Ikväll är det första omgången av schlagermelodifestvalmaratontävlingen. Och jag är inte hemma.
Förra gången jag missade en Melodifestival var 1980, när någon sa till mig att det var ett kapitalistiskt påfund och att jag istället borde hänga med till Storgatan i Luleå i 30-gradig kyla utan mössa. Det fanns ju också en minimal chans att även Han skulle komma och dra runt på Storgatan. Redan efter en halvtimme ångrade jag mig och Han kom inte – det var ju för böveln Melodifestival på tv! Tomas Ledin vann alltså i läderbrallor utan att jag såg det.
Jag har rotat lite i källaren för att kompensera för det jag missar ikväll och hittat mapparna med urklipp från 1996, 1997 och 1999.
I klippet här ovan finns så mycket att läsa. Vinnarna – Blond – fick inte alls högt betyg, men Måns Ivarsson hade en kristallkula eller ett sjätte sinne som inte är att förakta. Han skriver att Wille Crafoord kommer att få Povel Ramel-stipendiet. Vilket han fick senare detta år. Eller så är det helt enkelt så att Måns Ivarsson på denna tid styrde världen.
… Charlotte Nilsson (Perrelli). De där under – Crosstalk med fyra plus – kom sexa. Någon som kan nynna låten?
Kommer ni ihåg att Martin hamnade i ”Så ska det låta” och vägrade sjunga? Moooget.
Nä, nu ska jag inkassera en födelsedagspresent: någon slags föreställning och hotellövernattning i Stockholm. Och eftersom jag har en miljon tillfällen att se på andra deltävlingar den närmaste månaden, lider jag faktiskt inte det minsta. Vilket känns väldigt vuxet och förnuftigt. Rentav moget.
Festidilvalen, som dottern sa när hon var mindre, klarar jag nog livhanken utan.
Är nästan hellre ute i -30 utan mössa.
Annars är det repris på SVT24 på söndag. Och så på måndag. Och så kan man se bidragen på nätet.
Om man nu inte spelar in det hela (med fördelen att man kan spola förbi den tråkiga röstningen).
(det här är ju viktiga saker, går inte att missa)
Fesilodimestifalen säger Sexåringen. Jag hör Elvaåringen undervisa:
– Säg melodi!
– Melodiii, lyder Sexåringen.
– Säg festivalen.
– Festivaaalen.
– Bra! Säg nu Melodifestivalen!
– Fesilodimestifalen!
Ispelningsmackapär för sådana här viktiga saker som inte går att missa har vi inte längre i hushållet; den sista videobandspelaren dog förra året. En dvd-dito stod mellan köksfläkt och stuprännor på min önskelista, men jag fick en resa till Stockholm istället.
Och när reprisen går, spelar jag match i Linköping.
– Men ja ä int bitter.
Jorå, jag kan nynna låten! På den tiden det bara var tio, tolv bidrag per år lärde man sig ju dem av bara farten (okej, jag). Nu orkar knappt ens jag lyssna på alla låtar i förväg. Fast tittar gör jag förstås, men jag lär mig bara de låtar jag gillar. Fortfarande av bara farten förstås.
Jag minns förresten också den lilla klämmiga sång programledarna Schyffert och Haag sjöng i Linköping 2005. ”Nu är det melodifestival, en festival för hela familjen.”
Och haha! Jag ska också till Linköping! Se så fint allt hänger ihop. 🙂
Min femtonåring ska visst vara med i någon paussketch och sjunga om flässkarré (!?) i kvällens melodifestivalomgång. Jag trodde därför ett tag att jag för första gången på många år skulle vara tvungen att titta i kväll. (Jag tycker verkligen att det bara är tråkigt!) Men som tur var så kom den fiffiga maken på att vi faktiskt fortfarande har en vhs-spelare, så vi spelar in alltsamman och snabbspola förbi allt utom just den sketchen!
Jaja, ni fattar ju vad jag menar fast jag uppenbarligen stavar konstigt i dag.
Är nu lite splittrad. Ligger i en hotellsäng med finfin tv som visar hockey (Sverige leder mot Tjeckien), har fått en öl och en biljett till Sissela Kyles föreställning ikväll.
Men jag vill bara ligga kvar här och titta på Översättarhelanas femtonårings pausunderhållning.
Jag behöver gå i tacksamhets- och romantikskola.
Det måste ha varit Martin som Robert Wells nämnde i sitt sommarprogram som killen som vägrade sjunga sin hit, eftersom ”hans manager hade sagt att han inte behövde göra det.”
Snacka om att ge någon en spade att gräva sin karriärs grav med…
Ö-Helena: Annars skulle fläss kunna vara en ny tonart.
– Vad kör vi låten i?
– Flässmoll.
Japp, Pseudonaja, det är helt korrekt.
(Någon som vill bli snabbvärvad till ett basketlag? Vi är bara sex spelare imorrn …)
Ååå, Sissela Kyle på Rival, då är du bara ett stenkast bort! Jag gillade showen. Och Sissela. Förra veckan var också bra: Lise och Gertrud på Mosebacke. Brandlarmet gick så den motvilliga publiken fick hasa sig ut på torget och väja för brandbilarna. Falsklarm så vi fick snabbt gå in igen som tur var, det var varmare och roligare inne.
Lotten, den 28 mars är det lägenhetskonsert hos oss. Kom!! Är budskapet otydligt får du gå in på Peter Barlachs blogg och läsa på.
Jag kommer, Ingrid!
Jaha. Nu har ni sett Fesilodimestifalen och inte rapporterat ett dugg här. Ska jag blir tvungen att läsa kvällstidningarna?
Hur gick det för dotran, Ö-helena?
Men Lotten, på SVT Play kan du säkert se Fesilodimestifalen när du själv vill oavsett om det visas i TV eller inte. Perfekt service!
Kul att du oxå bor i stan!
Hon syntes inte! Men tre-fyra av hennes kompisar var visst i bild. (Jag har inte kollat på inspelningen själv ännu.)