Orangeluvan är min lillasyster, och hon blev lite irriterad på OS-invigningen. Så till den milda grad att hon fyllde kommentatorsrutan så den sprack. Här kommer drapan:
Jag som undrade undrade undrade var jag skulle skriva ner min totala nedgörning av OS-invigningen – nu har jag hittat den perfekta platsen!!
Nej nej, invigningen var finfin. Jag satt som klistrad. Men mina oohanden och aaahanden hann aldrig fram. De där jämrans idiotiska kommentatorerna var ju hela tiden ett steg före.
Låt mig ta en jämförelse.
Du sitter på bio. Du tittar på ”De misstänkta”. Keiser Soza är ett mysterium. Kevin Spacey är trovärdig. Mitt i all spänning boomar en kommentatorsröst och överröstar Kevins berättelse:
– Jaaa, alltså, vi som såg generalrepetitionen vet ju att det är Kevin Spaceys rollkaraktär som är Keiser Soza. Kolla där när han lyftet på kaffemuggen och på den där lappen på anslagstavlan, om ungefär en å en halv timme kommer de att berätta att han tog namnet till en del centrala delar av filmen från just dessa ting. Jäkla smart, eller hur, kära bisittare?
– Jaa, visst, skitsmart, jag är jätteimpad. Å kolla där, den där scenen, när de springer omkring på båten, den var de tvungna att göra trettitvå tagningar på. Det ser lätt ut, men det var skitsvårt, för månskenet lade sig på tvären. Visste du förresten att båtens mast är högst i filmhistorien? Hela femtitvå meter.
– Ja, det är ju fantastiskt. Och så hade de etthundra tolv statister som sprang omkring på båten. Jättespännande, verkligen.
Låt mig nu förtydliga.
1. De som kommit på programmet för invignigen vill att vi ska uppleva något utöver hur många meter tyg, hur många kilo järn, hur många balettskor som använts. Genom att avslöja de här meningslösa måtten kryper de innanför den skira upplevelseväven, det där magiska där man känner, wow, vad är det som händer, vad betyder det, vad coolt, jag uppfylls av en känsla att… osv.
2. Och varför i hela friden skulle man just vid OS-invigningen vilja bli bestulen på överraskningsmomenten???? Är det någonsin annars okej att tala om ”nu kommer det överraskande fyverkerier”, ”snart kommer en värdsberömd tenor överraskande att dyka upp bakom det rekordstora draperiet”, ”här kommer vi strax att få se att alla människorna som klättrar på nätet kommer att se ut som en duva”.
HÄRRREGUUUD.
Är detta det ultimata beviset för att man absolut inte ska anlita sifferälskande sportkommentatorer, som lever på att förutsätta rekord och resultat, till att bisitta ett kulturevenemang (om ni nu håller med om att detta är en korrekt beskrivning).
Jag (Lotten) kan tillägga att en av OS-bloggarna skrev att arrangörerna i en officiell pressrelease deklarerade:
”In the memory of John Lennon, on the 25th year from his passing, two symbolic characters of culture and rock music, pay a homage to the Universal Peace Values. Imagine written in 1971 by John Lennon, one year after the Beatles had broken up, its a real Song of Peace and it has been voted as the best song of the nineteenth Century”.
När man väl har svalt det faktum att Imagine är en 1800-talslåt, kan man konstatera att det ju är sådana här manus de sitter med under invigningen, kommentatorerna. De läser i förväg och kan inte låtsas att de blir överraskade.
Fast det kanske vi inte vill heller? Att de ska låtsas?
10 kommentarer
