Hoppa till innehåll

Jag kom, jag såg, jag bloggade …

… står det på en av t-shirtarna som jag har tryckt upp och stolt brukar spatsera omkring i på stadens gator och torg. På en annan står det ”Din blogg eller min?”, vilket jag fnissar åt bara jag tänker på det. För att inte tala om ”Många av mina bästa vänner är bloggar”. Jättekul, ju!

Läs bara vidare så förstår ni varför han är en tönt.

Men plötsligt drar jag mig för att dra de roliga tröjorna på mig. Mitt lager är ganska stort, men jag kan inte förmå mig att dra fram dem för försäljning. De ligger kvar i garderoben bredvid collegetröjan i plysch och de utsvängda jeansen.

Häromdagen skrev Deep om hur han hade svårt att skriva privata och personliga texter på bloggen. Han nämnde mig som en av dem som verkligen använder bloggen som en dagbok, och jag tänkte en liten stund att nä nu får han allt slänga sig i vägen och be om ursäkt, för den som kallar ”blogg” för ”dagbok” får faktiskt tänka om. Men sedan tänkte jag om.

Awright, jag skriver väl lite dagbokligt dårå. Jag kan faktiskt inte förmå mig att skriva om bankkriser, politikerskandaler och IPRED-lagen – även om jag gärna diskuterar ämnena muntligen, vilt gestikulerande. Bokstäverna kommer liksom ut fel när jag försöker, så därför har jag slutat försöka. Plötsligt kom så nästa insikt:

BLOGGARE = TÖNTAR!

Det är ju därför jag inte längre skryter med min blogg på samma sätt som förut! Så det skrev jag i en kommentar hos Deep – men fick genast tröst av Thomas Tvivlaren, som inte tvekade:

”Så där är det alltid innan nya saker blir mainstream. Jag minns på 70-, 80- och början av 90-talet då folk betraktade sådana som undertecknad som ’datanördar’. Nu har jag vid ett flertal tillfällen träffat på dem som slängde denna typ av epitet omkring sig och kan bara konstatera att de blivit ’nördigare’ än vad jag någonsin varit … [—]

Bloggandet är ännu ett fenomen som inom kort kommer vara mainstream så det skriker om det. Till viss del är det redan det.”

Jamen dåså. Jag har rätt i min känsla, men ska inte vara bekymrad. Moden kommer och går, brösten plattas till, placeras i strutar och skjuts upp till hakan. Skateboard var ballt, blev töntigt, är ballt igen – för att inte tala om hur töntigt det var att ha mössa trots –30 °C och hur otroligt mainstream det är att ha mössa hela tiden idag. Bloggar är idag vad tv var 1956, kanske vad höghjulingen var 1870 och vad sandal-träskor är nästa sommar. Någon som vill köpa en t-shirt?

Jättetöntigt?

Uppdatering
Nej. Sandal-träskorna här ovan är jättesuperduperinne och i kommentatorsbåset vet man besked: ska man gifta sig, så är det i sådana där skor. Eller i sådana här, som min mamma klapprade omkring i på 1970-talet:

Jätteinne?

Med bruten lilltå kanske just en sådan är det optimala? Jag – som i morgon ska på världens megafest med hela Sveriges Radio – kanske härmed har löst livets festutstyrselproblem?

Share
Publicerat iBloggen

34 kommentarer

  1. Om någon av er som läser här hittar en bild på en flip-flop-träsko-sandal som min mamma klapprade omkring med, kan ni väl säga till?

    Undertill träsko, ovantill blott en liten läderremsa med spänne. Hur obekväm som helst … inbillar jag mig.

  2. ab

    Sådana köpte jag – väldigt bekväma, tyckte jag i alla fall då! Bilder är det sämre bevänt med.

  3. Linda bär ju numera epitetet “bloggdrottning” …

    Och den här kommentaren är så töntig och mainstream så jag börjar undra om inte tönt- och mainstreamssmittan har drabbat bloggkommentarosfären också.

    Man vågar knappt andas — det känns lite töntigt också.

    *stirrar tomt mot kosmos och funderar över hur ökensanden till slut alltid kommer att täcka våra patetiska kulturella och civilisatoriska initiativ*

  4. Om det är såna här du menar så är jag stolt innehavare av ett par såna. Sommaren 2006 drabbades jag plötsligt och utan förvarning av ett oemotståndligt begär (“craving” för att tala modebloggiska) efter ett par såna och gav mig inte förrän jag hitta de dem i en skowebbutik i Tyskland! Nu väntar jag bara på att massorna ska följa efter …

  5. PGW

    De där träskorna var storsäljare i somras, folk gifter sig i dem!!

  6. Lisa

    En liten språkpolisfråga…

    Eftersom jag är lärarstudent föräras jag ibland att vistas i verkligheten, alltså i mitt fall en högstadieskola (men det heter nog inte så längre…)och där skriver eleverna hela tiden utav, och inte ska man väl skriva så?

  7. Kvalitetsbloggar (som den här *fjäsk*) kommer att fortsätta oavsett trender.

    Är det förresten inte väldigt många som går i Palestinasjal nu i höst? Det är väl mode snarare än ett politiskt ställningstagande?

  8. Åh, jag vill ha en sån t-shirt!

    Ö-helena: kommer till en sida med Miley Cyrus när jag följer din länk. Inte har du väl henne på fötterna?

  9. /ingrid

    Oma på Hornsgatan i Stockholm säljer också träskor (tollor eller träbonnar som man sär i Skåne). Hur retrorätt som helst. Och näbbstövlar!

  10. Tiden hinner alltid ifatt oss. Det spelar ingen roll hur early adoptig och avantgardig du är — en dag kommer Nick Borgen att besjunga din fashionabla livsstil:

    “Ta med dig vänner till ett häftigt place
    Surfa hem till mig i cyberspace”

  11. Tro mig: det är en himla skillnad på att stoppa foten i en tolla och att stoppa foten i en tolle.

  12. Skorna är snygga. På med leggins, knästrumpor och i med fötterna i skorna och du är Så rätt! Eller till ljusa, utsvängda byxor och en pappaskjorta instoppad i byxlinningen.

    Jag undrar också om ordet “utav”. Jag skriver så och får bannor för det hela tiden. Är det felfelfel eller får man skriva så?

    Angående tischorna så är de King och angående töntigheten i bloggande går det att försvara med att det är väldigt inne att vara tönt just nu. För det är det.

  13. Är stolt ägare till både en ”Många av mina bästa vänner är bloggar”-tröja samt ett par svarta träskor från Hasbeens – direktimporterade från Sverige. Ack ja. Antingen är jag extremt inne eller också bara väldigt töntig.

  14. “Skorna är snygga.”
    “… är jag stolt innehavare av ett par såna.”
    “Sånt verkar vara på G igen.”
    “De där träskorna var storsäljare i somras.”

    Jag är bevisligen sist med det senaste igen.

  15. Utav får man skriva, men man ska vara medveten om att läsaren kan störas eftersom det anses vara lite slarv, lite talspråk. Det är som med många andra ord: använd dem på egen risk.

    Däremot finns det ju uttryck där man MÅSTE skriva “utav”:

    – Han svor utav bara helvete!

  16. Jag gifte mig faktiskt i sådana skor 1978. Mamma tyckte det var hemskt. Jag tror att jag har dem kvar för jag har aldrig nänts slänga dem, tror jag.

  17. töntigt eller inte, vi är ju väldigt många som kommer fortsätta överösa cyberspace med oväsentliga funderingar och iaktagelser endast för vårt stora nöjes skull. att säga att den svenska bloggosfären är en stor sörja är att tappa bort många av de guldkorn som finns, de som inte är masskopior på blondinbella, utan de som faktiskt iaktar sin vardag och kommenterar den.

    och såna träskor hade mamma när jag var liten, tydligt minne!

  18. Tack, hörni, för alla inlägg i toffelminnesavdelningen.

    Fru Decibel: Snälla rara, blogga om ditt bröllop i träskor!

  19. *flinar* Framförallt är det roande då jag genom åren varit högljudd mot alla inom gammalmedia som gärna skrivit “blogg=dagbok på nätet” 😀

  20. 1.Ett par “mammaträskor” ärvde jag 1993 från min moster Ebba *-09. De lämnade dessvärre in efter 15 års ytterligare användning. De var en utveckling, hade en “fakirbräda” av gumminobbar för samtidig fotmassage.
    Samtidigt med gången e.g.
    2. dagboklig s. dagboklik…

    Innan bloggmöjligheten uppkom hade jag sedan jag blev pensionär skickat elektroniska veckobrev till släkten – nu känns det ännu mera meningsfyllt med detta “memoar”-skrivande.

    När jag var i yrkeslivet och skulle utveckla demokratiskt ledarskap och teamwork fick jag lära mig om alla olika typer av “sammanträden”

    Det är ju likadant med bloggar – de kan ersätta/fördjupa en rad olika gemensamheter som syjunta, kulturell salong, café- coh biblioteksbesök etc.
    MEN
    – Det gäller, som med sammanträdena, att man klargör för sig själv VILKEN profil bloggen ska ha, inte försöka göra allt på en gång.

    Sedan blir det väl som med bilfabrikerna på 1920-talet – det var bara ett fåtal som överlevde i 50 år.
    Min kommer definitivt inte att göra det….
    Ännu en sak som är bra med bloggar: Det skapar mötesplatser för likasinnade oberoende av ålder och kön!

  21. och en sån där tröja vill jag ha eftersom det verkligen stämmer på mig – till på köpet råkar det ofta innebära att jag mest umgås via nätet med folk 😀

  22. Träskoråttan

    Mångaavminabästavännerärbloggar-tröjan bör jag dagligen, nu när det börja kallna på. Och sänder en tackets tanke till Lotten.

    Träsandaler med röd rem känner man till. Väldigt sköna att klappra runt i, inomhus i alla fall. Nyttiga för blodsnirkulationen också.

    Wv felis, just det, felstavat lycklig på spanska blir man av tröjor och träsandaler.

  23. Ica

    Jag bär just i skrivandets stund “Din blogg eller min” och jag tänker fortsätta att bära alla andra de där bloggtröjorna jag har. De är ju råsköna dessutom. Så det så. Fan. Det är ju cool att våga vara töntig.

    Och de där skorna på bilden läste jag om i nån tidning som inte alls var gammal. En modeskribent som skrev “Vill ha” och sen en bild på de skorna… men tror de var i plast då.

  24. PGW

    Töntig är det nya svart. Och bloggumgänge är perfekt. Fatta vilken logistik om vi skulle träffas varje dag och diskutera språkfunderingar och annat nödvändigt. Hur invecklat som helst.

  25. Dottern bad mig för ett tag sedan göra en t- shirt med tryck “knodd”. Till sig själv, buren med stolthet… Knodd är tydligen tönt/nörd men mer åt plugghästhållet. Modigt eller korkat?

  26. Har man ‘knodd’ så handlar det om barn och inget annat, vad jag vet.

    Annars minns jag den gamla hederliga svarta smedtoffeln från mitt 70-tal med både värme (vilket prima pjuck!) och kyla (fanerlägenhetsdörr till stensatt trappuppgång med otaliga ekande besök till grannarna)

    …och så finns det ännu bloggar i form av dagböcker, ska ni veta. Ganska många, faktiskt. Själv följer jag en historia som lockar ett femtiotal besökare per dag som bäst. Alltid nåt.

  27. Tillägg/rättelse:
    Själv skildrar jag en historia, ska det vara. Sorry.

  28. Pia Nilsson Alpfors

    Min morfar köpte ett par sådana här träskor till mig sommaren 1960. Jag hade länge önskat mig ett par lädickor som de kallades på den tiden. Lyckan att som femåring få sätta dessa på sina fötter var obeskrivlig, jag glömmer det aldrig.

  29. Hej Pia, vilket gammalt inlägg du har trillat in i! Välkommen!

  30. Gerra

    Sådana där platta träsandaler var ju jättepoppis från -59 & några år framåt, man kan se dem på gamla skolbilder/gatubilder. Både småbarn, gymnasieelever & lärare hade dem.
    Mest tjejer, ibland någon kille.
    Senare blev de väl mest för hemmabruk/på jobbet där de var vanliga ända till 70-talets slut.
    Faktiskt riktigt sköna men svåra att springa med, sulorna slets ut fort men träet höll väl något år till om man hade dem hela tiden.
    Står nog många fortfarande i sommarstugor, källartrappor till typ vardagstofflor kortvarigt utomhus hemmavid.
    Svindyra idag men kan hittas till nedsatt om man har tur. Köpte i våras ett par med lite halvhög klack (typ 3 cm). Faktiskt lite skönare än de helt platta, egentligen tantmodell men det skiter jag i. Håller ju lite längre när sulan blivit utnött!

  31. Gerra

    Bildfynd med 5 par träsandaler, det var väl sådana du menade?
    Som synes använda i ur & skur de här åren i tidigt 60-tal.
    Tacksamma för de i tonåren som växte fort, lite jobbiga att gå med om de var lite för stora som nya, men i slutet på sommaren/andra året fick man gå med lite tåhäng istället!

    https://digitaltmuseum.se/021016275303/loa-skola-skolfoto-gruppbild-skolbarn-med-larare-pa-skolgarden-skolbyggnad/media?i=54&aq=text%3A%22skolklass%22%2C%221960%22&slide=0

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.