Lotten Inlägg

Idag klev ännu en DRT-funderare in på scenen: Niklas, som hade tänkt i yrkesbanor. (Måste läsas, skrolla ner till kl. 12:46 i Lucka 17.) Annars är det ganska hemligt. (OBS: när vi har skrivit över 200 kommentarer, måste man vara i skriv-mode för att kunna klicka fram 200+.)

Jag har under alla de fem Julkalenderåren behandlat sf-genren styvmoderligt. (Man förkortar till ”sf”, men inte för att vara insatt och cool utan för att bokstävlarna som ska trycka ner s-c-i-e-n-c-e och f-i-c-t-i-o-n sitter med så bökiga och svårhittade avstånd på tangentbordet.) Styvmoderligt är ju också ett skumt ord i dessa dagar. Alltså har jag fjäskat men undvikit – eller hur agerar styvmödrar generellt idag? (Idag raljerar jag och ställer retoriska frågor förstås; alla styvmödrar kan ta det lugnt.) Men hur gissar då Embryo idag, han som envist har hållit fast vid sitt spår? Jo:

äh
paljetter stavras som det låtrer
paljetter trillar ner från himlen som snöskärvor
meloner paljetter

Inte ett sf så långt ögat når. Uppdatering: Johodå. Jag bara g(l)ömde Embryos sf-gissning bakom dimridåerna:

"vi
vandrar över science fictionfältet till dom första jaktmarkerna där
förfäderna skrev med tvingande bläck: den här antikverande och styltiga
stilen kan bara tillskrivas hg wells”

Jag måste säga att jag gillar Fredrik I:s gissningsledtråd, eftersom han nämner hemlisbloggarens namne, den fantastiske skridskoåkaren som tog OS-guld för att han var sämst. (Kolla här. Kolla även om ni struntar i idrott, sport och OS. Kolla, säger jag!) För att inte tala om Dammråttan, som associerade helt rätt utan att ha en aning om det! Agneta, hon var så diskret, så diskret och Plastfarfar, Hans Persson (som kunde men var diskret!) och Anna var så glada, så glada för de känner genren väl, till skillnad från mig.

Det är inte det att jag ogillar science fiction, nej inte alls. Jag är bara dålig på’t. Jag vill läsa välskrivna böcker, sedan får de handla om vad som helst. (Kanske inte handboll och smäktande kärlek, när jag nu tänker efter.)

Dagens hemlisbloggare var enkel för de insatta, som blev så sprittande lyckliga: Ray Bradbury (f. 1920) – still going strong. Han är av svensk börd – mamman Ester Maria Moberg kom från Dalarna – och är en citat- och åsiktsmaskin. Men som så himla många andra till åldern komna giganter som får uttala sig utan protester, är han liten smula teknikfientlig. Han gillar inte ”videospel” (måste vara en inaktuell artikel) och sa så här redan 1995:

”I don't understand this whole thing about computers and the superhighway. Who wants to be in touch with all of those people?”

Jag! Hallå! Jag vill! Ray Bradbury behöver nog bara leka lite mer vid datorn för att förstå att alla de där bokstäverna, orden, böckerna och historierna som han älskar så, finns även där. Om inte annat så i ett kommentatorsbås i närheten.

Ett citat till! Detta har han sagt i minst 451 olika versioner de senaste 30 åren, vilket stämmer med min livsfilosofi:

”You've got to jump off cliffs and build your wings on the way down.”

(Jag tolkar det alltså som ”våga ta språnget, det kommer säkert att gå bra eftersom du hela tiden får nya erfarenheter”. Eller kanske ”blogga så vågar du göra en massa saker som du inte skulle göra som obloggare”.)

Jag har förvisso plöjt både genombrottet ”Invasion på Mars” (1950) och ”Fahrenheit 451” (1953, där huvudpersonen heter Montag och det skrivna ordet är förbjudet, huga), men minns nästan ingenting av läsupplevelsen. Min inspirationskälla i lucka 17 var ”Solens gyllene äpplen” från 1953 – noveller som inte andas särskilt mycket science fiction.

Så vad har Bradbury för stil, då? Av skumläsningen i jakten på stilen (titta här, där finns enormt många exempel att läsa), kom jag på att jag tycker om rytmen – meningarna kommer som i musikaliska fraser. Ibland känns det Hemingwayskt, vilket ZKOP kaaaanske menade med ”han med havet”. (Uppdatering: Inte alls, det var ju Jules Verne som avsågs. Gissarna gissar i gåtor!) Men Bradbury har fler metaforer. (Nejdå, nu ska vi inte analysera mer.)

Den djefla mannen, som har läst mer Bradbury än jag, hojtar nu från toa: ”att tycka om Ray Bradbury är som att säga att man gillar Al Stewart eller Wings – lite mesigt och semibanalt”. Bra, det passar mig utmärkt – jag som gillar Vivaldi och PH-lampor. 

Handen på höger kind.

Det påstås här och där (på nätet, hemska ställe) att man i Sverige ser ner på sf-böcker på ett sätt som inte är fallet i t.ex. anglosaxiska länder. I sammanhanget ska det då påpekas att Ray Bradbury inte alls är enbart sf-författare utan att han även skriver fantasy, vanliga noveller om ditten datten och drömska historier om sjöodjur som anfaller fyrar. För att göra den här genren ännu mer komplicerad, delar man tydligen in verken i mjuk-sf och hård-sf. Och så måste man (vilket är svårt när det gäller Bradbury) definiera om det är en roman eller en novellsamling med eller utan ramberättelse. Men pffffft! Jag struntar i stämplarna – tipsa mig bara om vilken sf-bok jag bör läsa i januari! 

Bradbury föreläser fortfarande ofta för collegestudenter (det finns många klipp på nätet, undrar jag vad han tycker om det), och han är ofta ilsken och mycket bestämd när han säger åt dem att sluta tänka:

”If you’re unhappy when you’re writing, then get the hell out of writing. [—] I have no time for you if you’re gonna ruin your life thinking. Live and love and feel!”

Hur viktig är åldern när man lär sig att läsa? Mina barn har (liksom jag) kommit igång i 6–7-årsåldern, vilket jag inte har funderat särskilt mycket över. Men Bradbury började läsa som treåring – vilket ofta är fallet med erkända författare och nobelpristagre. Tidig lästräning låter väl väldigt trevligt … eller?

Nu ska vi avsluta denna dag med lite från allmänbildningsakuten. Säg dystopi högt fem gånger, alla som inte har hört ordet förut. Det är nämligen väldigt användbart i frågesport- och släktträffssammanhang. (Åh! Skriv ”släktträffssammanhang”! Det är jättesvårt!) Och dystopi är tvärtemot utopi: en negativ framtidsbild som i ”Gullivers resor” och ”1984” till exempel. Och förstås ”Fahrenheit 451”.

Jag tar nu fram plommonstopet och stoppar i några helt nya namnlappar, en paranoid kanin, en nyfiken och några gamla som har kommit tillbaka, men var är Gitto – flydde hon när hon vann i förra veckan? Och så drar jag … ah. Två lappar som sitter ihop! Nåväl – det har hänt förr och är helt ok. Jag läser … Bengt och Miss Gillette! Tjo!

Handen på vänster kind.

Ett Bradburyskt slutcitat!

”We are cups, constantly and quietly being filled. The trick is, knowing how to tip ourselves over and let the beautiful stuff out.”

Nyss nämnda Miss Gillette (som stavas lite som de ständigt trillande polletterna) skrev om en sorglig berättelse som jag också minns: ”Det regnar och regnar i åratal på Venus, och en dag, några timmar ska det bli sol. Då blir en gosse instängd av sina elaka skolkamrater.” Vad heter den historien?

Nu ska jag nog lägga mig att sova en stund. En mycket liten stund, för imorrn ska här bytas ut vindrutor och besiktigas bilar och fixas med lite annat. Lucka 18 kommer i ottan!

Psssst. Anna tipsar om en novell.

25 kommentarer

Näe, jag tror att vi får ta och anställa mig på heltid som Julkalenderbloggare nästa år. När jag måste sköta annat skröfs blir kommentatorsbåset lidande.

Eller … det blir det ju inte alls. Pffft, vem tror jag att jag är egentligen? Maken till party har jag då nästan aldrig varit med om. Utan mig! 

När jag var på herrmiddag i Stockholm, satt Fredrik I och rekapitulerade hela december och gjorde världens finaste DRT-lösning som han dessutom offentliggjorde. (Skrolla ner till klockan 17:46 häääär.) 

Men nu till dagens lucka, som var sådär enkel som luckorna plägar vara när jag måste vara på resande bortafot och inte kan kolla så att allt är ok med gissningarna. Hans Persson förnekade sig inte utan dundrade tidigt in på berömt, Hans Perssonskt manér med det rätta svaret (och fick därför omedelbart bannor av Den Blyga).  Innan dess hade Godiva skrivit följande symptomatiska kommentar: ”Oj, nu kom tidningen här, det betyder läggdags!” Vi är inte någe vidare på att sköta dygnsrytmen, kamrater. Embryo fortsätter så rart sin science fiction-kampanj, men har ack så fel varje dag.

Annars hade ni ju rätt nästan allihop. TBFKAEM och hennes Grabben sitter i utomlandet och löser julkalendergåtor, vilket de ska ha all heder av. (Tröttna inte!) Lilla is99esa (vad vet jag om det är en liten kommentator, jag bara får småvibbar och ser en liten hattifnattliknande person bakom den signaturen) fick WV:n ”ingen” och tog det som ett tecken medan Dionte konstaterade: ”Tidig polett idag. Och jag upptäcker att jag kommer att sakna den utdragna plågan att inte fatta förrän framåt eftermiddagen.”

Humlan skrev något intressant, vilket jag också har hängt upp mig på: ”Håller Han kanske till utanför rutan? Har dom verkligen träffats? Jag börjar tvivla.”

För idag var det en underlig och svart-vit lösning. Nämligen tre. Den som har skrivit är ju jag, men det här går ju inte ut på att gissa på mig (fast stort och innerligt samt egotrippat tack till alla som ibland gör det) utan mer på att jag ska få berätta för er om saker som jag tycker är intressanta. Som t.ex. att Helan, Halvan och Charlie Chaplin aldrig gjorde en filmruta tillsammans. 

Huuuuuuuuuuuuuur kunde Hollywood missa detta tillfälle?

Chaplin och hans pojke, Onkel Fester.

 

I mångas ögon (= mina) är Chaplin (1889–1977) giganten, Stan Laurel (1890–1965) tvåan och Oliver Hardy (1892–1957) femte hjulet under komikervagnen. Det finns 

• precis hur mycket intressant som helst att hitta om Chaplin (se bara filmen med Robert Downey Jr., den är sktibra)
• vansinnigt mycket sagt om Stan Laurels (Halvans) genialitet – han som inte fick tillräcklig uppskattning
• nästan inget kul alls om Oliver Hardy (Helan) – fast en gång var han med i en film med en karl som hette Billy West och som gjorde sig en karriär genom att härma Chaplin. 

Jahaja. 

Men se på deras födelseår: 1889, 1890, 1892 – de är väldigt jämnåriga. Och både Halvan och Chaplin kom från Storbritannien, där de ingick i samma komikerstall (under tjifen Fred Karno) i föreställningen "A Night at the English Music Hall" och där Halvan var Chaplins understudy – reserv och ersättare alltså. Samt rumskamrat. De åkte över pölen till USA i samma båt 1910, men blev inte Lennon & McCartney utan ”bara” 

1. den lille luffaren
   
2. den smale lipsillen. 

Dumma, klantiga Hollywood. (För övrigt vill jag även se Johnny Depp, Brad Pitt och Matt Dillon i en och samma film, ok?)

Nä, Chaplin traskade på i sin lysande karriär och inte förrän 1931 gjordes den första Helan & Halvan-filmen: Pardon Us. (Även om de tu redan 1919 gjorde The Lucky Dog – men inte som Helan och Halvan.) Alla tre hade förresten tidigt i sina komikerroller en särskild rollspecialitet: att spela ”den fulle”. 

Halvan sade på 1950-talet:

"Fred Karno didn't teach Charlie and me all we know about comedy, he just taught us most of it. Above all, he taught us to be supple and precise. Out of all that endless rehearsal and performance came Charlie, the most supple and precise comedian of our time."

Chaplin sade på 1960-talet:

"I am very nostalgic about the early days. The days when I was touring America with Fred Karno's vaudeville troupe. Then I was having experiences that made the marvelous county come alive for me."

Själv tänker jag att den där Fred Karno, han hade då tur med sina värvningar. (Men sedan otur, för han gick förstås i konkurs och dog utblottad.)

För att nu återvända till Helan och Halvan, måste jag citera NE:s korrekta men inte ett dugg roliga text om dem:

”H:s komik är till stor del handgriplig och aldrig känslosam. Förvecklingarna har en logisk uppbyggnad av orsak och verkan, och spelet utmärks av precision i reaktionerna. Det var främst Laurel som utvecklade parets komik, och detta tämligen oberoende av filmernas regissörer.”

Gäsp. Och hur var det nu med siffrorna, som den fiktive Chaplin i luckan försökte få till? Jo, så här va (fnutten ’ här nedan betyder 19 som i 1900-talet): Helan dog 65 år gammal ’57, vilket är 75 baklänges, Halvan dog 75 år gammal ’65, som ju är Helans dödsålder år ’57, som är 75 baklänges och Halvan dog år ’65 när han var 75 år. (Där gick vi i en cirkel två varv.) Vad Chaplin i min text inte hann gå in på var att Halvan vid ett visst ögonblick i livet hade varit gift med sin första fru en gång, sin andra fru två gånger och sin tredje fru tre gånger. Sedan gifte han sig ett par gånger till och förstörde matematiken. Men Chaplin sa verkligen att vi tänker för mycket och bör känna efter mer. Vette tusan om jag håller med om det.

Nu avslutar vi med hakke-poesi (jag vet att det är fler som rimmar och jag uppskattar er alla), eftersom han skrev denna sångtext när han började på KTH:

"Chaplin är nykter, han mår som han mår, 

men Halvan är packad och Helan går!" 

En vinnare? Japp! Jag sitter här mitt i natten med det äkta plommonstopet (det på bilden här är bara en fuskis) och drar och drar och drar och drar (alla verkar vara gamla lappar med mina släktingars namn och jag har glömt att ta bort dem, vilket jag måste eftersom de ju inte gissar längre, himla pruttsläkt) … Crrly! Och så måste jag faktiskt ge ett extrapris till DRT-kungen Fredrik I – grattis!

Morgondagens lucka kommer när jag vaknar!

För att citera Pysseliten:

The End

 Helan och Halvan.

18 kommentarer

Idag har vi lärt oss att Sanna är ute och åker buss i Kalmartrakten, att Yvonne har trillat i en snödriva, att Kristina af Knusselbo har varit på oerhört spännande platser i somras, att Kronfrun och Dionte skålar med varadra och att Öken– och Översättardamerna fortfarande knypplar  med DRT, vilket Wickmanskan sammanfattar så här: ”Om jag ska tordas komma med en gissning på DRT a la Ö-H lutar jag åt den senare, utan att ha en susning om ÖHs RT.” 

Solklart. Dionte säger sig också ha löst DRT, och själv sitter jag bara här och undrar vad ni har kommit på.

Dagens hemlisbloggare är en gigant vad gäller livslängd och dito -gärningar. Jag tror nog att Gittos mamma var först med att skriva en ledtrådsgissning: ”[—] men tyvärr har jag inte min citatbok tillgänglig, så jag kan inte snitsa till det. För det måste man ju idag.” Ökenråttan hängde på med en bra ledtråd som hjälpte många (men inte t.ex. Örjan, stackarn): ”Lite uppförsbacke, kanske, mot kyrkogården?” Crrly skrev: "En släkting till någon som hastigt nämndes igår" eftersom mannen vi söker var släkt med prinsessan Diana. Den blyga skrev: ”Jag har inte läst kommentarerna, fick en känsla av engelsk vattenklosett.”

WC, ja. Vilket påminner mig om en sak. Det finns ju en annan W.C. Den där Fields, ni vet? Som hette William Claude Dukenfield egentligen. Agneta: ”Nyss drog jag mig undan till vårt Konfusenbo och sittande där
funderade jag över vad Dukenfäldt hade med saken att göra. Då det slog
mig att han på sätt och vis delar modernare faciliteter med dagens
bloggare och därför valde vår retoriker att underteckna på detta lite
vilseledande vis.” Men vi traskar vidare.

Mina favoritgissningsledtrådar idag (rätt eller fel spelar ingen roll) var:
hakke: Eftersom Etos, Patos och Logos även är kända som de tre muskotarna tror jag snarare att det är Jules Verne som har bakat den här vetelängden. En fralla för en!
Hans Persson: Han som inte heter Syrén är retoriker.
Ingrid: Etos, Patos, Logos och Göran översätter jag till Atos, Portos, Aramis och D'Artagnan som nu fått kliva upp på stadsteaterscenen när vattnet torkats upp, det elektriska systemet blivit utbytt och pjäsen kan spelas igen efter incidenten med sprinklersystemet när man hade brandövning. Och Dukenfäldt är förstås Dumas.
Helena: Det positiva: Jag har tagit reda på vad "fyker" är för något, läst på om Göran Hägg och översatt "dukenfäldt" via tvärtom- och associationsspråket till typ "tygtvåskog". Det negativa: Det hjälpte inte ett dugg.
Åsna: Tala till möbler … Kan det vara nån annan än Ernst Kirchsteiger?

Dammråttan bad om hjälp och fick det bl.a. när ZKOP antydde att ”Det här är inte svaret, men kanske början till svaret.” Citronanka är däremot lite deppig: ”En person som jag, som i vanliga fall är både allmänbildad och snabbtänkt, plötsligt känner mig totalt lost.” Men du vet i alla fall vad fyker är!

Och jaaaa, Barbafjant, man får ställa frågor i kommentatorsbåset – men man får inte alltid svar eftersom jag springer runt som en tossa med hundra järn i snön. (Ska försöka utreda foge-s ordentligt en dag i januari!)

Om Annas son gissade rätt, så är dagens Hemlisbloggare tydligen inte
någe att ha. ”Den där gamla rasisten! Ett riktigt ondo!” sa han över
Annas axel, vilket Anna raskt rapporterade. (Jag brukar också
rapportera vad som sägs över min axel: varning, alla.)

Ok. Den
brittiske författaren, officeren och politikern Winston Churchill
(1874–1965) var kanske inte okontroversiell, men det råder inget tvivel
om att han var den ende demokratiske europé som utmanade Hitler. Och
britterna gillar honom … idag (och trots allt) i alla fall. Om man inte
vet något om Churchill, är det närapå omöjligt att få sig en snabb
överblick eftersom alla källor skriver lika mycket som någonsin … ett
Julkalenderfacit, t.ex. Men kanske kan en snygg punktlista reda upp
begreppen? Ok, Churchill

• föddes i sjunde månaden (sägs det, nudge, nudge)
• skickades
  till internatskola (där han inte ville tilltala bord på latin, vilket
  måste vara en av de mest spridda petitesserna i världshistorien)
• busade i skolan
• gick nästan två år i varje klass
• var
  krigskorrespondent och officer under striderna i Indien, Sudan och
  Sydafrika (eftersom Storbritannien bråkade lite här och där vid förra
  sekelskiftet)
• blev krigsfånge
• blev handelsminister 1908
• blev inrikesminister 1910 (och lät armén anfalla civila anarkister och gruvarbetare)
• blev marinminister 1911 (och deltog själv i striderna 1914!)
• blev rustningsminister 1917 (men vad många ministerposter det fanns!)
• blev försvarsminister 1919
• blev koloniminister 1921
• fick fem barn med hustrun Clementine (whoppie!)
• blev finansminister 1924
• gillade att gå omkring klädd i sparkdräkt
• blev marinminister igen 1939
• blev premiär- och finansminister 1940 (som 66-åring!)
• höll vansinnigt många peppande tal
• blev kompis med Roosevelt
• blev premiärminister 1951 (igen, som 77-åring!)
• fick nobelpriset i litteratur 1953 (till stor del pga. talekonsten, sa Akademien)
• led i perioder av depressioner som han själv kallade ”the black dog”
• rökte, drack, svor och levde rövare tills han var 91 år.

Äh, det blir ju inte mycket mer överskådligt med en punktlista om punktlistan är längre än man orkar skrolla i dessa dagar.

Mellan
alla punkterna ovan blev Churchill anklagad för korruption och mord,
han skrev böcker och artiklar, uttalade sitt stöd för Franco, närmade
sig personlig konkurs, ogillade Mahatma Gandhi och hinkade champagne så
fort han kom åt. Puh. Nu blev jag allt lite törstig.

– Men jeeezus, duck and cover, Winston!

Att bloggtexten i luckan inte var retorisk i sann Churchillanda berodde ju på att den inte var en färdig text utan bara en första version som retorikexperten Göran Hägg skulle hjälpa Winston med. (Här kan ni som vet vem Peter Cassirer är läsa om hur han är irriterad på Häggs expertis.) Vovvamomo känner förresten lite som jag: ”Hur många har talat så att folk minns fraserna ordagrant
efter ett halvt decennium. Det vore väl en dröm, att stilla bedja om.”

tha
Den där sparkdräkten som jag nämnde mellan alla ministerposter ovan, kallades ”siren jumpsuit” eller bara ”siren suit”. Det var helt enkelt en bekväm overall, som Churchill hade på sig ofta – och inte bara när han målade.

Jag måste avsluta genom att citera Wickmanskan:
Kort gratis lektion i hur man trasslar bort sig totalt:
– Tolka retorik="talteori"=matematik
– Det perfekta talet definieras som ett heltal n för vilket summan av alla sina delare, inklusive n självt, är lika med 2n. Exempel 6. 1+2+3+6=12.
– Tolka "duka" och "Duken" som dukat. Kolla Dukat i wiki, och notera hitta dukaträkning: ducado de cambio. Dukater slogos inte bara som enkla, dubbla och tredubbla, utan även som fem- och tiodubbla, så kallade hela och halva imperialer eller portugaläser
– Tolka fäldt som att ha något med jord att göra. Observera att geometri betyder att mäta jord.
Med dessa argument hamnar jag hos Euklides.

Mina ledtrådar var många – och de flesta har ni hittat. Ibland strör jag dem omkring mig även i texten utanför själva luckan, t.ex. ville jag få er att tänka på en politiker som exempelvis Ingela Thalén, som ju sa ”Det är ett löfte att det är en målsättning, som vi lovar att vi har som mål att arbeta för.”

Uppdatering: AB önskade sig ett smaskigt citat från krigstiden, så här kommer det:

”History will be kind to me for I intend to write it.”

Ja just det! Dagens mest frustrerande kommentar (för mig alltså) kom Griskindspatrik med: ”Funderar på att trycka upp en egen t-shirt:”

Vad? Vaaaad? Kolon? Kolon! Efter ett kolon ska det komma något! Och nu vill
jag veta vad! Kom inte och säg att du tryckte fel och att det
egentligen skulle vara ett annat skiljetecken där, för nu vill jag veta
vad det ska stå på din t-shirt. (Jag föreslår ett Churchillcitat till
just dig: "I like pigs. Dogs look up to us. Cats look down on us. Pigs treat us as equals.”)

Nu ska vi låta plommonstopet välja vinnare. Ni ska veta att jag fixar och trixar så att felaktiva anonymer får rätt namn och att Ökenråttans alla alias bara har en lapp. Misströsta nu inte alla som inte vinner, alla har lika stor chans – och om jag drar någon som redan har vunnit, får den personen en gammal bok istället. Nu taaaaaar jag uuuuuupp: Goblin!

Lucka 16 kommer faktiskt inte i morgon utan nu i natt. Kan inte säga exakt tid, men tidigast kl 01. Tror jag.

20 kommentarer

Men suck, så enkelt det var idag. Fast tjosan vad ni var duktiga på att inte säga för mycket. Och krasch pang bom vad den nye besökaren Grabben (välkommen!) dundrade in och blåste i flärpar och tutade i trumpeter klockan 22:14.

Det gick då iskalla kårar genom kommentatorsbåset. Ute i den stora världen satt miljontals människor hukade framför sina datorer, skräckslagna inför fortsättningen. Det var länge sedan det hände, detta att någon bara tog bladet från munnen. Men kanske var det ett villospår? Kanske var det någon som försökte förleda resten av gänget? Kanske var det rätta svaret inte alls det som Grabben skrek ut, utan något helt annat? Som t.ex. Hjalmar Gullberg, The Supremes, Kalle Anka, Bengt Feldreich, Robban Broberg, Loreleis hund i Gilmore Girls, den ständigt återkommande Astrid Lindgren och Flirtige Knut (Berghagens bästa) samt en Archaeopteryx (min favoritdinosaurie) ..?

Så här brukar gissningarna se ut när de inte är gissningar utan det rätta svaret inlindat i bomull och papiljotter samt utrikiska ord:

Ökenråttan: ”En pressad sån här fågel kan vara flera saker; nåt som står i pressen och nåt som pressas och äts på guldkrog i Paris, till exempel.”
Cruella: ”Det är lika desperat och uppslitande som en fransk chanson.”
Bengt: ”Hemlige Arnes kusin?”
Fru Decibel: ”Kvacksmack! Jag tror jag kan det! Jag tror jag kan det!”
Leopardia: ”Har det något med en död prinsessa att göra kanske?”
Kerstin: ”Inte Kalle men en annan i samma släkt. ”
PK: ”Hm, jag gissade ju på Carl Barks igår. Var jag månne före min tid?” (Sedan började han flirta med Béatrice och yra om ett helt annat svar!)

Lilla E: ”Om man uttalar den franske kompositören Poulencs namn fel så kommer man ganska nära denne hemlisbloggare.”
Cecilia N:s man (välkommen!): ”Fantomens fru!”

Ni är välkomna allihop, ni nykomlingar förresten. (Bengt blev lite orolig när jag viskade ”elefant i porslinsfabrik”, men det var alls inte illa ment: gissa på bara!)

Några lägesrapporter har vi fått: Olsson och Flinn har varit borta utan datorer över helgen (i dessa tider!), PK måste numera gissa via mobilen medan Vredens barn åker tidigare till jobbet för att kunna gissa ifred. Den obildade skåningen bor i Ankeborg och Malinka tycker lite som jag när luckan är lätt: ”Idag krävdes bara första raden. Vet inte om jag är lättad eller besviken! Kvack!”

Det var som vanligt svårt att säga om det var den det handlade om eller själva kreatören som bloggade, vilket bl.a. Sanna påpekade. Men jag väljer att berätta om kanadick-amerikanen Paul Anka (f. 1941), så kommer svenska Anna – hon som väl är Hemlisbloggarrösten – rätt naturligt in på ett hörn. Så, vem är då Paul Anka för mig och varför är han med i Julkalendern? Många vet (numera) i alla fall vem han är gift med. Eller inte snart. Men mycket mer än så är det inte.

Jag kan spela tre låtar på piano efter nio års pianolektioner. Och en av dem är Ankas ”Diana”, som var låttexten som jag översatte till modern ankiska med den förmodade skilsmässan i bakgrunden. (Och ja, jag valde att inte nämna prinsessor och bilkraschen eftersom det var så lätt ändå.) Mia och Helena minns hur den låter på elorgel, medan jag har den i ryggmärgen och inte kan begripa varför inte ”Für Elise” fastnade istället.

Paul Anka är med i NE och får nästan tio rader fastän han nästan inte har gjort någonting utan mest är känd. (Att jämföra med Michael Jackson, Madonna, Steve Jobs och Bill Gates, som har ungefär 15 rader var. Alla som jobbar på NE kommer att hata mig för att jag påpekar detta eftersom de vet att vi slösade lite med raderna i de första banden.)

När Paul Anka skrev och spelade in ”Diana” var han bara 16 år. När han var 27 år köpte han rättigheterna till en fransk låt och skrev om texten till … ”My Way” – som Frank Sinatra sedan lyckades få en hit med. Och nu kommer det roligaste av allt, men det har nästan inte alls med herr Anka att göra – vilket Luna var inne på: ”Ofrivillig katalysator till Life on Mars.”

1. Det var en gång (1967, närmare bestämt) en fransk sång som hette ”Comme d'habitude”. Texten till den skrevs av Claude François and Gilles Thibaut, som jag inte vet något om.

Men så här såg Claude ut när han sjöng. Här kan man läsa vad franskan betyder – mycket intressant, den har inget med någons väg att göra.

2. Uppdraget att skriva en engelsk version av texten gick till – tadaaa – en ung och oförstörd samt vanvettigt cool David Bowie. Han skrev och skrev och lämnade in "Even a Fool Learns to Love" … och blev refuserad. (Jag har sett en tv-intervju där han ingående berättar om de olika turerna, som verkade irritera honom lite fortfarande.)

3. Paul Anka skrev en egen text och refuserade sig inte.

4. David Bowie blev revanschlysten och skrev en låt med liknande ackord. Som blev en liten hit den också: ”Life on Mars?”

5. Sex Pistols ville sedan också vara med och leka.

6. Paul Anka gifte sig med Anna Åberg Yeager, som blev Anka med hela svenska folket och som jag tycker att man ska sluta mobba nu. (Nej, jag försvarar inte att hon hittar på skönhetstävlingsframgångar eller pratar skit om folk hela tiden, men någon måtta får det vara på hatattackerna från annars väluppfostrat folk.)

Paul Anka på Gröna Lund 1959. Hysteri!

Ni som nu funderar på DRT (den röda tråden) ska läsa hakkes lilla sammanställning i kommentarerna. Eller här:

Mikael Niemi (f. 1959), Populärmusik från Vittula
Gösta Knutsson (1908–73), Pelle Svanslös
Suzanne Brøgger (f. 1944)
Kristina Lugn (f. 1948)
Stefan Andhé (f. 1944)
Clas Ohlson (1895–1979), katalogen
Pär Lagerkvist (1891–1974), Det är vackrast när det skymmer
Lotta Lotass (f. 1964), trilogin ”Den svarta solen”, ”Den vita jorden” och ”Den röda himlen”
Jan Myrdal (f. 1927)
Jan Lööf (f. 1940), Sagan om det röda äpplet
Jan Berglin (f. 1960)
Captain W.E. Johns (1893–1968), Biggles
Samuel Beckett (1906–1989), I väntan på Godot
Paul Anka (f. 1941), Diana

(Tack, hakke!)

Citronen har förresten redan löst morgondagens lucka: ”Astrid Forsell-Gullstrand (ja, ni vet, tre gubbar, tre gubbar från …) helt baserat på Den djefla mannens kommentar om Beckett redan den 12 december, dvs dagen innan lucka 13.”

Nu har jag roat mig med att fylla i en herrans massa nya namn och stoppat in griskinder i plommonstopet och jag vet inte allt. Och jag drar en vinnare som heter … Béatrice! Ni ser – man kan gissa fel eller rätt och vinna!

Lucka 15 kommer runt halv åtta imorrn, tror jag eftersom jag redan sover.

12 kommentarer

Bara så att ni vet: enligt Görel är muskotblomma ett piggt tillskott i vetelängden. (Hjälp, jag har aldrig gjort en vetelängd. )

 Att lägga ut en Hemlisbloggare som en iPhone-sms-koversation, tyckte Godiva (och eh, jag!) var ”innovativt och hippt”. Och så fortsatte Godiva med sådant som jag ofta filosoferar över: ”Tänk förr i tiden när man för att messa varandra fick skicka brev mellan sig via sina betjänter och jungfrur som sprang genom staden på hala kullerstensgator eller åkte droska med frustande hästar.” Exakt! Om 50 år säger man så här:

– Tänk förr, när man inte kunde åka tillbaka i tiden och fixa sånt som man ångrade utan var tvungen att stå ut med sig själv på ett helt annat sätt. Asså, jag hade aldrig klarat att leva så!

(Kom ihåg var ni läste det först.)

Dammråttan är helt på det klara med hur jag tillverkar texterna: genom att tänka tvärtom: ”Eftersom det är en iPhone,så tror jag att det är något som utspelar sig för VÄLDIGT längesedan.”  Översättarhelena satte fingret på ärtan (”I dag tror jag alldeles bestämt att det är teaaaater”), men påstod senare att hon inte visste vad hon talade om, fastän detta låter precis hur rätt som helst: ”Fast vid närmare eftertanke. Rep och skor och byxorna nere. De som sms:ar till varandra kan vara en örtkrydda och mannen från floden Lena”. Ett bra tag var Mikael Persbrandt och Tiger Woods aktuella gissningar, vilket man i alla fall till 50 % kan sägas vara lite rätt. Pysseliten gissade nog rätt ganska tidigt, AB var på rätt spår (men tänkte kanske lite mer på E.T ett tag?) och har minsann sett den riktiga, svenska versionen av pjäsen (1966), medan Niklas skrev ”Yes! Nu trillade papiljotten ner. Rödhåriga associationer idag också.”

Och si … jag har inte den blekaste aning om vilken rödtott i papiljotter han menar. (Svaret finns i kommentarerna här nedan.) Men så slog Ökenråttan till med den punkterande repliken: ”Vad väntar vi på?”

TBFKAEM har en poäng  sin fråga ”Har tiden 12.52 någon relevans?”, men jag kan inte riktigt bestämma mig för svaret. Chall skrev ”Hm, jag tänkte på Margareta Krook. Men sen kom jag på att hon inte var en författare” – och då måste jag bara hojta att hohoooo, alla luckor innehåller inte Hemlisförfattare! (Jag sitter ju här och försöker göra en lucka av både Zlatan och Henke Larsson. Men säg det inte till någon.) ZKOP skrev vid niosnåret något som han senare hävdar är en korrekt ledtråd: ”Varför, varför pratar de på det här viset? Inte kunde de kalla på hjälp med sådan fin teknik.” Jag är inte säker jag, men måste ju ge beröm för envisheten! (Ännu en gång: jag vet att alla inte nämns i facit. Men var inte ledsna för det.)

Svaret på gåtan var idag den irländske författaren Samuel Beckett (1906–1989), som skrev ”I väntan på Godot”, som ju var den solklara källan i sms:en, som jag hade illustrerat med, som jag och Min djefla man pysslade ihop med våra mobiler.

Kolla, Samuel Beckett ser ju ut som P.O. Enqvist!

Pjäsen är till största delen en dialog mellan Vladimir och Estragon (Gogo och Didi på svenska) – två män i plommonstop (!) som väntar på något. En av dem får inte av sig sin sko, de pratar om att hänga sig men saknar rep, en av dem tappar brallorna men märker det inte … och på Grev Turegatan finns Brasserie Godot.  Men – och förlåt – det här var ju faktiskt jättesvårt om man inte har sett eller läst pjäsen. Fast jag tänkte att ni skulle hjälpa varandra och att någon ju måste känna igen det. Och det blev precis som jag ville! Hurra!

Uppdatering: Jag glömde ju att lägga in den här filmsnutten!

”Waiting for Godot” med Barry McGovern och Johnny Murphy.

Vi ska inte gå in närmare på pjäsens handling, men den är mysko. Och rolig. Vem är då Godot? sa alla till Beckett. Och hur uttalar man namnet? Är Godot Herren Gud? (För när man inte förstår, måste det vara något storslaget.)

– If by Godot I had meant God I would have said God, and not Godot, svarade Beckett lugnt och skrev vidare och drömde om att lära sig flyga.

– I do not feel like spending the rest of my life writing books that no one will read. It is not as though I wanted to write them, sa han suckande.

Stackars alla författare som skriver så motvilligt. Här sitter jag (som inte är författare) och skriver serpentinlånga facit som aldrig tar  slut. Och Godot  ska minsann uttalas [gådd-eu] med betoningen på första stavelsen.

Beckett läste språk och utbildade sig till lärare, men hoppade helt sonika av yrket när han inte trivdes och inte fick undervisa som hans själv ville. Så här beskrev han det:

Spend the years of learning squandering
Courage for the years of wandering
Through a world politely turning
From the loutishness of learning.

Sedan reste han runt i Europa (de tenderar göra det, de stora författarna), skrev och blev refuserad, skrev och blev publicerad i tidningar, recenserade och skrev lite mer. Han skrev till ryske filmregissören Eisenstein och bad om att få jobba med honom, men brevet försvann eftersom Eisenstein var isolerad pga. en smittkoppsepidemi. Beckett flyttade till Frankrike, blev ovän med sin mamma, blev knivstucken och nästan dödad, men omhändertagen av James Joyce. Förstås.

Ett på det hela taget lugnt och fridfullt samt normalt liv om man ser på det så här på håll.

Plommonstopsdags! Extrapriset går idag till Niklas, som i kommentatorsbåset på ett mycket tydligt sätt klargjorde varför det ibland blir fel på höger och vänster. Dock har han redan vunnit en tröja i Lucka 3, så jag ger bort en bok som jag inte behöver längre, blir det bra?  Nu ska jag dra fram en vinnare ur världens mest spruckna plommonstop, och det blir … ack, där fick jag upp en gammal Griskindspatrik, men han är ju försvunnen, så då tar vi en annan … TBFKAEM/HeMo!

Vi avslutar förstås denna dag med en hakke:

En man på Grev Turegatan
satt fast med sin fot som satan.
Hans brallor var nere,
och hans livslust. Vem e're?
Helt hjälplös jag väntar vid datan.

Lucka 14 kommer imorrn när ni har lämnat ungarna på dagis och tagit er till jobbet alternativt blott och enbart vaknat.

22 kommentarer

De som inte har läst kommentarerna idag vet inte att Agneta har spakat flygplan, att Översättarhelena repar på söndagar och vilket cigarrettmärke Plastfarfar gillar eller att Dina har ätit banangratäng. Man lär sig så himla mycket varje dag.

När jag efter att ha spelat stormatch (och vunnit mot tvåmetersdamer!)  i Söderköping, kastade jag mig in i kommentatorsbåset eftersom ni hade slängt iväg en gissning eller en ledtråd eller en dagsrapport ungefär var femte minut. Vatten-Sanna hade när jag kom in nyss konstaterat att det var ovanligt roligt i kommentatorsbåset: ”Två distinkt urskiljbara falanger som ger finurliga och ordvitsiga antydningar och båda är övertygade om att de löst hemlisbloggarmysteriet.” Och hakke höll nästan med: ”Jag tyckte mig nog kunna urskilja mer än två falanger. Eller var det två falanger som anföll på två flanker vardera? Deckare, hästar, fotbollsunder och så den ledande flanken full av messerschmittar. Efter att ha ägnat lördagen åt att handla hemliga presenter, fylla frysen med ekologiskt lammkött och kolla Henrik Schyffert försvarstal på digitalboxen har jag läst kommentarerna och läst om texten och kan bara kapitulera. Scotland Yard nästa för de kommentatorer som envist träffar mitt i prick!”

Gårdagens lucka fick skötas utan mig. Men redan när TBFKAEM konstaterade att det var en ungdomsbok från flydda tider, visste jag att allt skulle ordna sig. Däremot är inte alla till synes konstiga meningar ledtrådar. ”En match i tre perioder som varar femton minuter. Vad månne det vara? Det är nog en ledtråd.”

Nope, det tog bara en kvart tills matchen var slutspelad. Det var inte mer än så. Alla siffror är inte viktiga, sa Einstein. Eller nej, det gjorde han ju inte alls.

En initierad kommentar kom Cruella med, när hon påpekade att det var en undermålig översättning. För det får man ju hålla med om att språket med våra moderna ögon sett är stolpigt, ansträngt och väldigt forcerat. Fast å andra sidan har jag faktiskt en morbror som talar i skriftspråk, och det låter alldeles förtjusande. Hemlisbloggarens repliker ser ut så här:

– Jag vidtog mina förberedelser nyss.

– Det är klokare att passera det här landets gränser i mörker.

– Du milde, visst inte!

– Har ni hört det helt nyligen?

Nykomling visste besked: ”Även idag kan man tänka på gröna böcker, tror jag i alla fall, så här i flygande sväng.” Men vad menar Niklas? ”Det första som kommer upp är en gammal klassiker från ungdomen som inte handlar om PK men nästan.” Aha, Åshöjdens BK! Men näe. Men PK: ”En Algy som figurerade i PKs ungdomslitteratur hade en ingefärsvän och en som inte var stor längre.”

Jag kan fortfarande inte bestämma om det är Biggles eller författaren Captain W.E. Johns 1893–1968.
Men vi tar väl den senare eftersom han finns på riktigt? Japp. Johns är
britt, son till en skräddare och dotterson till en slaktare. Det har i
och för sig ingen betydelse, men något måste jag ju skriva. När jag får
nobelpris kan alla få skriva att jag är brorsonsdotter till en
veterinär som dog av ett kobett. (Fast som egentligen dog av syfilis,
men det var hemligt.)

Se, W.E. Johns såg ju ut som R:et Eklöw! (Om ni vill frossa i bokomslag på engelska ska ni titta hääär.)

För att fortsätta på den inslagna vägen där jag jämför mig själv med Bigglesförfattaren, så deltog han i katastrofen i Gallipoli i första världskriget (se filmen!), överlevde malaria, var krigsfånge, flög kors och tvärs och kraschade i havet, i öknen och i ett hus medan jag fotograferar mögel i duschar och stukar fingrarna.

Johns (som inte var ”captain” utan bara tog det som författarnamn, ett namn som inte står på de senare svenska upplagorna) debuterade som 29-åring, men gav inte ut sin första Bigglesbok förrän tio år senare. Och sedan skrev han och skrev tills nästan 100 böcker var skrivna. För då dog han. Vad jag inte visste var att han även skrev tio tjej-Biggles-böcker – om Captain Lorrington "Gimlet" King, på uppdrag av Storbritanniens flygministerium (kopplat till RAF). Johns var förresten den som nekade Lawrence of Arabia tjänstgöring. (Han fick dock bannor och släppte in honom senare.)

Stefan ”Boktipset” Mählqvist har skrev förresten 1983 ”Biggles i Sverige: en litteratursociologisk studie av W E Johns Bigglesböcker”. Så nu förstår ni hur viktig Biggles är? Själv läste jag alla Bigglesböcker som jag kom över i 10–14-årsåldern. De var gröna (ännu fler gröna böcker, ja!) B. Wahlströmsböcker, liksom Dante & Tvärsan och Tvillingdeckarna – som jag också läste. Däremot har jag inte läst andra röda böcker än Kitty. Inte en enda hästbok! (Men jag är ju så himla allergisk.) Nä, Biggles, det var mer min typ. Som (vilket både Jorun och Plastfarfar påpekade) inte går att låna på biblioteken eftersom han anses vara mindre bra litteratur. Pfffft. (Eller har han släppts in på senare tid?)

Ännu en av gissningarna måste nämnas, nämligen Görels: ”Det här är ju en helt ordinarie stickbeskrivning, med en extra finurlig montering.” Och så ska ni titta på Annas länk till oumbärliga böcker. Åh, en till, Godiva tror att det handlar om sex: ”Att med flit försätta sig i underläge, att komma ut ur duschen med en cigarett i handen, att notera med tillfredsställelse att resten av killarna är på väg mot omklädningsrummet och ’med böjda ben satte han full fart och befann sig snart på gränsen till sin egen förmåga …’ ". (Cigarretter röker de hela tiden i Biggles, de slår dem mot handen och knackar på dem och askar här och där och dödar dem till sist.)

En vinnare! En vinnare! Plommonstopet är välfyllt, men alla har inte gissat. Sorgligt. Jag tar bort och känner mig som Meryl Streep i Sophies val. Men här har vi en lapp som det står … blott två små versaler på: AB. Och vem än Fröken Näbbgädda är, så delas härmed ett extrapris ut (årets första!) till dig eftersom jag skrattade högt av kommentaren strax efter midnatt!

Nu ska jag få ordning på länkarna också så att ni slipper krångla för att hitta hit och dit. Lucka 13 öppnas vid åttasnåret imorrn! (Och detta facit fick fel siffra först så länken hit är knäpp.)

21 kommentarer

Jag trodde i min enfald att Lucka 11 var klar som vodka. Jag ångrade mig och tänkte ta bort vartannat ord och redigera ledtrådarna redan fem minuter efter publicerandet. Men ack. Så var det ju inte. Döm om min förvåning när två tredjedelar av kommentatorsbåset började yra om gröna böcker och sådant som jag inte ens kunde förstå hur jag än letade, sökte och googlade.

PK försökte reta mig genom att gödsla sina gissningar med mellanslag, vilket gjorde att jag missade denna när den kom: ”Mag gropen säger satiriker, hemma görande i en national drycks stad. Dråpliga vardags situationer, höga kullar och linne dukar.”  Översättarhelena skrev sedan ”Min ganska stora näsa känner nu vittringen av något helt annat än musik”. Ah, tänkte jag och var nöjd … men bara  några få hakade på. Malinka gjorde mig glad igen:  ”Men jag undrar ändå varför inte fler hakat på, det kändes så tydligt när jag läste.” För så är det ju: är det helt omöjligt för er att lista ut svaret, har jag gjort ett dåligt jobb. Lagom är bäst! 

Agneta deppade ihop helt och länkade till sina känslor. Så dök det upp jämtar och språkvetare om vartannat och dem tänker jag faktiskt inte rabbla här, för de var utomordentliga förslag till framtida luckor.

Dagens hemlisbloggare var den finurlige stornäsetecknaren Jan Berglin (f. 1960). Han började publiceras i SvD 1995 (95°) efter att ha gjort succé i studenttidningen Ergo (!) i Uppsala – men han jobbar fortfarande som lärare. Som inte vill undervisa efter läroboken och hatar att sätta betyg på eleverna.

– Men pah, kan han inte försörja sig på att teckna? sa jag till mig själv.

– Men gah, hur skulle han få inspiration om han bara skulle sitta hemma och rita hela dagarna? svarade jag mig.

– Men hah, skrattade jag sedan mot mig själv, tror du verkligen att man får en massa pengar för att publiceras i tidningarna – hur mycket fick du själv på den gamla goda tiden som kåsör? sa jag fnysande till mig.

Men då svarade jag inte.

(Nu skulle jag förstås kunna fortsätta bahaa och jahaa som Pomperipossas hovmarskalk, men jag blev plötsligt så trött på mig själv.)

Luckans text tillverkades i Berglins anda i fyra steg med repliker och fakta om vartannat. Min assistent här hemma – Min Djefla Man – har gjort sin version av luckan, se rutorna här nedan. (Kan ju inte lägga ut Berglins egna, upphovsrätt å så.) Klicka så blir de större om ni är på det humöret.

 

Något som jag helt hade förträngt när jag gjorde texten, var att Jans fru Maria är med och hittar på såpass mycket av seriestripparna att hon är med i signaturen: Berglins istället för Berglin. Förlåt mig, Maria.

 

I sitt Sommarprogram från 2005 säger Jan att ”oförmågan att fatta och lösa praktiska uppgifter har färgat styrt mig och mitt liv”. Och sedan berättar han att han har en ”taskig känsla för att läsa av situationer och göra det rätta” och hur han råkade delta i en friidrottstävling där han 

• vägrade inför stavhoppet som en häst framför ett hinder
  
• fick springa 1 500 meter ensam och i efterskott eftersom han tog fel på startplats
  
• sprang 400 meter synnerligen kobent eftersom han hade fått på sig ett par shorts utan inerbyxa och hela paketet ramlade ut.

Jag tycker det hela låter alldeles normalt, jag.

 

Det som har inspirerat Berglin i livet är Bröderna Marx, dadaismen, Monty Python och tidningen Mad. Dessutom är han en ”konservativ radikalkommunist” som blev lärare när han gjorde vapenfri tjänst, som ogillar orättvisor men tycker om konjak. Och så samlar han på roliga namn som t.ex. ”Hiilevi Levin”.

 

Vill ni lyssna på något helt menlöst? Efter Jan Berglins Sommarprogram som fortfarande ligger uppe på SR, finns en länk till ”bonusmaterial”. Men det är bara Johan Rheborg som värmer upp inför sitt program, och det är heeeelt menlöst. Slösa bort er tid här.

En ledtråd till måste jag nämna: Berg-lin är ett annat namn på asbest. (Jag hade ingen aning!)

Vi avslutar med dagens feligaste gissning, som Misswar kom med: 

”Rubriken är hursa.

Det betyder va.

Baklänges blir det av. 

Av blir af. 

Därför skulle det kunna vara Caroline af Ugglas. 

Men jag gissar på släktingen Magnus. Som i sitt artist namn inte heter af.”

Nämenvafa… nu tar vi oss till plommonstopet och drar en liten lapp. Hupp, den låg fel. En annan … jahapp: Citronen! (Som gissade på en ”filosof av rang”. Jomen.)

Här finns jättemånga Berglins-alster för alla som inte är bekanta med honom. (De kommer fram i pop-up-fönster, så har ni dem avstängda kan det klicka lite.)

17 kommentarer