Hoppa till innehåll

Etikett: underbart

Birgitta Andersson 1933–2026

Redan 2014 anade jag att världens roligaste komedienne skulle komma att dö nån gång, så då hyllade jag Birgitta Andersson så mycket jag kunde i ett sedan dess borttaget inlägg. (Jag äger ju inte bilderna.)

Här har jag fulfilmat skärmen för att få visa detta. (Det är främst de 17 första sekunderna som jag älskar.)

Den allra roligaste sketchen har jag bett SVT:s Öppet arkiv att återpublicera ungefär tio gånger (senast idag), och ni vet nog vilken jag menar eftersom jag bara inte kaaaan sluta påminna om den:

Det är en svartvit 60-talssketch där Birgitta blir uppbjuden till dans av en massa karlar: Lasse Ekborg, Hasse & Tage och Svante Thuresson samt Carl-Gustaf Lindstedt.

Birgitta är då Milda-Münning, som inte på några villkor vill dansa och därför tackar nej till uppbjudningarna med allt galnare repliker, t.ex. min favorit:

– Dansa? Nakna? Här på bordet? NU? Nej, vet ni vaaad!

Ursnygg var hon också.

Vilket man kanske inte kan ana här i ”Teskedsgumman” (1967).

En gång ”träffade” jag henne på Filmhuset i Stockholm. Efter en timmes cirklande runt underverket – med en inre monolog som handlade om att hon inte alls skulle bli arg om jag sa något – tog jag ett par trippande steg mot den då väldigt spensliga figuren med barn och barnbarn i släptåg.

– Hej, får jag bara tacka dig för din tajming, din sång, dina ögonkast och för allt roligt … alla skratt … aaahhh…
– Va? sa Birgitta Andersson till mig med uppriktig förvåning.

Jag knixade och bockade på en gång och backade långt bort in i en reklamskylt, oförmögen att fortsätta berömma henne.

Här kommer jag med några länkar så att ni liksom jag kan njuta av henne – även om humorn har åldrats och inspelningskvaliteten inte alltid är den bästa:

Birgitta Anderssons begåvning var en kombination av mimik, plastik, den nästan metalliska rösten, de talande ögonen, modet att dra ut på en paus – och den fantastiska tajmingen. Jösses, milda pannkakor, vilket komiskt geni!

Share
21 kommentarer

En sommardag i coronatider

Några ur mitt basketlag åkte igår till en släktstuga utanför Näshulta här i Sörmland. Det är en gammal gård som har gått i arv till en allt spretigare släkt som slår upp en friggebod när det behövs till en ny, ung familj. Nu står det mer än 100 år gamla boningshuset och blickar ut över tio sådana friggebodar och idyllen står som spön i backen när vi kommer dit med solsken i blick och mumsar på skogens blåbär och landsvägens hallon.

Om jag åt upp alla eventuella hallonmaskar? undrar ni nu. Jadå, kittlar dödsskönt i kistan.

Allt görs på coronasäkert avstånd och överallt står handsprit. Maten serveras utomhus och alla släktingar har bestämda platser där bara familjer som annars bor ihop får sitta nära varandra. Om det regnar så att det inte går att sitta ute, får man ett matpaket till sitt lilla tjäll. Den som lagar mat, lagar mat till alla, och aldrig fuskar nån och aldrig klagar nån och aldrig är någon det minsta lilla vegan eller allergisk.

Det är alltså helt overkligt. Dessutom finns på promenadavstånd en gård där man säljer ägg.

Äggen här på bilden var alldeles nyvärpta, så dem måste man vänta med att koka ett par, kanske fem dagar – annars lossnar inte skalet.

Bara för att jag var så nyfiken att topplocket i hjärnvindlingarna höll på att gå i taket, fick jag gå på studiebesök och se hur det går till när äggen kontrolleras.

Här kollas skalet med en lampa – genomlysningen avslöjar spräckta ägg och ägg som innehåller aliens.
AHA! En spricka! Massa sprickor!
Äggen som godkänns får en kvalitetsstämpel, och det är viktigt att minst 80 % av stämplarna syns jättetydligt.

Men vi i basketlaget är ju inte bara bärätare och äggjägare, vi är ju trots allt främst idrottskvinnor. För att bevisa vår styrka och vårt mod samt uthållighet, lade vi oss på tvärsen på en surfbräda (kanske heter den inte så) och sparkade oss över sjön till en liten ö där det skulle finnas kantareller.

Men sooooom vi kämpade. Det var så innerligt trögt. Vi trasslade in oss i näckrosor och fiskstim och halkade sedan mödosamt upp på ön där tallbarren attackerade oss i hålfoten.

Varför var det så himla svårt? Vi med våra basketmuskler borde ju ha klarat detta galant!

Den slingriga pilen är vår vägbeskrivning. Och … den raka pilen är orsaken till trögheten: centerbordet var nere och funkade som en mycket effektiv farthållare.

Här kan man se hur vi på vägen tillbaka far fram som racerförare – när vi hade insett hur otroligt dumma vi var och därför har dragit upp centerbordet.

Se på den lilla gula högen på brädan: sju dyrbara kantareller!

Men kan ni begripa hur en hel släkt vecka in och vecka ut hela sommaren kan umgås på detta vis utan minsta lilla skärmytsling eller ens glutenkänning?

Share
19 kommentarer

Sickna rebellfasoner

Jag funderar fortfarande på om jag någonsin rebellerade mot mina föräldrar. Visst, jag slutade att ta pianolektioner, men annars? (Nu rynkar jag pannan, känner efter och tänker än en gång. Uppror, uppror?)

Näe, jag åt mina grönsaker, gjorde de få läxor jag hade och accepterade storleken på min månadspeng samt lyssnade på den musik som mamma och pappa lyssnade på: Beatles och Vivaldi.

När vi nu är inne på musik, så är jag idag en allätare med stark aversion mot ett fåtal artister; spelas  Eric Gadd, Ulf Lundell eller Håkan Hellström på radion så byter jag kanal. (Bli nu inte uppretade av detta faktum, det är precis som att jag inte gillar stekt lever och handbollsskor.)

Barnen här hemma är heller inge vidare på att vara rebeller. Grönsaker, läxor, månadspeng, musik … check. (Fast än så länge påstår både 18- och 15-åringen att de är nykterister, vilket ju är upprörande. Eh.) Men nu mullrar det lite i leden – vi är inte riktigt överens om vilken musik som ska spelas när man lagar mat och städar köket. Det är lugnt när jag byter till Coldplay, en annan byter till Kent, någon byter till The Killers … men så plötsligt kommer örk-musik så att  kökspysslet avslutas för att alla vill diskutera musikvalet.

Och nu går skam på torra land. Man kommer intet ont anande hem och se här, trallala, vad fint och välstädat det är i köket!

Men så intressant, där ligger en liten lapp.

 

Nämen va i helv…
Share
26 kommentarer