Hoppa till innehåll

Lotten Inlägg

SAOL-fabriken

Blipp sabb flippa blogg cache chatt.
(Chip!)

Hint intro pesto retro.
(Pucko!)

Pusha flashig shiitake slashing
peeling queer tee trainee.
(Handfri!)

Mortadella nasi goreng gnocchi brioche
cookie rookie tummis.
(Och en chokladboll.)

Av poetissan Lotten Diktonius Bergman – till SAOLs ära, den trettonde upplagan.

Alla orden här ovan – utom och och en – är alltså några av de 10 000 nytillkomna i senaste upplagan. En snabbkoll av de 5 000 borttagna orden förflyttar mig till soliga somrar i träskor, vilket är en helt felaktig, anakronistisk association. Jag borde ha börjat fundera över samhällsutvecklingen och folkhemmet, men när betjäntplats, fattigmansstuga, ilgodsexpedition, frestarinna, kvicklunch, fejdlysten, lantpolis, fagerlockig, giftasgalen och mammonsträl tas bort ur SAOL, tänker jag på … soliga somrar i träskor.

Ok, samhällsutveckling! Nu ska fru Bergman koncentrera sig på hur Sverige har förändrats! Fler nya ord: dissa, promota, aktiebubbla, hjärnsläpp, lyxrenovera, mediedrev, nakenchock, plåtpolis, sockerfälla, stringtrosa. Nej, jag är hopplös – nu tänker jag på en plåtpolis i stringtrosor.

Share
17 kommentarer

Hemlisar

Vi går omkring och skåpsuper allihop, till mans. Nu menar jag inte nödvändigtvis just super eller just skåpet, men … gör saker i hemlighet, gör vi väl?

Bästisgrannen snusar lite halvhemligt. Hon har ett speciellt trick som gör att man liksom inte märker när snusdosan åker upp, öppnas, och snuspåsen smusslas in. På sin höjd hör man klicket när locket stängs. Detta sker ungefär 20 gånger per dag, vilket är anledningen till att det är lite hemligt; alla (= jag) kommenterar hennes snusande och den plötsliga fislukten om hon inte smusslar.

Några dreglar framför Big Brother men säger att de inte skulle vilja ta i en dokusåpa med tång. Några äter smör direkt ur paketet, halvvägs inne i kylskåpet, och säger att de har ovanligt kraftig benstomme bara. Några säger elaka saker till barn när ingen hör. Några (många) kör för fort fastän de säger att de är laglydiga. Några gör läxan i smyg och säger att de hade tur på provet.

Men inte jag, tänkte jag. Jag är som en öppen bok, tänkte jag. Alla bara går omkring har hemlisar utom jag, tänkte jag. Pfaaahh!

Tsst, inte är jag som en öppen bok, inte. Nu ska det avslöjas: jag petar näsan jättemycket i hemlighet. (Jag är förresten rätt van vid hemliga sysselsättningar med händerna uppe i ansiktet eftersom jag bakom en lång lugg lyckades suga på tummen tills jag var 10 år. Även i skolan.)

Dessutom har jag under de senaste veckorna återupptagit en ny hemlis: jag smiter iväg och styrketränar när ingen märker det. Egentligen borde jag sitta hemma på min rumpa och jobba, eller öva upp armmusklerna på dammsugaren eller de smutsiga fönstren, men nej. När Olle inte är hemma, smiter jag iväg och styrketränar. Det är urtrist och ger inte alls någon mätbar effekt, men hemlig är jag. Var jag, menar jag. Nu vet ni ju.

Mina andra hemligheter? Dem behåller jag för mig själv.

Pfft. Ingen idé att låtsas. Jag har inga fler! Jag petar näsan och tränar styrketräning, det är allt. Nej, vänta! Jag kissar i duschen också! (Sicken rebell.)

Share
20 kommentarer

En röd måndag

Först en påminnelse: bloggöl på lördag.

Sedan en barnkommentar. Vi har ju tittat på film under påsklovet. (Lista kommer senare.) Igår var det ”Trollkarlen från Oz”, som alla sju i familjen såg, liggandes i Storasängenlandet (2,40 x 2,00 meter).

– Jag måste göra färdigt läxan, sa Fjortonåringen med påskprojekt i bild (ämnet som vi kallade teckning).
– Häxa! Häxa! Jag vill också göra en häxa! skrek Treåringen.
– Nej, läxa, han ska göra läxan, sa Olle.
– Häxan heter det! Han hade stor näsa och var grön som Hulken! förklarade Treåringen för oss, som ju inte begrep bättre.

Och så en insikt. Jag bad Sexåringen att hjälpa till med att få ordning efter frukosten.

– Kan du torka bordet?
– Varför det? Det är ju inte blött.

Hon är sex år och har tydligen aldrig förut blivit ombedd att torka bordet. Konstigt, vi som kladdar så förfärligt.

Idag är det annandag påsk. Jag har precis kokat sju ägg som vi ska måla och plockat fram färgglada fjädrar som vi ska sätta fast i en buske utomhus.

Share
6 kommentarer

Idag

Jomenvisst. Jag gick upp i ottan och bakade 173 kanelbullar. Jag är snygg i håret, har rosor på kind och perfekt matchade kläder. Frukosten intogs på vit linneduk och bestod bland annat av melon och jordgubbar.

Om inte om, förstås. Till sanningen:

Jag vaknade efter fyra timmars sömn av en treåring som ville hoppa studsmatta. Vi gick ner till köket, som såg ut som en knarkarkvart. Havregrynsgröt intogs på vaxduk mitt i röran. Jag ser ut som Medusa i håret och är blek som ett lakan. Förutom under ögonen, där är jag inte alls blek.

Men …

Solen skiner, det är ganska varmt, barnen är ute och leker och nu har jag städat köket och klätt på mig. Alla sovgäster dyker nu upp från hörn och skrymslen. De säger ”gomorron” och tar fram frukost. Alla ser de ut som Medusa i håret och … kanske ska jag ta och baka några kanelbullar?

Share
7 kommentarer

Vårduk och nubbetest

När Olle var i det inre av Asien (man ska alltid överdriva, är min paroll), köpte han lite schprit med sig hem. Det är himla praktiskt att vara gift med en nykterist som uppmuntrar den äkta hälftens intresse för snurrskapande drycker. Jag har alltid chaufför hem och får ha allt för mig själv. (När inte Bästisgrannen som vanligt kommer och nallar – det är hennes hand på bilden.) Vi förbereder kvällens lammpåskmiddag som lagas av barnens mormor och Broder Jakob med en provning!

Dessa fem sorter var från vänster:

  • Vodka Light (38 %, vofför gör di så?) – Sårsprit light!
  • Vodka Nemiroff Original – Sårsprit!
  • Ukranian Honey Pepper – Förfärlig sa Bästisgrannen. Jättegod sa jag.
  • Vodka Rye Honey – Helt ok, bra till sill?
  • Vodka Cranberry – God, mild och söt, va, bara 21 %, det förklarar ju saken.

Som ni ser, har jag inte tio nubbeglas utan var tvungen att fixa fram vikarierande sherry- och likörglas till provningen. Och så var det det här med duken. Hur coolt är det att prova vodka på en blommig vaxduk?

Share
6 kommentarer

Att somna och inte somna om

Åh, den boken skulle jag vilja skriva. ”Att somna och inte somna om” – en mystisk thriller som utspelar sig i de mörka, svenska skogarna före mobiltelefonens inträde. En ytterst elak karl försvinner, och dyker upp i drömmarna hos en ytterst trevlig tjej (ytterligheter är bra) som egentligen bara bryr sig om basket men för att kunna somna om, måste hon lurka reda på vem karln är och varför han gick in i den mörka skogen och … och … så dör hon! Och då kommer hjälten! Ja! Och han har en mobiltelefon, för han har rest i tiden och … jaha, inte det?

Så här var det med titeln egentligen: jag somnade redan klockan 22:45 igår. Det är lika vanligt som att jag äter näringsriktig kost flera dagar i rad eller lika vanligt som att jag planterar rosor. Det vill säga inte vanligt. Inte alls vanligt. Men strax efter elva väcktes jag av Treåringen som hade ”drömt fel”.

Trots att jag ju är världsbäst på att ge råd till alla som har svårt att somna, kunde jag inatt inte ge självhjälp. Jag räknade baklänges, slappnade av, muttrade mantra, tänkte på orange, drack lite mjölk … Eftersom det är förbjudet att titta på klockan när man försöker somna, vet jag inte när jag verkligen lyckades söva mig.

Men vad gör jag? Sitter jag här och skriver efter för lite sömn och före frukost? Det kan ju inte vara nyttigt.

Återkommer senare med en bild från Ikea. De har en ny produkt!

Share
6 kommentarer

This was a new one

Jag tog på mig en hatt. I hatten satte jag påskfjädrar, vilket hatten (inköpt av min morfar någon gång 1943) inte hade varit med om förut.

Tre- och sexåringen skulle vara utklädda till påskkärring och dito gubbe, så det var inte tal om att cykla eller gå till dagis idag. Alltså packade jag i bilen in

  • en prinsessa med kringlor och glitter och stjärnor i blick
  • ett Stålmannen-monster med jätteklor och morr i mun.

Då lossnade gallret plötsligt mellan baksätet och kombiutrymmet och så det hängde på trekvart. Jag öppnade bakluckan och klättrade in för att fixa och trixa lite. Med fjäderhatten på, blev jag dock feldimensionerad och inte alls på hugget, så jag gav upp, lät gallret hänga där det hängde och kröp baklänges utåt.

Kryyp. Kravel. Precis när det första (bakersta liksom) byxbenet kom över kanten, träddes det lika smidigt som en hand i en handske över dragkroken. Eller som en hatt på ett huvud. Eller som en födsel baklänges.

Men det visste ju inte jag. Så jag ropade UUUÄÄÄÄÄÄLP!

Som när Gene Hackman eller Eric Roberts hänger på utsidan av framrusande tåg, hängde jag med byxan i en dragkrok. Tyngdpunkten låg helt fel och armbågen jag landade på var inte ett dugg beredd på smällen. Egentligen borde jag av hävstångskraften ha brutit smalbenet. Hade det varit en tecknad film, hade jag gungat fram och åter lite lätt. Med armarna i kors.

(Hatten klarade sig, byxan gick inte sönder och känslan i armbågen dämpar de knastriga hälsenornas signaler till smärtcentrum.)

Share
8 kommentarer

Några av dagens mejl

1.
Har du nåt behov av en liter blå mjölk, en liter mild youghurt och 3 ägg?

Jag åker ju hem på påsklov imorrn och har handlat lite för generöst denna vecka … mjölken, yoghurten och äggen går ut typ 15-16 april, de är oöppnade … onödigt att slänga bort liksom.

2.
Får Filip komma hem till er och lära sig att leka? Han är skitdålig på det!

3.
Hello, We would like to add your website lotten.se to our search engine/web directory (www.zepti.org) on such keywords like jag, ska, han.

4. Hänger du med på Ikea idag?

Swooooosch! Hejdå!

Share
14 kommentarer

Genusforskning?

Nu serveras det sista kapitlet i seren ”NK:s leksakskatalog från 1973”.


Ser man på: trots att vi inte hade NK i Luleå, var det exakt, exakt detta tennsoldats-set vi hade hemma. Vi gjorde eld i den enorma, tegelbrutala öppna spisen i vardagsrummet och sedan smälte vi tenn och hällde i dessa svarta gummiformar som luktade illa. Talkade (pudrade?) dem gjorde vi också. Klämmorna var svåra att klämma fast. Men nu blir jag förbryllad:

  1. Jag har inget som helst minne av att vi målade soldaterna.
  2. Jag har inget som helst minne av att vi ställde upp dem i fältslag och flyttade dem efter Napoleons geniala strategier.

Så vad gjorde vi då med dem?
Detta dockhus hade vi däremot inte. Vårt måste ha varit av en tidigare modell, med enbart två våningar och sannerligen inte någon pool. (Jisses, pool i Luleå, hur hade det sett ut i spåren av det inställda Stålverk 80 och kamp mot det kommersiella förtrycket och kapitalistiska fördärvet?) Det fanns ett enormt batteri på baksidan och de små lamporna lyste så vackert. Jag möblerade och möblerade om ändrade och gjorde små fruktskålar av halva valnötter och … och … Det var ju konstigt. Ingen bodde i dockhuset. Bara möblerna.

Ingen tvingade mig att leka med tennsoldater och ingen tvingade mig att leka med dockhus och ingen puttade in mig i någon som helst riktning när jag var liten och ovetande. Jag fick liksom leka vad jag ville. Det kan ju inte ha varit bra …

Kolla, bilden på tennsoldaterna har ju till exempel mycket bättre upplösning än den på dockhuset. Typisk förtryckarteknik!

Share
17 kommentarer