Hoppa till innehåll

Månad: april 2008

Skicka in roliga språkfel – vinn en språkpoliströja

Tillägg den 3 september: Nu har det lilla restlagret av språkpoliströjor dessvärre tagit slut. Men vi återkommer med fler skojiga tävlingar längre fram.

Faktum 1: Vi, Olle & Lotten, uppdaterar våra föreläsningsbilder och tycker att vissa av de exempel vi använt oss av känns lite nattståndna.

– Borde man inte lägga till några nytagna foton på skojiga särskrivningar och upplyftande syftningsfel? 
Faktum 2: Bergmans Bokstäver har bytt typsnitt (från Stone Sans till Gill Sans). Det betyder att vår berömda språkpoliströja från och med nu har fått en ny design.
– Vad ska vi göra med vårt lilla restlager? 
– Nä, nu tror jag att det är dags för en tävling! 
Reglerna är enkla:
  1. Skicka in foton på uppenbara skrivfel. Det går också bra att skanna in t.ex. tidningsidor; huvudsaken är att det syns att det handlar om ett autentiskt exempel.
  2. Om vi tycker att exemplet i fråga är så kul, intressant eller avskräckande att vi beslutar oss för att tillverka en föreläsningsbild av fotot så vinner du en språkpoliströja.
  3. På föreläsningsbilden kommer vi att sätta ut namn och – om så önskas – webb- och mejladress till den som tagit fotot.
  4. Ett urval av de bilder som kommer in kommer att publiceras på denna blogg.

Nio stycken tröjor i storlek L och M ligger i pappas kappsäck och väntar på dig och dina medtävlare. Är du tidigt ute kan du få välja storlek – annars får du ta vad som finns.

Tävlingen pågår till dess att alla tröjor har funnit en ny ägare.
Nota bene! Vi kommer bara att använda oss av foton på språkfel som utförts av personer som har haft en vettig chans att lära sig svenska skrivregler. Den syrianske pizzabagaren eller den dyslektiske bilmekanikern –  som gör så gott de kan – kommer inte att hängas ut. 
Finstilt: Vi förbehåller oss rätten att fortsätta använda fotot under våra föreläsningar utan att upphovsmannen får ytterligare ersättning. När det gäller andra användningar av fotot sker särskild förhandling om villkoren.
Share
12 kommentarer

Ellipsligatur …

Jag känner mig som en ellipsligatur, hängande strax efter ett oavslutat verk.

Nej det gör jag inte alls, men det lät så himla bra när jag sa det nyss till mig själv, hängande i den branta källartrappan med alla skorna. Utrensningen av gamla gympadojor var den som inte hade avslutats och jag höll på att ramla i bitar som tre punkter med svaga länkar.

(Jag är så djup så att … ni anar inte.)

De där tre punkterna som åstadkoms genom att man kombinerar tangenterna ”alt” och ”.” (på Mac) används när man behöver visa att något

  • inte avslutats
  • har uteslutits
  • avbryts.

– Ett trappfall är det som väntar, det känner jag på mig för att … ja.
– De här silversandaletterna fick jag av den berömde skådespelaren […] när han besökte Luleå 1981.
– Hjälp! Här hänger jag på halv stång i källartr… *DUNS!*

Ni ser att det är viktigt mellanslag före punkterna i exempel ett och två men inte i det tredje?

Ok. Tänkte bara att ni ville veta det.

UPPDATERING nästan tre år senare:
Om man gör ellipsligaturen genom att på Mac trycka [alt + .] som jag skrev ovan, räknas den bara som ett tecken, men om man gör den genom att trycka ner punkttangenten tre gånger räknas den som tre tecken.

Uppdatering igen:
Och på en annan sorts dator som inte är en Mac, trycker man ner alt och skriver 0133 med NumLock aktivt.

Share
61 kommentarer

Bloggarna tar över P1

Jag vet inte hur många gånger bloggen har fört mig på irrvägar i livet. Och nu menar jag inte de gånger som jag har åkt på till- och utställningar bara för att ha något att skriva om. Nej, under en tid blev jag intervjuad av alla tidningar om sudoku, sedan hamnade jag i ett inredningsreportage och igår ringde de från Lantz i P1 med självaste Annika och en bisittare som visade sig heta Carina Berg. Vi skulle prata om semikolon.

Men jag var inte ensam – för det handlade ju om Översättarhelenas specialområde (eh, svenska), så jag pekade med hela handen och bad P1-redaktionen att ringa även henne. (Företaget hennes heter gubevars Semikolon.) Och så ville de prata med Den djefla mannen, som ju ser ut som ett semikolon. På eget bevåg valde radion även att kalla in Alex Voronenko (jisses så fel jag tänkte) Voronov (heter han ju), en ledarskribent som inte är riktigt villig att nyttja semikolonet som han ju bör. Enligt mig.

Lyssna här, om ni orkar. (Vi kommer in efter 27 minuter.)

Jag hade läst på och formulerat kloka meningar i förväg. Men sade helt andra saker, vilket irriterar mig våldsamt. Vem är det som styr min vilja egentligen?

Under intervjun hann Ö-helena alldeles korrekt (om än lite omständligt) uttala ordet ”omständligt” hela tre gånger. Programledaren hittade däremot på ett nytt ord: ”öppenhjärtlighet”. Jag snackade hockey. Men nu ska jag kliva ner från mina höga hästar och be er om hjälp:

Finns detta även på svenska? Kolla:

,—

Berätta om detta i mina ögon nykomponerade tecken – ett komma plus ett tankstreck? Vabaha? Vofför? När, var och hur?

Och så avslutar vi med ett semikoloncitat. Det är George Bernard Shaw som skriver till T.E. Lawrence:

You practically do not use semicolons at all. This is a symptom of mental defectiveness, probably induced by camp life.

Fler citat här.

Ö-helenas rapport här.

Share
34 kommentarer

Sexordsbiografi

Nåmen jag trasslade ju in mig totalt och snöade in på helt fel ämne (se rubriken). Men vi börjar från början:

Jenny Eklund har startat bloggen ”Ditt liv på sex ord” efter en amerikansk förlaga.

Hm. Tänk om man skulle ta och hitta på något så att det oftare stod ”efter en svensk förlaga”. Till exempel bloggen ”Mina släktingar är banne mig helt galna” eller bloggen ”Om jag vore ett verktyg” … jasså inte det.

Hemingways kortaste roman lär ligga till grund för idén. Den löd så sorgerligt:

”For sale: Baby shoes. Never worn.”

Smith Magazine lyckades (om jag har förstått allt rätt) driva idén ända ut till avdelningen för bästsäljande böcker. Några exempel:

”Cursed with cancer, blessed with friends.”
”I still make coffee for two.”
”Business school? Bah! Pop music? Hurrah.”
”Didn’t have a baby. Two times.”
”My Luck. Won Lottery. Lost ticket.”
”Cup half empty? Use different cup.”
”Aimed low, shot myself in foot.”
”Everything, I thought was true, wasn’t.”

Nej, alla de där kan man ju inte säga är romanhandlingar eller fnuttkorta biografier. Men man ska inte vara så petig – när jag själv började klura fastnade jag i ”hjälp jag måste bli odödlig och bäst” och gav upp på tre minuter. Sedan skärpte jag mig och delar nu med mig av mina tre första, som blev lite matematiska, som jag härmed tar patent på:

 

”Kan utöva, men inte räkna till sex.”

”Fann en, födde fem, blev sju.”

”Barn + basket + böcker + bokstäver = bra. QED.”

Vågar ni också? Jenny läser säkert i kommentatorsbåset, men låt inte detta faktum hindra er.

Vad säger ni? P-r-e-s-t-a-t-i-o-n-s-å-n-g-e-s-t? Javisst, är det inte underbart?

Share
31 kommentarer

Det allra, allra bästa aprilskämtet

Alltid drar man upp det där med nylonstrumpan på tv:n från 1962. Men … det var enligt SVT bara ett tekniskt välunderbyggt försök! När Kjell Stensson försökte få fram färg-tv genom att bara trä en strumpa över den svart-vita tv:n var det på fullt allvar!

Sägs det.

Naaah. Nope. Nu misstänker jag att SVT:s ”Öppet arkiv” med oss skämtar aprillo, för detta låter ju helt vansinnigt, oavsett spaltverkan och röntgenforskning.

Det allra bästa aprilskämtet är dock inte det där.

Under 1970-talet härjade Sveriges nationalbov Clark Olofsson som värst. Det gick rykten om att han under Norrmalmstorgsdramat 1973 lyckade smuggla ut hundratusentals kronor genom att placera pengar i internkuvert och alla var vi intresserade som hyenor. Ett par år senare, den 1 april, deklarerade Luleås ena lokaltidning Kuriren:

Clark Olofsson har grävt ner alla sina pengar i Måttsundsbacken!
Men vi tvivlade.
– Int’ då. I Måttsund åker man schlalom. Int sku han få för sig å gräva där, Clarkpojkn.

Sa vi. Men inte den andra lokaltidningen – alltså NSD. De blev storligen irriterade över Kurirens scoop, och åkte på skrikande däck till Måttsundsbacken för att kolla. Och kanske prata med folk och gräva lite bredvid alla andra som ju måste vara där och leta guld.

Måttsundsbacken 2008.

Men NSD möttes förstås av en tom skidbacke. Och förstod. Samt fick en snilleblixt. De sprang in i stugan vid backens fot, lånade en telefon (jo, ungdomar, det här var förr i tiden när telefoner satt fast i sladdar) och ringde upp Kurirens redaktion:

– Ni är ju helt sinnes! Här drar ni en vals om pengar i backn’ och så far folk hit och gräv’ upp hela Måttsund! Den ser ut som en potatisåker! Gör nåt!

Så Kuriren satte sig i en bil och åkte på skrikande däck till Måttsund för att där mötas och fotograferas av skadeglada NSD-reportrar.


SvD listar.
Wikipedia listar.

Share
47 kommentarer