Hoppa till innehåll

Hårdrockstanten

Med Solusfemina, Ica och Alice intogs först bloggöl och bloggpizza på ett av innehaken i stan. Än en gång var jag en alien som storstirrar på krogar som har två hulkar till dörrvakter … men inga kunder. Jag fascineras av alla tjejer som har tights leggings och två killar blev jag faktiskt tvungen att dra upp byxorna på eftersom de höll på att tappa dem och kalsongerna de visade upp inte var det minsta snygga.

Plötsligt befann jag mig med Ica och högskolestudenter i en takvåning med dito ölbalkong. Inte särskilt imponerade blev de av att jag på rak arm visste att Tommy Nilsson vann med ”En dag” 1989 och att Yvonne Ryding då i direktsändning meddelade att hon var gravid.

– Ja, du var i alla fall född på den tiden! sa någon.

En stund senare befann jag mig på rockkonsert med tema ”läder och nitar” på Kåren. I publiken stod tre tjejer och en kille iklädda hudfärgade kroppsstrumpor med påsydda svansar samt en tjej i sköterskeuniform. Och jag. Eftersom bandet var bra och säkert hade gått i kommunala musikskolan, ville jag gå fram till dem och säga det och moderligt trösta dem för den skrala publiktillströmningen. Men se, det fick jag inte.

– Nänänä, sa någon som nog var arrangemangets boss. Du kan inte, stopp, jag kan inte släppa fram dig, tänk om alla skulle, nejnej, hur länge har du varit här, du kanske ska dra dig undan lite …

Därefter klev ett annat band fram på den lilla scenen: Blowsight.
Karismatisk sångare, cool trummis, mystisk basist och mullrande gitarrist – the whole shebang. När sista tonen hade brummat ut, tänkte jag på Streaplers och Hep Stars, som har berättat hur de i karriärens första, stapplande steg blev så vansinnigt glada av beröm. Nu skulle här berömmas!

Men … då kom samme boss som förut och grep mig i armen för att dra mig ut ur lokalen. Om det hade varit en amerikansk film, hade jag tittat på hans hand och väääst ”Don’t you touch me”.

– Kom nu med här, ut, du ska ut, vi stänger och låser nu. Ut, sa jag, ut! Vi stänger och låser dom här dörrarna nu! Kom nu! Ut!
– Aj, sa jag och pekade lite lamt mot de andra i den lilla publiken som inte blev tagna i armen.

Jag lydde och gick ut, men tänkte ”Nobody puts Lotten in a corner” och gjorde en snygg basketfint, vände och rusade in igen. Jag vinkade ”kom hit” med pekfingret mot sångaren, som stod och drog ut sladdar. Sedan gav jag honom det beröm han förtjänade.

– Jag heter Niklas. Tack. Tack. Bara man vet att någon har tyckt om … jag … ja. Tack! sa han och tackade än en gång med ett fast handslag.

My deed is done. Jag är språkpolis, maskingräsklipparmotståndare, fembarnsmamma och numera även för all framtid ”tanten som gav beröm”.

Share
Publicerat iBloggen

17 kommentarer

  1. Ica

    Äsch hörru- alla på festen var födda då, annars hade de inte kommit in på Kåren. Däremot kan jag villigt skriva under på att mycket annat som samtalades om under kvällen hade utspelat sig under tid då jag icke var född. Dessutom passade du fint i i gänget med pizza på tröjan och nallandes av andras dricka. Precis som det ska vara.

    Åh, snyggoniklas. Han gick inte av för hackor. Och inte drinken med vodka och tranbär heller verkade det som.

  2. Berömmet var verkligen ärligt menat — Blowsight var helt enkelt skitbra!

    Nu har jag kollat upp den mystiska basisten, som verkar vara en dam i min egen ålder. Som även spelar i detta band, där trummisen också är stencool.

  3. Jag gör vågen.
    Som gammal rockstar-wannabe vet jag hur det känns när man givit allt man har och sedan står där med ett berg av prylar som ska plockas ned och bäras ut.

  4. Klart de ska ha beröm! Och jag räknade efter innan jag ens läste icas kommentar, klart att allihop var födda som släppts in. Annars hade jättevakten gjort andra fel än att hindra berömtanten.

    Jag var också på konsert igår kväll. Men jag fick ta en famn full av rosor och dela ut en var till alla de medverkade. Det var grejer det!

  5. Jamen Lotten! Ma fåår inte gå fram till främmande pöjkar och dra upp brallorna bara sådär. Tänk om någon hade gått fram till dig när du var ung och drog ur axelvaddarna för att de var fula?! Var mot andra så som du vill att andra ska vara mot dig, fint gammalt ordspråk från Gud eller liknande. 😛

  6. Ica

    Jodå, vi var födda. I sällskapet tror jag att jag och en tjej till var yngst… som födda 1982. Och jättevakten var en kårmästare som inte alls var så jättelik.

  7. K.G.

    Jag har varit vittne till när Lotten drar upp herhasade brallor. Det görs på ett sätt som gör alla parter nöjda. Rentav förtjusta.

  8. Jag ville jag vore rockstar-wannabe. Bara för att det hade låtit coolt.

    Men … men … jag har ju varit roadie!

    (Ok. Roadie på en studentpjästurné i Dallas, där jag var reserv till en statist. Inte särskilt coolt.)

    Nä, nu ska jag trycka en älskad axelvadd till mitt bröst.

  9. Häromkvällen var vi på kambodjanskt mathak när jag plötsligt fick se något fint: en amerikansk kille som såg ut som en typisk hippieturist (rastahår i tofs och randig storskjorta) reser sig från sitt bord och utför en äkta skotsk jigg för sin flickvän. Det hela var över på kanske tjugo sekunder men jag var djupt imponerad, jag har aldrig sett någon dansa jigg på riktigt förut! Hela middagen satt jag och hoppades att han skulle göra det igen och tjatade på de andra att de skulle smygtitta åt hans håll, men det blev ingen mer jigg. När vi gick hem någon timme senare stannade jag vid hans bord och tackade för den fina dansen. Han blev jätteglad, sken upp som en sol och skakade min hand med eftertryck! Familjen skakade på huvdet men jag kände att jag hade gjort alldeles rätt. Mer beröm åt folket som sagt!

    /Anna i Siem Reap

  10. Jag brukar också berömma folk, och de blir oftast jätteglada, även om de redan är berömda. En gång tappade jag dock fattningen och glömde berömma, och det var när jag hamnade i samma hiss som Sara Kadefors på bokmässan i Göteborg. Hon skriver de i särklass vassaste krönikorna i GP, men det hade jag inte sinnesnärvaro nog att säga till henne. Ångrar mig fortfarande. Nä, nu tror jag att jag ska mejla till Sara Kadefors.

  11. Jag minns också de gånger som jag inte har berömt. Jag ville berömma Kar de Mumma, men han hann dö. Då skrev jag istället till hans son Carl Z, som blev jättesur.

    (Jag skrev alltså till Carl Z och berömde Kar de Mumma. Inte Carl Z. Hm.)

    Titta, Anna som reser runt jorden läser ändå bloggar! Vad kul!

  12. Emelie

    Jag håller med, Blowsight var helt fantastiska. Och Niklas…ååh… den sångaren är fin fin FIN. Och sjunger bra bra BRA! 😀

    // Emelie

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.