Hoppa till innehåll

Författare: olle

Ohly revolutionerar språket

Publicerat av olle den 13 september 2006 09:25

SvD analyserar Perssons eventuellt stundande regeringsbildningsproblem (Vilket ståtligt ord jag kom på!) och återger vad Lars Ohly sa till TT i maj:

”Det vore det ultimativa självmordet att acceptera rollen som stödparti i en regering där vänsterpartiet inte ingår.”

Det besynnerliga ordet ultimativ sticker i ögonen på vänner av språkordning. NEs ordbok ger förklaringen ”som utgör ultimatum” – något som Ohly knappast kan mena i det här sammanhanget. Det handlar snarare om en förvrängning av ordet ultimat kom in i svenskan någon gång i början av 1990-talet (enl. NEs ordbok) och blev ett vida (miss)brukat modeord. Och som modeord plägar göra så muterade det; här ser vi ett av de missfoster som skapades.

Om du läser Ohlys yttrande en gång till och funderar på vad han egentligen vill ha sagt så är det en sak som är säker: varken klarhet eller slagfärdighet hos formuleringen gynnas av det instoppade ordet ultimativ!

Share
Lämna en kommentar

Ett glas juice i Svenska Akademiens Ordlista

Publicerat av olle den 27 augusti 2006 08:09

SAOL, den kära, kan jag ligga och bläddra i på kvällarna. Visserligen somnar jag motvilligt ganska snabbt, men alltid hittar man något kul. Därför måste jag nu dela med mig av min juice-jos-juice-avhandling.

Så här var det:

  • I SAOL som kom ut 1950 var uppslagsordet juice.
  • I SAOL från 1973 stod det både juice och jos som alternativform.
  • I SAOL från 1986 envisades redaktionen trots glåpord med båda formerna: juice och jos.
  • I SAOL som kom ut 1998 hade någon gett upp kampen: juice stod som ensamt uppslagsord.
  • I SAOL från 2006 står det fortfarande juice … trots att allt fler nu börjar skriva jos.

Min tolkning är att SAOL 1973 försökte få oss att stava enklare (vilket ju är förnuftigt), men att vi svenskar inte riktigt var mogna detta stora steg. Sedan gav de upp och lät oss stava krångligt … bara för att nu finna att jos nu dyker upp lite här och där. Som alltså inte är med i SAOL.

Men hur stavar ni restaurant … restaurang ..? Spaghetti … spagetti? Visst föredrar ni väl tejp framför tape? Den stora knäckfrågan är förstås hur vi ska stava till

  • e-post
  • e-brev
  • e-mail
  • mail
  • mejl

Själv är jag övertygad om att SAOL:s rekommendation (e-post och e-brev) kommer att vara obsolet och larvig om bara ett par år. Alla kommer att säga och skriva mejl. Som fanns med i SAOL redan 1998.

Uppdatering 2018:

SAOL från 2015 har fortfarande inte tagit sitt josförnuft till fånga, men … SO har det! I Svensk Ordbok utgiven av Svenska Akademien finns jos med som alternativform! YES!

/Lotten anno 2006 (jag, som på riktigt har spillt ut ett glas juice i SAOL)

Share
2 kommentarer

Analys (Sydsvenskan 2005-03-10)

Publicerat av olle den 10 mars 2005 09:25

Jag är vetenskapligt undersökt!

Man skulle ju kunna tro att det var för en avhandling inom litteratur eller det svenska språket. Man skulle kunna tro att någon under flera år suttit och läst torsdagskåserier och med lupp studerat mina metaforer och med skalpell dissekerat mitt bildspråk. Man skulle rentav kunna tänka sig att doktoranden fört intensiva studier när det gäller mitt repetitiva interagerande mellan olika associationsfält som när barnkräk kan lindra skoskav.

Men nej. Jag har bara utfrågats om livskvalitet, alkoholvanor, idrottsaktiviteter samt eventuell övervikt. Detta gjordes per telefon och tog 45 minuter istället för estimerade 15 eftersom jag var tvungen att berätta om sömnbrist, läckande vinboxar, stukade basketfingrar (som inverkar både på livskvalitet och vinpåfyllning) och dessutom plötsligt springa över till grannen för invägningen. Vår våg är nämligen ett felvisande metallmonster från 1950-talet som vi använder som klädbetjänt.

– Tack, sa den vetenskapliga undersökningstjejen. Nu behöver vi ett blodprov för analysen.
– Teknikens under, sa jag. Ska jag hälla det i telefonjacket?

Men si det gick inte alls. Jag skickades till en vårdcentral, där de tyckte att jag skulle gå till labbet. Labbet? Hu, där jobbar ju Dr Jekyll och Mr Hyde. Samt – skulle det visa sig – labbets pensionerade Dottore Carpoliccione.

Han var italienare och bortåt 100 år, men hade bott i Sverige i 60. Han kunde inte sluta jobba, sa han, och viftade irriterat bort alla vita rockar som svärmade runt oss. Alla var väldigt oroliga för vem som skulle betala min blodtömning och sprang iväg till datorer och telefoner för att utreda frågan.

Carpoliccione tog med morotsliknande fingrar tag i min arm och klämde åt samtidigt som han krafsade lite i mitt armveck med långa naglar som matchade morötterna. Medan han stack och blodet sprutade pratade han:
– De rullar. Tur att du en kvinna är. På 1950-talet de trodde fortfarande att vi 48 kromosomer hade. Fast en man i Lund någon kontrollräknade och hittade 46 bara. Så då han sina studier slutade. Vet du att du har bara 70 % i Hb?

Han tömde mig på blod tills jag verkligen bara hade 70 % kvar av den ursprungliga mängden. Fast som kvinna är man ju van. Vad värre är: mitt blod var av så dålig kvalitet att jag blev struken ur undersökningen eftersom jag föll utanför kurvorna.

Nå? Någon som vill analysera detta kåseri vetenskapligt?

Share
1 kommentar

Tre sjukor (Sydsvenskan 2004-11-18)

Publicerat av olle den 18 november 2004 09:10

Jag har ett väldigt begränsat sjukdomsregister:

1) heshet
2) kräkning
3) ögoninflammation.

När jag blir hes blir jag det underligt nog alldeles efter spännande basketmatcher eller efter fem dagars föreläsande. Den mänskliga rösten som sedan stenåldern har klarat att skrämma ihjäl grottbjörnar och kalla på kossor i Alperna samt sjunga i Rolling Stones i fyra decennier klarar alltså inte dessa små trivialiteter.

– Krax väääs, säger jag och himlar med ögonen när Olle vill diskutera politik.
– Hhhååååhh, häääähh svarar jag när mamma klagar på mina barns bordsskick.
– Vissel-tut-smack, svarar jag på Harpovis när barnen frågar varför jag får dricka vin när de inte får läsk.

Det påstås dock att jag bara blir hes bara när det passar mig och mina syften. Förtal! See you in court!

Kräkandet sköter vi gruppvis i vår familj. Jag har stått på huvudet i toan men lyckats pausa och vika undan när Olle vrålat ”UR SPÅR” och som Ulrika Knape dykt ner i den halvfulla toan. (Se där så positivt jag tänker: ”den halvtomma toan” hade ju inte varit tillnärmelsevis lika glatt.)

– Jag tycker att det är roligare när fler är kräksjuka på samma gång! kan barnen på fullt allvar deklarera mitt i eländet.
– Fast det är roligast att kräka geléhallon, visst då? kan min mogne, vuxne, 40-årige make kläcka ur sig till barnens stora förtjusning.

Så har vi då den hoppande ögoninflammationen. Den kan börja i mitt vänstra öga och fortsätta i tioåriga Idas högra öga för att sedan slå sig ner i Olles båda ögon och en liten stund senare sätta bo i tolvårige Eriks vänsteröga. De tre minsta barnen verkar ha dagis-antibaciller, för de klarar sig tills vi är inne på andra varvet. När jag pillar bort mormors hosta ur mitt högra öga, vandrar Oskar (7) omkring som den blinde eller i sömnen gående Frankensteins monster medan Sigge (2) frankt klättrar upp i ett handfat och sätter sig i det för att ”pätta bått skjäp” ur sina igenmurade små bruna brunnar till (vanligtvis) vackra ögon. Moa (4) fick själv klicka ögonsalva i ögonvrån och förklarade sedan att hon hade blivit blind och behövde en ledarhund meddetsamma. Den medicinskt intresserade Sigge ville inte vara sämre han:

– Nu ä gisen fjisk i ögat! sa han nöjt och visade upp en spargris, som han mödosamt genom pengaspringan fyllt med tandkräm.

Share
1 kommentar

Ssscchh! (Sydsvenskan 2004-11-11)

Publicerat av olle den 11 november 2004 12:00

På bio ska man ha ickeprasslande godisplastpåsar, ickepysande läskedrycker och ickeknastrande karameller, det vi alla. Och så ska man sitta tyst med knäppta händer tills alla eftertexter har rullat färdigt, japp. Dessutom ska man ha en ickepratande kompis med sig när man ser film.

– Vem är det där? säger min snälla, goda, trevliga vän.
– Det är Jack Nicholson.
– Men vad heter han?
– Jack … men … ssschhh nu.
– Heter han Jack i filmen också?
– Mmmm. Sssch …
– Det hette han ju i Titanic också!
– Han var inte med i Titanic!
– Jojo, Jack DiCaprio.
– Ssssch.

Nu ska man veta att varje ”ssschhh” hörs lika väl som exempelvis sandpappring av griffeltavla. Mer än pratet alltså.

– Men han där, dog inte han nyss?
– Jo, men nu ser vi en flashback. Ssschh.
– Hur kan vi det om han är död?
– Det är som en dröm. Sssschh.
– Men han kan väl inte drömma om han är död!
– Det är bara på låtsas, tyst nu. Sssscchh.
– Om det är på låtsas … hur kan vi se det då?

Nu ska man veta att min kompis är doktorand på en finfin institution och i det riktiga livet en hejare på att förstå allt som händer och sker.

– Men varför kysser hon honom? Hon är ju gift med den andre!
– Hon är otrogen. Ssschh.
– Å fy! Med den där? Usch! Skäms på sig! säger min högljudda kamrat till kvinnan i filmen.
– Du låter som en replik i en pilsnerfilm! svarar jag.
– Och … HERREGUD vilka snygga skooor! Kolla, kolla, dom röa där bakom, röa … RÖDA!

Nu ska man veta att skorna i filmscenen inte alls har någon huvudroll utan står på en hylla i bakgrunden och att ingen annan har lagt märke till dem.

– Såna där skor finns bara i New York! viskar karlen som sitter bredvid mig.
– Det var inte jag! svarar jag och stirrar på honom samtidigt som jag kraftfullt trycker mig bakåt mot fåtöljen och skvallrigt pekar på min pratiga kompis.
– Sitt inte sådär, då får du dubbelhaka! säger skofetischisten.
– Ssscchhh, svarar jag, men knycker förstås på nacken så att hakan blir enkel.

Nu ska man veta att vi inte alls satt på bio utan tittade på video hemma i vardagsrummet när detta skedde. Min man och min doktorandkompis vill nämligen inte gå på bio med mig! De säger att jag förvandlas till en otrevlig och en hyssjande dominant i en biosalong. Sssch!

Share
1 kommentar

Interpunktion vid citat

Publicerat av olle den 19 mars 2004 11:08

Hej Per!

Jag såg ditt svar på hur man sätter punkt vid parentes, och undrar om du har lika enkla regler för hur man gör på engelska? Jag känner ibland att det inte är samma regler som gäller.

Dessutom undrar jag om det är lika lätt att sätta punkt när man hanterar citat, speciellt om citatet innehåller punkt? Tag citatet:

”Glass är gott.”

Kan jag skriva att Nisse tycker att ”Glass är gott.”, men det tycker inte jag. Eller skulle jag tagit bort punkten (och versal) och skrivit att Nisse tycker att ”glass är gott”, men det tycker inte jag?

Och hur blir det om man avslutar en mening med ett citat, t ex jag håller med Nisse om att ”Glass är gott.”.

Det ser inte så vackert ut…

/P.

PS Anledningen till att jag hittade din sida från början var etymologin av ordet fika. Jag har hört en berättelse om att fika kommer av namnet ”Fortifikationsverket” som var tryckt på många kaffemuggar som användes av militären. Efter hand så förkortades formen och man började prata om att man tog en fika. Rent påhitt eller sannolikt?

– – –

1. När det gäller interpunktion på engelska vill jag varmt rekommendera boken ”Eats, Shoots & Leaves”. (Observera hur jag placerat kommatecknet!) Boken är en bestseller i England och finns t.ex. att köpa på Amazon.

Punkt vid citat är krångligt. Regeln är att om citatet är en hel mening som avslutas med en punkt i originaltexten och citatet föregås av kolon (hänger du med?) så skriver man så här:

Tag citatet: ”Glass är gott.”

Ingen extra punkt efter sista citattecknet. Utan kolon blir det:

Tag citatet ”glass är gott”.

Här skulle jag ha liten begynnelsebokstav i citatet.

2. Det där med Fortifikationsverket tror jag inte alls på. Men jag har haft fel förr!

/Per Stenson

(Denna artikel är överflyttad från http://bergman.typepad.com/sprakkladan/)

Share
Lämna en kommentar