Hoppa till innehåll

Inte heter det väl ”taband”?

Jag sitter hopkrupen på Språktidningens redaktion, mitt i ett champagnevimmel. Alla är här. ”Mitt” hörn är en rund smatt med fönster … förmodligen har det varit en spiraltrappa här.

Min utsikt just nu.

Eftersom champagnen på fastande mage var synnerligen effektiv och jordgubbarna alls inte lindrade den svindlande känslan, satte jag mig här som en drottning på sin tron, väntande på uppvaktning. Ibland sticker någon in huvudet och säger ”jobbar du?”. Jag svarar att jag bloggar, varpå alla utan undantag vänder på klacken och går eftersom jag förmodligen är redlöst berusad och bara sluddrar.

(Det ska fan bjuda mig på mingel, här sitter jag och är asocial.)

Fissla! Fissla! Fissla!

 

Men nu har jag (där jag sitter) hittat något i senaste – det idag utkomna – numret av Språktidningen. De ber läsekretsen om tips på vad taband skulle kunna kallas istället. När det i bloggmun redan heter fissla! Uppdatering: Verbet av substantivet taband ska vi bara inte tala om. Tabandagera? Och ja, man ”fisslar med ett fisselsnöre” enligt kommentatorsbåset.

Ber härmed om tillstånd att få upprepa mig:

fiss`la verb ~de ~t
ORDLED: fissl-ar
SUBST.: fisslande, fissling
• genom att med fingrarna få ett snöre, trätt över båda händerna, att bilda olika figurer: snabbfissla; ~ en kaffekopp; ~ tillsammans med vännerna; han ~de till allas stora förvåning; ~ på pendeltåget
KONSTR.: ~ (ngt)
HIST.: sedan 2008; fr. ficelle ’snöre’

Såja. Mejladressen till Språktidningen är info@spraktidningen.se. (Han som får era mejl heter Patrik och är alls inte svårövertalad.) Nu ska vi väl ändå få allmänheten på bättre tankar? ”Taband” är hopplöst svårt att betona rätt (ta’band … taba’nd) och får i alla fall mig att tänka på religiösa militärer från Afghanistan.

Share
Publicerat iBloggen

15 kommentarer

  1. Men sa vi inte att “fissla” även var en kontaminasammanblandning av “fixa” och “pyssla”? Eller hittade jag på det nu?

    Hallå, Översättarhelena, blogg calling Översättarhela!

  2. Minns inte hur vi (ni) kom fram till fissla. Men taband kan ju inte heta fissla. Det måste väl heta fisselsnöre eller nåt.

    Hur kan det vara idag som Språktidningen kommer när jag inte fått nån? Är det skillnad på postgång och postgång?

    (Ja det är det. I Umeå fanns en galleria som hette Postgången. Men sen tog de bort Posten så nu heter den nåt annat som jag inte minns. Wasagallerian kanske? *kollar på eniro*)

  3. Men vad är det här? En synonym? Upp till kamp för fissla! (Som ju kan vara en homonym för något annat.)

  4. Jomen, Cecilia N — du har ju helt rätt. Vi säger “att fissla med ett fisselsnöre” — där fisselsnöre är en saccosäcksliknande konstruktion.

    Så hurudant låter verbet av taband? (Som jag fortfarande inte uttalar rätt.)

  5. På tal om att betona rätt eller fel: Kjell Swanberg swamlade en gång om ett nytt gäng terrorister.
    Assidomännen. 🙂

    Band och fisslande överlåter jag till folk som kan sånt.

  6. Ja, Loppran, Tamarind!

  7. Oj. Tamarind är alltså namnet på … en prinsessa (t.ex.) medan tamarind (med gemen) är en frukt.

  8. Jag säger att ta och tasnöre (med långt a). Förmodar att det är en lokal variant på taband.

  9. Nejdu Lotten, det har du allt hittat på! Men tänk, det har alltså redan uppstått folketymologier till “fissla”! Det är ett bra ord! *med en självgod min*

  10. Tabandgera verkar vara ett synnerligen konstruerat verb. Bandta är väl bättre i så fall.

    Men jag håller med malve om att ta (med långt aaaa) är det ord som jag använt.
    Och då får kontexten visa vad som ska tas.

    För att knyta an till andra lekar som barn jag lekt: hoppa risse (resår/twist) pysslas det oroväckande lite med nuförtiden.

  11. Kristian

    Hej Lotten!

    Ser att denna “tråd” har rätt många år på nacken nu, men min sjuåriga dotter har precis lärt sig taband. Jag är själv ingen hejare på det men kunde ivarjefall “historien om pojken som låg i vaggan och fick ett brev och i det stod det att han skulle få ett bord och då blev han så glad att dom hissade flaggan”. Alltså gjorde man vaggan, brevet, bordet och flaggan. Detta som en enmanslek. Min mor däremot kunde hur man “tar bandet från varandra”, d.v.s. taband och hon och hennes systrar höll på med detta redan på sent 40-tal. Hon hade ALDRIG hört talas om fissla, så nog är det ett nykonstruerat ord! Men varför behövs det? Det heter ju taband! Man tar band. Fissla låter ju som nån elakartad acne eller möjligen nåt som bara kvinnor skulle kunna vissla med. Men mest troligt är det väl som det brukar vara, att vi här i Skåne har helt andra uttryck för saker och ting än vad övriga Sverige använder sig av och skäms inte för att försöka bevara dem så också.

    P.S. Det jag letade efter var hur man gjorde “Trollknuten”, men hamnade här istället. Sorry!

  12. Vad bra att du trillade in Kristian! Fissla låter precis som fistel, som nästan är som elakartad finne. (Jag har nog gett upp min kamp för fissla som ord, tror jag.)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.