Vi har ju försummat Sexåringens läsande och skrivande. Vi föräldrar har inte tagit vårt ansvar och bör ställas i skamvrån.
När den nuvarande Sextonåringen var sexåthalvt år och skulle börja i sexårsverksamheten (=lekis), kämpade vi med läsning och skrivning och mutade honom brutalt med pengar och godis trots att han var komplett ointresserad av bokstäver. (Ja, samma Sextonåring som idag helt frivilligt läser det som motsvarar Naturlinjen med extra språkkurser i italienska, spanska och latin.) Med den nuvarande Sexåthalvtåringen har vi mest lallat runt, gullat lite och förmodligen tänkt ”Jaja, grabben klarar sig nog, han har ju nog med sin epilepsi och sådär”. Plötsligt dök det häromdagen upp en lapp från skolan:
Läxa? Påminnelser? Vabaha?
Det visade sig att Sexåringens allra första läxa bestod i att skriva upp två sammansatta ord från något hemifrån. Vi hade inte fått någon lapp hem – barnen hade bara fått läxan muntligen. Hm. Det funkar ju sisådär.
Nåväl. Nu har Sexåringen lämnat in sin läxa som han skrev helt utan mutor eller påtryckningar – men jag hann inte skanna in den. Däremot vet jag vad det stod. Med stora, darriga, helt rättplacerade bokstäver:
DINOSAURIEFOT
Muntlig läxa, herrejösses. Men bra ord han lämnade in.
Hahaha, vems fot tänkte han på?
En mig närstående Åsna skrev ”virknål” i 3-årsåldern på dagis varvid fröknarna tappade hakorna.
Jag hade ju ritat en virknål, men den var ju bara ett streck med en böj på, så jag tyckte att jag behövde förklara vad det var.
Snyggt valda ord :).
Men muntlig läxa till ett gäng sex och ett halvt sjuåringar?!
Här har vi en blivande trettiotreåring fullständigt beroende av anteckningsbok och kalender så fort något ska göras.
Haha! Härlig sexåring. Här tragglas det fortfarande med en sexåring, som blivit sjuåring och ändå kan han inte alla bokstäver. Men jag ororar mig inte. De har inte varit så snabba någon av dem och det verkar funka bra i alla fall. Konstigt dock att bli förvånade över att inte ha fått in ”läxan” från ett gäng sexåringar.
Otroligt väl valda ord. Fortsätt att olära det där barnet så kommer allt att gå bra.
vad har ni dinosauriefoten till? Ska inte såna förvaras på naturhistorsika riksmuseet eller nåt?
Avancerat!
Apropå sammansatta ord, försökte min äldsta dotter lära en jämnårig pojke att säga husvagnstak, när dom var 3 år.
Pojken pekade och sa:
-Huu-haak!
Tove rättade:
-Det heter hus-vagns-tak!
Vilken underbar vokabulär han har. Vår sexårsverksamhetsflicka kan inte ens stava till ”orm” men är lika glad för det. Själv lärde jag mig inte läsa och skriva förrän jag var åtta och har inte lidit nämnvärt av handikappet.
Det ser onekligen lovande ut – född naturvetare!