Förra söndagen tappade jag bort både Ica-kortet och Coop-kortet. Ingen större skandal; på dem finns det inga pengar insatta – men det är vansinnigt irriterande att handla utan att få fem öres medlemsrabatt på bananer.
I onsdags kom glassbilen, där jag köpte Mormors godaste och Glassbåtar. Smidigt är det att även där nuförtiden kunna betala med kort, så det gjorde jag. Glassbilskillen tog emot betalkortet, men sa att han inte behövde legitimationen eftersom vi nu har handlat av honom i fem år och han ju litar på oss. Jag lade ner korten i plånboken. Tror jag.
I torsdags anmälde jag Coopkortet försvunnet, men hittade Ica-kortet på ”ett bra ställe” (besticklådan). Fast då upptäckte jag att betalkortet och legitimationen var borta. Jag tror i alla fall att det var då jag upptäckte det.
Nu måste jag snart agera. Legitimationen och betalkortet är alltså på rymmen tillsammans. Jag har inte spärrat dem, eftersom det till 99 % säkerhet är jag själv och inte en tjuv som har dem i sin närhet. Tror jag.
Himla tur att vi inte har en massa pengar på banken!
10 kommentarer
I den första delen, Stad av glas, får vi veta att bloggaren Quinn tar sig in i en tom lägenhet, slänger bort alla sina kläder och lägger sin röda anteckningsbok på golvet och penna ovanpå den … och somnar. Jag var fräck nog att ändra det till röd laptop och mobil, men där var ju Cecilia mig på spåren. När jag gav ledtråden "Harvey Keitel" var det för att han var med i 
