Den här väggen har jag nyligen målat vit eftersom den knallgula färgen från 1984 var förfärligt … gul.
Fotona ligger fortfarande i en hög på golvet eftersom jag inte kan bestämma mig för hur de ska sättas upp.
Fotouppsättningsfunderingar
- Ska de sitta som förut? (Det var därför jag tog bilden.)
- Ska Min djefla mans släkt sitta på ena sidan och min på den andra?
- Ska jag sätta upp dem i åldersordning?
- Ska jag räkna så att det är millimeterrättvisa eller helt enkelt ta de bilder som är bäst?
- Ska de sitta som i ett släktträd?
- Ska jag släpa in en gren från skogen, måla den med silverfärg, banka upp den och sedan hänga fotona på grenarna?
Ser ni de tre stora fotona på rad neråt? Det är jag och mina syskon 1979. Ibland stannar jag framför väggen och bara tittar. Min farmor. Åh, min favoritkusin. Titta vad farfar var stilig. Tänk, Anders Skärlund i Lundarevyn, vart tog han vägen? Åååå, mamma och hennes två svägerskor, alla tre sura som ättika. Kolla, hela tre nakenbilder. Vilken pälsmössa! Min djefla man i långt hår …
Långt hår. Suck.
Nioåringen klippte när han var tre år av sig håret mitt uppe på huvudet. Fyraåringen klippte i lördags av sig allt hår på höger sida.
– Det fanns ju så mycket! förklarade han.
Jag klippte av håret på en av mina Barbiesar, säger de som minns. Men jag tror inte på dem – jag gillar ju stort, långt, yvigt och flygigt hår. (Beatleskomplex?) När barnen har för långa frisyrer med spretande testar som skymmer öronen, då njuter jag. Alla andra säger barskt att det minsann är ”dags att gå till frisören”.
Aha. Kristallklart! Jag tror att jag ska sätta upp bilderna i frisyrordning!
Sätt i actionordning. Eller sätter du så det blir något trevligt mönster av ramarna. Eller i sygghetsordning. Jag brukar försöka placera bra kort i mitten.
Klippa sig? Shit, jag vägrade låta någon klippa i mina tunna små få hårstrån när jag var liten. Dock snurrade min bror upp en mekanisk leksaksbil mitt uppe på skallen på mig en gång som fick klippas loss.
Ica: För tre år sedan snurrade den nuvarande Sjuåringen upp en leksaksbil i sitt hår.
Den bilden måste jag också sätta upp på hårfotoväggen.
Jag skulle sätta dem efter form och storlek på ramar, helt oberoende av vad som är på bilden.
Appropå bilar i hår så…har det hänt mig med för inte så länge sedan.
Oj nu fick jag en ordverifiering som måste sparas; dugud, även om jag inte ber speciellt ofta.
Jag röstar på huller om buller, liksom kvantfysiskt. Precis som livet faktiskt!
Väldans snygga glasögon på den djefla mannen långt upp till höger. Om han har kvar dem så tror jag de är toppmoderna denna vår.
Översättarhelena: Det är lumpenglasögon!
C: Nu måste du ju blogga om dugud.
Anna: Snacka om att kvantfysik passar mig. (Huller om buller, inte Heisenbergs obestämdhetsrelation eller Schrödinger-ekvationen.)
Haha! Och hon gjorde det på sig själv?? Det ser bättre ut att hon åtminstone inte har bilen tätt, tätt intill hårbotten, för det gör ONT.
Apropos dugud!
Vi som förbereder DEN STORA FESTEN i helgen VET att han är synnerligen närvarande just nu:
SMHI lovar >20° och Solsken till helgen!
Nu slipper vi planera för snottra, typ.
Haha! När jag var sju och min mekaniskt sinnade lillebror cirka fyra körde han en BANDTRAKTOR i huvudet på mig. Say no more.
Vad sägs om att sätta in bilderna i ett bläddringsbart album?
Det där sa jag bara för att jag hyr och inte får hänga upp saker på väggarna, mer än typ en tavla. Skulle jag slå upp så där många krokar skulle hyresvärden grilla mig långsamt på spett.
Fast då försvinner ju det naturliga titta-på-och-beundra-stoppet när man passerar väggen… 🙂
Jag gillar lite huller om buller som det var förr. Det gör att man MÅSTE titta på alla bilder, inte bara på den kategori som verkar intressant.
Hänga dom på en gren från skogen, röstar jag på. Fast strunta i silverfärgen, den kommer ändå bara att flaga av. När någon passerar grenen kommer fotona att pingla lite lätt i luftdraget.
Jag tycker också att du ska oordna dem. Eller ja, alltså, typ som förut (så noga är det ju inte att alla kommer på samma plats igen). Det ser så där hemtrevligt rörigt ut, som det ofta också gör på film, men som jag aldrig själv lyckas få till. Jag skulle vilja gå en kurs i arrangerad oordning, om det finns.
Å, jag är galen i foton fast mina hänger utspridda överallt i huset, överallt där det finns en ledig yta som lämpar sig för foton, vill säga. Jag röstar för ingen motivuppdelning, för det blir så krångligt om det tillkommer bilder som måste in tidigare i kronologin eller ordningen. Häng efter hur ramarna kan fås att bilda en snygg helhet. Det måste förstås finnas möjlighet att fylla på allt eftersom också: detta kan lösas genom generösa (nu i början i alla fall) glapp mellan de befintliga ramarna eller också genom att man bygger utåt. Säkert på andra, ännu smartare sätt också!
Det förklarar ju varför jag tyckte glasögonen var snygga – min man hade lumpenglasögon när vi träffades. Dags att leta upp dem igen?
För att få plats med alla dom fotona så räcker det nog inte med en gren Lotten, du behöver nog ett helt träd, modell större.
Vi har också en massa foton på väggen, artistiskt men opraktiskt placerade med en avsågad skida som stöd. De fladdrar i luftdraget när man går förbi och ofta trillar de ner så man svärande måste böja sig ner och ställa tillbaks dem. Det är bara bilder på barnen, kanske nån vuxen är med som rekvisita i vissa fall men absolut inte som huvudperson, nej nej.
Jag måste göra något åt mitt hem! Helt förfallet efter påsklov i Sälen och bokmässa i London. Man blir lika smutsig om fötterna om man går barfota som om man gick utomhus, det är hemskt! Och klädkammaren är direkt hälsovådlig, man skadar sig om man överhuvudtaget försöker komma in och rycka åt sig något i klädväg.
Men fotona ja, dem tittar jag fta på och förundras över hur STORA barnen är nu och hur SMÅ de var då.
Kanske magnetfärg på väggen och snygga magneter till belder utan tunga ramar förstås… så kan ni ju möblera om med bilderna hur ni vill….? Fast nu hade ni ju nyss målat väggen vit…så det kanske var ett uselt förslag. Jag tror att det blir fint med enhetliga ramar… och att sätta dem som du sa ”familjeindelat”….
Lycka till!
Ingrid: Lösningen heter *simsalabim* SPRIT PÅ STREET. Herregud, jag är poet!
Äntligen hemma!
Vad skönt att ni har löst mina fotoplaceringsproblem medan jag har föreläst i en av de bästa föreläsningssalarna i Sverge.
De blir huller om buller-uppsättning … men med en röd tråd …
Usch, snart är klockan tjugo i elva, va?
Nejdå, bara tio över nio. Hurså?
jag tycker du ska hänga tillbaks tavlorna ungefär som de hängde, lagom ostrukturerat men ändå inte… ehhh… var det så du menade några kommentarer högre upp, lotten?
Jäpp!
Jag har nämligen kommit på att om man är stökig, kan man vara det utan att få skäll om man har en djupare mening med stökigheten.
Uh-oh. Tjugo i elva. Vad ska jag skriva om imorrn?
sjukt cool vägg. strunt samma, bara bilderna kommer upp igen. möjligen sätt upp dem grymt tajt så det finns plats att uppdatera med nytt?
Sjukt coolt och grymt tajt, wow, Alvas pappa har fått tag på krumelurpiller!