Vi rör oss försiktigt här hemma. Man får inte hoppa fram bakom hörn och skrämmas, man får inte ställa dammsugaren under kamouflage och man får absolut inte be herrn i huset om hjälp.
*visk* Min djefla man har ont i ryggen igen. *visk*
Det börjar alltid med en lång utläggning om hur det känns lite obekvämt i ryggslutet och slutar alltid med ambulansfärd. Vi är beordrade att säga till om han står, går, ligger eller gör något konstigt. Men det är precis som att säga att någon borde laga mindre salt mat eller uppdatera körskolekunskaperna: ilska och aversion dominerar plötsligt känsloregistret.
– Oj, nu står du som lutande tornet i Pisa för att kompense…
– Det gör jag inte alls!
– Fast du sa att vi sk…
– Ahhhjhhhj.
– Pappa står på alla fyra inne på toa, ska han det?
– Kräks han?
– Nej.
– Då är det ok.
– Ska du verkligen ligga sådär som en amöba i soffan, den är ju så mjuk, och ett hårt underlag sägs ju vara bättre.
– Jag mår finfint.
– Men har inte du ont i ryggen?
– Nope. Trarajdiraaaa … när som seglarn seglar på tjofaderittan lej …
Aha. Nykteristen och renlevnadsmannen (orienterare, ni vet) har petat i sig en hel värktablett och mår (just nu) toppen.
För att inte vara i vägen (eller annan, valfri anledning) åker jag nu på basketmatch. Om fortsättning inte följer, har allt avlöpt väl.
Uppdatering
Fortsättning följer … inte! Han har somnat på sin värktablett, han har inte stånkat och frustat och vrålat – men lagat mat! Den ljusnande framtid är vår!
Jag hoppas att han inte drabbades av detta för att han helt plötsligt var tvungen att kasta ut granen (till grannens).
Krya på dig, Olle! Hoppas du har gott om spännande (spänningslösande?) piller hemma.
Om det slutar i ambulansfärd den här gången så får han tigga till sig några extra piller så att han inte ligger och liiider på enbart alvedon.
Söt häck!
Ingen muskelbristning den här gången, bara rejält med träningsvärk i ryggslutet och då blir jag försiktig i överkant.
Smärtstillande och aktiv vila är melodin som jag gärna trallar på.
Aj då och stackars! Men vilken fin ryggrad. Ända sedan en pratsam röntgenläkare anförtrodde mig att jag har för få ländkotor har jag undrat hur vanligt det är. Man kan tydligen ha mellan fem (lite i överkant) och tre (”för få”). Men det är förbaske mig inte lätt att hitta bra skelettbilder på nätet, i anatomiböcker, biologisalar eller annorstädes. Den här bilden är föredömlig och ser ut att porträttera fem ländkotor. Det borde ju innebära att man blir lite böjligare, tänker jag avundsjukt.
Hm inträffade detta när du sa ”vi måste slänga ut granen” eller ”vi måste flytta pianot” eller något ansträngande ..? Bara undrar 😉
Jag sitter blickstill i soffan och inväntar skön träningsvärk från skridskoåkning. Alltså, håller tummarna att allt är som vanligt imorgon hos er med! (Mina bröstkotor brukar behöva en justering då och då, efter det går jag rakryggad och andas djupt igen. Muskler är det bättre alternativet.)
Men Olle, skulle inte du leta reda på någon kul träningsform som inte bara är springa i skogen (eftersom det tydligen inte räcker, eftersom du fortsätter att få ont), så att du kunde bygga upp muskelkorsetten lite? Om det är tillräckligt kul blir det dessutom av.
Han sa att han skulle dansa varje dag, göra kissande hunden varje dag, vifta på rumpan när han diskade och jag vet inte allt!
(Eftersom att jag är så här påminnande och bannande, kommer han säkerligen att ändra sitt beteende. Not.)
Ridning är utmärkt för muskelkorsetten. Och en sån där stol som hela tiden vickar så att man måste hålla balansen.
För svaga magmuskler kan också ge ryggproblem.
Hoppas smärtan har gett sig nu.
Nyckelordet i mitt förra inlägg var ’kul’ (kan av någon anledning inte skriva dubbelfnuttar på mobilen). Det ska helst vara jättejobbigt också. Men kul.
Va? Kan man ha olika mängd ländkotor? Jag trodde det bara fanns en standardutrustning på sådant. Hur kan man räkna sådana?
Man måste nog koppla in expertis på det där med att räkna ländkotor – och inte ens på en röntgenbild verkar det vara alldeles enkelt att fastställa det.
Språk är kul, men anglofieringen upprör många. Stötte på ordet ”fatiguerad” härom dagen. Försvenskning av det engelska ordet ”fatigue”?
En pilates-boll! Sköna att lägga fötterna på, väldigt bra att sitta och balansera på också – samma mekanism som vickande stol som nämndes ovan – man får garanterat träningsvärk men det ger snabba resultat.
Vi avverkar pilatesbollar på löpande band utan att någonsin träna med dem. Vette tusan vad som händer – de dör snabbare än julgranar i huset.
Sitta på julgranen?
Hihi — joru, min djefla man sittande på julgranen som vore han på väg till Blåkulla …
Magdans är väldigt bra också. I synnerhet om man balanserar ett svärd på huvudet samtidigt.
Ökenråttan tog orden ur mun på mig.
Ibland är det bra att läsa i efterhand eftersom jag nu vet att DDM mår bättre. I vilket fall: se till att fortsätta må bra!
ÖR och Dina
Nästa gång det dyker upp en passande bild ska jag i jämlikhetens namn också kommentera den. ”Schyssta lökar!” till exempel.
Kommer det nån bild nurå?
Visst är det orättvist? Först ramlar och snubblar man och får blåmärken och allt blir bra. Sedan gör man inget och får jätteont utan att det syns och inte går det över så lätt heller!
Vet du, SG, att är det ett snyggt konstnärligt foto med rätt ljus etc på lökarna så håller jag nog med dig också.
Idag kan vi väsnas och lägga snubbelfällor hur mycket som helst: DDM mår jättebra! (Han står snett och huffar lite, men det är ganska normalt.)
SG: Här är en bild.
Verkligen schyssta lökar!
Men varför så få? Jag brukar skära ner drygt två kilo stor lök när jag gör löksoppa. Det blir så småningom cirka sju liter underbar soppa som vi fryser i 800 ml portioner och sedan plockar fram när vår matfantasin tryter. Ett par skivor rostat bröd som man beströr med ost och kör under salamandern vid serveringen gör mathållningen blir enkel samtidigt som rätten blir en njutning. Vi har noterat att vi kan äta löksoppa upp till tre gånger i veckan.
För den som kan besväras av gaser är tipset att man ska låta hela koket ta cirka tre timmar och där är den inledande glaseringen ett moment som gärna får ta en timme. Då är löksoppan lika ofarlig som fiskpinnar.