Snöröjarinkompetensen breder ut sig som ett snötäcke. Jag har berättat detta förut i ett kåseri, varför några av er kanske känner igen resonemanget. Men det måste blir ett slut på felskottningen i mellersta Sverige!
Jag är alltså uppvuxen i Luleå, Stockholm och Lund. Och när snön kommer i dessa städer, reagerar invånarna på helt skilda sätt.
När snön kommer i Luleå är man sedan länge beredd med termobyxor i hallen och långkalsonger under jeansen. Vinterdäcken sitter på och motorvärmaren är inkopplad. En kvart efter första snöflingans fall, möts alla husägare ute för att flytta snö.
Skottutrustningen består av motorgräsklipparens kusin – den motordrivna snöslungan – samt snöskovel och snöspade av aluminium. Den bästa tekniken att få bort en av plogbilen framskyfflad, stenhårt packad enmetersvall är att med spaden skära ut snökuber, som man sedan välter ner på snöskoveln och drar iväg till tomtgränsen. Snöhögen bör placeras i söder – annars ligger den kvar till i juni.
I Luleå går man utomhus enbart för att man har ett ärende, och går inomhus igen när det är rimfrost i näshåren och lilltårna känns som stortår.
Annat är det i Stockholm. En kvart efter första snöflingan stannar alla pendeltåg. Bussarna får snabbt slagsida av smutsig slask och lerigt grus, och i rulltrapporna springs det värre än någonsin. Om snön mot förmodan inte smälter redan innan den landat, blir alla stockholmare plötsligt friluftsmänniskor och uppsöker första bästa kulle, för att precis som i rulltrappan trängas och jäkta. Skynda, skynda, åk pulka en gång till, om några minuter går bussen eller så stänger dagis eller så är det på något annat sätt för sent!
I Stockholm går man inomhus igen när man har fått in snö i stövelkanten och jeansen är mättade och inte kan ta emot mer väta och man verkligen ångrar att man inte tog med vantarna.
När snön kommer i Lund blir alla varje gång lika förvånade.
– Näe! I år igen! Det var ju snö förra året!
En kvart efter första snöflingan har alla lundabarn stoppats in i galonbyxorna – plagget som bara läggs bort under sommarmånaderna.
I Lund går man inte inomhus igen för att man fryser, man går inte in för att man har blivit blöt – man går in för att meddela att ännu en bil fastnat nere vid Perssons staket nere i svängen eller för att snön helt enkelt har tagit slut.
En såpass vädererfaren kvinna som jag kan nu en gång för alla säga att norrlänningarna som rått skrattar åt sydlänningar som står panikslagna inför snöoväder gör det för att de inte vet bättre. I Luleå faller snön lodrätt ner på lätta fjät. Alla vet vad som gäller för ett par månader framåt; vi skottar, bygger snögrottor, tar på oss rejäla vinterkläder och så är det inte mer med det. De har aldrig sett fykande, vågräta snöstormar eller slaskhögar som plötsligt når en upp till knäna där det nyss var barmark. De vet inte att man söderut egentligen behöver extremt stora hallutrymmen eftersom det under vintermånaderna måste varvas mellan lågskor, vinterkängor och kragstövlar.
En sen kväll när vi var relativt nyinflyttade i Luleå, ringde det på vår ytterdörr och pappa öppnade för tre tre bistra män. En man skrapade förläget med sin näbbstövelklädda fot, en annan tvinnade nervöst polisongerna med is i, en tredje försökte få klar sikt genom glasögonen genom att förgäves gnugga dem med lovikkavantarna. Min pappa väntade förbryllat på en förklaring till uppvaktningen.
– Jooh, hrm, sade en av männen, och räckte fram en pappersbunt. Vi grannar har, hrm, vi tyck’ du skotta som eljest, hrm… hrm, vi tyck du för allas skull sku läs’ den här skottinstruktionen. Jooh. Ohaviskottad garageuppfart ser int’ bra ut.
Den där skottbeskrivningen skulle jag vilja dela ut till plogbilsförarna här i Sörmland. Varför, ack vaaaarför plogas snön inte bort utan läggs i långa trottoarkantssträngar som man ideligen måste kliva i? Ska du gå över gatan vid ett övergångsställe, måste du först kliva i och över en jättehög med plogsnö. Kliva av bussen rakt ner i en snöhög är alla vana vid. Och om vi inte skottar bort snövallarna mitt i natten får vi elaka brev av arga brevbärare som ju inte kan köra över plogbilssträngarna.
Oj. Jag måste ut och skotta.
Förvåningen verkar bli stor varje år i Mälardalsområdet. Snö, i år också. Panik och kära nån och var är vinterdäcken? Det verkar som om man inte kan minnas från år till år att det brukar snöa någon gång. Vertikalt eller lodrätt, det brukar snöa. Sen hur länge det ligger kvar det är lite som att spela på lotto.
Och man flyttar snö i Västmanland också.
Ja, och jag undrar varför man nödvändigtvis måste ploga parkeringen utanför mitt hus (Skogsängens centrum för övrigt) typ oavbrutet hela nätterna. Går det inte att ploga lite effektivare? Finns det inte andra parkeringar att ploga? Eller sitter det andra plogbilsgubbar och plogar där också hela nätterna (företrädesvis söndagar)? Varför inte vänta tills det slutar snöa så man slipper komma tillbaka en timme senare? Och varför har inte min lägenhet treglasfönster så att jag kanske skulle kunna sova och inte behöva ha en plogskrapa i huvudet hela tiden?
Mvh
Vilsen norrlänning i Sörmland.
Att skära bort snökuber med snöspaden är kul och enkelt sätt att få bort snö – tyvärr kräver det norrlandstemperaturer, något som vi ju inte är får så ofta här i Stockholmsområdet.
Undrar just vad en kubikmeter snö i Stockholm väger jämfört med en kubikmeter snö i Luleå?
Tack, uuunderbara Lotten med många ord! Det är ju precis det jag menar, våra turbanklädda skottar borde åka på kurs till Luleå! Jag länkar hit!
Jag, jag kommer från Uppland. Mitt på Upplandsslätten har jag bott större delen av mitt liv. Mitt på landet, och vad jag minns så har det varit åtminstonde lite snö varje vinter. Men skotta? Vad är det?
Trots att jag är äldst av tre syskon kan jag vara ärlig när jag säger att de gånger jag har behövt skotta gången fram till huset varit väldigt få. Jag har en farbror. En farbror med traktor. Som alltid, förr eller senare men oftast förr, plogat vår uppfart. Och har han inte gjort det så tog man sopkvasten och gjorde sig en lite smal gång så man kom ut till skolbussen. När man kom hem sen igen så var det alltid fri väg fram till trappen.
Nu bor jag i stan och är mest rädd för att halka i trappen som blir jättehal när det är snö som tinat på trappstegen.
Obama anmärkte ju på att Washington DC stängde ner vid minsta snöflinga, till skillnad från hans eget Chicago, som har öppet jämt. Det kan man hålla med om.
Jag har tillbringat ett snöoväder, kallar vi det i Sverige, i just D.C. Ett tiotal döda och ett otal miljoner dollar i utebliven BNP.
Jag mätte snödjupet till fyra centimeter.
Förlåt, jag har slutat skotta. Nu kräks jag.
Pavlovs hundar?
Jag kan meddela att det har snöat vågrätt i Luleå idag och på de mest välplogade ställena går snön upp till knäna.
I morse blev jag så förvånad över att de skottat bort snövallarna vid övergångsställena här i gettot, att jag var tvungen att hämta kameran för att dokumentera det. En historisk händelse, liksom.
(Psst, du har ett ”tre” för mycket tror jag.)
Matt och urkräkt ligger jag här och flämtar och orkar ingenting. Men när ett extra ”tre” uppdagas, fylls jag av förunderlig redigeringskraft och orkar till och med skriva denna kommentar.
Jag har en annan sak som retar upp mig då det är snöskottningsdags: traktorer som kör med lyft skopa på gator som ännu inte skottats.
Antagligen ska de fara och skotta nån annanstans, antagligen är det någon annan som ska skotta den där gatan, men ändå!
Jag som försöker pricka in mina steg i det förhållandevis smala däckspåret blir irriterad.
Det borde gå att fnula ut nåt system med GPS i förhållande till reglaget för skopan och så kunde alla som har en traktor fara ut och skotta varhelst de kan och få betalt för det.
Här i stan är de måna om att skotta cykelbanorna. Så de skottas först. Det är bara det att för att man ska kunna ta sig till cykelbanan så måste man pulsa bra länge, och sen går inte cykelbanan min väg speciellt länge.
När sedan resten av gatorna är skottade så visar det sig att nu är cykelbanorna förhållandevis oplogade. Sisådär 2-3 cm lössnö.
Tack och lov att jag inte måste köra barnvagn eller rullstol …
Vilken underbar bild jag får av grannarna! Rent tv-mässigt.
I övrigt håller jag förstås med (jämte). En vinter ska vara vinter så att man vet vad som gäller, i dag som i morrn.
gger.seObama och snöröjning i Washington DC
Vad konstigt mitt inlägg blev, men viktigast var att länken kom med.
I Wasington DC, får tydligen barn skolledigt för bara 5 cm snö.
Precis som i flertalet amerikanska serier.
Jag blir så full i skratt när jag läser ditt inlägg.
Hej!
Kul betraktelse, som jag ramlade in på när jag googlade efter snödjupet i Luleå! Vilket jag inte hittade. Men då fick jag läsa det här i stället:-)
Själv är jag ju gammal stockholmare, uppflyttad till Luleå.
Heja Ulrika som har flyttat till Luleå!
[…] fick jag lära mig att skotta perfekt eftersom grannarna på Midsommarvägen kom i samlad tropp och talade om för min pappa att han inte skottade så […]