Hoppa till innehåll

Dag: 4 januari, 2012

Prepositioner framför månader?

Hej Lotten!

God fortsättning efter julhelgen!

Här kommer en fundering: ibland dikteras det ” [—] i början november”.

Jag vill skriva och säga “[—] i början av november”.

Vilket är att föredra?

Bästa hälsningar från Birgitta, läkarsekreterare

 

Hm. Hm … tänkte jag, och sa sedan högt till mig själv:

– Båda sätten används huller om buller men av är väl mycket vanligare? Jag skulle kunna tänka mig att det är dialektalt betingat, men kan inte hitta bevis för det. Hm.

Jag kliade mig en stund på hakan, lade pannan i djupa veck och funderade. Sedan slog jag upp sanningen i “Svenskt språkbruk”, som säger att av är det enda korrekta!

Men nu är det bevisligen så att i början används såpass ofta att man kan utgå ifrån att det kommer att bli korrekt det också. Orsaken till att har dykt upp i den här konstruktionen, beror på att det finns ett annat uttryck som påverkar:

“Det är början på något.”

“Det är början till något.”

Men när man säger iiiiiiiii början ska det (än så länge) följas av av.

/Lotten

Share
9 kommentarer

Ett ögonblick, bara – foton från förr

Jag har hittat en bok.

(Om 50 år kanske det är mer förvånande än idag. Men i alla fall.)

Boken innehåller läskiga bilder. (Håll barnen i handen nu.) Den heter “Ögonblicket åt framtiden”, vilket för mig är stört omöjligt att komma ihåg.

– Var är den där ögonblicketboken? Ögonblicket … eh. Åt? Till? För? Käkade?

Det var Pressfotografernas klubb som 1980 samlade de 50 senaste årens bästa bilder i en bok. Och de får ju inte glö… hm. Får ja… Öh.

Oj, jag drabbades nu av en plötslig insikt. Jag kanske begår ett brott som publicerar fyra av dem här?

Paus för reflektioner om ruelse och ånger. Såja. Slut på paus.

Nu har jag faktiskt lärt mig att alla stora konstnärer för eller senare begår brott, sätter sig upp mot överheten, krigar på barrikaderna och svär åt etablissemanget. Att jag hela livet har varit en laglydig medelmåtta och inte en uppburen konstnär måste helt enkelt bero på att jag inte gör sådant man inte får. Så nu jävlar!

Jag har valt ut två år: 1952 och 1968. För att sätta det hela i ett sammanhang för er ungdomar, så var det så här i världen 1952:

  • Tyskar fick vara med i vinter-OS för första gången sedan andra världskriget tog slut.
  • Svenskar med cyklar som hade hjälpmotor slapp plötsligt följa registrerings-, skatte-, försäkrings- och körkortsreglerna.
  • USA bombade Nordkorea.
  • Sovjet sköt först ner ett svenskt spaningsflygplan och sedan ett svenskt räddningsplan som letade efter det första planet (Catalinaaffären).
  • Singin’ in the Rain gick på bio.
  • Kortedala började byggas.
  • Tunnelbanan från Kungsgatan till Vällingby invigdes.

Kanske var människorna i Sverige 1952 mer vana vid krig, blod och ond, bråd död då. Eller hur förklarar man annars att det här blev årets bild 1952?

Foto: Hans Malmberg (1927–77). Jag har tyvärr absolut ingen mer information om denna bild.
Foto: Hans Malmberg (1927–77). Jag har tyvärr inte mer information om denna bild än att det är i Stockholm.

Med tanke på skjutningarna i Malmö och den här bilden, verkar fotograferna i alla fall när det gäller svenska brott inte vara lika närgångna idag. Eller om det kanske är pressetiken och publiceringarna som styr?

Årets sportbild 1952 påminner om när Hanna Ljungberg var med om samma sak:

Lennart Eng och Kaj Rosén på Johanneshov. Foto: Sture Ryman (f. 1930).
Lennart Eng och Kaj Rosén på Johanneshov. Foto: Sture Ryman (f. 1930).

År 1968 kan ni ju, eller hur? Flower power, hippieran, studentrevolter och kårockupation samt Bob Beamons 8,90 i längd – men detta hände också:

  • Ecklesiastikdepartementet bytte namn till utbildningsdepartementet.
  • Barnen slapp gå i skolan på lördagar.
  • Utbildningsministern Olof Palme demonstrerade mot USA och för Nordkorea. (Förtydligande: han demonstrerade mot USA tillsammans med Nordvietnams Moskva-ambassadör och USA blev så förbannat att det skickade hem sin Sverigeambassadör. Kriget pågick ett tag till.)
  • Runt 10 000 personer dog av svält i Biafra. Varje dag.
  • Sveriges första pizzeria öppnade.
  • Apornas planet gick på bio.

Årets färgbild 1968 (ny kategori från 1965) var ett inlägg i debatten om att alla kvinnor borde få föda barn utan smärta. Och jodå, det var ju på gång – de blivande mammorna rutinsövdes helt enkelt när krystvärkarna satte in och väcktes en stund senare när allt det där hemska var över.

Bildtexten lyder: ”Vad som borde vara en självklarhet är fortfarande en kontroversiell fråga." Foto: Jacob Forsell (f. 1942).
Bildtexten lyder: ”Vad som borde vara en självklarhet är fortfarande en kontroversiell fråga.” Foto: Jacob Forsell (f. 1942).

(Själv hade jag hellre kämpat för att ryggskottspatienter ska få sövas tills allt hemskt är över.)

Men 1968 års svart-vita bild då? Jo, fotografen Inge Hallberg skickades ut på ett rutinuppdrag när ett café utanför Norrköping eldhärjades. Och lyckades ta denna bild:

Strumpebandshållar- och underkjolschock! Foto: Inge Hallberg (f. 1926).
Strumpebandshållar- och underkjolschock! Foto: Inge Hallberg (f. 1926).

Nu kan man ju kanske tycka att fotograf Hallberg kunde ha hjälpt till att fånga damen där istället för att stå och ta bilder? Men han hade kanske nyss anlänt? Fast nja. Jag hittade ett fantastiskt bildspel med Inge Hallbergs foton, och han var på plats en bra stund:

Före hoppet. (Foto: Inge Hallberg.)
Före hoppet. (Foto: Inge Hallberg.)
Efter hoppet. (Foto: Inge Hallberg.)
Efter hoppet. (Foto: Inge Hallberg.)

Och nu kommer dagens tips till unga, spirande fotografer – en bortglömd fotogenre kan idag återfödas. Satsa på hopputurhus-bilder!

Tyvärr vet jag inget mer än att Inge Hallberg tog även denna bild.
Tyvärr vet jag inget mer än att Inge Hallberg tog även denna bild.
Share
41 kommentarer