Jag har aldrig varit i New York, Madrid eller Åmål. Men vad värre är: jag har aldrig varit på Gotland. Fast i gengäld är det väl inte så att alla gotlänningar har varit i Eskilstuna?
Om sanningen ska fram, har jag heller aldrig varit på Öland eller åkt båt på Vättern eller Vänern. (Tror fan att jag aldrig kommer att komma till New York så mycket som jag måste hinna med här i Sverige.) Däremot har jag varit i både Simrishamn och Kiruna och kan prata både skånska och lulmål. Vilket inte alls hör hit.
Helgen 21–23 januari kommer jag och nio av mina närmaste basketspelare att spela två matcher mot det förfärligt hemska laget som heter Visby Basket och alltså vara hela två dygn i Visby. Vi ska sova på liggunderlag i en gympasal och hänga upp svettiga matchdräkter på ribbstolarna och tänka på forna tider när vi i tonåren gjorde samma sak men i alla fall kunde drömma om att få hångla med någon i killaget på tjocka madrassen. Och så ska vi plåstra om våra blessyrer … och smeta liniment på hälarna … och … och …
STOPP OCH BELÄGG. (Om detta hade varit en långfilm hade det nu sagt ssscccrrrrrrreeeetsch och så hade filmen stannat medan berättarjaget från ingenstans hade talat förnuft med sig själv och illusionen om tio ömtåliga baskettanter i 25- till 50-årsåldern på liggunderlag i två dygn.) Så kan vi ju inte ha det! Titta så välartade och trevliga vi ser ut:
Därför ber jag nu läsekretsen om råd: var tycker ni att vi ska sova och äta frukost och ha vår sambandscentral under denna helg? Har ni några maffiakontakter eller kusiner som äger hotell? En faster med B&B? Jag har läst mig till att det finns tio hotell i Visby och dem ska jag mejla – men vi måste alltså betala allt ur egen ficka eftersom vi är lika mycket amatörer som Gunder Hägg var i början av sin karriär. (Och hotell som har mögel i duschen ska inte banga. Det blir ju ännu roligare då!)
Vi säljer oss gärna och gör precis hur mycket reklam som helst för sängplejset som ger oss mest rabatt. Vi kan byta namn på laget och spela topless med hotellnamnet skrivet i pannan om det så krävs: allt för konsten. (Eller basketen.) Blyga välgörare och mecenater kan mejla mig – lotten@bergman.com. Och alla som vill se oss spela rekommenderas att inte alls göra det eftersom vi kommer att få stryk med 70–80 poäng och knappt komma över halvplan.
Jag antar att du redan kollat på Gotlandsguiden som också har en iPhoneapp som heter Gotland (gratis).
Du kan också kontakta nätverket Gotländska Stockholmare som har ca 2000 medlemmar och be om bostadshjälp.
I övrigt bör ni gå och äta på Bakfickan vid Stora Torget. Strömming om du tycker om det.
Jag återkommer om jag kommer på något mer.
Det verkar finnas ett par vandrarhem också, det kanske är ett prisvärt alternativ. Förresten tycker jag ni ser oroväckande korta ut för att vara basketspelare.
Bakfickan skulle det ju ha varit.
Annars är såna därna lyxsovmadrasser som basketungarna har i gympasalarna nuförtiden och som blåser upp sig själva samtidigt som de låter som ett kombinerat reaplan och tröskverk rätt okej att sova på faktiskt.
Oj, tack för alla tips — den där appen kände jag inte till och stockholmarna hade jag ingen aning om! Strömming ska ätas!
Däremot vet jag att vi är korta och små i vårt lag. Inte bara på den lilla bilden utan även i verkligheten. Men det är kanske inte för inte som vi har 0,0 landskamper i bagaget medan Visby har tresiffrigt …
Då är ni såklart David medan Visby är Goliat. Och alla vet ju vem som vann den matchen!
Hotell Solhem ligger precis utanför ringmuren och är värt att ta en titt på. Det var några år sen vi bodde där, men när orienteringsklubben åkte över på Helg utan älg (fint namn på en orienteringstävling) bodde vi där. Det finns ett café ni måste prova också, Café Gula huset. Det drivs av en farbror som bakar allt själv i det lilla lilla köket, det är udda koppar, sju sorters kakor och rediga mackor som serveras i vardagsrummet. Klart värt ett besök!
Å, då är jag inte ensam om att aldrig ha varit på Gotland – än så länge. Min man säger att jag är ett unikum.
På Gotland bor man enligt nyss nämnde man i tält. Kanske ska tilläggas att han bara har sommarerfarenhet, men ett stort militärtält med kamin och eldvakt och allt kanske är ett alternativ?
Oj, jag har hittat ett i mina öron jättebra pris på Hamnhotellet – 550 kronor per dubbelrum och natt! Med frukostbuffé, vilket ju är världens viktigaste mål.
Jag har lite motvilligt tillbringat 10 månader av min dyrbara ungdomstid på Gotland, eller Kalcatraz som vi kallade det.
Jag har inga tips om Gotland, så därför riktar jag in mig på annat i stället: ”25–50 årsåldern”?
Jahapp, vår äldsta spelare är född 1960. Den yngsta är faktiskt född 1990, men hon ska inte med till Gotland. Ni kan tänka er hur snacket böljar i omklädningsrummet?
– … bla bla bla barnbarn bla bla …
– … bla bla å så är jag gravid igen bla bla bla …
– … bla bla men tentan är inte förrän på torsdag bla bla …
Jag tror dig! Jag syftade snarare på vad som i mina ögon är en särskrivning. Men jag är helt vimsig av uppsatsskrivande just nu, så jag blev osäker. Skriver man verkligen så?
Nämen Flinn! Det såg jag junte! Särskrivningspesten har slagit klorna i mig! Nästa steg är blodig hosta!
*rättar omedelbart*
Jag kan inte riktigt släppa bilden av ett basketlag beståendes av tjejer i åldern 25 till 50 år, alla spelandes topless med ett hotellnamn skrivet i pannan. Då måste ju alla ha håret uppsatt på något sätt så att namnet syns bra. Vilken syn det skulle vara. *försvinner in i en dagdröm*
@PK: Och då kanske du körde unga tjejer i frivilligförsvaret som stank av lagård?
Dieva, nej det gjorde jag inte. Jag åkte omkring mellan Tofta och Visby i en öppen terrängbil, med en stor kanon på . Inga flickor så långt ögat nådde, endast skitiga bassar. *försvinner in i dagdrömmen igen*
Det är precis den bilden jag vill att blivande mecenater ska ha på näthinnan, PK! (Underligt nog har ingen anmält sitt intresse än. Jag är mycket förvånad.)
@PK: Det var ju synd (eller kanske snarare en brist på synd)!
Om inte om hade varit så hade jag kunnat ha en bild av dig från denna tid.
Själv debuterade jag i radiosammanhang i den gotländska lokalradion i slutet av 70-talet (fast bara som intervjuoffer), och cyklade på militära cyklar iförd militär grötrock mellan lantbruksskolan och lagårn.
Mina försök att kommunicera med gårdsdrängen fick dock begränsas till kroppsspråk enär han bara talade närdialekt (fullständigt obegriplig i mina öron, svårt att tro att den hör till svenskan, danska är übertydlig i jämförelse) och jag bara stockholmska.
Topless??
Garanterad diskvalificering, redan i omklädnings- förlåt avklädningrummet?
Allt enligt sportens klädesregler?
Armlös tröja är tydligen obligatorisk på planen.
Haha, det har du ju rätt i Örjan! Jag hade helt glömt bort de löjliga klädreglerna som ingen bryr sig om!
I kategorin värdelöst vetande vill jag härmed bidraga med följande: det har funnits älg på Gotland. Den sista blev överkörd av tåget.
Källa: hörsägen -men från infödd gute.
Va? Finns det TÅG på Gotland?
Inte nu längre, förutom en liten hobbyjärnväg vad det verkar. Den sista älgen måste ha mött tåget före den 30 september 1960 om man ska tro informationen på Gotlandstågets hemsida: http://www.gotlandstaget.se/
Efter grundutbildningen i det militära på 70-talet (när Sovjetunionen ännu var en hotmakt, och betedde sig därefter längs våra kuster) sattes jag av på det jag ännu kallar Kalkstenshawaii en vinter och längtar ännu fyrtioplus år senare inte tillbaka.
Sååå … jag trängtar alltså till en ö utan tåg och utan älg men som har både Kalcatraz och Kalkstenshawaii?
Hm, på min ära. Hm.
Usch, Gotland. Det var där jag jobbade i strandkiosken en sommar och hjälpte alla som köpte film att sätta i den. Inte kunde jag det! Undrar om det ö. h. t. blev nåra bilder.
Kalkstenshawaii är alltså benämningen på den numera kotlettfriserade holme som förr i världen hade ett strategiskt värde i Östersjön. Numera föremål för ren terror enbart veckan efter Båstad, om jag minns rätt.
Jag ville nästan flytta dit efter sommarens korta visit, det var så trevligt att bada i havet och fika åtta gånger på två dygn. Och så fick jag ju hänga med en massa tuffa politiker och journalister på den där baren som hette någonting som de rutinerade förkortade sådär så man skulle känna sig lite ute. Men alla – säger ALLA – drack rosévin. Jättekonstigt.
Jag var förvisad till Kalcatraz hösten, vintern och våren 89-90. Jag har ingen längtan tillbaka. Vintern där är något av det jävligaste jag upplevt. nollgradigt väder med en hård fuktig vind som sveper in från havet och snöblandat regn som ”faller” horisontellt, jag har aldrig frusit så mycket som den vintern, trots att jag aldrig haft så mycket varma kläder på mej som den vintern. När det var som värst hade jag samtliga plagg som jag fått ut inklusive regnrock som skydd mot blåsten men inte fan hjälpte det. En halvtimma i blåsten var max, sedan var man tvungen att gå och tina upp i lä bakom en klippa där vi hade en stor brasa igång. Brrrrr. Kom igen nu grabbar och ev tjejer, fyll på med fler lumparhistorier tack.
Alltså, usch Gotland, för det pinsamma minnet om filmisättandet.
Annars var Gotland inte alls usch. Tvärtom. Tänk bara på alla snygga killar från när och fjärran som vimlade där hela sommarn! Och middag med dans på Snäck. Detta var före kotlettfrillornas tid så det gick rätt lugnt till.
En ö med ständig motvind, oberoende av åt vilket håll du cyklar.
kotlettfrilla, kotlettfrisyr, med något blankt medel bakåtkammat hår, företrädesvis på den manliga skulten som nattetid hänger på uteställen.
Visby är ju fantastiskt och speciellt vackert verkar det vara bakom parkbänkarna vid Södertorg http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8392864.ab. När ni har tröttnat på att hänga där så kila över till Stora torget för en middag på G:a Masters.
Se där, det är vår på Gotland!
Ni ska veta att alla tips samlas i en mapp märkt med Gotland som jag kommer att ta med mig. (Eller förmodligen glömma hemma. Men datorn kommer med!)
Creperie & logi är ett ställe jag känner till men inte varit på själv. Googla och kolla förföriska bilder. Priserna inte lika inställsamma dock.
Just ja, creperiet var en av höjdpunkterna! Priserna humana i jämförelse med mycket annat här i världen. Och så löjligt vansinnigt gott med pankisar till både huvudrätt och efterrätt! Det blir det nog till middag, kände jag nu.
Oj, det där creperiet var ju fantastiskt!