En torsdag mitt i livet gjorde jag detta:
Dammsög, redigerade, skrev, bloggade, handlade mat för 1 763:-, lagade en kvällsmat som jag inte skulle äta, gick på kvartssamtal, röntgade käken, åkte till Stockholm, drack öl, stickade på en halsduk, skickade 17 sms, köpte ”Svinalängorna”, gick i snöglopp, träffade en klasskompis från gymnasiet och tog ett gäng förfärligt missvisande bilder.
Det här är den enda av mina bilder som jag godkänner. Vi är på alla de andra rödglansiga i hyn, har svullna, röda ögon och enorma dubbelhakor samt stripigt hår. Som julgrisar. Sorry. I själva verket är vi ju pudrade och stajlade och uppsnofsade.
På bloggölen var:
Anna
Bengt och hans kompis
Shamanen
hakke
KistaChic
Coola morsan
jag Lotten
Lotta
Chadie/RS/CV
Annika Bryn
Blind Höna-Jonas
Vi diskuterade förstås träskor och dess snedslitna sulor, musiksmak, tv-serien Arvingarna (som inte har ett dugg med dansband att göra), Forsytesagan, älskade Mafalda, Herrskap och tjänstefolk, matematiska listigheter, basket (mittåt!), jazz, galna släktingar, dåliga gener och oförmågan att ta betalt. Mitt i allt detta glömde jag dricka te. Eftersom jag vanliga torsdagar dricker te mest hela tiden, drabbades jag nyss – runt midnatt – av teabstinens och blev tvungen att med darrande händer och dunkande huvud koka mig en kopp. Jag är fast i teträsket.
——-
Käkröntgen var förresten mycket spännande. Jag blev upphängd i öronen, övervakad av tre snälla läkare och omslingrad av en röntgenapparat som påminde om en Star Trek-mojäng. Om de inte ser någon fraktur, ska jag få en silikonspr… nej, nu blev det fel igen. Varje gång jag ska skriva ”cortison” blir det silikon. Tänk om jag kommer ut från tandläkaren med jättestora bröst!
Det måste ha varit halsduksstickningen som blev den tuva som stjälpte det stora lasset. Så att du glömde dricka te, menar jag. Av alla grejer du räknar upp tycker jag det är den som känns mest onödig en sån där mitt-i-livet-torsdag.
Den mystiska halsduksstickningen var inte på mitt initiativ — jag blev plötsligt stickningskonnässör och som sådan även sticklärare!
Och en sån lärare! På en kvart förvandlade du en darrig nybörjare till en lycklig stickmaskin. (Jag fick tvinga stickorna ur händerna på henne vid midnatt för att hon skulle sluta sticka och börja sova.)
Fick du mailet med stickbildlänken?
Jaså minsann, ja då var det genast mindre onödigt. En medbloggare i sticknöd måste man hjälpa. Då utnämner jag genast köpet av Svinalängorna som dagens onödigaste. Kolla vad jag försöker styra upp ditt liv!
Men vad konstigt: jag tänkte medmänniska men skrev medbloggare! Hur kan det bli så?
Nästa gång ska jag banne mig försöka få vara med på en av era blöggöl (om jag får) ni verkar ha så trevligt.
Vad gäller silikonsp… trodde jag du menade silikonspray till käken för det har man ju när man ska smörja upp saker som gångjärn och sånt…
Haha! Medbloggare! Det måste vara sista stadiet!
Jag gick förbi Söders hjärta med ett längtansfullt sneglande igår kväll vid pass klockan tio. Utan att dra med mig mitt sällskap dit, vilken självövervinnelse. Men denna fredagsmorgon krävde en klar knopp.
Wow! Man kanske kan få med någon härifrån på stickcafé alltså?
Mafalda! En favvoserie, men vart har hon tagit vägen?
Ja, mina damer. Så här blev det med mitt bloggträffande: en sabla allergi som jag haft under EN period tidigare i mitt liv , år 2004 närmare bestämt, tyckte att det var dags igen! Det började i tisdags. Huden runt ögonen svullnar och blir röd och torr, som ödleskinn ungefär, samt flagar och hänger då som stora mjäll runt ögonen. Klädsamt! Och för att top it all off så kliar det dessutom något helvetiskt!
(Jag har nämnt detta tidigare i mitt bloggkommenterande; jag börjar se ett mönster. Allt jag berättar om på bloggen går igen … Jag har fler exepel. Jag får nog sluta kommentera, om det är på det viset.)
Fast vänta … Som Lotten beskrev er bloggträffare såg ni visst nästan ut som jag allihop? Jag skulle kanske ha släpat mej till Söderts vilda höjder och varit med; i varje fall utseendemässigt hade jag tydligen smält in i gänget!
Kära ödleråttan!
Så fick jag reda på VARFÖR.
När jag med darrande hand i morse skulle inhämta rapport om bloggträffen fanns ju Du inte med.
Förresten ödlor kan vi vara allihopa
klicka till min BLOGG!
Tänkte på det där med silikonet. Man får hoppas att det kommer på rätt plats i så fall.
NÄE! Jag hade ju tänkt att komma men fick inte till det alls. Kvällen slutade med att jag förhörde på världskrigen. Allihopa. Och mellankrigstiderna (det var många) och blixtkriget och sittkriget. J.ä.t.t.e.k.u.l.
Vi skålade faktiskt högtidligen för absent friends — Ica och Översättarhelena skickade till och med sms så att vi inte skulle glömma dem.
Ödleråttan och Solusfeminachristina och Cruella: det går ju fler bloggtåg!
Aha! Produktutveckling! Bloggöl på tåg!
Ja tack tack, Anna, stickbilderna har kommit fram — men min mejl vill bara funka i mottagarfasen, inte i sändarfasen. Fasen också.
Ödleråttan: när folk får konstiga hudproblem i ansiktet så brukar jag mässa: Rosacea. Så även denna gång. Rosacea, rosacea, rosacea. Den Dolda Folksjukdomen (en av många, enligt kvällstidningarna). När jag för några år sedan fick ett konstigt, fjälligt utslag under ena ögat fick jag höra att jag ”led” av Rosacea. Sedan dess har jag diagnostiserat min bror, min syster och ungefär tre okända personer per dag. Möjligen helt oventenskapligt. Men jag vill ju ha sällskap i min misär. (Tja, egentligen lider jag inte särskilt, blir lite rödmosig om kinderna vid stress, värme och kyla bara.)
Lotten: försök inte, det var ju jag som kokade ditt te vid midnatt. Om jag hade vetat att abstinensen var så stor så hade jag erbjudit flera muggar än den enda ynka du fick. Du hade kunnat få te i hushållets båda muggar samtidigt!
Översättarhelena: Svinalängorna är en sådan där bok som jag har fått för sig att man ”ska ha läst”.
Inte hann jag börja läsa på den heller. Ska jag strunta i det?
Orangeluvan: Ser du! Jag var så medtagen att jag trodde att det var jag som kokade teet.
Knark, på min ära.
Översättarhelena:
Tack för att Du hakade på det här med Svinalängorna. I min benbrottspaus i livet har jag faktiskt hunnit läsa en del, bla. just S.
Sedan jag gick i pension 1999 har jag haft för vana att SKRIVA en PERSONLIG recension av alla lästa böcker.
Det blir inte av omedelbums utan några veckor senare – och då måste jag ju bläddra litet för att minnas vad jag EGENTLIGEN tyckte.
Jag upplever att detta har berikat min läsning oerhört!
Således har jag GLÖMT att recensera SVINALÄNGORNA – så jag VET INTE riktigt vad jag egentligen tyckte…
Skall ske inom kort.
LOTTEN: Med tanke på HIP var det onödigt,trots Din eventuella behållning, att köpa boken eftersom jag ju redan har ett exemplar och Ni är på ingång!
Lotten! Läsen (ja! fler verbformer åt folket och när vi ändå var inne på ni och plural etc.) genast Svinalängorna! En i det närmaste total närvaro efter en halv sida. Man Är Där. På gott och ont. Brrrr. Men bra.
Har bläddrat i Svinalängorna 10 sekunder i affären, så den vet jag minsann allt om. Den börjar med att de spolar ner små rara djur i toaletten. Där kom jag av mig.
ab: Och sen blir det bara värre!
Jasså det är inte bara min kamera som det blir fel på när man tar den med på fester?
Den blyga: Jag tycker faktiskt att du ser lite ruskigare ut än jag. Din ödlehud sitter dock på benen och bör kunna döljas med något raffinemang i klädedräkten. Ska jag dölja mina ödleögon får det bli en burka. Urrrkk.
Lotten och alla andra: Bimla kul att dela meningar över ett glas öl…
Svinalängorna hörde jag en del avsnitt av på radion, där den lästes på finlandssvensk dialekt. Synd att jag inte komihåg eller hann höra alla avsnitten, men man kanske kan låna den? Jag har ju varit biblioteksanställd och vet hur man gör, är jag oföretagsam kanske?
Lotten, tack gode gud att du finns :).