Hoppa till innehåll

Kadaver och skönhet

År 1857 förärades världen Gustave Flauberts Madame Bovary och Charles Baudelaires Les fleurs du mal. (Det är inte första gången jag nämner detta … jag finner det märkligt att just dessa utkom just 1857. Nåväl, det hör inte hit.)

R Skriverier vurmar liksom jag och många andra för välling. (Bonuslänk till vällingkärlek.) Visserligen kommer det med jämna mellanrum larmrapporter som klassificerar vällingen som lika farlig för hälsan som tobak och solsken, men det bryr jag mig inte om nu. Vällingtiden håller nämligen för mig på att pulveriseras, rinna ut i sanden och spolas. Treåringen är nämligen snart Fyraåringen och någon måtta på smaskande i sängen får det vara.

(Dock gäller detta inte mig själv. Jag tänker fortsätta att äta knäckemackor och dricka te i sängen emedan denna säng är min arbetsplats och man ju faktiskt arbetar bättre med mat i munnen.)

Åter till Les fleurs du mal (Ondskans blommor). Baudelaire ”förkastar den idealiserade skönhetens traditionella kriterier” (NE) och beskriver i ”Une charogne” hur hans älskade kommer att te sig när hon är … ett kadaver. Ett ruttnande lik. (Men han ska förstås älska henne ändå.)

Oui! telle vous serez, ô la reine des grâces,
Après les derniers sacrements,
Quand vous irez, sous l’herbe et les floraisons grasses,
Moisir parmi les ossements.
Alors, ô ma beauté! dites à la vermine
Qui vous mangera de baisers,
Que j’ai gardé la forme et l’essence divine
De mes amours décomposés!

Ja, jag kan ju inte franska någe vidare, så ni som hittar fel i avskriften (Aequinoxia!) får hojta till, så rättar jag. Den raka översättningen (alltså inte en tolkning) blir enligt Sverker Göransson & Börje Räftegård (och min egen modernisering eftersom boken är från 1970) så här:

Ja! Så kommer du att se ut, o behagens drottning – efter den sista smörjelsen – när du möglar bland de dödas ben under gräset och den feta blomningen. Då, o min sköna, ska du säga till maskarna som kommer för att äta dig med kyssar, att jag har bevarat formen och den gudomliga uppenbarelsen som min älskade är i upplösning!

Liksom Baudelaire kan jag se poetisk magi i vällingens fula, möglande och fasansfulla degenerering.
I morgonsolens sken ligger den. Vällingflaskan som tillagades för kanske en månad sedan, men som nyss hittades under en säng. Skön i livet, skön i döden.

Share
Publicerat iBloggen

33 kommentarer

  1. Snälla, goda hustru, du har just fått min arbetsdag att haverera.

    Hur ska jag kunna tänka på produktblad och momsrapport när jag läser det här?

    Oj, oj, oj … var ska jag börja?

  2. Vi kan börja med en rockvideo som fick mig alldeles hänförd. Var det Måndagsbörsen? Såg jag den nedsjunken i en myskdoftande studentkorridorkökssoffa?

    Det började med tystnad. Dallrande hetta. Var det en man som gick längs ett järnvägsspår? Detaljerna är borta, men jag kommer ihåg känslan: jisses, jisses, vad bra det är! Vad är detta, vad är detta? Vad är det de sjunger om? Är det franska?

    ”Souvent, pour s’amuser, les hommes d’équipage …”

    Men …

    ”And it’s like talking to a stranger .”

  3. En annan ingång: min vän Jan som målade oljor av människogjorda ting i upplösning. Staketet som murknar. Jordbruksverktygen som rostar. Moder Natur hämtar hem dem alla:

    • (C6H10O5)n => CO2 + H2O
    • Fe (s) => Fe2+ (aq) + Fe3+ (aq)

    Jan var f.ö. kemist han också.

  4. Nej men nu får du klargöra – dricker frun själv välling?
    Jag har aldrig begripit mej på vuxenvälling, det liksom skär sig. Både i munnen och mentalt, om du förstår. Men de små, de kan gott ha det!

  5. Här är man länkad inte bara en, utan två gånger ser jag. Jag kan inte annat än nicka igenkännande åt den genommögliga vällingflaskan.
    Dock kan jag med lugn konstatera att våra vällingdagar är långt från på upphällningen. Så sent som i förrgår kånkade jag hem ett nytt 30-literspaket från storköpet.

    Semper, Semper, Semper a tröst in the midnight.

  6. Salt: inte dricker jag välling!

    Oj. Nu lät det som om jag var förolämpad av frågan. Konstigt. Det är jag inte. Kanske är det skämmigt att dricka välling som vuxen? Min mamma drack vuxenvälling på 70-talet — med katrinplommon i. (För magen.)

    Däremot äter jag havregrynsgröt som en häst.

  7. cruella

    Hå! Sådana vällingflaskor väcker minnen. Stagnelius var ju också en hejare på området ”Föruttnelse, hasta, o älskade brud”. Härlig undergångsromantik, riktig osvensk som det brukar heta när det liksom är lite FÖR bra.

  8. cruella

    Inte kan jag stava heller. Lägg till ett ”r”, lista själva ut var.

    rrlni – ”rr”, lotten och ni andra

  9. Märkligt det där med vuxenvälling. När jag var på storhelgsbesök hemama hos mina svärföräldrar för första gången blev min fru plus hennes bröder blev lyriska när svärmor deklarerade att hon tänkte gå upp tidigt och göra slätvällingsfrukost till hela familjen. Onekligen blev jag en smula förvånad: min fru dricker aldrig välling hemma.

    Och jag vill ju inte vara en dålig måg, så visst smakade jag. Och det smakade…sådär. Som osalt pannkakssmet ungefär. Och hur gott är det, egentligen?
    Men min son, han klunkar på som vore det bästa ambrosia.

  10. Det är inte för inte som företaget valt just namnet Semper.
    För er som inte kan latin så betyder det ALLTID.

    Mina ungar fastnade aldrig i vällingträsket. Uppfödda helt på flaska är de; men runt ett år började de att kategoriskt våga vägra välling.
    Dock hittade vi, när pojkarna var 18 månader, en flaska bakom ett element. Kunde utgjort intressant studie för biolog. Välling som vilat minst sex månader bakom ett vintervarmt element.

  11. Tvillingmamman ->
    Det kunde också kanske varit läge för en ny smaksensation. Blåmögelvälling? Vad är Roquefortgrottor mot ett villaelement?

  12. Jag blir nostalgisk. Den enda gången jag fick verklig nytta av all manisk handbollsträning var när jag skulle blanda vällingpulver med vätska. Med mina övertränade handleder behövde jag inte vispa i kastrull. I flaskan direkt och med ett djävulsskak var vällingen klar. Det innebat en underbar tidsbesparing under nattpassen. Nu har ja hamnat med barn i en ålder där det är andra flaskor bakom elementen

  13. Jamen det där ställer alltid till det i huvudet för mej! ”Semper fi”, men FI är ju fienden?

    (Lustig felskrivning: det råkade bli semper di, först.)

  14. Jag håller med den djefla mannen:

    Denna blogg får en omedelbart att hamna i existentiella grubblerier.
    I avsaknad av vällingerfarenheter och älskare av mögelost är det BILDEN av Flaskan i MORGONSOLENS SKEN som får mig att INSE att sommaren lider mot sitt slut.
    ”Nu är det höst, stormande häver sig havets BRÖST
    (apropos bröstkalas!)
    och
    Det dagas ren och Fritiof kommer icke.

    Jag googlade på Allt är förgängelse och hamnade i buddismen enligt Are Waerland!:

    Buddhas grundsats: »Allt är förgängelse»

  15. Jag har tre fullständigt vällingfria barn (de är alltså tonåringar nu men åt inte välling när de var små heller) som ändå har lyckats få hål i tänderna allesammans.
    Alldeles bortsett från det så behöver väl den djefla mannen inte göra momsrapporter nu? Min egen djefla man brukar göra dem den tolfte i varje månad. Så trodde jag att alla hade det.

  16. Mitt treåriga barnbarn sitter fortfarande fast i ”vällingträsket” (inte Vällingträsket i Sorsele (AC).

    På egen hand verkar han inte kunna ta sig ur det.

    Begärligt suger han i sig allt av den illasmakande vätskan i flaskan och somnar in som en berusad.

  17. Helena & Source: Jag och revisorn har så många siffror att fröjdas över just nu att vi har bestämt oss för att vara ute i tid med momsen för en gångs skull. I vanliga brukar BBoks momsrapport vara en snöflinga i den lavin som vräks över Skatteverkets inläsningscentral i Östersund på förmiddagen den 12 i månaden.

  18. annakarinulrika

    Hej Lotten. Det är ditt (vad blir det, kusinbarn? här) Håkans dotter, från picknicken alltså. Jag har skaffat mig en blogg! Och utan att fråga länkade jag till dig, var såå stolt att jag lyckades på tredje försöket! Ska skriva lite från NY tänkte jag. hoppas allt är fint!
    Karin
    http://annakarinulrika.blogspot.com

  19. Hemma igen! Och vad är det första jag trampar på när jag kliver in genom dörren? En legobit? En kålrot? En död mus som hemma hos Anne-Maj?

    Nej, nej och nej,

    Det är samma vällingflaska som jag fotograferade utomhus i morse! Men nu finns den strax innanför dörren.

    I en sko.

  20. Paul

    talking to a stranger var en av de fa latar H & C vagrade spela i Malmo den dar magiska kvallen pa 80-talet

  21. ab

    Och hur snygg är Baudelaire nu? (Och hur snygg var han f ö medan han levde…?)

    Undrar hur en nutida roman om en nutida Madame Bovary skulle se ut. Jag har en tendens att blanda ihop den med Guy de Maupassants Ett liv, f ö. Muntert var det icke. Madame Bovary i Stockholms innerstad – vem är hon?

  22. Liten rapport: Olle tjoar och hoppar av glädje över Pauls kommentar.

    AB: Madame Bovary i Stockholms innerstad … hon märks kanske inte i mängden av Bovary-wannabeisar?

  23. Lena B.

    Ja, Baudelaire och Stagnelius kunde man ju ta; de var tillräckligt outrageous för sin tid och kittlade alla möjliga (då för tiden med nödvändighet dolda och därför extra kittlande) perversioner. Men nu: varenda stackars deckarförfattare måste ha med kroppar som håller på att dekomposeras. (Har jag uppfunnit ett nytt ord nu, påverkad av alkohol som jag är? Inte nog med att jag drack vitt vin till lunch i dag, jag har även druckit rött vin och sherry och marc till middag!) De ruttnande liken brer ut för sig mycket nu för tiden, det är min uppfattning. Embarras de richesse, kallas det när det blir för mycket, för att anknyta til Beaudelaire.

    Snart blir det vickning. Pytt och brännvin! Skål!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.