Hoppa till innehåll

Det värsta provet? (uppdat.)

Swoosch i tidsmaskinen.

Jag var ny i klass S2a i Tibbleskolan i Täby och ansågs lite skum och mystisk eftersom jag hade invandrat från Luleå och inte var riktigt som alla andra barn som sa reven och rekan. Inte visste jag då att jag bara ett par månader senare skulle ha bästa kompisar som hette t.ex. Erik & Erik, Perre, Marit, Sanna och Ru och att mina norrländska, rullande R skulle vara ett minne blott.

Efter bara någon månad denna hösttermin, var det dags för prov i genetik. Bananflugeprovet, ni vet.

Bananflugorna – som vi ju gillrar fällor för med vin, ättika, batterier och handgranater om det skulle behövas – har ett noga undersökt sexliv eftersom deras kromosomer är förhållandevis gigantiska och bananflugehönorna kan lägga ägg redan efter 20 dagar och man därför kan kartlägga hur någons farfarsfarfarsfar mådde efter blott tre månaders forskning. Men detta vet jag ju bara för att jag har läst på nu. När de andra i klassen lärde sig detta, låg jag hemma och var sjuk av de elaka stockholmsbacillerna som inte var som bacillerna i Norrbotten.

Därför visste jag inte att vi när jag kom tillbaka efter sjukdomen

  • hade prov
  • att provet handlade om bananflugor
  • att genetik faktiskt är intressant
  • att man kan relatera bananflugorna till mina föräldrars ögonfärg.

Jag minns att jag fyllde i rad efter rad på provet, att jag svamlade och yrade och förklarade genetikens mysterier utan att egentligen förstå något annat än att jag är blåögd och för alltid kommer att så förbli.

När vi fick tillbaka provet, hade jag sämst resultat i klassen. Att jag fick reda på det beror på att läraren finkänsligt nog skrev upp allas poäng på svarta tavlan (som på den tiden var grön). Jag blev fruktansvärt ledsen och längtade tillbaka till Luleå, där vi ju inte beblandade oss med bananflugornas privatliv, inte sa banaanfluger men fick palt i matsalen.

Fast det gick ju över som alla andra hjärtesorger. Och det var dit jag ville komma: prov komma och gå, bara kuriosa bestå.

Minns ni några liknande händelser som man kan rabbla till tröst för en mig närstående stackare som har skapat ett kuriosaminne just idag?

Bonus

Sarah Palins bananflugerelaterade klavertramp.

Uppdatering!

Min pappa mejlade.

”År 1956 flyttade vi från Luleå till Stockholm, och jag skulle börja läsa kemi på Stockholms Högskola, som det hette på den tiden. Men för att få börja läsa på två betyg i kemi (40 poäng i dag) på hösten måste man bli godkänd på ett skriftligt inträdesprov i kemi i augusti.

Jag gick glad i hågen till provet. Det skulle ju gå som en dans, eftersom jag var så duktig i kemi, trodde jag. Men jag blev underkänd och fick alltså inte gå kursen.

Under hösten arbetade jag som brevbärare i Vällingby och pluggade under tiden kemi. Vid nästa provtillfälle, i januari, lyckades jag bli godkänd, och började på tvåbetygskursen en termin för sent.

Men jag blev doktor i kemi ändå.”

Min mamma mejlade:

”Ska jag berätta om alla underbetyg jag fick? Jag fick BC (IG) på flera matteprov under min flickskoletid. En av gångerna var det teater på Dramaten på kvällen och under hela föreställningen tänkte jag på det skamliga med detta BC. Jag hade ännu inte talat om det hemma … Inte var det så att det fanns språkmänniskor och mattemänniskor på den tiden. Det blev i alla fall B (G) i slutbetyg.

Så fick jag BC i slutbetyg i geografi av alla ämnen, när jag var 15 år. Det var fröken Thörn, säkert 65 år, lång, smal och vacker med mörka ögonbryn och långa ögonfransar som yttrade följande om mig, när mamma ringde upp och undrade vad som stod på: ’Hon vet inte ens vilka vatten som sköljer Australiens kuster’. Mamma tyckte att det var komiskt! Året efter fick jag AB (VG+) av fröken Thörn. Jag gjorde en sådan tjusig och konstnärlig arbetsbok om Nordamerika och så läste jag väl på läxorna.

Alltid var det någonting de flesta i min generation fick plugga på under sommarlovet, för att tentera av vid höstterminens början. Svensk grammatik t.ex., där jag fick B? i slutbetyg. Elaka fröken Åkerblom skrev en hel promemoria med grönt bläck på vad som skulle repareras och pappa gav mig en duvnig i ämnet och sedan var jag fena på grammatik. Tack, fröken Else Åkerblom!

Åkerblomman var elak, för när vi inte kunde svara på läxan fick vi stå upp medan hon väntade i evighet på svaret som inte ville komma fram. Så fick vi inte ha premiär på Ruskaby skola som vi hade repeterat, för att en elev hade glömt sina kläder. Jag var Fröken med svart snörlivsklänning i min första och sista skådespelarroll.

Sommaren 1955 var jag i England hos en familj i Kent och då blev det att plugga upp BC:et i latin. Uppgifter från Hermods korrespondensinstitut skulle lösa och skickas till Malmö! Till saken hör att jag tillhör en generation, där bara 9 % av ungdomarna tog studenten.

Min största besvikelse var studentbetyget i skriftlig och muntlig svenska. B (godkänd) i båda. Alltså trodde jag att jag var jag dålig i svenska. Det var elaka fröken Stahre som också kuggade Eva Cr*nq*ist i svenska. Hon tog aldrig studenten, chockad som hon var. Fröken Stahre begick självmord på ett äldreboende på samma sätt som Harry Martinson.

Vi tog även emot förolämpningar från lärarna. ’Nu är hon konstig i knoppen’ och ’Hon har inte fattat någonting’, brukade latinlektorn Wahlén säga.

Det är nog inte helt av ondo med motgångar då och då, men vi hade nog för mycket av den varan.”

Ja. Och sedan blev mamma lärare i bl.a. franska, tyska, italienska, engelska och svenska.

Share
Publicerat iBloggen

25 kommentarer

  1. Släkten Drosophila lever ett härligt liv: frossar på bananer, gökar, umgås med sina 12 miljarder barn och dör till slut en död i skönhet, flytande på rygg i fesljummet vin.

  2. Tvärtom visserligen, men ändå.
    Jag fick alla rätt på ett matteprov och blev så paff att jag ramlade av stolen. Detta har inte hänt igen – alla rätt alltså…

    vw:asifull – nä, jag gick i 5an

  3. Titta på den kladden! ropade hemkunskapsfröken så att hela klassen skulle få se hur illa jag hade stänkt över spisen i samband med något såskok.

    Jäkla skata…

  4. Bananflugor fanns inte i mitt skol-unversum, men väl en trafikdödad ekorre.

    Vi ombads skära snällt och att inte ‘förstöra’ den vid obduktionen (det heter ngt annat jag veet, men inte just nu), för majjen i fråga skulle nämligen anrätta Dagens Fynd till middag.

  5. Plastfarfar: Dissektion heter det, eller hette i varje fall på skolorna i Skåne på 50-talet.

  6. Mitt bittraste minne är när jag fick sänkt betyg i musik i studentexamen.
    Vi hade en gammal stofil i musik som satte betyg efter hur högt och bra man läste ur musikboken. Jag var redan då en försynt person som inte gjorde mycket väsen av mig… På höstterminen var musikläraren på torken, och vi fick en trevlig vikarie, som jag spelade upp för (Carl Nielsens Humoreske)och då fick jag genast a. På våren kom suputen tillbaka och han tittade bara i sina gamla anteckningar, och så fick jag sänkt betyg. Så vitt jag vet var jag den enda som utbildade mig i musik sedan….
    wv= walls, tihi!

  7. Jag gillade medicin och genetik. Matte däremot. Gud bevare mig, han gav mig en till nöds 3:a så att jag skulle komma in på högskolan. Jag ska inte klaga egentligen, jag läste läxor, skrev rapporter uppsatser whatever på löpande band och gick ut med motsvarande 4,7 i slutbetyg. Alla rätt för det mesta på svenska och engelskaprov och sånt. Inte för att det märks så mycket nu, i varje fall inte på stavning ibland. Jag minns alltid lite underliga detaljer och blev mäkta förvånad när jag upptäckte att jag hade memorerat det mesta om en masugn och fick alla rätt på ett prov i det och geologi. Ehum.
    På högstadiet skulle vi lära oss att diska i rätt ordning. Det gjorde jag och glömde sedan lika snabbt igen.

    Låter plågsamt att ta livet av sig med en sax. Klipper man till, eller skär man?

  8. Anonymous

    Åh vilket intressant och sorgligt inlägg!!

    Jag minns flera tråkiga liknande anekdoter, till exempel att jag anklagades för att ha fuskat när jag löst uppgifter i matte men inte kunde förklara hur (numera har jag läst på om visuo-spatialt tänkande kontra linjärt och sekventiellt jada jada, men då blev jag förfärligt ledsen).

    Vidare hade jag en gympafröken som skrek att jag (sagt med mitt efternamn och orden Är tyst på det)skulle vara tyst till och med på lektioner jag skolkade ifrån (mycket för att hon var så otrevligt). Minns särskilt en gång när ett muskelfäste brast och hon bara skrek Jobba på, det SKA kännas.

    Hennes son hade ett program på teve, som jag inte kunde se, för att jag kände mig så avog efter upplevelsen av hans mor som gympaführer.

    vajl

  9. Nåt jag ständigt hade bottenresultat på var de där trafikproven som kom då och då. Sen finns det något bittert minne förknippat med rätten att plocka hasselnötter på annans mark.

    Var det inte en remsa i kanten man skulle riva av på något sätt?

  10. Förtydligande:

    1. Trafikproven hade någon slags remsa i kanten, har jag för mig.
    2. Det andra misslyckade provet handlade om allemansrätten.

  11. Jag var en pluggis som gjorde det mesta rätt av mig själv, MEN en gång blev jag utkörd från gympan för att jag på för mig ett synnerligen okaraktäristiskt sätt hånade fröken när hon hade genomgång.

    Ruelse i omklädningsrummet.

    Den riktiga gympaführern var annars killarnas lärare, han plägade kasta stenhårda basketbollar (se där, ett användningsområde till!) på folk som inte höll klaffen, eller helt sonika inte orkade göra 50 armhävningar.

  12. Orangeluvan

    Jag hade bra betyg i högstadiet och klarade mig bra på att plugga alldeles för lite. När jag kom upp i gymnasiet fortsatte jag genast i samma stil, vilket innebar att jag fortfarande fick bra betyg i de ämnen som inte krävde såvärst mycket plugg, medan jag fick tvåa, dvs IG i historia, samhällskunskap och fysik. Fysiken var svårast att göra något åt, för jag var så vansinnigt uttråkad av ämnet och läraren. Jag kommer särskilt ihåg ett prov där jag fick fyra poäng av tjugofem möjliga och ett läxförhör där jag fick 1 poäng av 11 möjliga. Jag tyckte det mest var märkligt att det var möjligt att få så få poäng, jag som var ganska duktig, tyckte jag.

    Det är inte nödvändigtvis de som har högsta betyg i allt som i vuxenlivet har full pott på finansiell och känslomässig rikedom.

  13. Åkerblomman var elak, för när vi inte kunde svara på läxan fick vi stå upp medan hon väntade i evighet på svaret som inte ville komma fram.
    Här kommer en liknande historia från min skoltid i Högre allmänt läroverk för flickor i Hälsingborg 1947-53.

    Jag har i länken sjungit RT:s lov…
    MEN
    Hon var också elak på ett liknande sätt.Hon hade vid läxförhör sina hatobjekt. Hon ställde en fråga och vi som räckte upp handen fick aldrig svara. Hon uppfordrade dem hon förföljde, som darrande av skräck läste hela nätterna, men sedan när dagen randades var helt tomma i huvudet, en och en i turordning – och de kunde naturligtvis inte svara. Alla fick fortsätta stå – det var väl en 5-6 elever som utsattes – tills slutligen någon av oss som räckt upp handen fick svara. Sedan nästa fråga, samma procedur.
    Jag fick denna RT i historia i första klass.Jag var favoritelev. När så jag i trean fick henne även i svenska märkte jag hur hon brann av iver att läsa min första uppsats.
    När den kom tillbaka rättad, var det mesta nerkladdat med rött och jag fick bara ett B(G).
    Samtidigt hade hon givit Ba resp AB till kamrater som jag VISSTE var mycket sämre på att skriva än jag.

    Men, som med elaka fröken Åkerblom, är jag henne evigt tacksam idag:
    Jag var trots mina 14 år mogen nog att inse att det var hennes personliga livstragedi som styrde hennes handlande. Jag bet ihop – läste alla hennes utrop med rött – lärde mig stryka ner tre fjärdedelar av orden. Hon blev slutligen mer än nöjd – och jag fick en språklig kompetens som jag haft glädje av hela livet.

  14. Åh GYMPA! fanns det nåt värre?! Det var ju värre än matte! Min enda etta i betyget, på gymnasiet hade vi ingen gympa. Jag blev alltid vald sist, inga bollar, inga mål, ingenting.
    Nu går jag på gym två gånger i veckan, jag betalar till och med för nöjet att få träningsvärk men jag mår oförskämt bra av det.

  15. Båthuspernilla

    en defla man, pratar du måhända om trafikborgarmärket? Där fick man fylla i sina svar på ett formulär med dubbelt papper. Sen rev man av en remsa, öppnade och såg om svaren var inringade eller inte. Inringade svar var korrekta.

    Såna brukade jag spika 🙂

  16. Båthuspernilla

    Hmm defla = djefla Ber om ursäkt och skyller alla stavfel på utebliven lunch.

  17. Jag har ett minne av att bananflugorna blir könsmogna ännu snabbare än efter 20 dagar, redan efter en vecka är det dags för nästa generation. Och så sägs det att bananflugan var det första djuret i rymden (1946)! Redan då gjorde amerikanerna plågsamma djurförsök!

  18. Tänk, det där trafikprovet måste jag ha förträngt. Jag som alltid har gillat att ringa in svar och riva av remsor.

    Mammanoanna — det där med att ha alla rätt kan vara nog så traumatiskt när man inför alla har bedyrat att man ABSOLUT inte har pluggat, nähedå.

    Sådär (“Titta på den kladden/klanten/dummern/idioten”) sa ju min fotbollstränare till mig, Pseudonaja. Huga.

    Vajl, som är så diskret, kan du kanske antyda vem sonen eller mamman är?

    Har vi förresten någon genetiker bland läsarna?

  19. När vi skulle få tilbaka våra första uppsatser i gymnasiet fick vi först en halvtimmes utskällning för att vi inte visste hur man skulle skriva uppsats.

    Jag minns inte mer av den än detta. Men jag lärde mig att skriva bättre uppsatser än de flamsiga berättelser som skrevs på högstadiet.

    I trean (tror jag det var) skulle vi ha med oss en tidning och skriva debattartikel eller nåt baserat på något vi fann i tidningen.
    När jag jobbat jättehårt och var alldeles slut och tiden också lämnade jag in.

    Resultatet: “det var ju en bra inledning det här”. Alltså alltihopet … mycket snopet …

    Fram t o m gymnasiet var jag duktig i skolan. Men på universitetet sen blev det mer PG-nivå …

  20. Tänk om jag kunde trolla så att mamma och pappa började blogga.

    Bara en tanke.

  21. Ökenråttan

    I dag åt Lille Maken och jag lunch på din pappas favoritrestaurant. Minerva! Det var för att fira att jag nu kan skära maten själv. Min stukade hand har blivit nästan bra.

    Man kan även betygsätta elever som är på utbytesår i USA. I min lilla stad hände detta på följande vis: Borgmästarens dotter var ett år i USA. Komminister X som undervisade i kristendom (Det ni! Vilka tider det var …) hade lite bryderi när han skulle sätta betyg på henne; han mindes väl inte att hon precis utmärkt sej, men vad 17! Ett Ba (VG ungefär, eller …?) måste hon väl ändå vara värd!(Hon var ju borgmästarens dotter …) Så det gav han henne. Tablå i betygskollegiet.

  22. orangeluvans...man

    En gång fick jag två poäng på ett matteprov. Då tänkte jag att det var fel på mig. Men så insåg jag att om ett prov är konstruerat så att jag får endast två poäng, ja då är det antingen fel på undervisningen eller provet. Vilket jag nu flera år senare, inser att det var precis vad det var.
    Läraren som hade gjort provet fick sedemera sparken, blev utskälld av rektorn, deporterad och ivägkastad. Medan jag gick vidare på min upplysta väg och gjorde strålande karriär inom diverse områden.

  23. Anonymous

    Hmm. Läskisch med att röja namn och sen få Pul-polisen på sig, tänker jag… 😉

    Men men… Hans förnamn är inte bara ett manligt förnamn utan ett mycket kort verb som kan användas enligt följande “Du [verbet ifråga]r visst framför datorn du!”

    vajl

  24. Det värsta provet för min del kom när jag på universitetet skulle tillämpa min grundskole-/gymnasiestrategi beträffande påläsning. Det är väl ok att vänta in i det sista med att läsa på om det är max 50 sidor som ska läsas in. När det istället är närmare 1000 sidor filmhistoria som man ska slå i sig på 4 dagar, då får man svaret på frågan: kan man få träningsvärk i ögonen. Svaret är ett rungande ja! Sista dygnet gjorde det så ont när jag rörde ögonen i sidled, längs med raderna i boken, att jag var tvungen att fösöka med att hålla ögonen stilla och istället flytta boken fram och tillbaka framför ansiktet. Det går inte att läsa så, upplysningsvis.

    Om jag lärde mig att planera mitt pluggande bättre efter det? Egentligen inte, eftersom jag lyckades lura till mig ett VG med hjälp av flummiga paralleller till ämnen jag läst tidigare.
    (Ingen barndomshistoria detta. Återkommer om jag hittar en sån.)

    Vajl: Kan man heta Skite i förnamn?

    vw: misthet. Låter vemodigt.

  25. […] utmärkt mig på två sätt under ett par veckor, nämligen 1) fått klart sämst resultat på ett genetikprov och 2) bevisat att jag var överkänslig mot […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.