Hoppa till innehåll

Månad: februari 2012

En kung: Gustav IV Adolf

Oavsett vad man anser om kungahusets varande eller inte varande, är det synnerligen intressant att gräva sig ner i luntorna och lära sig kuriosa om regenterna. Jag har sagt det förut: jag är fullkomligt bedrövligt kass på kungalängder (fast jag vet att Karl XII var 1,72 m lång).

Jag attackerar dem lite på måfå i min kunskapstörst, vilket väl ur pedagogisk synpunkt är helt fel. Förmodligen borde jag sätta mig att rabbla namn och regentår och hänga upp dem på viktiga händelser istället. Men då hade det ju tagit flera månader innan jag kom fram till den här fjunmustaschen:

Gustav IV Adolf, målad av Per Krafft d.y. 1809.
Gustav IV Adolf, målad av Per Krafft d.y. 1809.

Gustav IV Adolfs pappa var Gustav III (han som tyckte om teater och mördades på en maskeradbal) och hans farfar var Adolf Fredrik (han som dog knall fall efter att ha ätit surkål, kött med rovor, hummer, kaviar, böckling, champagne och semlor). Men det intressantaste med Gustav IV Adolf är hur han blev till – och om han verkligen var son till sin far.

För när Gustav III åtta år efter bröllopsnatten skulle begå premiär med sin hustru Sofia Magdalena, uppstod problem. Enligt påklädaren, pagen och stallmästaren Adolph Fredric Munck af Fukila, kallades denne in till den äktenskapliga sängen, där kungen viskade: “Jag finner inget hål.”

Efter flera nätters försök, där Munck fick hjälpa till med både det ena och det andra, hittade kungen rätt och 1778 föddes den lille gosse som skulle komma att bli Gustav IV Adolf. Meeeeen in på scenen kliver nu dennes farmor: Lovisa Ulrika (som är orsaken till att Kina slott finns i Stockholm).

För hon var bombis på att det var Munck och inte Gustav III som hade hittat hålet, och det höll hon inte inne med. Gustav III blev fly förbannad och beskrev (tydligen) noggrant hur han var absolut säker på att lille Gustav Adolf var hans son och ingen annans. (Den ordväxlingen och de bevisen skulle jag ha velat ta del av.)

Lovisa Ulrika skrev till sin son – den nyblivne förstagångsfadern – att hon vet bäst, att hon älskar honom men att han förstås har fel:

”Min Herr son,

Jag är mor och den heliga egenskapen kan aldrig utplånas ut mitt hjärta. Den kommer alltid att få mig att uppriktigt ta del i Eders Majestäs lycka, och jag väntar av framtiden och tiden att den slöja som täcker Edra ögon, skall slitas ögon, skall slitas sönder. Då skall Ni ge mig rätt och begråta den hårdhet som Ni visar en mor, som kommer att älska Er in i döden. Jag är eders Majestäts mycket goda mor,

Lovisa Ulrika.”

Det här löste sig aldrig. Gustav IV Adolfs mamma sade totalt upp bekantskapen med sin svärmor och ryktet om bastarden slutade aldrig att gå. Dessutom blev Gustav IV Adolfs regenttid inte lyckad – han förklarade krig mot Frankrike och förlorade Finland, avsattes och sattes i husarrest. Därefter skilde han sig, blev under namnet ”överste Gustafsson” hemlös och alkoholiserad, men lyckades ändå till skillnad från sin far (som han alltså inte bråddes på?) hitta diverse hål och göra kvinnor i hela Europa med barn – en av dem födde till och med trillingar.

När Gustav IV Adolf arresterades 1809, hade han på sig just exakt den här uniformen. Livrustkammaren förklarar trasan på vänsterärmen så här: "Det är en vit, knuten duk – som Gustav III:s revolutionstecken."
När Gustav IV Adolf arresterades 1809, hade han på sig just exakt den här uniformen. Livrustkammaren förklarar trasan på vänsterärmen så här: “Det är en vit, knuten duk – som Gustav III:s revolutionstecken.”

Så. Av alla Sveriges kungar kan ni nu mer än de flesta om just en, eftersom Gustav IV Adolf (1778–1837) är den kanske minst kände.

Mer kan man läsa i t.ex. Populär Historia. Dock nämns ingenstans hur lång karln var.

Share
32 kommentarer

Det svenska ordet beach

Japp, nu blire språk igen. Jag har nämligen ingen annan utväg. Jag måste ju hitta en anledning till att få berätta att jag har lagt XYLOS i Wordfeud. Etthundratrettiotvå poäng på ett bräde, tjoff bara.

Men det underliga hände en liten stund senare, när jag hade rumsterat om bland bokstäverna och bara fått massa halva bearnaise-ord och tyska prepositioner – som man ju inte kan lägga. Frustrerad lade jag ut bokstäverna som jag dukar till kvällsmat: lite på måfå och på en höft samt i slumpmässig ordning.

Och så godkänns beach! (Synd att det inte finns något som heter manisv, för då hade jag ju kunnat fortsätta med beachvolleyboll.)

Så nu är jag lite nyfiken på om ni kan hjälpa mig med att lista ord som

  1. finns med i SAOL fastän man inte tror det (BEACH???)
  2. inte finns med i SAOL fastän de ju borde det (PÖ!)
  3. ord som har funnits, men som är strukna och saknade (förbrytarfysionomi och andra som vi har berört tidigare).

SAOL hittar ni hääääär.

Svenskan funkar ju på så sätt att vi har tusen och en sammansättningar som inte kan listas eftersom de inte ”finns” förrän de sägs. Vi förstår alltså nya ord fastän vi aldrig har hört dem förut – vilket är det som gör svenskan till ett ordrikare språk än t.ex. engelskan. Vi har ett oändligt antal ord! [Här får ni gärna slå er för bröstet/brösten.]

Slutligen en bild som jag ska sätta upp på toa:

Glömde ju:
Ni som vill hellre fira semikolonets dag idag, kan ju njuta av när min djefla man för fem år sedan härmade ett semikolon.

Share
45 kommentarer

Grattishälsningar på Facebook – tips och tack

Det där Facebook må börsintroduceras bäst det vill – jag äger inte några aktier eftersom jag som den tävlingsmänniska jag är, förmodligen hade fått läggas in på aktiekursavvänjningsklinik i min jakt efter gullpengar.

Men Facebook har en annan sak. (Även ni som inte fejsbokar kan läsa detta.) Det är grattishälsningarna man får på födelsedagen. Och som av en ren tillfällighet fyller jag år just idag. (Den 2/2 delar jag förvisso med hakke, men han är faktiskt ett år yngre så det så).

Man kan alltså gratulera sina kompisar på födelsedagen, vilket är ett förtjusande sätt att hålla kontakt. Jag har gett mig fan på att svara alla som skriver, vilket trevligt nog ger otroligt mycket tillbaka. Men vad skriver man när man faktiskt vill variera sig och vara lite mer personlig? Studiomannen Peter skrev till exempel:

Grattis på födelse dagen min kära språk vårdare!

(Aj. De mellanslagen visste var de tog.)

Jag sitter själv ofta och funderar på hur jag kan vara lite annorlunda och tänkte att här kan ni kanske få lite inspiration? Och om man inte är en FB-människa så kan man ju sms:a. Eller (håll i er) skriva något på ett papper för hand. Några från denna förmiddag:

Tjipp tjipp fiddelivipp och grattis-tut!

Högljudda födelsedagsflatulationer

Hoppas försynen leder dig genom livets Legominfält i dag

Zthnbonv!

Grattis på flödelsedagen. Med ett flyt utan måtta, blir du nu 48. Hursa!

Ett trefaldigt skånskt leve!!!

♪♫♪♫♪♫ Gott nytt år!

En påse vokaler till dig på bemärkelsedagen.

PREDLSOUS: TURRRAALEG ÅP GEEEFNÖDDASL

Högsäsong för fina födelsedagsbarn!

(Det där sista kom från en som fyllde år igår. Movin on!)

Gratis på födlsedagen!

Grattis på 23-årsdagen.

Hoppas dagen förflyter utan benbrott.

Glottelerar på grammaktiadagen! Må dagen bli fylld av finslipade bokstavar!

Nicknamn played GRATTIS for 96 points.

Hardegrattuläran!

(Jag anger inte källa här ovan – alla är ju inte officiella på Facebook; många har olika namn på övriga nätet och där. Men skrik gärna ut vilken som hör till er i kommentatorsbåset.)

Visst är det trevligt att fylla år (numera)? Den kanske vanligaste av de ovanliga är från Nalle Puh, vilket jag nästan höll på att glömma så gammal jag är:

Hätila ragulpr på fåtskliaben

Det är den svenska översättningen av Ugglas födelsedagshälsning, som på engelska lyder ”Hipy papy bthuthdth thuthda bthuthdy”.

Här kommer några andra uppslag:

Two tips on your birthday:
1) Forget the past, you can’t change it.
2) Forget the present, I didn’t get you one.

“De äldre tror på allt, de medelålders misstänker allt och de unga kan allt.” (Oscar Wilde)

”Visheten kommer med åren. Och du är den visaste jag känner.”

(Förmodligen måste man sätta in en smiley efter den där sista.)

“When I was younger, I could remember anything, whether it happened or not.” (Mark Twain)

“With mirth and laughter let old wrinkles come.” (William Shakespeare)

”Du kan inte vrida tillbaka klockan, men du kan vrida upp den.”

Äsch, den där om klockan funkar ju inte i dessa armbandsklockefria tider. Hm. Tänk om smarta telefoner levererades med en uppvridningsknapp. Som Kling och Klangs bil, liksom.

Kling vevar medan Klang sitter i bilen och ber honom veva och Pippi laddar för att lyfta upp bilen så att den inte kan köra iväg.
Kling vevar medan Klang sitter i bilen och ber honom veva och Pippi laddar för att lyfta upp bilen så att den inte kan köra iväg. (Det saknas Pippi-klipp på Youtube – den här bilden tog jag ur en koreansk dubbning som var komplett outhärdlig.)

Eller tänk om man fick en Google doodle på födelsedagen …

Sammanfattning: de moderna tiderna och de sociala medierna får oss faktiskt att tänka till och formulera oss snyggt och roligt mitt i allt det där som kallas distraherande trams som sänker BNP och sabbar barnens handstil.

Tack!

Share
39 kommentarer

Inte som Gummi-Tarzan

För tusen år sedan samlade jag gummiband i en burk.

Men vänta nu. Det var ju alls inte för tusen år sedan; det var när jag skrev kåserier i Sydsvenskan i början av 2000-talet och fick en gratisprenumeration på sagda tidning, som alltid levererades en dag för sent (det är långt till Mälardalen) – med gummiband runt.

Min djefla man tyckte att gummibandssamlandet var fjöntigt eftersom vi aldrig någonsin fick användning för snoddarna. Jag bara samlade och samlade ungefär som att jag samlar på gamla gympadojor, snurrskivetelefoner och bufféer.

Häromdagen hittade jag alltså denna gummibandssamling. Alla band hade krackelerat, gummit var torrt som fnöske och påminde lite om bran flakes eller min av antirynkkrämer obefäckade hy. På burken satt en av min djefla man tillverkad lapp.

"Gummigummans gummiburk"
“Gummigummans gummiburk.”

Jag suckade och tänkte på dåtiden. Blöjbyten. Amningskupor. Vällingpulver. Gummiband.

Men … Vänta, är gummiband verkligen av så dålig kvalitet att de blir oanvändbara efter bara några år? Från ovanvåningen hörde jag mitt i funderingarna den djefla mannen vråla:

– GUUUMIIIII!

Plötsligt insikt drabbade mig som ett skott mot knäna: jag kallas väldigt ofta Gummi. Nästan oftare än Lotten. Och har så kallats väldigt länge. Mystiskt.

En snabbkontroll visade sedan att undergången är nära. Jag frågade nämligen den Gummi-skrikande djefla mannen när han egentligen tillverkade Gummigummans gummiburk.

– Åh, det var när vi bodde på Skolgatan. Du samlade gummiband som om du misstänkte att de skulle förvandlas till guld. Det var … 1988. Japp.

Så är det alltså: jag har kommit till den åldern när man gör om minnen och dessutom lägger till detaljer som gör att det hela – som är påhittat – låter som om det är med sanningen överensstämmande.

Hm. Dåtiden alltså. Axelvaddar. Stort hår. Glansiga kostymer. Gummiband.

Share
22 kommentarer