Igår kände jag mig lite som ett litet barn på zoo. Och som Olof Palme när han skulle svara på hur mycket en liter mjölk skulle kunna kosta – även om han kanske inte sa just ”två och femton för en liter mjölk, det var det jävligaste, det hade jag inte en aaaning om”. Jag kände mig också som mig själv, för så här förvånat uppspelt tycks jag bli mest hela dagarna.
– VA! Det är ju fullt med moraklockor överallt!
– HALLÅ! VAR SKA JAG PRATA? P-R-A-T-A!
– Är det på den här knappen jag ska try…? Jaså inte det.
– Jag kan skåda Globen!
– En pool! En pool! Ni har ju en pool!
– Det visste jag inte!
– Det visste jag inte heller!
– Näe! Hade jag inte en aning om!
– HÖR DU MIG NU?
För jag föreläste hela dagen om skrivknep, redigering och korrtecken för Riksbanksanställda. I entrén står man paff framför en rökfärgad glaslåda utan något som helst hål och pratar med en vakt som glatt säger att man hörs trots allt. Legitimationen ska man lägga i en manuellt framtryckt plåtlåda som plötsligt skjuts ut ur väggen med ett ljud som påminner om när guldtackor släpas mot cementgolv.
Besökare placeras i en sluss där man (obs, Lotten, obs) inte på några villkor får trycka på några knappar för då bryts strömmen och … ja. Vi ska kanske inte gå in närmare på det.
Det är Riksbanken som har bestämt att Astrid Lindgren, Evert Taube, Greta Garbo, Ingmar Bergman, Birgit Nilsson och Dag Hammarskjöld ska finnas på de nya sedlarna och som har fattat det ytterst turistvänliga beslutet att man utan förstoringsglas ska kunna se valören på de nya mynten, kolla:

Det är också Riksbanken som har en chef, vars namn är bra att kunna i allmänbildningssyfte. Bengt Dennis (minns ni 24-procentsräntan som slog till precis när jag och min djefla man för lånade pengar hade köpt lägenhet?), Urban Bäckström, Lars Heikonen Heikensten och Stefan Ingves heter de fyra senaste.
Uppdatering:
Här fanns tidigare två bilder som inte var OK att publicera – jag har fått bannor och lyder förstås blint! Men det positiva i kråksvängen (som jag i alla fall måste få berätta, tror jag) är att även Riksbanksanställdas arbetsrum kan vara stökiga med utökat skrivbordsutrymme på golvnivå.
Slut på uppdatering
Riksbankshuset är en svart, ful koloss (byggd 1970–76) i kassaskåpsmodell strax bredvid Sergels torg. Man tänker ”men gah och bah, jädra arkitektskräp till att förfula, tacka vet jag 1890-tal!” och så fnyser man lite som den okunniga pöbel man ju är.
För inne i huset insåg jag att det var uttänkt, häftigt, coolt och ett fantastiskt tidsdokument. Det är ljus björk, lejongula mattor samt cirklar och rutor överallt – i möbeldetaljer, soffor, bord och på väggarna.


Överallt hänger fantastisk konst och alla 14 våningsplan har moraklockor – som går rätt eftersom en trotjänare har som specialuppdrag att varje tisdag vrida upp dem. Allt är outhämtade panter från dåtiden och jag är så glad att de inte står och samlar damm i en källare.
Arkitekt var Peter Celsing, och han har fått eftervärldens beröm och lovpris – personalen är särskilt nöjd med gymmet och poolen på taknivå. Man är beredd att hålla med; det är fantastiska lokaler som Celsing kallade ”återskapande av min barndoms vindar”.


Men precis som när jag hittade en kamouflerad, marmorerad Ingvar Carlsson på väggen i Riksdagshuset, fann jag även här ett scoop. Jag misstänker nämligen att alla besökare i Riksbankshuset registreras i hemlighet i ett kartotek med kroppsavtryck (inklusive storlek)! Ni tror kanske att det här till vänster är en helt vanlig stol?
Inte då! Jag kan meddela att jag har avslöjat Riksbanken!
Sitsen har förstås ett tekniskt avancerat mikrochiplager med avtryckskänslig registreringsfunktion inbyggd. Man sätter sig i god tro och lyssnar på den synnerligen intressanta föredragningen och skrattar åt tokiga rubriker och lustiga, språkliga sammanträffanden och så applåderar man och reser sig upp och går hem – intet ont anande. Men kvar på sitsen finns ens rumpavtryck på detta vis:

Vi kanske kan kalla det FRA:s rumpspaning i försvarsunderrättelseverksamhet – FRArfuv?
Det var fasligt vad svårt det var att läsa ”mikrochiplager”! Jag vill få det till ett ”och” där i mitten och då blir det ju jättetokigt.
Håller helt med — kanske det dummaste ord jag har hittat på sedan … i förrgår kanske.
Sådan där stol har jag på jobbet. Man kan få komplex för mindre.
Men borde det inte heta mikrochipslager? Eller varför inte mikrochipschlager.
Även jag har varit inne i Riksbankens byggnad; trodderu nåt annat? Den kongeniala arkitekturen – granit, stabilt, pålitligt – är ju perfekt för sin hyresgäst. Och alla de prunkande blomsterarrangemangen och simbassängerna och annat lyxigt därinne, det är ju nödvändigt om folk inte ska bli galna av att jobba i ett fort. Alla dessa låsta dörrar måste matchas med blomster och vatten, så det blir en något mänskligare miljö. Fastän jag möttes i entrén av en vänlig tjänsteperson som lotsade mej rätt hann jag känna mej lite halvskum och efterspanad med alla dessa lås och slussar.
Lille M hade Peter C som beundrad professor på KTH, by the way.
Jag går förbi Riksbanken varje arbetsdag och har börjat tycka att det är en jättehäftig byggnad. Även utifrån. Först ser den ut som tråkig 70-talsarkitektur, men sedan ser man formerna och gedigenheten. Tyngden liksom
Instämmer med Hemo, jag tycker fasaden är tjusig. Cool struktur och färg. Pool- och styrketräningsrummet är trevligt och matsalen var inte heller dum vill jag minnas.
”Lars Heikensten” skall det vara. Kul att få rätta språkpolisen men det här råkar gränsa till mitt område för en gångs skull 😉
På 70-talet var det min farfar som var klockuppdragare där. Liksom på slottet och diverse banker.
När han dog hittade mamma & pappa en valv-nyckel till en av de större bankerna hemma hos honom; banken blev väldans glad att få tillbaka den istället för att dom sålde den i Gula Tidningen… 😉
went to an interesting two day conference at Dallas’ Federal Reserve Bank about the euro’s increasing role in world banking & commerce a few years ago. that building, about 20 years old, is very impressive! lots of art there. the breakfast & lunch spreads were very well presented & the food was great!
Hi, David! (Han David där, han gick med mig i High School i Dallas 1981/82. Han kan inte svenska, men sitter och läser och translatar everything I write. Nu kommer translationsverktyget att signalera error när jag skriver såhär tossigt.)
Tänk, Ninnibeth! Cirkeln liksom sluts när saker i båset bekräftar sanningen i inläggen. Farfar Klockuppdragare!
Tack, tack, tack, Bengt O. — jag måste lära mig att inte ta saker ur minnet utan faktakontrollera allt. Heikensten är inte alls samma sak som Heikonen. Ju.
not anywhere near everything you write! when something looks interesting, i run it thru Google translate. in this case, i saw ”Riksbank” and, knowing that’s Sweden’s central bank, i put the URL above into Google. [having studied economics, i thought this would be interesting to me]
Kumla – och nu Riksbanken!
Vad blir nästa? Högrisklabbet på KI? Eller Tumba?
Yes please.
Visst är det så.
Säg till när du tänker blogga om Magnumpistoler & Palmemord så kan jag peta in en bekräftelse där också… 😉
Åh ja, arkitektur! Riksbanksbyggets yttre stämmer med sitt innehåll, arkitekten krånglar inte till det och det är gjort i ett snyggt material. Kanske inte en byggnad som man faller baklänges när man ser, men hyggligt solid och OK på sin plats, till skillnad från Stockholm Water Front med sina vaga linjer, trista material och dominerande plats. Mer utgjutelser här: http://www.karinenglund.com/wp-admin/post.php?post=2485&action=edit&message=1
Och så har vi ju Slussen: http://www.karinenglund.com/2011/06/det-morknar-for-slusse/
Heikonen (låter finskt) isf Heikensten. Kanske din hjärna lurades av att efterträdaren Stefan Ingves är finlandssvensk. Född i Åbo.
Karin: Hur ser en planfri korsning ut? Planskilda korsningar har jag hört talas om … Verkar bättre – mer konkret på nåt sätt.
Är du säker på att stolssitsarna inte sytts av någon gammal jesussvepning? Jag har för mig att jag har sett Jesus i jeans någon gång.
En planfri korsning måste ju vara en utan några plan, dvs de flesta. På Arlanda har dom en korsning som inte är planfri, men väl planskild, vilket innebär att planen korsar bilvägen i ett plan som är skilt från det plan som bilarna korsar planens väg i.
Det finns ett politiskt parti som heter ”Planskilda korsningspartiet” som brular få något hundratal röster i de allmänna valen. I valtider brukar jag rekommendera folk som ändå beslutat att kast bort sin röst att rösta på dem istf på pipipartiet, Junilistan, Liberaldemokraterna e.dyl. Det gör då åtminstone ingen skada.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Planskild_korsning
På tal om Ricky Bruch (aktuell för en tid sedan): http://gke.org/pub/files/Ricky_Brudar_popular_mekanik.jpg
Hittade en ’Se’ från 1970 plus ett antal mycket fräscha populär Mekanik i dag på sommarens första loppis. Och sista.
OK, OK då, om det ska vara så noga (och det tycker jag ju innerst inne att det ska): PLANSKILDA korsningar. Och om någon som vet lite om detta kan förklara för mig vad som kommer att hända med Stadsgården och hur man kör (i den framtida lösningen) från Stadsgården till Hornsgatan är jag henom evigt tacksam.
Bengt O, det där planskilda korsningspartiet, det är inte så att de behöver en ny partiledare eller så?
Fast jag menade egentligen Skeppsbron. Vad händer med Skeppsbron och hur kör man därifrån till Hornsgatan./KE. Dysdirektiker.
@Karin: Antagligen via Västerbron. 🙂
Eftersom jag är nyfiken av mig och vill se hur andra förvarar arbetsmaterial på golvet så kollar jag ju genast på din blogg i min feedreader istället och se där finns bilderna fortfarande!
Och eftersom jag är nyfiken av mig så klickar jag på knappen Uppdatera och se där försvann de! 🙁
Under min karriär hos lagens långa arm brukade jag frekvent använda golvet för sortera dagens ärenden. Inte räckte skrivbordet till inte.
Planskilda korsningspartiet har jag barndomsminnen av. Det bildades i Åkersberga för att åtgärda påfarten till Norrtäljevägen från Åkersberga. En korsning jag tillbringat många timmar av mitt liv i. Jag fascinerades av lämnat. Eftersom de så småningom lyckades i sitt uppsåt trodde jag inte att de existerade längre. Men jag antar att det finns många korsningar att ta sig an.
Mycket bra, Tessy, du är ett föredöme för mänskligheten: nyfiken och korrekt!
Vad bra att ni utreder planskilda och planfria korsningar och Slussenjoxet – tänk om vi löser hela den besvärliga korsningsknuten!
Jag måste tyvärr korrigera det svårlästa mikrochiplagret och tycker egentligen att mikrochipschlager hade varit ett roligare ord. Detta eftersom Språkrådet rekommenderar att man inte skriver ”chip” utan ”chips” — och då blir det liksom olämpligt hur jag än hittar på:
”Vi rekommenderar – oavsett betydelse – ett chips, chipset, flera chips, de där chipsen. Tekniker vill gärna för ordet inom datateknik använda ett chip(p), chippet, flera chipp, de där chippen.”
Eller så kan jag hävda att eftersom jag bara har hittat på alltihop så får jag skriva som jag vill precis som Astrid Lingren gjorde med ”spunk” och ”pilutta”. Ha! Jag måste ju inte alls korrigera det svårlästa!
Kul med låneord som får olika genus beroende på användning. För när man chippar i till exempel fopoll eller golf måste väl resultatet bli en chip(p)?
Jag tror vi måste ifrågasätta Språkrådets rekommendation i sammansatta ord eller sportsammanhang.
Jag vill gärna ifrågasätta Språkrådets rekommendationer i ganska många sammanhang. Och brist på rekommendationer i andra.