Hoppa till innehåll

Teaterröster

Ännu ett Dramaten-besök har lagts till handlingarna. ”Drottningens juvelsmycke” tar fyra (4!) timmar (timmar!) att se och var en sådan här upplevelse:

I dipparna somnade den djefla mannen. Så länge han inte snarkade var det helt ok.

Funnes det aktier till salu i en spirande storstjärna, skulle jag ha investerat i Peter Engman. Även om han alls inte är spirande – det är bara det att jag aldrig tidigare har lagt märke till honom.

Tulledutt.

Liksom Johnny Depp baserar sin rolltolkning av Jack Sparrow på Keith Richards, är Peter Engman som Ferdinand på Dramatens scen ibland farligt snarlik en ung Jonas Hallberg i Måndagsbörsen. Och skitrolig! Tvärtom är det med Gunnel Fred som pratar så här:

Jag önskar åtminstone av hans namn få välja det, so …. och det är
Laz…
Detta är en fråga, som fordrar sva... Är Lazuli en fli..?
Jag hatar honom. Jag vaurien min familjs ytte…
Av samma skäl tar jag för avgjort, att Lazuli ej är en fli…, ty jag har aldrig sett honom annorlunda kostymerad än som …

I pausen, när vi åt och drack så att vi nästan sprack, gick jag fram och tillbaka genom den hemliga dörren. Det måste man göra på Dramaten. Åh, känner ni inte till den hemliga dörren?

Var är den, var är den, den är så hemlig så att jag inte ser den!

Åskådarnas genomsnittsålder var ungefär 82,3, vilket fungerar alldeles utmärkt eftersom Dramaten numera är utrustad med ramper och hissar samt hörselslingor och … tadaaa … hörlurar med kontinuerlig beskrivning för de synskadade. Framför mig satt en man som tröttnade på den beskrivande rösten och tog av sig lurarna. Så att alla vi andra också skulle få höra, kanske?

När Rolf ”Vi hade i alla fall tur med vädret” Skoglund tar några steg mot Tintomara hör vi en beslöjad röst:

– Han tar några steg mot Tintomara och hon vänder honom ryggen.

När Tintomara blir bestulen på smycket hör man:

– Han smyger fram och tar av henne smycket. Hon märker ingenting eftersom hon sover.

Detta skulle man ju ha [paw rihk-titt]. När någon på jobbet beter sig underligt och lägger armarna i kors istället för att slå sig på knäna och skratta när man är hur rolig som allrahelst, hör man:

– Hon lägger armarna i kors och ser trumpen ut eftersom hon har bekymmer på hemmafronten.

När Femåringen påstår att pyjamasar är till för små barn och inte för honom, hör man:

– Han bara testar gränserna för att sådan är femåringens natur.

När jag leende lyssnar på en människa som berättar om sin senaste dröm där den och den slogs med ögon i tomatsoppa i Gävle fastän det var Karlskrona och liksom på 800-talet och enorma myror dök upp och massa flaggor fick ben, hör man:

– Lotten låtsas lyssna men gör det inte.

Share
Publicerat iBloggen

26 kommentarer

  1. Är det bara jag som är pigg och alert och i kommentatorsbåset?

    Vi har gått en LÅÅÅNG promenad längs stranden och jag har kastat mig i Sundets bölja ffg 08!

    Nu kommentaren:
    Rättelse– Han bara testar gränserna för att sådan är femåringens natur.
    BÖR vara
    – Han bara testar gränserna för att sådan är sexåringens natur.

    Han är ju snart SEX:
    6 års krisen: denna kris handlar om självförtroende och skuld.
    Barnet är mer medveten om omgivningens förväntningar på henne/honom. Det är mycket nytt som händer i detta åldern, bla lämna man förskola för att bli ”stor” på riktigt. Omgivningens förväntningar och osäkerheten på egna kapaciteten kan göra att 6 åringen regredierar i utvecklingen och blir liten igen, allt för att slippa all ansvar

  2. vajlan

    vad lustigt, en annan nätiskompis var också där! 🙂 jag fixar inte teater, inte efter att ha jobbat på en och badats i me myself and i-människor så pass att aversionen känns livslång.

  3. Den Blyga — Jag tolkar det som att Femåringen är försigkommen och effektiv: till sexårsdagen kommer han att ha klarat av sexårstrotset för att gå rakt in i den ljuvliga nioårsåldern.

    Vajlan — Jag fortsätter att envetet gå på teater trots att jag varje gång muttrande vankar därifrån med mantrat “jag är bättre och skulle ha stått där själv”. (Avundsjuk? Jag?)

  4. Snygg klänning!

  5. Det sättet att tala, som Gunnel Fred tydligen gör, upprör så himla många. Man vill ju höra vad de säger, inte uppröras över att man inte hör vad de säger.
    Upprörd kan man ju få vara nån annanstans vid nåt annat bättre valt tillfälle.

    Man kan ju tala nyanserat ändå.

  6. Johan Rabaeus är en av mina favoriter. Men har Gunnel Fred verkligen inte lärt sig att prata och spela lagom än?

  7. Tack, Ullah! Klänningen är numera vintage, inköpt av den djefla mannen anno 1991. Använd en triljon gånger. Och plötsligt modern!

    Gunnel Fred har ju en väldigt karakteristisk, metallisk, spännande röst — det är bara synd att hon sväljer halva replikerna! Helt tvärtom är Kristina Adolphson, som artikulerar våldsamt och UT-TAALAR VAR-JEEE STA-VEL-SE MED EM-FAAAS.

  8. Gunnel Fred är för mig den där nya skådespelerskan som står i vattnet och hånglar med Sven Wollter.

    Oj, det var 21 år sen.

  9. Åh, nej! Det var Linn Stokke som var Wollters flamma.

    Jag skyller min tillfälliga sinnesförvirring på hettan. Nu går jag och drar något gammalt över mig.

  10. Lite som Stranger than Fiction med Will Ferrel, det där med speakerröst. Fast lite roligare, naturligtvis 🙂

  11. Jag tänkte just säga att det inte var Sven Wollter utan Janne “Loffe” Carlsson. Men de hånglade väl inte direkt, det var nog mest filosoferande. Gunnel Fred var ny då, tror inte hon hade gått Scenskolan än. (Var det där hon lärde sig överspel? Hu.)

  12. Fyra timmar?

    Det var ju bra att den djefla mannen hade dig med sig så att han kunde somna i dipparna 😉

  13. ab

    Schyssta dojjer.

  14. Frida

    Helt apropå ingenting: Jag har alltid lärt mig att det heter svensklärare, svenskundervisning, svenskämne, etc. och följt den regeln. Jag har dock aldrig fått någon riktig förklaring till varför och det är såklart ganska svårt att övertyga mina vänner och bekanta om att jag har rätt när jag inte har några argument och de har rätt i att “typ alla säger ju svenskalärare, ämnet heter ju svenska”. Nu vänder jag mig till dig i förtvivland. Förklara för mig, varför heter det svensklärare och inte svenskalärare? Inte kan väl a:et här räknas som fogemorfem?

  15. AB: Dojjerna är alls inte schyssta utan riktigt fula med hål och preparerade med hålfotsinlägg. Man ska ha Converse, men eftersom vi skulle ruuuuusa ner till Centralen efter föreställningen (bara 15 minuter mellan föreställningens slut och tågets avgång), var jag klok men fulskodd.

  16. Frida!

    Jag ska bara citera mig själv:

    När det gäller svenska, tvåstaviga ord på -a (och många på -e) är det oftast så att vokalen försvinner: flicka – flickkläder, duva – duvslag, måne – månsken, stolpe – stolpskott. Där vill vi alls inte stoppa in extrabokstäver och skriva “stolpeskott”.

    Det är endast när ordet “svenska” betyder ‘svenska språket som läroämne’ som ett extra-a har dykt upp: svenskalärare, svenskatimme, svenskaskrivning. Fast det ju är fel … eller bara vardagligt.

    Läs ett längre svar på Språkpolis.

  17. Mattias – Jag piskar mig blå i detta nu: jag har inte sett “Stranger Than Fiction”!

    (Va? Har jag skrivit fyra kommentarer i rad? Aaaah, nu förstår jag. Det är handboll på tv. I’m bored, I’m chairman of the bored.)

  18. Bäst man kastar sig in så hon inte får fem på raken!

    Sen ska jag fundera på vad egentligen skulle kommentera. Hmm.

  19. Lotta

    En svenskalärarerelaterad fråga: varför skriver “alla” föräldrarmöte i stälet för föräldramöte? Skall man göra det Och i så fall varför?

  20. Å nu kom jag på det.

    Intressant modell för teaterkritik, den kanske jag skulle använda själv någon gång. Gunnel Fred måste ha himla otur också som hamnar mitt i paltkomefasen.

    Det var wv som föreslog en norrländsk anknytning med f.d. kalix i (fdkalixi). Någon som vet vad det hter nu?

  21. Underbart skrivet! Nu kommer allt som sker omkring mig att i mina tankar följas av en beskrivande – och övertydligt förklarande – kommentatorsröst…

  22. Anonymous

    Jag tror att Johnny Depp bara måste ha sett Per Oscarsson som Blek af Nosen i Trettondagsafton. Men det är klart att det är tuffare att fotas med Keith Richards…

    Och så önskar jag att jag också kunde komma i min (röd)prickiga klänning från början av 90- talet…

    //lilla SYV- tanten

  23. Oj. Oj. Oj. Perfekt. Andreas Blek af Nosen i Trettondagsafton — som ju är min favorit! Nu kommer jag att tänka på Per Oscarsson när jag ser Johnny Depp.

    … Hon kliar sig nu på hakan och tittar snett uppåt till vänster, som om hon funderade …

  24. Tack för att jag fick hitta hit. Eller jag kanske borde tacka en gammelmamma som länkade så jag hittade hit. Jag har nu läst och skrattat högt och tydligt så min man undrar om jag är sjuk. Ja, sjuk av skratt men det är ju bara en bra sjuka. Tänk så länge man får leva då.

  25. Tack Cickis gammelmamma! (Och Cicki, förstås!)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.