Hoppa till innehåll

Å nu blir det lite sport

Har ni upplevt ett Buster-ögonblick?

Tidningen Buster var en serietidning som bara handlade om idrott. Från början var det blott och enbart fotbollsserier, sedan handlade det om alla möjliga idrotter. Jag läste den och Fantomen – inga andra serietidningar. Numera sneglar jag inte åt en enda serie, inte ens om jag har seriesidan uppslagen och i en halvtimme sitter och stirrar på en sudoku strax bredvid dem. För tusen år sedan läste jag Mafalda … ibland skummar jag över Ernie … men, nej.

Tillbaka till Buster. För drygt ett år sedan lades tidningen nämligen ner (efter 38 år och 719 nummer) eftersom ingen köpte den. Helt logiskt. Men Super-Mac och Benny Guldfot (efter Benny Söderling på bilden till vänster, han som 1962 sköt AIK upp i Allsvenskan) saknar jag lite. Och alla dessa historier om den okände, den fula ankungen, den klumpige, den osynlige och den bortglömde – som plötsligt gör succé – gör mig lycklig. (Åshöjdens BK, ni vet?)

Nu har jag ju aldrig varit särskilt bortglömd eller osynlig. Men under en basketmatch i Ängelholm runt 1990, spelade jag riktigt uselt. Jag hade ont i knäna; förmodligen gick jag på dem. Jag passade bollen i famnen på motståndarna och blev utskälld av en elak tjej i mitt lag och jag gjorde klumpiga klatjofs-foul. Det var inte kul. Efter full tid stod det lika – och en basketmatch kan inte sluta oavgjort. Då blir det förlängningar om fem minuter tills ett lag vinner.

I den första femminutersförlängningen lyckades jag stoppa i åtta poäng. (Lidnersk knäpp?) Det var helt fantastiskt – men tyvärr var det lika många poäng som motståndarlaget stoppade i. Ny förlängning.

I den andra femminutersförlängningen lyckades jag sätta två långskott trots att jag ju inte skjuter så bra. Det var också helt fantastiskt – men avgjorde inte matchen. Ängelholm ledde nämligen med ett poäng när det var en sekund kvar av förlängningen.

En av deras spelare foulade då mig (knuffade omkull mig när jag var på väg mot korgen) och jag fick två straffar. Om jag satte den första, skulle det vara oavgjort igen. Om jag satte den andra, skulle vi vinna eftersom det andra laget på en sekund vanligtvis inte hinner göra några poäng.

Jag studsade bollen tre gånger, siktade, snurrade bollen i handflatan, sköt … och satte bollen – swåååsch – utan att den nuddade ringen. (Det spelar egentligen ingen roll, bollen får nudda ringen hur mycket den vill, men det ser snyggt ut med skott utan ljud.)

Jag fick tillbaka bollen av domaren, studsade den tre gånger i golvet och hörde den elaka tjejen säga ”fan, hon klarar det inte”, siktade, snurrade bollen i handflatan, siktade igen, tänkte ”fan, jag klarar det inte”, sköt … och såg bollen landa på ringen. Den studsade upp, landade på ringen igen, rullade på ringen nästan ett helt varv … och gick i!

Vi vann! Och jag var en vacker svan!

När Anja Pärson efter en bedrövlig säsong slår alla med häpnad under VM i Åre, när den uträknade gamlingen Järbyn ”kniper” en pallplats och när en för mig helt okänd Maria PH slår sig fram och tar silver, är det Busterkänsla och bara underbart.

Nu förekommer ju sådana här ögonblick inte bara inom idrott. I fängelsefilmen Brubaker får Robert Redford stående ovationer av alla fångar, i lärarfilmen Döda poeters sällskap får Robin Williams det, i luktfilmen En kvinnas doft får Al Pacino det. Listan över filmer med applådslut kan göras lång.

Nytt ordspråk:
Hellre ett Busterögonblick med applådslut än ett slagsmål i omklädningsrummet.

Share
Publicerat iBloggen

34 kommentarer

  1. Jag hoppar över det där med Busterögonblicken (troligen för att jag inte kan komma på ett endaste sådant i mitt liv) och väljer i stället att kommentera det faktum att du inte läser serier: Men läser du inte serier, mänska!

  2. Jag läser inte serier och lyssnar inte på Ulf Lundell och ser till yttermera visso inte på Desperate Housewifes. Jag är med andra ord inte vid mina sinnens fulla bruk.

    (Jag blir ofta tillsagd att läsa serier, men kommer mig inte för det. “Men du som tycker om humor! Serier är ju humor!” Om jag nu ska hårdra det, kanske även Ulf Lundell är humor?)

    Ok, nu ska jag läsa serierna i dagens tidningar! Here we go!

  3. Ica

    iMeeen AAAAAAHHHHH! Uppäten igen! Jag blir ju deprimerad. Nåväl. Skrev nåt om underbart basketminne. Det var ju ändå ingen som kom ihåg hur kass du var under ordninarie tid när du var så strålande sen.
    Och en serietidning jag kan rekommendera är Nemi. Mycket rolig. Katten Gustav får man inte heller underskatta.

    (Nu uppäten en gång till)

  4. Vad bra att du inte ger upp när dina kommentarer blir uppätna, Ica.

    (Jag har mejlat blogger och berättat att en av mina kommentatörer blir uppäten hela tiden. De har inte svarat.)

    Men Ica, visst har du väl ett Busterögonblick att berätta om?

  5. Jag lyssnar inte heller på Ulf Lundell. Verkligen inte. Däremot försökte han en gång ragga upp mig på Café Ariman i Lund. Mitt på blanka eftermiddagen.

  6. Ica

    hm, beror på vad du menar med busterögonblick. Men jag har aldrig *skäms* läst tidningen.
    Jag ger väl aldrig upp när det gäller att få fram kommentarer.

  7. cruella

    Jag har läst Buster! Men ännu hellre Fantomen. Läser jag serier nu blir det i romanform, typ From Hell. Och Persepolis. Igår skallade det upprörda ropet “Vem har vandaliserat min Knasen?” genom hemmet – 13-åringen hade upptäckt lila glitterläppar både på fröken Fröjd och på seriens upphovsman Mort Walker.

  8. Busterkänsla är verkligen det mest speciella och mina höjdpunkter på fotbollsplanen i lågstadiet hade direkta kopplingar till målvakten Gordon Stewart och Bullen i Buster. Jag var liksom dem i ett parallellt universum. I mitt universum just där och då. Och det, det var underbart!

    Måste nog leta fram några gamla Buster-tidningar från förr. Åh, nostalgi!

  9. C

    Inga buster ögonblick vad jag kan komma ihåg, och hade de varit ett busterögonblick borde jag rimligtvis ha kommit ihåg det.

    Däremot är mitt liv med fyraåringa fyllt av “Kalle och Hobbe” -ögonblick.

  10. Rätta mig om jag har fel, men var det inte så att Ingemar Stenmark en gång i första åket höll på att åka ur, men då klev fyra-fem skär uppåt, åkte på rätt sida om porten och sedan i andra åket såg till att vinna hela klabbet?

    Någon här som minns? Någon som jobbar på en tidning som kan söka i arkiven? Eller Broder Jakob, tabellbitaren, minns du?

  11. Lotta

    Jag kommer inte på något eget Busterögonblick, men däremot många Bustertimmar. Min sommarkompis Niklas åt lunch med sina morföräldrar varje dag (Och jag fick inte vara med, eftersom de tyckte att du kunde få låna honom åtminstone den timmen om dagen. Annars var det vi två från arla morgon till sen kväll.) och jag tillbringade den tiden med att ligga på mage i lillstugan och läsa Buster. Jag har aldrig varit så idrottsinsatt som de somrarna.

  12. Lotta

    Jag kommer ihåg Ingemars extrasväng. Och Carolina Klüfts heroiska sista längdhopp i OS? VM?

    wv: vhopy! en glad uppmaning att ta med mig in eftermiddagens jobb!

  13. Hellre ett Busterögonblick med applådslut än ett slagsmål på skolgården.

  14. Agneta

    Jag är för gammal för att själv ha läst Buster. Idrottstidningarna på min tid var det Torsten Tegnérska Idrottsbladet och sedan den lite modernare Alla Sport. Det var nog en Edwin Ahlquist-produktion. Eftersom mitt egna idrottsutövande mest skedde i det våta så var jag också mångårig prenumerant på tidningen Simsport. Några serier från dessa tidningar minns jag inte, men det kan ju ha förekommit. Busterkänsloögonblick (utan att ha läst tidningen) har jag nog en massa i bakhuvudet, men det får bli en annan gång. Ett kan jag ta förresten: Det var när en klasskamrat, som de flesta inte så gärna ville ha i sitt lag, fick till världens träff i brännboll och lyckades kuta hem segern åt sitt lag. Känslan att bli alldels varm och lycklig för någon annan skull, det är för mig en Busterkänsla.

    Jag har också minnesbilden av att Stemnark klättrar tillbaka och rättar till ett fel och ändå vinner.

    Jag har hittat något till dig Lotten. Hjälper väl inte mot örsprång precis men håll tll godo

  15. Nu har jag hittat ett till Busterögonblick med Stenmark: när han första gången (1974) vann en WC-tävling (som inte har något med toa att göra), låg hann på 22:a plats efter första åket.

    Ännu ett: i OS i Lake Placid vann han i storslalom fast han en stund låg ner och gled på rumpan …

    (Jag skulle kanske ha skrivit om Stenmark idag, inte om Buster!)

  16. Å, Buster! Roligt att du nämner just Buster och Fantomen i samma andetag, det var de två tidningar jag fyllde mina dagar med hos en dagmamma jag hade en period. Ett jätelager med just Buster och Fantomen hade hennes söner, vilken skatt! 🙂 (Men då jag var dagbarn där hade äldste sonen, kanske 14, övergått till porrblaskor, som hans mamma köpte! Även när jag var med. Hm.)

    Busterögonblick från tv: Anders “Masken” Carlsson, VM i Moskva 1986 (gode tid, jag är gammal), som man kan läsa om här: http://sv.wikipedia.org/wiki/Anders_Carlsson_(ishockeyspelare) Nej, jag orkar inte lära mig länka igen…

  17. Apropå din toakomemntar så är det ju lusigt med både WC-tävlingar och FIS…

  18. lusigt?! Eller lustigt, kanske.

    WV: tohusc (toahus?)

  19. A L V A S - P A P P A !

    Jag läste aldrig Buster (jo lite som alla små idrottande pågar måste göra men inte som mina kompisar som kunde ALLA namnen). Men ändå! Ändå tycker jag det är så himla ledsamt att tidningen inte finns längre. Kanske logiskt eller vad du nu skrev men lik förbenat trist.

    Jag har ett busterminne från en liten obetydlig ungdomscup när jag gjorde avgörande målet med bara sekunder kvar (semi tror jag). Jag var nybörjare och laget var alltid sämst men mot alla odds gjorde jag mål o vi vann. Tror ingen annan kommer ihåg med det spelar ju faktiskt ingen roll.

    Lotten! Du borde bli sport-reporter. Ropen skalla; bort med Jihde-slask-frissa, bort med übercoola Ekwall, IN MED LOTTEN!! (det skulle nog låta konstigt att skall för det finns ingen rytm eller rim men iaf).

  20. A L V A S - P A P P A !

    ICA!!! Ta ctrl+C innan du skickar?!

  21. Ica

    alvas pappa: ja, jag vet, men det är sällan jag kommer på det. Nu blir det dock en vana i denna bloggen vill jag lova.

  22. Jag minns och älskade Buster! Men jag har aldrig upplevt Busterögonblicket. Jag har aldrig gjort enda mål i fotboll, innebandy, rinkbandy eller på skolans gymnastik. I basket gjorde jag kanske bara en mål på två matcher, men vakta kunde jag i alla fall. Vad heter det på basket språk? Passa?

    Hela skolan stannade och alla trängdes i ENDA klassrum som hade svart-vitt TV med låsbar skjutdörr till kanalerna och rattarna, den hängde upp i taket. Det var innan fjärrkontrollen tid. Alla skulle absolut se Ingemar.

    Lotten till Sporten!!!!!

    hirpaqlj= Dags för hårinpackning?

  23. Om Lotten börjar på sporten (och det rimmar någorlunda) då kommer jag att börja kolla på sport.

    Nu blir det bara vid något enstaka storevenemang.

    Stenmarkspauserna från mellanstadiet till högstadiet fattade jag inte riktigt. En massa tjat om att få gå ifrån lektionerna och en stor folkmassa framför en svartvit tv där det var ganska svårt att uppfatta vad som hände. Tur att Plex hördes.

    Undrar om jag inte nån gång hade matchbollsserve i volleyboll i skolserien på gymnasiet. Men huruvida det var serven som avgjorde eller inte minns jag inte.

    Annars kanske den där gången jag skulle vara med i min livs första (och hittills enda) dressyrtävling. Jag hade blivit tilldelad en häst, men hon gjorde sig illa tidigare på dagen, så jag fick byta till min älsklingshäst. (Den andra var inte illa om tyckt bara därför.) Så blev jag trea och fick gul rosett!
    Så 40 år jag var så blev jag otroligt glad och stolt!

    Gillade ditt busterögonblick i brännboll, Agneta!

  24. Cax

    Du kan din idrott…och dina serier! 🙂

    Men det som verkligen fastnade…

    “Vi vann! Och jag var en vacker svan!”

    Snyggt!

  25. Lotten, nu var det väl snarare en truism du levererade…

  26. Nå, hur var nu serierna i dagens tidningar?

  27. Första året jag kollade Stenmark var säsongen 1974-75 (jag tror också det var första säsongen han faktiskt vann världscuptävlingar).

    På slutet stod det mellan Thöni och Stenmark och allt skulle avgöras i allra sista tävlingen, som var parallellslalom. De båda var förmodligen seedade och de vann sina duster på vardera halvan (även om jag tror att många av Thönis motståndare föll oförklarligt).

    Plötsligt i semifinalen grenslade Stenmark en port, men krånglade på något sätt runt den skida som hamnat på fel sida och lyckades fumla sig vidare och in i mål. Tävlingsledningen fick kolla repris efter repris tills de kunde bestämma sig för att han faktiskt genomfört ett korrekt åk.

    Nu var han ju ändå hjälplöst efter, men i andra åket föll motståndaren oförklarligt. Vi fick en direkt avgörande drömfinal – som Thöni vann.

    Däremot var, som någon redan påpekat, Stenmarks första världscupseger ett riktigt busterögonblick då han körde upp sig från 22:a plats till seger.

    (PS: Har inte du en serie på (eller i) kylskåpet?)

  28. Anonymous

    Hallå det här har du aldrig berättat……

    Skulle ju varit du som lärde mig hur man skjuter straffkast.

    Johan Bäckman

  29. Tssst, Bäckman, att jag överhuvud taget prickar ringen är din förtjänst!

    Tack alla för att ni (liksom jag) anser att jag borde jobba på sporten. Med Bergmansk nudelfrissa. (Allvarligt talat: vad ska jag bli när jag blir stor?)

    Man borde väl samla Busterögonblick i en bok? En peppningsbok till dem som bara förlorar eller för dem som kämpar och kämpar utan att komma framåt. Även om den boken på varannan sida berättar om Ingemar Stenmark-ögonblick …

  30. Lördagen den 17 februari 19:30-20:45 på Eurosport (som jag inte har) kommer Ingemar att åka skidor. Slalom. Med Bojan Krizaj, Franz Klammer, Piero Gross och Pirmin Zurbriggen.

    Ojoj.

  31. Jag har ett Buster-ögonblick:
    I en avlägsen forntid, bör ha varit 1947, blev jag distriktsmästare i STÅENDE LÄNGHOPP.

    Jag tränade aldrig på sporten – det var de första inomhusmästerskapen inomhus för skolungdom efter kriget.
    Vi hade fått litet instruktioner på en lektion veckan innan.
    Bara att få åka till Malmö,jag tror jag aldrig varit i Malmö dessförinnan.
    Jag hoppade längst.

    Jag har fortfarande DM-plaketten kvar – ligger i raden med min mans SM-tecken!

  32. Mitt Buster-ögonblick är från 1984 (tror jag) då jag blev min gymnasieskolas mästare i kula och diskus, samt tvåa i spjut trots att jag aldrig tränade. Det var första gången jag deltog i diskus och spjut.

    Att jag vann diskusen beror dels på att jag var den enda som använde snurrteknik, dels på att jag fick på en lyckträff redan i första kastet och funktionären såg det som passande att avbryta tävlingen efter endast tre av sex omgångar. Jag tror att orsaken var att en annan skola ville ha tillgång till diskusringen.

    PS. Dessutom hade jag dopat mig med ett paket Dextrosol med svartvinbärssmak:)

  33. Det är ju det jag säger, med en Dextrosol kan man slå motståndarna med häpnad och rekord.

  34. […] Buster-ögonblick! Denne Martin Olsson gjorde nu sitt andra […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.