Igår klev jag upp med vetskapen att jag skulle
- vara pigg efter lång sovmorgon
- titta på en basketmatch
- köra några barn lite hit och dit
- översätta ett uppslag i whiskyboken (Maker’s Mark)
- ta emot min djefla mans skönsjungande syssling
- ge denne syssling mat
- skriva protokoll på en annan basketmatch
- göra hemgjord pizza till ett tjog människor.
Istället vaknade jag trött som en nyförlöst mor eftersom två av barnen plötsligt vaknade klockan 01 och var på ett fantastiskt glatt humör och ville att jag skulle dela denna glädje med dem. Hela natten.
Jag tittade sedan på första basketmatchen, men höll på att få blodstörtning eftersom jag ansåg att Sjuttonåringens lag inte på några villkor kunde vinna utan mina fantastiska busvisslingar. När jag därefter skulle hem och köra några barn hit och dit, blev jag istället haffad för att skriva protokoll på en match med alldeles förtjusande rara 15–16-åriga killar på planen; sådana som jag för 30 år sedan hade varit dödsförälskad i. Hela bunten. (Jag dreglar inte över dem och klämmer dem inte på rumpan eller så – jag bara konstaterar på avstånd att de mörkögda med rufsigt hår är min typ.)
Min djefla mörkögda, rufsiga man fick då lägga ner sin arbetsdag och köra barnen hit och dit istället. Hans syssling – som jag ju skulle umgås så roligt med – fick sitta med några av våra barn i köket och äta utan oss.
Protokollskrivningsuppdraget i kvällningen slapp jag överraskande eftersom en hel drös skrivare hade dubbelbokats, varför jag fick sitta och busvissla mig till ännu en blodstörtning. Den matchen gick nämligen till förlängning och Sjuttonåringen satte treor och föll på sina av mig ärvda knän och hennes lag förlorade till slut med två ynka poäng och då hade det ju blivit alldeles för sent för att göra pizza. Så vi stannade kvar en stund och såg tillsammans på en annan match – med 18-åriga, mörkögda rufshåriga killar som stänkte svett flera meter utanför bekvämlighetszonen. Och så köpte vi inte särskilt hemgjorda pizzor på vägen hem.
Ja, detta kommer jag att sakna när det inte är på detta vis längre, när jag är fågelfri och kan satsa på egentid och golfa i Spanien. Om jag inte hellre sitter på mitt rum på hemmet och minns de mörkögda pojkarna med bängelhår, förstås.
Uppdatering
Jag försökte hitta en lämplig bild. Men. Så här såg de verkligen inte ut:
Aha, det förklarar varför du inte skrivit om Mästarnas Mästare. Du har helt enkelt inte haft tid för det.
Det kommer inte att finnas några hem att sitta PÅ när det blir så dags. Det blir ljummen matlåda hemma levererad av en snabbfotad rufshåring om vi har en gnutta flax.
Bara jag inte blir som min gamla släkting, som när hon satt PÅ hemmet och fick besök av sina barn, tyckte att de ju var så mörkögda och skönlockiga att hon försökte ragga upp dem.
Mästarnas mästare! Hjälp och pannkaka och prisa återbäringen: det får bli SVTplay.
Vilken läskig basketyngling! Huvva!!
Då var det trevligare att se McCartneys nya, apropå tidigare länkar till teckentolkade mellon.
Tack Christer, den ska jag dela med mig av till alla! (Men så himla deppig Johnny såg ut. Man blir ju alldeles bekymrad.)
Ses vi i helgen, förresten? Minstingen spelar innebandycup i V-ås och hela familjen kommer att bo i E-tuna fredag till söndag.
Jag undrade för någon timme sedan var den där tjejen som brukar hänga här hade tagit vägen. Och så är hon HÄR. Bra att hon kom tillrätta.
Språket oroar. Nu har vi ligga respektive sitta. Men PÅ hemmet. Hela tiden. Visst börjar det bli lite bättre väder, men PÅ hemmet – det känns som tak vore inblandat. Ska det inte vara I hemmet? Vad har man annars väggarna till? Klimatskydd, liksom.
Hyttis och jag förstår att Lotten varit hårt upptagen i helgen. Men en sak har hon inte nämnt. Enligt SvD fixade hon ju också juryn i Breivikmålet i Oslo.
Sitta på bussen, handla i affären, gå på teatern, gå på varuhuset, gå i skolan, …. Jag tycker också att det är förvirrande ibland. Finns någon vettig regel? Kan man byta i mot på som man vill?
PÅ hemmet, då är det hemmet för gamla och /eller virriga man avser. I hemmet, då är det vilket hem som helst. Enligt vårt språkbruk. Ökenräven och jag har sedan länge anammat lokutionen ”på hemmet” om vårt lilla bo, för att vänja in oss och för att övergången inte ska bli för brutal när Den Dagen Kommer.
Japp, Skogsgurra, det var Lotten som avgjorde som vanligt — en annan har inte bara VM-grupperna på sitt samvete alltså. (Rubriken i SvD löd ”Lotten valde ut nämndemännen”.)
Christer: jag är omväxlande i Årby och Munktell både fredag och lördag; på söndag är jag speaker i Sporthallen mellan 12 och 19 ungefär. Om du ser mig springa förbi lite svettig och hålögd med skygglappar: ryck tag i mig bara.
(Ni andra: Det Christer och jag dryftar är den årliga begivenheten här i stan — basketcupen. Christers barn spelar i jättebra Uppsalalag medan mina spelar i två lag som kommer att förlora sina matcher med 79-8 och 98-21 ungefär.)
Sätt er nu. Och lyssna noga.
Jag har spelat fopoll. I Liverpool.
Nu brukar åhörarna se mycket tveksamma ut. Tvivlande, rent av. Jag fortsätter:
Det var under mina vilda år till sjöss. Det finns en fopollskupp mellan olika båtar och det spelas när båtarna ligger i samma eller närliggande hamnar. Nu låg vi i Preston och den andra båten låg i leverpölens hamn. Vårt lag, som inte visste nåt om fopoll, bussades till en gräsplätt i Liverpool och där mötte vi ett nästintill proffslag som endast haft last till Liverpool och gått på lätten tillbaka till Le Havre. Det enda dom gjort var att spela fopoll i de tomma lastrummen. Vi förlorade med 2 mål.
Nu griper mitt samvete in och säger att jo visst förlorade vi med två mål. Visst, per man. Så totalt blev det 22-0. Jag skyller på mina dåliga knän. Vad de andra skyllde på minns jag inte.
96:orna spelar (och vi bor) på Vilsta och 98:orna i Stålforsskolan, men med lite tur ses vi nog på söndag.
SG: din historia är som när vi åkte till Stockholm med musikhögskolan och gitarristerna efteråt kunde säga ”Jag har spelat på Berwaldhallen”, och om någon frågade vad de hade spelat kunde de svara ”Biljard”.
Lotten, saknas det inte ett med i ”fick sitta några av våra barn i köket och äta utan oss.”. Typ mellan sitta och några kanske?
Kanske PÅ?
(=Tack!)
Det här var ett kul sätt att roa sig på under långflygningar. Kanske skulle testa i sommar.
Jag tycker din dag höll sig rätt bra till grundplanen 🙂
Appropå flyga och fara så kan man konstatera att planet som just nu
passerar söderut över Eskilstuna är flight FR9010 med callsign
RYR9010 och registreringsnummer:EI-EFT.
När jag var till sjöss (under två veckor som pryoelev) var sopning det enda man fick göra i det tomma lastrummet.
Jag inbillar mig att Depp var fullt koncentrerad på att härma rörelserna hos den som stod bredvid kameran. Portman hade lite mer koll verkade det som.
Men det var en konstig fotograf som gick in på närbilder där händerna inte fanns med.
Ullah
Detta var 1955 och 1956. Då gjorde man lite som man ville.
Om på/i nu tagits upp, så har jag en annan fråga:
i början/mitten/slutet AV eller PÅ Juni (eller annan månad, sommar etc.) ? Och varför, om det finns en regel?
En tredje fråga.
Numer ser jag ofta på nätet folk som använder ”utav” där jag skulle vilja ha ”av”.
Och sen slog det mig: var tycker jag det är okej med utav? Och tänkte då ”3 utav 4 använder X produkter”. Men en liten tanke senare kom jag på att nä, jag vill nog ha av där med.
Vad finns det för bra användningsområde för ”utav”? (Mer än som rimord på Gustav.)
Men oj, vad mycket jag har att skriva om här och nu: Skogsgurra har lirat fopoll i Liverpool med DÅLIGA KNÄN! Det var som fan!
Speciellt tack nu till Christer som använder båset som en anslagstavla med roliga saker: den där senaste med tjejen som under flygplansresor går in på toan och smyckar sig som vore hon en figur på en holländsk målning från 1400-talet var ju sanslöst rolig! (Jag skrattade så att jag väckte en elvaåring.)
Nu tar jag allt i oordning här!
Man kan absolut skriva och säga utav istället för av, men det anses lite talspråkligt trots att det är ett jähäääättegammalt ord. Om man är riktigt formell ska man kanske inte dra till med ett vilset utav, men däremot funkar det jättebra i ”hon svor utav bara helvete”.
Och Depp kunde faktiskt alla teckenrörelserna helt utantill och satte dem faktiskt i en tagning medan vackra, vackra Portman faktiskt fick göra några olika försök. Och Clapton spelade den gitarr som Depp inte spelade!
Är du så jätteskarpögd och spanar på plan, LL99?
Dina: om månaders preposition har jag skrivit här: https://www.lotten.se/2012/01/prepositioner-framfor-manader.html
(Ni som är trötta på att klicka på länkar kan få en snabbversion: AV. Men PÅ är på väg att bli accepterat. Precis som PÅ hemmet.)
Pysseliten: prepositionerna är en djungel i svenskan. Eller om de kanske är ormar i djungeln.
Man kan inte byta ut dem huller om buller, men det är jättesvårt att ge direktiv. Någon sa att när man pratar om att man är på väg nånstans så säger man PÅ, men när man pratar om fordonet som man åker i, blir det I. Men det stämmer faktiskt inte alls.
Det finns en bra artikel om detta i SvD, men jag kommer av någon anledning inte åt den trots att jag sparkar på datorn. Fast se på tusan, Wikipedia har något här: http://sv.wikipedia.org/wiki/I_eller_p%C3%A5
Inte MED dåliga knän (jo, lite dåliga) men jag skyllde PÅ dem.
Nä vad trist att han inte spelade själv. Det trodde jag faktiskt att han gjorde.
När det gäller ortsnamn är det väl bara fiina ställen man är på (utom öar då); på Saltsjöbaden, på Djursholm, på Ljugarn. Undantaget då det dialektala på Hemse eftersom Hemse är allt annat än fiint utan snarare måste vara alla hålors referenshåla.
Jo ibland (eller okej då, rätt ofta) hittar man ju länkar som man tänker att ”det här måste bara Lotten och båset se”. Jag menar, JD och NP teckentolkar en musikvideo, hur på pricken kan det bli?
Prepositioner är en djungel på samtliga språk som använder sådana.
Men Cecilia N, det syntes ju i alla fall att han skulle ha kunnat spela solot, om inte Clapton redan hade gjort det.
Jomen jomen, Deppster spelade det som man SER honom spela, men det gitarrplonk som man bara hör i bakgrunden när han gör tecken, DET spelas av Clapton.
Kommer ni ihåg när Clapton drack mjölk med Lennon?
SG: ”Detta var 55 och 56”. Lång fopollsturnering.
och ???
”nästintill proffslag som endast haft last till Liverpool och gått på lätten tillbaka till Le Havre.”
Flög besättningen tillbaka till Liverpool för turneringens skull?
Ja, Örjan. Och den pågår nog fortfarande. Men mina vilda år till sjöss (som egentligen bara var hur jag tillbringade sommarloven) var 1955 och 1956.
Att gå på lätten betyder att man inte har last. Då är lastrummen tomma och del omoraliska besättningar utnyttjar det till att träna fopoll så att dom kan slå andra lag som haft svavelkis till England och bilar tillbaka och bara haft däcket att spela på. Vi försökte, men alla höga bollar gick på utsidan och blev till Nordsjöns fångar. Om man kan tala om spelstil så var vår att lägga låga och försiktiga bollar. Det vinner man ingen turnering på.
”Gå på lätten” förstod jag, men formuleringen. (Vi har ju börjat prata grammatik idag)
Mitt antagande vad du avsåg.
Fobollsfartyget hade last till le Havre.
Gick ”på lätten” tillbaka till Liverpool, med spelbart tomt lastdäck.
Matchen bör ha skett -55 eller 56.