Jag ligger i en soffa och äter knäckebröd med smör. Massa smör, för det är ju numera väldigt nyttigt. Magen är full av smulor (på utsidan) eftersom jag ser till att de hamnar där och inte i tangentbordet. Och så tänker jag på denna dag, när jag har
- hållit en deadline
- lärt mig att alla flickkalvar får samma namn som sin mamma, varför t.ex. kossan Klara kan ha fyra döttrar som heter Klara och en tjurig son som heter Tom Jones
- tackat ja till en entimmesföreläsning för 70 PRO-medlemmar i ämnet ”Vad Som Helst”
- cyklat på en cykel som håller på att gå sönder i navet
- inte bloggat än (jaja, fel ordföljd)
- ätit köttfärslimpa till lunch
- intervjuat en Peter Hellström (informatör på Fritidsresor) om tågcharter
- intervjuat Christer Sjögren.
Är det nu kärleken kommer in, tror ni?
Innan Christer Sjögren (längst fram) värvades till Vikingarna 1978, sjöng han med ”Pelles”. Misstänker ni som jag att den lilla mönstrade stövelkragen faktiskt är fastsydd på brallorna? Källa.Nej, inte kärlek än. Det lär vara så att dansbanden av skattetekniska skäl hade så iögonenfallande scenkostymer. Om kläderna inte gick att använda på fritiden, gilldes avdragen nämligen. Då får vi ju faktiskt tacka Sträng och grabbarna för den regeln – hur skulle vi annars få se så många utstuderat snäva skrev på Katastrofala omslag?
(Kuriosa: fuldatorn på radioredaktionen kraschade tre gånger när jag försökte leta fram lite information om Christer Sjögren. Den kraschar aldrig annars. Under intervjun framkom att han inte försökte sjunga som Elvis Presley när han på 1970-talet fick sjunga med dennes band och körpojkar. Sicken en, det hade jag gjort.)
Nu kommer min kärleksförklaring: tågcharter. Jag vill åka tåg till Italien! Eller Prag! Eller bara Berlin! Det tar 20 timmar (till norra Italien) och man kan blogga hela vägen ner, man kan sova och vandra omkring –helt enkelt göra precis vad man vill så länge man inte drar i handbromsen.
Vem anordnar och sponsrar första bloggtågcharterresan? Och därmed får mer publicitet än presidentvalet, Henke Larsson, Foppa och galnakosjukan tillsammans?
Jag tänker mig att det ser ut så här, som på Orientexpressen, fastän jag vet att det är helt vanliga tufftufftåg som gäller.
”Jag vill åka tåg till Italien!”
Lustigt, när jag och Paola stod på centralen på väg hem från bloggpriset så sade vi samnma sak:
-Varför finns det inga tåg direkt till Italien? Det vore ju liksom totalt klockrent.
Bloggchartertågresa, men det låter ju helt underbart!!!
Jag följer med!!!!!
Jag bloggade ju för flera år sedan att jag ville åka tåg till Italien, men det var lygens att köpa biljett från Sverige och de flesta som kommenterade frågade varför jag inte flög istället?
Nej, jag vill åka tåg till Rom! Jag åkte tåg till Rimini med mamma på femtiotalet (inget biljettschabbel) och det var helkul. När vi kom ut från tunnlarna efter Schweiz (eller om det var österrike) var vi plötsligt på Po-slätten och svartmuskiga karlar på åkern tappade pipan eller ciggen och ropade till mig: Ah, Bella!
Det ni! Vem tappar pipan eller ciggen och ropar ah bella på planet? Va? Jag bara frågar.
Klart det ska bli bloggcharter!
Jag har åkt tåg till Italien fyra gånger. (En gång var dock en del av en tågluff, så den kanske inte räknas.) Man fick byta i Hamburg, men sen kunde man minsann åka hela vägen till Rom utan att byta.
Tydligen måste man ta sig till Malmö först, för det är därifrån alla tågcharterresor går.
Finemang, då inleder vi med en skånsk bloggöl.
Översättarhelena: Du ser att vi kommer allt närmare den där ölen som vi ska inmundiga i Prag?
Ah, bella!
Vem vill vara reseledare?
Jag ser!
Den som är lugnast och klokast och viftar minst får vara reseledare.
Helena…??
Wv ouchick. Ou, chick! Blink blink.
Nä nu…
Har wv ett freudianskt undermedvetet?
Nu säger det lipsizes!
Ack forna tider!
När jag var ung FANNS bara tåg och buss. Min mammas tennispartner (de blev skånska mästarinnor i damdubbel) hade 1947 det fashionabla yrket bussvärdinna.
Det var Axelsson-Johnssons affärsidé Linjebuss som när andra världskriget var slut satsade på charter med buss till framför allt Italien. Han krävde av de danska statsfärjorna DSB att liksom tågen kunna reservera plats för att hålla tidtabellen.
När DSB vägrade köpte han helt sonika en gammal förkrigsfärja som hade forslat betor mellan Ven och fastlandet, och gav den namnet Betula!
Det dröjde inte länge förrän DSB blev utkonkurrerat av Scandline – som det numera heter.
När det sedan gäller tågresor 1953-1958 finns det mycket att berätta – det får jag ta på min egen blogg vad det lider.
Komplettering efter att ha läst övriga kommentarer. På min tid fanns Italien-Expressen som avgick varje dag från København-Rom. Det fanns sovvagnar, men det hade vi fattiga studenter inte råd till.
NU dyker det upp ett minne passande för denna blogg: Vid min första resa København -Rom (men vi steg av i Lugano…) var vi ett gäng ungdomar som redde vårt nattläger. En glad stockholmare försökte reda detta i bagagenäten Han var sjukgymnast och skulle assistera det svenska landslaget i BASKET – en sport jag dittills ej hört talas om…
Åh bloggtågcharter det låter som en finemang idé 🙂
Min sambo pratar ofta om Italienresorna han och familjen gjorde med tåg när han var yngre. Det låter så mysigt. (Fast jag lär ju behöva genomlida x antal timmar på ett SJ-tåg först för att ta mig till någonstans där ett tåg går till Italien). Såg att även Ving kör tågcharter nu bla till Italien.
Jag glömde ju länken
Lotten – den här borde kanske någon har gett dig i födelsedagspresent? Om Den djefla mannen har slutat ha ont i ryggen, förstås.
Ö-Helena, erkänn att det var på medeltiden du åkte tåg Hamburg-Rom!?!
1965 åkte jag som 16-åring tåg från Eskilstuna till Wien.(efter Realskolan)
Min först utlandsresa förutom en sommar i Lapua, Finland
Ett byte (I Malmö).
Arbetade sedan hos en linbanebyggare under sommaren (för transport av timmerstockar från bergssidorna och ned till dalen.
Udda detalj. Mina Wien-bekanta avsåg (icke avtalat) att möta mig vid tåget, men blev försenade.
Dock jag hade adressen och letade mig fram till adressen i en Wien-förort via kommunala transportmedel.
Senaste långa tågresan. För 12-13 år sedan.Fotbolls-EM höll på.
Final om två? dagar.Tyskland-Tjeckien.
Kollade tågtidtabeller.
Skulle kunna hinna till Prag i tid, om jag skyndade mig
Inom två timmar hade jag ryggsäcken packad.
Först Norrköping där jag köpte InterRailbiljett.
Sedan tågluffande.Byte i Malmö och Berlin?
Hann, Såg matchen på
storbildsskärmar på Gamla Stans Torg i Prag tillsammans med tio-tusentals Pragbor. (Tyskland vann)
Efter Prag besöktes även Budapest, Pressburg(Bratislava) och Wien innan återresan inleddes.
Tänk vilka personliga minnen Din blogg återuppväcker hos mig
Tack.
Jag vill också med!
1996 åkte jag tåg till Rom. Sovtåg till Berlin, sedan vimsade vi runt där en dag (mycket roligare än transfer på flygplats) och åkte vidare mot Rom på kvällen.
Till Paris har jag åkt tåg ganska många gånger. Underbart att glida in förbi Sacre Coeur och gå av på Gare du Nord och redan vara mitt inne i stan… I Paris ropar de ohlalaabelle. Fast de tappar sällan cigaretten.
Nej, Ullah, det var på stenåldern.
/den kloka, lugna och oviftiga
När far vi?
Den blyga: Betula är mitt artistnamn på ett annat ställe. Syftar mycket fiffigt på mitt efternamn. Som inte är beta.
Via Berlin låter toppen. Har missat Berlin. Och har en gammal barndomskompis där.
Kan vi passera Salzburg också…?
En annan åker ju alltid tåg i Europa, och har gjort det i snart 30 år, så denna er entusiasm gör mig nästan rörd.
Tillåter hälsan och schemat är jag med med.
Trankila tågresor Är Skiten, som det heter på vulgosvenska.
Jag behöver också dricka öl i Prag! Framförallt behöver jag gå över bron över Moldau (som jag har ett särskilt förhållande till) – för det hann jag inte när jag var där senast för att jag hade ett tåg att passa, till Bratislava.
Mitt starkaste tågminne är annars när jag reste till Berlin 1980 – samma dag som den stora generalstrejken bröt ut. (En resa jag borde blogga om vid tillfälle.)
En underbar idé. Kostsam, men underbar.
Tack för Smetana Ma Vlast Moldau Kubelik Czech 1990!
Den där snarkprylen, AB, kommer att testas. I promise att lämna rapport.
Kanske ska vi be någon i Svenska Järnvägsklubben om hjälp när vi planerar på öl- och kulturresa?
Jag är så glad över att ni har samma uppsluppna känsla som jag — att vi måste åka tåg. Nu har jag kollat runt lite, och tydligen kan man inte åka på charter nu nu nu samt nu, utan bara senare, närmare sommaren. Bra, mycket bra. Då har vi tid att klura på.
(Jag är helt allvarlig. Jag ska åka tåg till ölen.)
Tydligen har jag tappat bort alla andra prepositioner än ”på”.
Måste sova.
Jag kanske kan arrangera resan, med risk för att det blir en del omvägar, typ Sthm-Köpenhamn via Gävle (eller Hudiksvall?) om jag måste använda SJ’s bokningsportal.
Det låter alldeles — alldeles — underbart.
Jag hade det stora nöjet att åka med Mohlin Travel för snart tre år sen. Vi for med chartrat sovtåg med restaurangvagn med vita dukar och salong med orkester (det där med orkestern trodde jag inte heller på förrän jag fick se det – en man som spelade ukrainas nationalinstrument bandura och en tjej som sjöng!) Tillika hade vi en säkerhetsman med ärr över hela ansiktet och bula under kavajen.
Varje natt tog tåget oss till en ny plats. På så sätt tillryggalade vi stora avstånd utan att nånsin bli uttråkade: Kiev, Rostov, Volgograd, Astrakhan, Kursk och tillbaks till Kiev.
I år kan man åka till Poltava under dessa former.
Utan att titta: varför är Poltava så intressant just i år?
För övrigt undanber jag mig elektriska stötar vänligt men bestämt. Jag har viss aversion mot sådana sedan jag klippte av sladden till häcksaxen med just häcksaxen.
Numera har vi en permanentinstallerad vahettere såndär mojäng som man ska ha … till utomhuskontakten.
Tryckfelsvakt? Frånluftsdon?
*bläddrar i elläran*
Jag kan ligga i mitt gästrum och snarka på korkarna. Eller sitta och lukta under snarkeken. Eller tjura med de andra snarkarna, och lukta jag med.
WV pertle. Perkele!
Jordfelsbrytare?
Den djefla mannen: Hade han bulan under kavajen?
AB: Man skulle kunna sjunga så här:
”Vad har du under kavajen, Igor?
Vad är det där som putar ut?
Det har jag aldrig sett förut?
Vad har du under kavajen, Igor?”
Browning eller Walther? Beretta eller Glock?
Se där, man har en djefla man som bjuder upp till dans i kommentatorsbåset!
Tack för dansen!
Anatomiskt märkliga ryssar…!
Om han hade bulan under kavajen, kan man ju undra var han hade Berettan? 🙂
Alla i Pelles hade iallafall PTV.
Vilken intressant iakttagelse! Undrar om det är medvetet? För att det ska se symmetriskt ut? Vem åtar sig att kontrollera alla helfigursdansbansbilder från 1960 och framåt?
Man måste ALLTID byta i Hamburg när man åker tåg neråt Europa. Hamburg är kontinentens Herrljunga.
Nu skriver jag versaler, ser du det? Jag har fått ett stödförband på min stackars högerkarda och livet leker.
Men visst kan man byta i Berlin också…? Det var vad jag fick höra. Berlin låter mer spännande!
Nej, man kan ta nattåget i Köpenhamn och byta München också. Det är mycket vanligt om man skall till Italien. Skall man till Milano blir det byte i Basel i stället.
Mitt nej var riktat till Ökenråttan.
Stränga Ullah: Fy att huta åt en krympling … Snyft.
Visserligen lider jag inte av perabi, som wv föreslår, men det är illa nog ändå, hehe.
Jag kom just på att jag ju faktiskt har tågat till Italien en gång, visserligen i all enkelhet, men då blev jag tvungen att blogga om det.
Får jag också följa med? Jag gissar att det tar sisådär 40 timmar för mig, men det gör ingenting.
Vilken trevlig blogg du har!
Hamburg är det klassiska bytarstället, helt klart. En gång har jag faktiskt bytt i Aachen, vilket kändes nytt och spännande. Inte Aachen i sig, den stationen var lite och trist har jag för mig, men själva fenomenet att slippa Hamburg.
På den tiden det begav sig dvs 1955 bytte vi,nyförlovade, på hemväg från Barcelona, i Lyon resp Karlsruhe. Vi hamnade då mitt i natten i en kupé med en famille nombreuse som skulle till Sylt på semester och hade fyllt allt utrymme med uppblåsta badleksaker….
Förlåt Ökenråttan, det var bara ett sakligt nej och inte menat att göra dig upprörd! Du får gärna byta i Hamburg om du vill, men kom ihåg att det är jättejobbigt att ta sig från spår till spår, eftersom man måste ta sig upp och ner för en massa trappor, vilket kan vara besvärligt om man har packning med sig. I München är det mycket lättare att förflytta sig. En annan jobbig station är Bryssel. I Paris och Wien är det jobbigt att förflytta sig mellan olika stationer.
För något år sen skulle vi tillsammans med en annan familj åka tåg från Stockholm till Paris, från Paris till Rom och sen hem igen efter en sväng med bil till ett hyrt hus på Amalfikusten.
Vi hade tänkt oss en tågluff på fyra vuxna och fyra barn strax under tonårsgränsen.
Det visade sig att det var billigare att flyga till Paris och hem från Rom med Ryanair, för alla åtta än vad tågbiljetten Stockholm – Köpenhamn skulle kosta, vilket var där man kunde gå på tågluffbiljetten liksom.
Nu kan man argumentera att det skulle vara mysigare med tåg bla bla, och det var ju också tanken, men prisskillnaden var ENORM.
Det fick bli tåg mellan Paris och Rom i stället…
//Sanna
Ja, Sanna, man får helt enkelt se tågresan som ”det lyxigare alternativet”.
Vilken rolig idé, att resa med redan uppblåsa badleksaker! Opraktiskt, men kul!
Bussvärdinna, den blyga. Det får mig att tänka på den underbara filmen ”Sjunde himlen” med Sickan Carlsson och Hasse Ekman.
Det var skoj att för några år sen också vara i Assisi, vid samma torg, som såg ungefär nästan likadant ut nu (som då och som för flera hundra år sen). Dock flög jag till Rom och åkte buss därifrån.
Om man vill åka till ”Venice” från Stockholms Central är det stor risk att man hamnar i Vännäs, som numera, sägs det, har gondoler i dammen i parken.
På wv-redaktionen är de impade. Som härmed sparats.
Det var skoj att för några år sen också vara i Assisi, vid samma torg, som såg ungefär nästan likadant ut nu (som då och som för flera hundra år sen).
Men sedan var det ju jordbävning 1997, men det tycks som bara insidan av basilican och därmed Giottos målningar blev skadade.
Det var tydligen bättre förr – att åka tåg i.e.
Jag publicerar på min blogg ännu ett tågminne 7/2!
Jag var där 2004 och mina (otränade) ögon såg inga spår av jordbävningen. Men vår reseledare berättade att han kommit till Assisi strax efter jordbävningen och då var hela stan inklädd i byggplast.
Jag vill också betona att kyrkan vid torget som Sickan Carlsson går in i för att bikta sig, eller iaf prata med en präst, inte är fransicusbasilikan och dessutom INTE ser ut inuti som filmen utger den för. Det senare tyckte jag var lite fräckt.