Lykke Li (dotter till en Tant Strul och en Dag Vag) trallade på i slutet av Skavlan häromdagen. Skavlan är en norrman som är så bra på att intervjua att han fick komma till oss i Sverige och intervjua, men han fyller studion till bristningsgränsen så att det känns som ”hur många scouter kan man få in i en Folka-bubbla utan att den spricker?”. (Förmodligen är jag bara avundsjuk.)
Lykke Li i sönderrivna strumpor och en plötslig, naken axel. (Bilder från SVT Play.)Men det där med trasiga nylonstrumpor och med flit avhalkande tröja körde jag med redan 1979. (Förmodligen är jag bara avundsjuk.)
Lotten, 15 år. Foto: Lottens mamma – helt utan protester eller frågor om syfte.I mina fotopärmar finns det bilder på mina syskon som spelar kazoo och på mina föräldrar som pratar i gråa dialogtelefoner och en hel del gäster på midsommarkalas eftersom pappas midsommartårta var värd ett foto – särskilt eftersom vi bodde på Midsommarvägen. Och så finns det många foton på människor som sitter i en soffa och tittar på tv. (Tänk om jag hade tagit bilderna så att tv-programmet syntes. Det hade varit så mycket roligare att se Macahan i bakgrunden istället för en trist tapet.)
Men så finns det förstås även bilder på mig. Där jag är utklädd. Jag var tydligen alltid utklädd. Jag har på mig skiddräkt från 40-talet, jag har på mig clownkläder, pappersmössor, farmors balklänning från 20-talet, trollkostym, trashankskostym, barnkläder … ja nästan allt utom mina vanliga Dallas-jeans och collegetröja med skjorta under. På bilden ovan föreställer jag enligt en handskriven lapp ”en trasig servitris”. Jag minns att den uppslagna tidningen och det skrynkliga papperet ingick i min servitrisinstallation, men kan tyvärr inte se vad det är.
Ganska läckert tycker nog i alla fall Lykke Li – och de där skorna har jag ju kvar. Man kanske skulle bjuda in till maskerad med nylonstrumpetema?
Uppdatering
Suvi har hittat alternativ servitrisklädsel.
Plötsligt (efter att ha läst Wikipediaartikeln) inser jag att Lykke Li är samma människa som bebisen Lykke i Kärsti Stieges bok ”Att föda på kvinnans villkor” (som jag tyckte mycket om en gång i tiden när förlossningar och sånt stod lite högre på min dagordning än nu). I den boken var Lykke inte så sliten och trasig men å andra sidan ganska slemmig och skrynklig.
Jag har tydligen chockat läsekretsen.
Den enda som har vågat krypa in i kommentatorsbåset är den modiga Översättarhelena.
Nytt maskeradtema: ”slemmig och skrynklig”.
Men skooorna,Lotten! De är jättesnygga och borde användas typ hela tiden! Om tån protesterar för mycket är de helt klart värda att få sällskapa dina bokhylleskor i alla fall.
(De = skorna. Tår gör sig inte i bokhyllor.)
Vilken läcker anrättning serverade denna suggestiva servitris månne?
Slemmig och skrynklig – pax för att vara Gollum på nästa maskis hemma hos Lotten!
Kan man köpa nagellack i femlitersburk? Behövs blaskas på en hel massa för att få ihop de där hålen. Kanske kan gammelmor stoppa med grått garn? Eller så sätter man ett smileymärke över alltsammans.
Nå, men har du då sett hur Lady Gaga såg ut på tv?
Klicka här!
Maskeradtema ”slemmigt och skrynkligt” kan ju inte bli annat än megasuccé. Pirål? Skogssnigel? Tunga?
Jag tror att denna servitris inte serverade något alls, Cruella. Hon kunde nämligen inte ta sig fram i de däringa skorna.
Jag kan inte riktigt släppa bilden av slabbandet med nagellack. en nagellacksroller?
Ja, Heléne, nu står skorna i bokhyllan. Alf Henriksons uppslagsverk fick stryka på foten.
(Nejdå, Alf fick bara en finare plats.)