Hoppa till innehåll

Lotten Inlägg

Rund under fötterna

Jag dansade barfota på ett basketgolv av trä i tre timmar igår, så idag är mina fötter på undersidan svullna som en bläcktorkare.

(Förr i tiden, förstår ni barn, så skrev man på papper med rinnande bläck. Här och där blev det små bläckplumpar på papperet, plumpar som inte sögs upp lika fort som de borde. Då antingen hällde man något på papperet – ungefär som jag häller poatismjöl på madrasser som har kissats på – eller så kunde man dutta med ett läskpapper på plumpen. Läskpapper var tjockt och sög upp vätska lika snabbt som min dammsugare suger upp gamla kebabbitar.)

Nu har jag ju aldrig i levande livet sett en sådan här bläcktorkare användas. Satte man läskpapper på den runda undersidan (vars form alltså påminner om mina fötter) och gungade den fram och åter på papperet? Och vad var det man hällde på bläcket för att påskynda torkningen?

Nu blir jag så nostalgisk att jag snart börjar yra om karbonpapperets underbara era.

Share
17 kommentarer

Man skulle ha haft en spökskrivare

Om jag hade haft en spökskrivare hade jag inte suttit här nu utan faktiskt åkt till ett hus i Borsökna och klappat en basketsko i storlek 51 som jag faktiskt har sagt att jag skulle och faktiskt hållit alla mina tider och faktiskt förmodligen haft lite lägre puls än jag har just nu.

Jag är med andra ord stressad. Stressreaktionen blir att jag kastar ännu fler bollar upp i luften och springer som en orienterare mellan hötappar. Väldigt dumt ser det ut.

– Men skulle inte du iväg?
– Jo, jag ska bara …

Nu stundar en festlig dag då Eskilstuna Basket fyller 50 år. Jag ska bara … titta där ligger ju en tandkrämstub. Där ligger en till. Vem har tagit mina sandaler? Är detta en bilnyckel? Varför ligger det en död geting i smöret? Herredumilde, jag ser ju ut som en myrstack i ansiktet.

Share
13 kommentarer

Det Krångliga Receptets Dag

I förrgår var det tryckfrihetens dag.

Såja, då var det sagt. Jag kommer sällan i tryckt format. Alltså är jag tryckfri. (Dessutom är jag strykfri eftersom jag inte är kompatibel med strykjärn. Igår såg jag en burk med fettfri majonnäs i vårt kylskåp och allt jag kunde tänka var 1) vad läbbigt 2) så konstigt majonnäs stavas.)

Fokusera nu. Man ska kanske inte skoja om tryckfrihet.

Igår var det bloggens dag. Jag förstår inte hur jag kunde missa det. Att alla missade bloggtröjans dag den 1 mars förstår jag alla – men bloggens dag? Anybody?

Det verkar som om man då, igår, skulle ha tipsat sina eventuella läsare om fem bloggar som är värda ett besök. Jamen jag har ju länkarna till höger till sådant. Läser ni alla Embryo och Saker som händer till exempel? Ja, jag tänkte väl det. (Vi vänder på’t. Ge mig länkar till sådant som ni tror att jag har missat!)

Fokusera på ämnet.

Nu utnämner jag helt bryskt denna dag till Det Krångliga Receptets Dag! (Ni vet, jag är ju en matbloggare.)

Min mammas godisbröd
Nej, man ska inte ha röda racerbilar eller punschpraliner i – men det blir gott som godis. I morgon.

Ta på ett förkläde. (Rowells, 1967. Den längst till vänster kallas ateljérock.)

Dag 1
(När det i recept står ”Dag 1” tappar jag omedelbart koncentration, kraft och inspiration samt lust och kravlar mig till närmaste ärtsoppeburk. Men håll i er, detta är värt besväret.)

Ta fram:
14 dl kokande vatten
9 dl rågmjöl

Blanda i en bunke och täck över detta, som jag kommer att helt logiskt kalla rågmjölsblandningen. (Sätt en lapp på bunken, vetja!) Om du täcker över med en handduk blir den slabbig och blöt som ett våtvarmt omslag. Om du tar folie blir det alldeles brunt och oxidationsskadat på insidan, men det är nog helt ofarligt ändå. Om du har en plastskål och väljer gladpack att täcka med, fäster de inte vid varandra och plasten blir kladdig när den faller ner på klegget. Hå hå ja ja.

Ta fram:
2 pkt jäst (ja, 100 g)
1 dl vetemjöl
2 dl vatten

Blanda detta – som jag kallar jästblandningen – i en annan bunke och täck över. Eftersom det här inte är en varm blandning, behöver jag inte lista eventuella risker här.

Dag 2
Svär en ed över att du satte igång att baka igår när du egentligen skulle vilja ligga och pilla dig i naveln hela dagen (trots att det ju är jätteobehagligt att pilla sig i naveln egentligen).

Ta fram:
2 dl rågkross
1 dl vatten

Koka upp denna blandning och ställ åt sidan ett tag. (Jag tror att det ska svalna lite.) Häll sedan allt i rågmjölsblandningen – den som igår var varm men som idag påminner om när jag städade trappan på Akademiska Föreningen dagen efter Jesperspexarnas premiärföreställning.

Ta fram:
2–3 kokta, rivna (eller mosade, pressade eller sönderstampade) potatisar
2 dl vetekli

Häll även detta i rågmjölsblandningen. Här brukar jag inse att skålen jag har valt är för liten och byta ut den mot bålskålen och därmed göra även diskningen till ett megaprojekt.

Häll i nu också jästblandningen från igår i rågmjölsblandningen. Jästgeggan har svullnat upp under natten och luktar som när man öppnar en bortglömd, jäst julmust runt påsk. Helt ok, man blir lite sugen på öl.

Ta fram:
1/2 pkt jäst (ja, bara 25 g)
1,5 dl mörk sirap
1–2 msk hel anis (stöt gärna i mortel lite)
1–2 msk hel fänkål (stöt gärna i mortel lite)
(Om man saknar mortel, kan man ta 1,5 påse malda brödkryddor – ca 25 g. De funkar också för de innehåller just precis exakt anis och fänkål!)
2 msk salt (låter mycket men är helt rätt)
nästan 2 kg vetemjöl

Rör ner allt detta i rågmjölsblandningen. Ta mjölet i tre–fyra omgångar. Det blir en nu stabbig deg som man får rejäl träningsvärk av att knåda. Men detta moment lär också göra dekolletaget snyggare eftersom man tränar rätt muskel under brödknådning. Gäller även män och karlar som har försett sig på basketspelaren Marcus Schenkenberg. (Tssst. Jag har en motordriven hushållsassistent.)

Jäs nu i 30 min.
Baka sedan ut sex runda bröd. De ser löjligt små ut, bröna, men det blir så bra så.
Jäs 30 minuter igen. Skär två–tre skåror i varje bulle så ser de snygga ut. Om nu detta var krångligt, så tro inte att det blir lätt i ugnskapitlet som följer!

Sätt in en plåt i 250 °C. Efter 20 minuter tar du ut plåten, sänker värmen till 200 °C, penslar bröden med vatten och sätter in plåten igen. Efter ytterligare 20 minuter tar du ut plåten, sänker värmen till 180 °C, penslar bröden med vatten och sätter in plåten igen. Efter ytterligare 20 minuter är bröden färdiga. Jag har en varmluftsugn, så jag ställer in bägge plåtarna på en gång och behöver alltså bara springa fram och tillbaka till spisen under en timme.

Puh! Om nu någon till äventyrs testar detta recept, får ni gärna skryta med det här! Detta är alltså världens i särklass godaste bröd, så är det.

Uppdatering:
En som hänger på: Äpplekaka Sånga Säby!
En till som inte kunde stå emot: Örtrökt vitlökskyckling i klotgrill!
Å hurra: Kräftstjärtar i Pernod!

Share
48 kommentarer

Idag: rutigt och randigt

Jag måste skärpa mig, platsar ju inte som modebloggare om jag bara skriver om bröst, välling och Flaubert.

Vi tar det i kronologisk ordning. Redan förr i tiden fanns det nyskapande mode. Jag drar fram Vi och vår tid från 1935 och ser att i denna kreation syddes upp i tyger med ”nya, trevliga mönster”. Två elever från salig Märthaskolan slog ett slag för ”detta ursvenska tyg, vars franka rutighet smittat av sig även på parisiska sommarkläder”. Jag tycker kreationen ser ut som den galonkostym jag hade på mig när det regnade på 1960-talet.


Ja, apropå detta årtionde –Rowellskatalogen från 1967 var också lite lagom nyskapande. Plaggkombinationen här kallas för ”damkostym med prydliga knappar tätt placerade” och är gjord i ull-polyester. (Jag är en alien: när jag läser ordet ull-polyester isar det i mina visdomständer. ) Här sitter jag på mina höga hästar och tycker att det ser förfärligt ut trots att det i texten står att det är en ”ung, fräsig ensemble i festlig färgkombination”. Men de har i alla fall inte blandat rutor och ränder huller om buller. Tack.

I Damernas värld var Anna Holtblad 1991 på språng med kläder ”för kvinnor som vill visa att former är fint, kvinnligt och sensuellt”. Nåväl, inte ser jag särskilt många kvinnliga former här, inte. Det ser visserligen bekvämt ut när man nu måste springa runt på stan och leverera tavlor ideligen, men orange gör sällan min hy riktigt rättvisa. Vad kul med sådana där örhängen, förresten – de påminner ju om Ralf Edströms polisonger från 1973.

Men vad skaaaaa vi säga om dagens annons från JC? Jag jobbade på Junior Center när jag var 16 år, och vi hade alltid på oss JC-kläder på arbetstid. Vilken tur att nu inte är då, för även om det ser nyskapande och roligt ut, tror jag att man ska fortsätta hålla rutor och ränder en liten bit ifrån varandra. Fast denna kombination stjäl ju naturligtvis uppmärksamheten från hyn.

Share
30 kommentarer

Kadaver och skönhet

År 1857 förärades världen Gustave Flauberts Madame Bovary och Charles Baudelaires Les fleurs du mal. (Det är inte första gången jag nämner detta … jag finner det märkligt att just dessa utkom just 1857. Nåväl, det hör inte hit.)

R Skriverier vurmar liksom jag och många andra för välling. (Bonuslänk till vällingkärlek.) Visserligen kommer det med jämna mellanrum larmrapporter som klassificerar vällingen som lika farlig för hälsan som tobak och solsken, men det bryr jag mig inte om nu. Vällingtiden håller nämligen för mig på att pulveriseras, rinna ut i sanden och spolas. Treåringen är nämligen snart Fyraåringen och någon måtta på smaskande i sängen får det vara.

(Dock gäller detta inte mig själv. Jag tänker fortsätta att äta knäckemackor och dricka te i sängen emedan denna säng är min arbetsplats och man ju faktiskt arbetar bättre med mat i munnen.)

Åter till Les fleurs du mal (Ondskans blommor). Baudelaire ”förkastar den idealiserade skönhetens traditionella kriterier” (NE) och beskriver i ”Une charogne” hur hans älskade kommer att te sig när hon är … ett kadaver. Ett ruttnande lik. (Men han ska förstås älska henne ändå.)

Oui! telle vous serez, ô la reine des grâces,
Après les derniers sacrements,
Quand vous irez, sous l’herbe et les floraisons grasses,
Moisir parmi les ossements.
Alors, ô ma beauté! dites à la vermine
Qui vous mangera de baisers,
Que j’ai gardé la forme et l’essence divine
De mes amours décomposés!

Ja, jag kan ju inte franska någe vidare, så ni som hittar fel i avskriften (Aequinoxia!) får hojta till, så rättar jag. Den raka översättningen (alltså inte en tolkning) blir enligt Sverker Göransson & Börje Räftegård (och min egen modernisering eftersom boken är från 1970) så här:

Ja! Så kommer du att se ut, o behagens drottning – efter den sista smörjelsen – när du möglar bland de dödas ben under gräset och den feta blomningen. Då, o min sköna, ska du säga till maskarna som kommer för att äta dig med kyssar, att jag har bevarat formen och den gudomliga uppenbarelsen som min älskade är i upplösning!

Liksom Baudelaire kan jag se poetisk magi i vällingens fula, möglande och fasansfulla degenerering.
I morgonsolens sken ligger den. Vällingflaskan som tillagades för kanske en månad sedan, men som nyss hittades under en säng. Skön i livet, skön i döden.

Share
33 kommentarer

På vår busshållplats

Vi bor precis vid busshållplatsen. Busskuren (med just nu ickesönderslaget glas) står alltså en meter utanför mitt hemsnickrade slalomstaket. När jag sitter i den renaste av våra soffor har jag fri sikt ut på dem som väntar – och jag ser allt.

(Nej, jag är inte en brödkavelhyttande elaking som ryter till om slynglar och dunka-dunkamusik eller om bristande respekt för den äldre generationen. Jag bara sitter här och tänker nämen och ojsan och harmansettpåmaken samt detvarsomsjutton.)

Ibland står det halvfulla tonåringar och bättrar på alkholhalten där ute. Jag tittar på när de dumpar ölburkarna i vår trädgård och tänker på panten. Olle, däremot, kan mycket väl tänka sig att rusa ut med en brödkavel eftersom hans blodsystem aldrig har haft någon som helst alkoholhalt och han inte vet hur halkig en ölburk kan bli i sådana lägen.

Just nu ser jag en förfärlig typ där ute. Jag har sett henne vara elak mot andra. Jag har sett henne lura en tjej att leka ”vem kan vara längst under vattnet” i vår badsjö.

(Man säger 1-2-3 och dyker under vattenytan, och den som frustande kommer sist upp har vunnit. Men denna tjej fick tre kompisar med sig när de lurade en femte: de dök inte på siffran tre utan stod och väntade tills den stackarn som var under vattnet var på väg upp – först då dök de. Femtetjejen blev alltmer förtvivlad och allt blåare i ansiktet. Tills Olle sa till dem – dock utan brödkavel.)

Jag har även sett den förfärliga reta lågstadiebarnen för att de har ”töntiga kläder” och jag har sett henne göra grimaser bakom ryggen på … dem hon för tillfället finner … ovärdiga. (Mitt ordval. Förresten, inte visste jag att ”töntig” var ett gångbart ord nuförtiden.)

Nu ser jag henne stå på busshållplatsen med prislapparna kvar i sin nya utstyrsel: tröja, jacka och byxor. Och nu ska jag gå ut och tipsa henne om det. Fast jag tänker vara lite sammanbiten, det tänker jag nog.

Jag är verkligen i sanning en fiiiiiin människa! Egentligen vill jag låta henne vara! Klara färdiga gå! Andas!

Epilog:
– Hej, tänkte bara tala om för dig att du har en massa prislappar på dina kläder.
– Jamen vaihelvete!
– Åh, det var så lite så.

Share
36 kommentarer

Rullgardiner och tv

Om vi nu bortser från de stora problemen och sorgerna i världen och för ett ögonblick går ner på en löjlig pyttenivå och tänker på t.ex. Hipp Hipps i-landsproblem, så skulle jag vilja slå ett slag för gamla tiders självuppsmällande rullgardiner och tv-apparater med endast två kanaler. (Hipp Hipp har ingen vettig sajt. Tänk om de kunde blogga, Hipphipp-Johan och Hipphipp-Anders.)

Rullgardinerna som man idag kan köpa på bl.a. Jysk och Ikea, är mekaniska. Det är helt ok, jag har ju muskler och god koordination. Men de går sönder. Rullgardinssnörena tappar spåret i livet, de förlorar inriktning och syfte och trasslar in sig i sig själva och ropar stundom på samtalsterapi. När jag pratar med blommorna under bevattningsrundan brukar jag även säga några vänliga ord till rullgardinerna. Förmodligen räcker det inte med en gång varannan vecka, för blommorna och rullgardinerna slokar på samma sätt. Ni ser? Plasten har gått sönder, snöret har tappat funktionen och någon har med våldsam kraft försökt dra rullgardinen från väggen.

Tv-apparaterna vi har, är av den gamla stammen. De är så oplatta tv-apparater kan bli. (På Coop, där jag handlar, har de i dagarna hängt upp säkert 20 platta tv:ar som rullar reklam dagarna i ända och jag tror nog inte att de märker om jag tar med mig en hem.) Jag gillar tv, även om jag numera inte hinner se allt som jag egentligen vill se. För det tar ju en sådan evinnerlig tid att hitta rätt sladd. Och rätt fjärrkontroll. Och rätt apparat, för den delen. Här ses sladdar som vi rycker ut och in beroende på om vi vill se video, dvd eller ”kabel-tv”. (Ja, vi vet att vi måste ha kopplat fel eftersom andra människor inte behöver fäppla med sladdarna som vi.) Den fina köks-tv:n som jag kopplade in till OS i vintras, står sedan övergången till digital-tv död och dammig kvar som ett minne.

Som tur är, har vi inga rullgardinssnören i närheten av tv-sladdarna. De hade säkerligen funnit varandra och sladd i snöre vandrat mot ättestupan.

(Jag tycker att det i sammanhanget är mycket intressant att jag har tagit dessa ointressanta bilder. Jag har de facto stått på en stol och siktat mot döda, ickefunktionella ting och med ett leende konstaterat att det här blir ju jättekul att få skriva om. Bloggandet genererar många, många bilder av människor som tittar bortitok och många, många bilder av trista ting.)

Share
23 kommentarer

Ett glas juice i Svenska Akademiens Ordlista

SAOL, den kära, kan jag ligga och bläddra i på kvällarna. Visserligen somnar jag motvilligt ganska snabbt, men alltid hittar man något kul. Därför måste jag nu dela med mig av min juice-jos-juice-avhandling.

Så här var det:

  • I SAOL som kom ut 1950 var uppslagsordet juice.
  • I SAOL från 1973 stod det både juice och jos som alternativform.
  • I SAOL från 1986 envisades redaktionen trots glåpord med båda formerna: juice och jos.
  • I SAOL som kom ut 1998 hade någon gett upp kampen: juice stod som ensamt uppslagsord.
  • I SAOL från 2006 står det fortfarande juice … trots att allt fler nu börjar skriva jos.

Min tolkning är att SAOL 1973 försökte få oss att stava enklare (vilket ju är förnuftigt), men att vi svenskar inte riktigt var mogna detta stora steg. Sedan gav de upp och lät oss stava krångligt … bara för att nu finna att jos nu dyker upp lite här och där. Som alltså inte är med i SAOL.

Men hur stavar ni restaurantrestaurang ..? Spaghettispagetti? Visst föredrar ni väl tejp framför tape? Den stora knäckfrågan är förstås hur vi ska stava till

  • e-post
  • e-brev
  • e-mail
  • mail
  • mejl

Själv är jag övertygad om att SAOL:s rekommendation (e-post och e-brev) kommer att vara obsolet och larvig om bara ett par år. Alla kommer att säga och skriva mejl. Som fanns med i SAOL redan 1998.

Uppdatering 2018:

SAOL från 2015 har fortfarande inte tagit sitt josförnuft till fånga, men … SO har det! I Svensk Ordbok utgiven av Svenska Akademien finns jos med som alternativform! YES!

/Lotten anno 2006 (jag, som på riktigt har spillt ut ett glas juice i SAOL)

Share
2 kommentarer

Håll i pengarna!

Visserligen får man inte som egenföretagare lön den 25:e som andra, men vi brukar fira ”lönehelgen” ändå, med lite pukor, trumpeter, pizza och chips. När vi bodde i Lund var det O’Vesuvios gigantiska pizza med färska grönsaker. Numera ligger det en farlig massa kebabbitar under köksbordet efter pizzamåltiderna.

Sedan 1985 äter jag inte skinka på pizza efter att ha köpt en strax bredvid Skatteskrapan i Stockholm. I munnen hittade jag nämligen plötsligt ett väldigt, väldigt litet lårben. (Ja, jag vet, Råttan i pizzan och Bengt af Klintberg, men detta är faktiskt sant. Och så kan jag ju passa på att i sammanhanget berätta att min mamma har varit barnvakt till Manne af Klintberg, fast innan han blev clown.)

Men vad jag skulle säga är att jag är dålig på att hålla i pengar. De rinner inte mellan fingrarna och det är inte hål i börsen – jag vet mycket väl att det är mitt eget fel att jag inte har en årslön på banken. Eller en månadslön på banken. Eller en dagslön på banken.

Fast man kan ju göra som de gör hemma hos min syster.

Share
22 kommentarer

Styrelsemöte i Bergmans Bokstäver

– Öh, stöööhn.
– Nej, dääär.
– Amen, vaffa…
– Jo, fakturorna från … ööööh. Näe, får jag den där gröna istället?
– Ja just det, du tänkte på Agneta En… men kolla, den här funkar inte.
– Det är fel sida.
– Jahaaa. Jo, de kom in allihop, va … stöööhn … alla fakturorna?
– Ja, och du har fått tre nya föreläsningsdatum.
– Bra, kan de … det här är ju hopplöööööö … Primalskrik!
– Mmm … jag vet. Vi skulle ha plastat in alla … men nästa vecka ska jag föreläsa för 120 personer i … Kolla! Den här funkar bättre, man kan skraaaa…
– Oj, akta så att den inte … ööööö …. stööööhn.
– När är din deadline på den historiska texten?
– Tolv. Redan skickad. Aj! Jääävl…
– Nästa gång målar vi huset med silverfärg.
Grannarna som vi lånade stegarna av tyckte (helt riktigt) att vi hade kletat gult på dem alldeles förfärligt mycket.

Share
11 kommentarer