Nämen tacka vet jag forna glansdagar när Patrik Sjöberg hade guldgula lockar och krängde sig över 2,42 m, när Ricky Bruch humpade diskus iklädd peruk och morgonrock och vars 71,26 m fortfarande är svenskt rekord och när Linda Haglund sprang snabbast trots ett synnerligen ickeströmlinjeformat hårrufs. För att inte tala om hur lattjo det var när Ludmila inte åkte bob eller fast för dopning.
Numera är vi i Sverige glada för en finalplats och med nöd och näppe avklarade kvalgränser. Stackars journalisterna får intervjua svettforsande ickesvenskar som är så lyckliga att de bara dreglar och gråter. Jag tänker ”vätskeersättning hitåt!” och gnäller på de fåniga frågorna och är förstås egentligen bara hemskt avundsjuk på deltagare och funktionärer såväl som expertbisittarna och kameramännen. Den hittills vanligaste frågan från en mikronfonhållare – och den dummaste – måste vara:
– Hur trött är du?
Jag svarar förstås åt alla idrottare där jag sitter framför tv:n och skriker.
– Vaddårå, på en skala menaru?
– Jag har sprungit en mil (eller hoppat ner i fjorton vattengravar eller flugit uppåner över en ribba fem meter över marken eller eller) och du undrar hur trött jag är?
– Har du ett trötthetsindex?
– Ja, nu känner jag, aha – jag är 8,71 trött! Det är 23 % tröttare än tvåan!
Igår var pappa och jag ute och plockade 18 kantareller, när skogen som i en saga öppnade sig och jag plötsligt klev in på en gammal friidrottsarena.
Råby IP stod det på den vita, vackra skylten och plötsligt provsprang jag där bredvid häckarna, fantastiskt lycklig i mina randiga gummistövlar. Helt oregisserat såg det ut så här:
Når vi kikade in i de öppna (!) och förfallna omklädningsrummen, såg vi ett hopfällt pingisbord. Eftersom pappa (som snart ska vinna veteran-VM i bordtennis, säger han) är mån om alla vilsna pingisbord i världen, planerar han nu en bordsadoption.
Och snart ska Christian Olsson ta VM-guld i tresteg. Jomen. Jahaja. Ska vi slå vad om att han ”inte får den rätta känslan”?
(Förlåt. Men jag tycker att det var roligare när Baumgartl föll på sista hindret och när Stefan Holm slet upp en guldtröja ur väskan samt när Carolina Klüft skrattade sig i form. Förlåt.)
Fast nu såg jag något roligt från VM: segerdansen av den annars helt kolugna Kemboi:
http://svtplay.se/v/2519102/kemboi_vann_efter_monsterryck
(Jag valde fullänk här eftersom SVT-klippen bara är tillgängliga i ett år. När vi dansar in här i kommentatorsbåset om tre–fyra år, kan vi kolla på länken och kanske sööööka. På nåt vänster.)
Nu kommer det att dröja länge innan jag åker tåg igen. Länge leve bilen som transportmedel.
Du skriver precis det jag tänker, Lotten. Men vassare!
Det är alltid roligare när guldrusiga svenskar springer runt varv efter varv med den blå-gula flaggan fladdrande över sig. *suckar och minner mig tillbaka*
Nu är jag inlåst i Riksbankens lokaler: heldagskurs i korrläsning för redaktörer. Jag är jättekontrollerad!
Allt jag fick se via tv-länken var ett meddelande.
”Denna video är av upphovsrättsliga skäl geografiskt blockerad utanför Sverige.”
Där fick jag så jag teg. Bor man i utlandet får man lida pin.
Precis som när envist försöker sparka igång filmer från Australiens tv, Matilda — tänk så det kan bli! (Men min film kunde du ju se i alla fall.)
Nu vet jag varför ni (?) plockade bara 18 kantareller. Entren är ljuvlig, nästan som en nedlagd folkpark. Fast en idrottspark är väl en folkpark? Precis som vilken lekpark som helst.
Ja — som en folkpark! Precis! (Men varför vill Pysselitens Karlslok inte åka tåg?)
För övrigt är jag utsläppt igen. Mitt råd till alla som vill nästla sig in i Riksbankens lokaler: försök inte ens. Man kommer nästan inte ut — så rigorös kontroll är det. Men visste ni att hela huset är fullt av … äsch, det tar vi imorrn.
Det där måste varit ungefär som ”den gömda trädgården” för dig och din pappa.
På pricken, Cecilia N. Och så måste jag ju hasta hem för att sparka i kakelugnen nu när Mellberg är skadad å så.
Sparka på du! Akta tårna bara så inte du också går och blir skadad.
Lotten om du vill ha tips på korrläsning, så tycker jag att du kan korrläsa alla böckerna i den nya biblioteksbussen.
Här sparkar man till ingen nytta: Sverige ligger under, Zlatan har fått en orättvis varning och allt är jättestökigt. Om Ungern gör 2-0 kan de ta andraplatsen i gruppen. Om Ungern vinner med t.ex. 3-0 måste vi slå Holland, som är lika omöjliga som Tyskand eller Usain Bolt. Fast vänta … om Holland tjuvstartar, kanske …?
Äsch då. Jag trodde att det var vi som hade första tjing på mål i sista stund.
Nummer 18 i Uppsala P98 åker nog utan familj till E-tuna, förresten. Heja lite extra på honom om du ser honom, det kan han behöva. Vi syns en annan gång. Natti!
Ja usch. Stackars oss. Fotboll är hemskt i sådana här lägen. (Ni som inte vet: ”vi” förlorade med 2-1 och nu är det deppigt.)
Jag ska spana på nr 18, Christer!