamma – hur många på morfädernet vet jag inte, säkert fler. Tydligen dags för lite mer släktforskning. Här har det familjebotts på Gärdet, Östermalm, Vasastan, Gamla Stan, Södermalm och Kungsholmen samt Lidingö och Vällingby. Och det är bara det vi känner till så där direkt. Vi tycks ha missat Djurgården, dock.
Sådärja, nu börjar det arta sig!
Alla som vill ”glana gratis på lantisar” kan ropa på mig – jag kommer på kommando via MästerSamuelsgatan-Regeringsgatan-Runebergsgatan-Karlavägen-Sturegatan-Lidingövägen!
Spot on, Thomas!
LarsW, jag menar inne i stan. Tullarna är som de är.
Sen håller jag med Griskindspatrik! Och så råkar jag vara född här, eller strax utanför om man ska vara petig.
O-luvan, jag tror att du har helt andra middel nejms.
Haha, ni flyttade till ett galet hus! Vi flyttade till vintern och folk tyckte inte vi var riktigt kloka. Bara flytta liksom.
Får man vara lite på pickalurven när man fixar sin plätt i den Bergmanska parken? Trädgårdsarbete är för tråkigt för att kunna utföras i nyktert tillstånd.
Men var är mitt onsdagsvin?
Nej nu tycker jag mej höra lite onsdagsvin närma sig i fjärran. Hoppla där kom det. Skål! Mmmm, smakar rött lådvin. Som en mej närstående klok gumma sa en gång, ”glasen klirrade som en helgmålsringning fast med … vin”.
Jag (och kanske Tusen-Boel?) har lust att utnämna Thomas till något slags vinnare idag:
”Det är känslan av att man har ett gigantiskt utbud av saker att se/höra/dricka/dansa på stan varje kväll och sen stanna hemma och läsa en bok istället.”
Helt förståeligt ju.
Som att ha barnvakt och stanna hemma …
Det här med lokalpatriofanatism är lite intressant, speciellt som jag bara är lindrigt drabbad själv. På mej yttrar det sig i att jag, som född och uppvuxen i Linköping med omnejd, hejjar på LHC i hockey.
Man vänjer sig. Och hittar strategier. Tar bilen före gryningen eller efter midnatt, vilket snart är ungefär samma sak.
PS. Den där utsikten är ju rätt trevlig.
Äsch, nu blev jag dysdirektiker av bara farten från något tidigare inlägg. Just nu sitter jag på tåget, som förhoppningsvis vet vart det är på väg. Och det är i tid, dessutom.
En annan sak med att bo i Stockholm är ju skatten. Vi betalar ju hur mycket som helst i ”utjämning” till kommuner som inte sköter sig. Ändå är vår skattesats bland de lägre.
Pssst. Att Karin (som förvisso är dysdirektiker) gillar den där utsikten längst ner beror på att det är hennes.
Om åtta timmar ska jag åka till Malmö. Varför vill man bo dääääär, tror ni?
KB (nä, inte Konstnärsbaren) med allt svenskt tryck och alla dagstidningar på omedelbart tillgänglig mikrofilm-
f.d. Statens ljud- och bildarkiv (nu i KB).
Svenskt visarkiv.
Musik- och teaterbiblioteket.
Filmhuset med Filminstitutets bibliotek.
Cinemateket.
Och då bor jag inte ens i Stockholm utan 7 mil därifrån, så jag skulle kunna säga Carolina Rediviva också, med allt svenskt tryck etc.
Men man behöver ju alltså inte bo i Stockholm.
Det lär ska finnas väldigt fin falafel i Malmö.
Pysseliten 21.04
Som att ha barnvakt och stanna hemma …
Underbar uppföljning till tidigare Thomas 19.25
”Det är känslan av att man har ett gigantiskt utbud av saker att se/höra/dricka/dansa på stan varje kväll och sen stanna hemma och läsa en bok istället.
Det är klart värt.”
För att Stockholm är den bästa lilla huvudstaden i världen. Behändig, grön, ljuvlig, gammal, snygg och lite spännande. Jo också självupptagen, pretto och irro (som vi säger i mina delar) men mest precis lagom av allt. Lagom nära till allt, lagom många olika sorters människor, lagom mycket att göra, lagom mycket att låta bli. Jag blir bara kärare i stan för varje år jag bor i den. Senast idag greps jag ett ögonblick av sorg av insikten att jag kanske inte kommer att hinna se varenda vrå av den även om jag bor här i femti år till.
PS Olle Falk vilka fina bilder! Jag kunde inte gilla dem på fb så jag gör det här istället: gilla, gilla, gilla!
Stockholm har alltid varit favvoplejs. Just avslutat sittning på Bryggan vid Ålsten. Kan inte bli bättre. Paris också mkt bra. Storstäder oslagbara i många stycken.
SG, är du på Ålstens båtsällskap? Jag jobbade på macken i min ungdom.
Förlåt ett stickspår, men jag har inte sett fiskgjusarna på flera dagar, är orolig! De är väl kvar? Inte dragit till Bahamas och levt loppan eller så?
LarsW ska kanske läsa detta? http://www.svt.se/pejl/utjamningsskatten-kommun-for-kommun
Att använda sig av formuleringen ”kommuner som inte sköter sig” i det här sammanhanget är rent oförskämt. Samtidigt visar du med all önskvärd tydlighet exempel på en av dom sämsta egenskaperna med Stockholm.
Jag tycker det är toppen att de flesta tycker lite olika. Annars skulle ju alla bo hemma hos oss. Och tänk vad tomt det skulle vara på alla andra platser.
Gjusarna: Looduskalenderbåset (med observationer/kommentarer på förtjusande engelska) har just meddelat att Oksanas ägg inte kan ses längre, så den envisa Madis har inte något att ruva, och nu hoppas alla på ett Piretägg. Piret har begravt ägget under bomaterial flera gånger och hittills har hennes make alltid lyckats gräva fram det igen, men nu går det tydligen inte.
Bra, tack för rapporten — jag sitter fortfarande och inte hänger med trots att det ju är så spännande med dem!
Som Stockholmare är jag trött på att försörja resten av landet.
Har ingen aning om varför man vill bo i storstad, faktiskt. Själv undrar jag mest hur det kan bli bilköer när alla stockholmare med förorter med en mun säger att man verkligen inte behöver någon bil där och i vart fall använder man den aldrig i rusningstid. Vem är det då som kör? Lantisarna? Finns det såå många lantisar?
Just det, Lo. Vi bara sabbar för stockholmarna med våra besök! Hihi!
Nilas
Ja, hos Olsson.
Hamnade där i går kväll också. Nu hemma igen.
Var ett par fina dagar.
Äsch, det var inget romantiskt eller så. En skolkamrat till mig från Stockholm (vi gick i Skara) skulle gifta sig och flytta till Göteborg. Aha, då kan jag ta över din lägenhet, sa jag, som tänkte bli organist och sjunga med Eric Ericson. Javisst, sa hon, jag ska säga till mina föräldrar i helgen när jag åker hem. Efter helgen kom hon tillbaka och sa i förbigående att föräldrarna redan hade hyrt ut lägenheten.
Den låg på Karlbergsvägen.
Det var ett sådant där ögonblick när livet vände. Det blev Göteborg för mig också, och jag törs inte tänka på vad som inte hade hänt annars.
—
Jag hade nog inte flyttat från Lund förstås …
Nä, för Lund flyttar man inte ifrån om man inte måste. Eller hittar ett hus i Eskilstuna.