I gårdagens facit visade det sig att svaret inte alls kanske var svaret utan faktiskt Dr Alban. Mycket förvånande – men en bra idé! Hemulen drogs ur plommonstopet och kommer att få en tischa när de väl dyker upp i verkligheten.
Lucka 5
Far och flyg – jag är fly förbannad!
Mina damer och herrar, tillåt mig att, ändock i djup tacksamhet för all visad vänlighet genom åren, berätta att ni hotas av dem skamligaste av all skam.
Det handlar förstås om den förfärliga skamfläcken, den fläckigaste av all skam, som kommer att gå till historien för den smutsiga byk som heter Geijeraffären. Brottslig kärlek är ändock alltid kärlek.
Jag måste berätta sanningen. Min plikt och mitt arbete är att tala sanning; jag kommer att med all kraft leda er rätt – för Svea rikes väl och ve och för rättvisan. I mörkret lurar stulna papper, anonyma brev och möten på öde platser, men framför allt mystiska kvinnor som bevisligen säljs på natten. Det är inget annat än en rättsskandal, och jag anklagar er alla som försöker dölja sanningen. Sanningen som jag är beredd att servera på fat medan ni ignorerar läckor, de försvunna papperen och det faktum att Geijer är oskyldig.
Jag ger er skulden för att ni, av ren sinnessvaghet, har gått i fällan och deltagit i en av århundradets största skandaler.
Jag ger polischefen skulden för att han genomförde en oseriös razzia av själva bordellen.
Jag ger även alla generaler i Frankrike skulden för den avskyvärda kampanjen som vilseledde den allmänna opinionen och dolde alla fel.
Slutligen ger jag alla politiker i världen skulden för allt, även om jag i och med det kan bli anklagad för förtal.
Geijer är oskyldig.
Denna min eldiga protest är bara min själs rop. Jag väntar på svar. Med djup respekt, den 26 april, i gryningen.
Peter Brott
Strunta i kuttersmycksbilden!
(Den här tabellen här nedan kommer att fyllas på med länkar under de kommande 24 dagarna.)
Zzzzzzzzz, försökte jag hinta lite försiktigt. Exempel på klurigare ledtrådar ur båset:
Ardy:
”Idag ler jag stort 😁”
Maplestream:
”Får dra på mig den vita rocken idag.”
Bjorn Fundberg:
”Oj, jäklars. Här måste man nog kalla in hjälp. Kanske en smed?”
(pigga?) kristina:
”En doktor och en syrra är ju bra att i dessa tider.”
Zkop:
”Namnet är inte Svensson i alla fall.”
Och så har vi den framtida rapparen embryo:
”ja du har sovit en melon år din gammela neandertralare”
Nej, det var ju ingen ledtråd … Fast kul!
Dagens hemlisbloggare är relativt ung i sammanhanget – här i Julkalendern brukar det ju funka bäst med gamla döingar. Zadie Smith (f. 1975) är en steppande, brittisk, superbegåvad författare med tusen strängar på sin lyra. Och en bror.
Hon romandebuterade som 25-åring år 2000 med ”Vita tänder”, och ni som granskade ledtrådsbilden noggrant tog säkert lösningen med hjälp av just den titeln – om än skriven med hv av SvD runt sekelskiftet 1900. Av princip brukar jag ju inte avslöja alla lettrådar, men idag är jag på tvärtomhumör!
Alla Zadies hittills utkomna svenska titlar. Och brorsan – dock är det fel man på bilden. (Kuriosa: ”Autografjägaren” är översatt av en viss Molle som förr hängde i kommentatorsbåset.)
Zadies brorsa är alltså berömd rappare, medan mamman är jamaicansk barnpsykolog. Pappan tycks blott och enbart ha tre särdrag, nämligen att han är
engelsman
Monty Python-fantast
30 år äldre än mamman.
Nu har Zadie förvisso tre andra hel- eller halvsyskon som inte är kända, men deras öden är lika diffusa som faderns. Själv sa hon när hon skulle ”beskriva sin grupptillhörighet” (hur i hela friden svarar man på det?) följande:
”Jag är en svart person, även en kvinna, även fru och mor, en brittiska, en europé – för tillfället – en Londonbo och en New York-bo, en författare, en feminist, en andragenerationens jamaican, en medlem av den afrikanska diasporan, en ”Game of thrones-are”, en akademiker, en komedi-nörd, en teori-tönt, en hip hop-skalle och så vidare.”
Zadie Smith verkar trevligt nog göra lite som hon vill, vilket väcker uppmärksamhet i brist på skandaler. Förvånat konstaterar journalisterna att hon har två barn med en och samma man (”så trist!”) och att hon plötsligt for till USA för att läsa in en mastersutbildning och att familjen därefter utan anledning bosatte sig i Italien (”sicket omkringflackande!”). Men alla är rörande överens om att hon är rolig.
Det tyckte dock varken hon eller hennes två komedikompisar under universitetstiden i Cambridge – David Mitchell och Robert Webb. Där försökte de tillsammans göra succé i Footlights, vilket gick åt skogen för Zadie eftersom hon var bättre på att skriva än att framträda. (Footlights är en fantastisk plantskola för allsköns komiker, t.ex. Fry & Laurie, Emma Thompson samt Monty Pythonarna.)
Zadie Smiths banner på Facebook ser så här trevlig ut.
Men visst vill ni läsa lite av henne? Här har ni första sidan i ”Vita tänder”.
Och så mitt favoritcitat:
”The past is always tense, the future perfect.”
Har detta översatts till svenska? Dåtiden är alltid imperfekt preteritum, framtiden futuristisk … Pfft.
Men nu äre hattifnattdags! Plommonsylt och mösspåtagning! Lappilapp rakt ner i hatten! Jag draaaaar … Hemul, som sitter på läktarn och hinkar Baileys! (Men tischorna är fortfarande inte färdiga. Sorry.)
Efter den här är det bara tio luckor kvar! Och ojojoj vad vi ska lära oss massa onödigt i alla facit. Som att Niklasses lillasyster har bott granne med Lasse Lönndahls bror Pelle Lönndahl. Kanske i närheten av Skebokvarnsvägen. Och visste ni att Ökenråttans pojkvän en gång i tiden hade mycket lätt för att få folk att ta av sej kläderna?
Ur plommonstopet hoppade igår Josslurens, men nån tischa får hon inte sig tillskickad på ett tag eftersom beställningen gjordes så rysligt sent av mig. Stå ut!
Kanske bäst att upprepa:
Luckor på ojämna datum, facit på jämna! Och så det viktigaste: svara inte på gåtan rakt ut, utan linda in gissningarna! För som Ninja-Malin skrev igår: ”Och försöka komma med lagomt kluriga ledtrådar är nästan det roligaste.”
Lucka 3 … Va, nu ser ju allt bakvänt ut!
Åh, nej. Nu kommer en onödig text. Gäsp.
Abou, rimma inte zebror
på en högt flygande lillebror,
jag som inte kan zappa
men faktiskt rappa
och låtsas vara läkare
som en wack vräkare.
(Den här tabellen här nedan kommer att fyllas på med länkar under de kommande 24 dagarna.)
Tjena på er alla båsister! Här är facit från båsmor!
Det konstiga är att just denna Hemlisbloggare i lucka 1 verkar ha varit så om sig och kring sig att båset kunde fyllas med allehanda anekdoter i Jag mötte Lassie-stil.
Åsa HL:
– Såå otroligt konstigt! Jag var just på stan och fikade med en kompis. Och en av de tre på bilden, tror den till vänster….kom upp i vårt samtal. Hon brukade nämligen nyårsfesta med min kompis under många år.
Ökenråttan:
– I min vilda ungdom hade jag en pojkvän som kom att umgås med HB under rätt så intima förhållanden. Nej, jag var inte med just vid det tillfället.
Magganini var en av alla som tänkte på stockholmskan, alltså dialekten:
– Jaaa! Kalender! Jag kom ihåg det så fort jag slog upp jacken!
ERB:
– Jisses vilka hål i pjucken jag har sen jag svassade runt i sanden!
Niklas (i Sthlm):
– En vän i ungdomen talade alltid om HB med ett visst förakt och framhöll istället en kollega till hen. Efter avslutad journalistutbildning och anställning på rundradion föll det sig så att han intervjuade båda och fann till sin förvåning att hans gamla idol var en arrogant och HB var jättetrevlig.
Niklas i Gbg:
– Helt OT. Sen läste jag ledtrådar om fåglar och tänkte på fågelforskarna som testade vad paradisfågelns honor lockades av hos hannar. De limmade på extra fjädrar på hanarnas stjärt och upptäckte då att honorna lockades av den längsta stjärten, trots att hannen inte ens kunde flyga. På så sätt bibehåller evolutionen att hanarna blir starka, men evolutionen rensar ut alltför långa stjärtar. Fritt återberättat efter Staffan Ulfstrands ”Darwins idé”. Detta har inte med någon specifik tupp att göra, men tycks handla om svenska kulturtuppar i allmänhet.
Tupp, tupp, tupp … var ordet. Eller höna. Agda dårå.
Cornelis Vreeswijk (1937–87) blev bara 50 fjuttiga år, och alla blev vi så bedrövade när han dog. Det hade förstås lite grann att göra med att alla svenska gubbar som var nåt att ha trillade av pinn just vid denna tid: Kal P. Dal, Torsten Ehrenmark, Tage Danielsson, Beppe Wolgers och Fred Åkerström. Och apropå den sistnämnde, så var ju han och Cornelis både trubadurpolare och trätobröder. Konkurrenter och inspirationskällor. Suputer och Bellmantolkare.
Trallala under ett VPK-möte 1968: Cornelis Vreeswijk, C.H. Hermansson och Fred Åkerström. (Foto: Örebro-Kuriren.)
Filmen om Cornelis är – som nästan alla svenska filmer numera – lite stolpig med trista replikskiften och tillrättalagda scener, samt inte särskilt upplyftande eftersom allt alltid går åt helvete. Men miljöerna, frisyrerna och kläderna är fantastiska! En av mig saknad scen (som alltså borde ha varit med i filmen) är när Cornelis räddar en mycket ung och ledsen samt nyskild Lasse Berghagen genom att bjuda in honom till sin husbåt och sedan slänga Lasses gitarrfodral med innehåll (gitarr, pengar och rena kalsonger) i vattnet. Men det hade väl blivit lite för kul.
(Sorglig fotnot [som ni även uppmärksammade i kommentatorsbåset] i sammanhanget: Hans-Erik Dyvik Husby som spelade Cornelis i filmen, dog för bara två veckor sedan – blott 49 år gammal.)
Tre damer och en Cornelis. (Källa: cornelis.se)
Cornelis Vreeswijks liv var tydligen en kamp mot allt och alla: karriärval, kvinnor, droger, socialtjänsten, Skatteverket och obetalda räkningar samt överheten och spriten. Idag hade han definitivt fått en ADHD-diagnos eftersom han hattade än hit, än dit samt satt i fängelse för fortkörning utan körkort – och dessutom rymde från fängelset. När Sveriges Radio meddelade att vissa av hans sånger skulle censureras (VA?), förbjöd han radion att spela hans låtar över huvud taget (men ångrade sig när stim-pengarna uteblev). På något obegripligt sätt lyckades han få en och annan skatteskuld avskriven genom att helt sonika be Olof Palme om hjälp.
Men det finns ju roligare saker att berätta om! Till exempel att CajsaStina Åkerström och Jack Vreeswijk åker runt och lirar pappornas låtar till publikens jubel. Samt att Cornelis Vreeswijk och Beppe Wolgers en gång bytte plats med varandra; se här hur absurt lik Beppe Cornelis ju var i Beppes godnattstund!
Men framför allt är det ju de ljuvliga framträdandena som man ska njuta av. Här i klippet nedan har han bara några månader kvar att leva – men som han levererar. Kolla hur han har texten fasttejpad på gitarren, men faktiskt inte kollar ner på den en enda gång förrän i slutet, när han ser ut att förvånat konstatera att han kom ända in i mål.
Hattihatt! Nu ska vi se vem som får den första tischan även om den inte levereras förrän om ett bra tag Plommonstopet är avdammat och alla lappar ligger i en himla röra inuti (det är många!) och jag draaar … Jossilurens! (Aka Orrrleander Bloom!) Tjoho!
Så här ser tischan ut om man bara lämnar ledtrådar: en xx ligger på en annan xx och så upprepas det några gånger och så blir hela alltet en yy.
Luckor på ojämna datum, facit på jämna! Och så det viktigaste: svara inte på gåtan rakt ut, utan linda in dina gissningar!
Lucka 1
Hick!
’Schäkta en yngling, kan man få tralla en liten stump om en lite till åldern kommen klumpedump – en rödfnasig jågel utan stake plötsligt ersatt av en bättre make, som visst diggade bönans naken-gump.
Hick!
Åh, nej. Nu kommer en onödig bild. Gäsp.
(Den här tabellen här nedan kommer att fyllas på med länkar under de kommande 24 dagarna.)
Innan jag ens talar om vad det handlar om, betonar jag det allra, allra viktigaste i den här litterära gissningsleken
Håll i er, för nu kommer det!
Det allra, allra viktigaste är att INTE skriva ut det rätta svaret om ni är säkra på det!
Alla som med bestämdhet vet vem som gömmer sig i luckan bör lämna ledtrådar efter sig precis som jag … (Vilket kan resultera i fantastiska gissningar när den som är bombsäker faktiskt har fel.) Om man inte har den blekaste susning om svaret, kan man alltid gissa på Orlando Bloom eller Hjalmar Söderberg eller till och med nån som har bott på Skebokvarnsvägen.
I år kommer alla luckor att vara nytillkomna författare. Eller så ljuger jag nu igen. Kanske är det tvärtom så att alla gamla luckor och lösningar kommer tillbaka som osaliga andar? Ja. Eller nej. Men i punktform nu!
Varannan dag (ojämna datum) fram till julafton lägger jag ut en text i ottan. Eller en handlingslapp, en text i bild, en felanmälan, lite Scrabble eller bara ett telegram. Texten har en komplett ovidkommande bild som prydnad. Eller så är bilden kanske jätteviktig? Hur som helst talar vi aldrig om bilden, så det så.
In i kommentatorsbåset rusar ni alla för att gissa vad som ligger bakom orden. Det är oftast en författare, ett bokverk, en film eller en blåsippa – men även Clas Ohlson har julkalendrats.
Ibland kliver även jag in i kommentatorsbåset för att få ordning på era spretiga tankar. Ibland håller jag mig undan eftersom jag faktiskt inte behövs!
Nån gång efter midnatt varje jämnt datum publicerar jag facit och några av era gissningar. Alla – ALLA – som har gissat har då chans att vinna en ännu inte tillverkad t-shirt, som förmodligen kommer att vara värd lika mycket som en Picassotavla om ett par hundra år.
Alla tolv luckorna har något gemensamt: en röd tråd. Ingen begriper nånsin vad detta egentligen har med saken att göra. Men vem är väl jag att bryta en tradition, va?
Fackuttryck – såna vi svänger oss med i båset
Att göra en blåsippa: att vara bombsäker på sin sak, men ha fel.
HB: förkortning för ”Hemlisbloggaren” – alltså den som alla letar efter.
Orlando Bloom och Skebokvarnsvägen är bra att dra till med när som helst.
Hjalmar Söderberg & Dan Brown gissar du företrädesvis på när du inte kommer på något annat.
Att göra en Schubert: att slänga ur sig en tokfelsgissning som man är säker på är alldeles uppåt väggarna … när det i själva verket är det rätta svaret.
Attsitta på läktaren är att misstänka att man har så fel och är så väck att man bara är med och njuter av att de andra [nere på planen] verkar ha koll på vad som händer och sker.
Att hoppa i hatten: man har inte tid/lust/ork att gissa/klura/fundera, men vill faktiskt ändå vara med på ett hörn och ha en chans att vinna tischa. Så här såg tröjtrycket ut förra året!Och om ni vill gnugga geniknölarna och öva upp er lite, så kommer här en jättegammal lucka som inte alls vållade er särskilt mycket bekymmer. Eller så gjorde den det kanske? (Länk till facit finns i kommentatorsbåset.)
Tja, tjenare, välkommen såhär rakt över disk. Jag ska bara berätta för er hur hur det ser ut där jag jobbar.
Studion (med måtten: 9x5x2,2 m) har en kraftfull men tyst mixer med gummerade handtag som är välformade och har elegant design. Handtagen är dessutom lätta att rengöra (helst med rengöringsmedel med neutralt pH-värde) eftersom mixerfoten är avtagbar och av värmetålig plast. Användningsområdena med symboler kan man se här på undersidan av förvaringslådan, vilket underlättar arbetet förstås. Ytan är i högglanspolerat, tvättbart utförande med plastade skänklar, och här i hörnet finns en orange indikator lampa som gör att många använder den som prydnad vid t.ex. ålagille.
Det finns också retro-dekaler i smidigt, orange gummimaterial som fästes på både kurviga och raka ytor och dessutom på de flesta underlag, t.ex. metall, glasrutor, plast mm. De har stark häftförmåga, som gör dem mycket svåra att ta bort.
På onsdag smäller det, för då går vi in i mörkret. Ni vet ju hur det är när
glöggen flödar
täckjackornas statiska elektricitet slår blixtar i håret
halkan halkar
glöggen flödar
corona muterar igen och igen
broddarna gör hål i parketten
glöggen flödar.
I november var det däremot lattjo med …
Ur Språktidningen.Upplyftande: många, många företag har insett nyttan av bindestreck!Svampar under hela hösten!Hemgjorda Gustav Adolf-bakelser.Under en Köpenhamnsresa visade det sig att 80- och 90-talens mode är poppis igen.Basketbollen visade sig ha samma formspråk som ett vildsvinEtt jättejättejättetåg kom lastat med timmer!I Lund var parkeringsappsdjungelns informationsteknik precis lika förbryllande som på andra ställen.I en gammal källare i Skåne fann jag dessa imponerande installationer.Plötsligt dök en för mig helt okänd Carl Larsson-tavla upp!Vi spelade match för första gången på jag vet inte hur länge. Skorna gnisslade, bollen studsade, inga skadade sig – och så vann vi!
Men allt var inte en novemberdans på rosor. Vissa saker kommer jag aldrig att vänja mig vid. Det handlar inte om leverpaté eller obekväma skor samt snöblandat regn. Nej. Det var något helt annat – och yrkesrelaterat.
Jag höll tretimmarsföreläsningar via Teams under två eftermiddagar. Döden, döden, döden. DÖDEN.
Så vad händer i december förutom allt som är mörkt, trist och glöggfryntligt kladdhysteriskt? Jo, det blir ju Julkalender.
[publikens jubel]
Jag återkommer med mer info om eventuella förändringar i programmet, men ni som undrar kan kolla på förra årets programförklaring. Tischorna kommer som vanligt inte att levereras förrän det har gått ett bra tag, gissningarna kommer att vara galet spretiga och alla kommer vi att glömma eventuella Teamsmöten och andra oförrätter!