Hoppa till innehåll

Latmansbörda

När jag jobbar, är jag världsbäst på att göra en sak i taget och avsluta allt i tur och ordning. Jag är fokuserad, inte ett dugg splittrad och levererar på alla sätt och vis helt korrekt.

(Mhm, nu ler ni lite snett och tänker att nu kommer hon att skriva ”not!” eller något annat som vänder uppochner på uttalandet ovan. Men nej.)

Detta lärde jag mig under de tio åren på Nationalencyklopedin, eftersom det var en helt hysterisk arbetsmiljö. Vi arbetade alltid och hela tiden och var ofta sena till deadline och om man inte kunde släppa ifrån sig artiklar när de var någorlunda färdiga, hamnade man ofelbart på efterkälken och hann aldrig ikapp.

(Va? säger ni. Den seriösa och nästan helt korrekta NE måste ju ha tillkommit medelst strikta pekpinnar och under allvar samt genom en genomtänkt, klok och förutseende planering. Men nej.)

Fast när jag inte jobbar, sker allt lite hipp som happ. Jag tar på mig en polotröja strax efter att jag har satt mascara på ögonfransarna och jag borstar tänderna strax innan jag ska äta en apelsin och jag sätter på spisplattan innan jag ens har börjat hacka löken. Men det allra värsta är min fäblesse för latmansbördor. Om jag ska från punkt A till punkt B, finns det alltid saker på punkt A som bör placeras på punkt C, D, E och J. Då tar jag med mig dem och går snirkelvägar mellan hela alfabetet för att komma till punkt B. Jag har liksom fått för mig att det är gång- och tidsekonomiskt försvarbart.

Nyss var jag Papphammar, Tati och Chaplin på en gång.

Det här med att fastna i dörrhandtag med tröjärmen när man bär på en bricka med sopptallrikar är ingenting. Att slå huvudet i bordet när man ska knyta skorna är snudd på banalt. Att trassla in Ipodsladdarna med mobilsladdarna med halsband och med hår och sedan när man försöker komma loss glömmer att växla från fyran till tvåan i en liten rondell, är heller ingenting. Men gör om detta:

I källaren har vi ett extra kylskåp. När jag en gång i veckan handlar 15 liter mjölk och 15 liter fil och yoghurt, lastar vi ner hälften dit. Sedan plockar vi upp det lite allteftersom. Nu fick jag för mig att på en gång bära upp åtta filpaket, toppade med en tallrik med gamla pizzarester. Med allt detta i famnen, såg jag en plötsligt en plastpåse med plaskblöta persedlar från dagis. Den var så blöt att den läckte vatten ut på källargolvet. Måste ju omedelbart åtgärdas.

Med båda händerna upptagna, ställde jag mig på min friska högerfot och plockade med den vrickade fotens mycket starka tår upp påsen.
Lite som Ralph Macchio.

I det läget försökte jag sprätta klädpåsen uppåt, snett till höger, in i en tvättkorg. Det gick jättebra! Två poäng! Men med påsens släppande, försvann min kroppsliga jämnvikt så att jag tappade alla åtta filpaketen och alla hårda pizzabitar på golvet, på en rutig, gammal utklädningskeps från 1974 och ett par väldigt fula luddor. (Varma, norrländska skor.)

Två av filpaketen höll. And the rest is kladdigt.

Uppdatering:
När nästan hela livet numera går ut på att jag mumlar ”vad bra, det kan jag ju blogga om”, är det obegripligt att jag inte tog en bild på kladdet. Nu har jag i alla fall varit ute och fotograferat i soptunnan.
Ser ni? Grönrutig keps och kladd?

Share
Publicerat iBloggen

25 kommentarer

  1. C

    Meeeen Lotten du ska ju inte gå ner i källare, jag trodde vi alla var överens om att källaren är farlig för Lotten.

    Jag är förövrigt precis som du, passerar hela alfabetet när jag bara ska förflytta mig mellan A och B. Eftersom J alltid bara går mellan A och B och aldrig ens skulle komma på tanken att även passera C, D och F på vägen tycker han att min ovan att ”multi taska” är mycket irriterande!

  2. Hur kunde du glömma ta bilder? Jag tänker fortfarande på bilden med kniven på filpaketet…. Jag minns barndomen där jag och syter mätte millimeter på glasspaketet och skurit, hade skar eller?

  3. cruella

    Jag vet inte om jag ska skaka beklagande på huvudet eller tjuta i självbelåten triumf över att det finns fler än jag som gör sånt. En extra krydda är att jag liksom ofta i andanom SER att det kommer att gå åt pipan. Men avstår jag för den skull? Nej, självklart inte. Så det blir ett sorts ilsket vad-vad-det-jag-sa-ögonblick riktat mot mig själv.

    Är det en sorts självbestraffning månntro?

  4. Jag är så imponerad av folk som veckohandlar sådär välplanerat. Vi som går och småhandlar mest varje dag behöver å andra sidan sällan bära en massa fil i källartrappor. Å tredje sidan bor vi i lägenhet och har alltså ingen källartrappa.

  5. Sådana dagar är underbara, särskilt när dom börjar i denna galna ände, bara att hålla huvudet kallt och se vart man landar framåt kvällen… Det brukar va ungefär som med det gamla ordspråket ”en olycka kommer sällan ensam”, för mig i alla fall!

  6. Sådärja. Nu fick vi snyggt (och trashbloggigt) bildbevis också!

    Förresten gör också jag sådant där titt som tätt. Värst är jag när jag får för mig att göra något lite extra snabbt, för då kan jag fastna, slå i eller tappa precis vad som helst. Jag är glad att jag inte har någon källartrappa.

  7. Ibland vill man inte ha nån bild. När mina ungar slängde ut alla sina leksaker och lite annat genom fönstret ut i snön en dag så klarade jag inte av att fota det. Idag hade det kanske varit kul, men inte då, inte på flera veckor. (Men jag bloggade förstås om det, precis som dagens provivaelände som jag inte heller ville fota).

  8. Anne-maj:Jag är också något tvivlande… Något grön/blåttrutigt är det ju, men är det en keps?

    Men jag VÄLJER att tro på utsagan för att få frm min poäng:
    För att reducera antalet onödiga okastade föremål i källaren kan Du ju fortsätta jonglera med filmjölkspaket,Lotten!

  9. Ica

    Var det därför du kutade runt? Vad blogga om idag… hm, sushi, starta företag, knäckande praktik som är dum, att vara den dummma som ”råkade trycka på en knapp för mycket”… möjligheternas väg är snåriga.

  10. Lotta

    Latmansbördor (bra ord) är min melodi också.
    och apropå filmjölken har jag en kompis som en morgon skakade filmjölkspaketet samtidigt som hon gick runt i lägenheten och samlade ihop barnen. Med ett öppet paket, föstås. Int av Skånemejeriers fiffiga, höga, åtminstone nödtorftigt förslutbara sort, utan av den otäcka öppna Arla-typen.
    Fy.

  11. Lotta

    taJag glömde säga att jag är otroligt avundsjuk på dem fokuserade, en-sak-i-taget-hanterande Lotten. Jag är inte sån. Alls. Och ahrdessutom varit borta nästan en halv månad (fast inte i sträck, utan då och då) med sjuka barn, och ligger hopplöst efter (låg, det börjar ljusna) och har precis hittat ett fel som jag gjort. Som redan är iväglämnat. Till en kund som det redan har strulat lite med.
    Jag har ganska ont i magen, men har nu skrivit ett mycket ursäktande mail, och går nu hem och försöker glömma alltihop tills på måndag.

  12. Jag har just kommit på att C har helt rätt: jag ska ju inte gå ner i källaren! Fall i trappor, panelbrädefällor och filmjölksolyckor — nä nu får källaren vara!

    För övrigt är jag glad över att äntligen ha blivit lite trashbloggare igen, även om jag som äkta trashis skulle ha plockat upp den rutiga 70-talskepsen och alls inte slängt den. Den hade suttit som en smäck på Översättarhelena.

    Jo, Anne-Maj och Den Blyga: det är det grön-blå-rutiga som är kepsen. Jag har säkert en eller ett par bilder när den sitter på utklädda barn. Ska leta.

    Lotta: Det är nästan alltid fel i saker man gör till kunder som strular. De ickestrulande blir det aldrig fel med. Har något med Murphy att göra.

    Nu ska jag och min simultanförmåga inte alls göra en sak i taget men däremot orsaka resten av olyckorna som ju komma skall under denna dag. I denna ordning:
    välkomna gästerna
    spilla vin
    trassla med chips
    ringa till fel pizzeria
    tappa bort några barn
    välta en ljusstake
    glömma efterrätten
    tvätta håret.

    (Jag borde faktiskt ha tvättat håret redan i morse. Ber om ursäkt, omgivningen.)

  13. Anonymous

    Förstår att det finns skillnad mellan trashbloggare och proffsbloggare. Som novis i bloggvärlden vore jag ändå tacksam för en utförligare definition av dessa två, som jag förutsätter är, polariteter..
    Mvh/”morran”

  14. På torsdag köpte jag mängder med fil
    Några paket fick plats i min kyl*
    På fredag behövde jag några fler
    Därför gick jag i källaren ner
    På vägen tog jag en latmansbörda
    Så filen kom inte fram förr’ns på lörda’

    (* Hellre ett Stenmarksrim än ett liv helt utan busterögonblick)

  15. A L V A S - P A P P A !

    det finns som bekant en mkt fin linje som skuljer ett geni från en total galenpanna. när du tar bilder på soptunnor o klägg som är SNYGGA så undrar man på vilken sida linjen du bor?!

  16. ”välkomna gästerna
    1.spilla vin
    2.trassla med chips
    3.ringa till fel pizzeria
    4.tappa bort några barn
    5.välta en ljusstake
    6.glömma efterrätten
    7.tvätta håret.”
    Kan man dra slutsatsen att det kommer vara ”Fest i kapernaum”?

    Sätt in fokuseringsmaskinen vetja:
    Av dessa 7 är det 4+5 Du skall koncentrera Dig på att undvika.
    Sedan är bara 7:an DuJkan förbereda!

    När jag blev 40+ upptäckte jag att jag fick omprioritera:
    jag hade vant mig vid att göra festen klar och sedan 1 timme före gästernas ankomst duscha,tvätta håret etc…
    MEN
    När åldern satte in blev jag så RÖDÖGD av duschandet att jag såg ut som jag hade fått ättika i dem lagom till att gästerna strömmade in.

    Så jag fick omprioritera:
    Festdagens morgon BÖRJAR man med att tvätta håret…
    Sedan går man ut i trädgården 10 minuter innan gästerna kommer
    Et voilà fräsch som en lilja i dalen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.