Författare: Lotten Bergman

Lotten Bergman är fembarnsmamma, frilansskribent, basketfantast, föreläsare, språkpolis och redaktör.

Jag borde verkligen inte vara vaken

Publicerat av Lotten Bergman den 8 oktober 2008 00:03

Och jag borde sannerligen inte ligga här med datorn i knät och irritera mig. Runt midnatt. Jag borde inte ha ont i huvudet, tänka på semlor och vara torr i munnen samt stirra på en i och för sig trevlig dator så här dags. Särskilt inte eftersom jag ska upp kl. 05:30 för att radioprata.

Men jag har precis alldeles nyss roat mig storligen med att beställa SJ-biljetter. Det är kul, för man kan välja exakt plats och man kan välja om man vill ha mat för en relativt rimlig summa och det är helt enkelt tillfredsställande eftersom jag – trots alla förseningar och mystiska rödvinspoeter i första klass – gillar att åka tåg. Dessutom tycker jag om att föreläsa om skrivregler och till yttermera visso gillar jag att göra det i Göteborg, dit jag ska den 20 oktober. Så här beställde jag biljetterna tur och retur nyss:

… klicketiklick, beställ, beställ, klick, klick, välja-välja, trallalalaaa …

Ännu roligare än vanligt var det att beställa just denna biljett eftersom hemresan inte skulle gå hem utan direkt till Stockholm för Sulos megajättekalasreleaseparty av sällan skådat slag. ”Jag ska ha kajal för att framstå som tuff och cooool …” nynnade jag medan jag klickade loss.

Extra noga läste jag sedan vad jag hade beställt eftersom biljetterna är o-ombokningsbara:

Till Göteborg den 19/10.

Från Göteborg den 20/10.

Sedan klickade jag på KÖP-knappen, så var det färdigt. Synd bara att jag för några minuter sedan upptäckte att det är i Uddevalla jag ska föreläsa den 20 oktober.

Blipparna på kartan symboliserar det senaste årets föreläsningar. (Men betyder egentligen något helt annat eftersom jag snodde kartan någonstans.)

Uppdatering
De oombokbara biljetterna var extremt lättombokade. Även om det tog en timme i telefonkö – där jag till slut lyckades få könummer noll.

30 kommentarer

Är det jobbigt att ha fem barn?

Publicerat av Lotten Bergman den 6 oktober 2008 12:20

Inte alls.

Däremot är det jobbigt att ha 5 x 723 aktiviteter att komma ihåg och sköta väl. Föräldramöten och klassfester och klassreseauktioner och för små skor och utedagar och träningar och finnar mitt i pannan och friluftsdagar och en triljon matsäckar. Allt far som snälltåg utan perrongstopp genom huvudet och almanackan.

Idag är ett barn sjukt, ett barn ska på läkarkontroll och ett barn har tandläkartid. De två som inte har något hälsorelaterat uppdrag lider av sömnbrist och läx-overload. Min djefla man är på mässa och kan bara ringa och tjoa hejaheja i luren när jag beklagar min annalkande redigeringsdeadline som kan liknas vid en annan sorts perrong, där borta i den nära fjärran.

Men om jag inte hade haft fem barn, hade dessa godiskonstverk inte stått på frukostbordet i morse.

Inte heller hade jag kunnat vinka hejdå till en fjortonårig hippie.

Men framför allt hade ingen tagit denna tidsdokumenterande bild på mig – när jag uppkopplad med modem i en sörmländsk håla spelar upp en låt från datorn för en kompis, som ringde i mobilen och ville höra eftersom hon gick en tipsrunda och inte kunde alla svar.

18 kommentarer

Öl och macka på 70-talet

Publicerat av Lotten Bergman den 2 oktober 2008 13:22

I dessa GI-tider är det här med mackor och bröd mer syndigt gott än någonsin.

(Det konstiga är att jag nyss trodde att GI var ett självklart begrepp. Men icke. Väldigt förkortat handlar GI-tanken om att vi människor mår bra av en någorlunda jämn blodsockernivå. Själv mår jag ypperligt även under blodsockertopparna. Dalarna? Äh, det är smällar man – och kanske omgivningen – får ta. Den dagen jag efter en macka säger ”aaaldriiig meeer” ska jag kanske ta mackförbud under övervägande.)

Jag har förut berättat om vår ytterst brokiga boksamling, where old books go to die när alla släktingar har källarrensningar och förbereder sig inför döden.

Idag hittade jag Kom in på en öl och en smörgås (1967), red. Per-Henry Richter (copywriter f. 1928).

Själva mackan dominerar verkligen på framsidan. För att inte tala om citattecknens viktiga funktion i sammanhanget.

Men kolla, sicken trevlig text – ”ymnig ölkonsumtion”! Fast att äta pyttipanna på macka måste funka lika bra som att balansera bestick på huvudet eller förvara konfetti på ugnsgaller.

Hm. Ölvisan som sjunger av sig själv.

Är texten på baksidan en experimentell dikt som deklarerar att boken innehåller ängsliga och trötta värdinnor eller bara i all hast nedtecknade stödord? Nä, nu är jag mer än lovligt sugen på öl i ymnighetshorn. (Öl som jag ska dricka på ett hotell i Katrineholm, tror jag.)

Några andra böcker:
Blindtarmen.
Böcker 1973.
Drutten & Jena.
En konstig bok.
Att sätta bo.
Småtips.
Huvudbonadsdagen.
Kroppskultur.

24 kommentarer

Jag ska bara dra ut mina naglar och trä på mig dumstruten så känns det lite bättre snart tror jag

Publicerat av Lotten Bergman den 1 oktober 2008 16:20

Språktidningen är ju en kul tidning. Med många bokstäver och intressanta artiklar. Jag skriver i den om hur det är att vara noggrann redaktör och så lär jag ut korrläsning och uppfinner redigeringsglasögon. Väääääldigt nyttig kunskap på min ära.

Dessutom har Språktidningen och jag numera en mack ihop. Eller i alla fall en kul idé.

Den ser ut så här:

Gå en rolig kurs!

Två eftermiddagsföreläsningar med avslutande vinmingel ska vi klämma in i november. En heter Ordfrossa, den andra heter Regelvärk. Bara det är ju så kul att vi nästan fnissar ihjäl oss.

Men.

I utskicket som i dagarna går ut till alla miljarder prenumeranter står det fel mejladress för alla som vill anmäla sig. Det är ju mindre kul.

Och vem har korrläst inbjudan? Vem har korrläst? Eller … vem har inte korrläst?

Svar: redaktör Bergman. Som har mejladressen lotten@bergman.com, och inte ”.se”. Jag känner mig som Stålmannen, som sitter och stirrar framför sig med en klump kryptonit i handen. Jag är Susanna Kallur som stupar på första häcken och jag är Ulf Samuelsson som grät på en presskonferens när en svensk journalist mitt under brinnande OS 1998 hade avslöjat att Uffe inte längre var svensk. Jag är Stefan Holm som re…

Äh. Proportioner! Skärp sig, ta sig i kragen och gör rätt nästa gång, redaktörn. Jag är Charlie Chaplin istället. Jag är Harold Lloyd och Buster Keaton.

Såja, nu känns det lite roligare.

Uppdatering
Visdomsord från Orangeluvan: Om alla bara gjorde rätt och vad som förväntades av dem hela tiden, skulle vi varken ha penicillin eller surströmming att fröjdas åt.

(Ni som bara läser inläggen ska veta att det alltid är farligt kul i kommentatorsbåset. Jag har begåvats med de bästa kommentatorerna, nämligen.)

22 kommentarer

Var går man, fru Gårman? (uppdat.)

Publicerat av Lotten Bergman den 30 september 2008 10:32

Nämen hörni.

1) Herr Gårman. 2) Här går man.

Det är kul! Ordlek och finurlighet. (Jag har förresten en kompis som ser ut precis så där. Med stora steg går hon också.)

1) Här går fru Gårman. 2) Öh.

Inte lika kul! (Jag har en kompis som har gift sig med en skotte. Hon heter numera fru O’Gorman. Det är lite kul.)

Vad man om 20 år kommer att säga om 00-talet:

– De genusifierade precis allt då.
– Alla rasade och var väldigt upprörda för ingenting.
– Nästan alla hade tv fortfarande. Med sladd!
– Det var nog textilbrist runt -02, för då hade alla för små tröjor.
– Tydligen planerade man att införa en Fru Gårman. Och alla kvinnor skulle ha knälång kjol!

Här går man. Där går en Ann.

Uppdatering: ”Det går an.”

Uppdatering igen:

Män som går med barn? Så synnerligen obehagligt.
Det gör vi om till enarmade kvinnor som med nudelsoppefrisyr går med barn.

Det enda riktiga. Övergångsställe för Den osynlige mannen.

Not a Bed-In.
Men ett exempel på synnerligen olämpligt beteende. Här-ligg-man-int’ kanske? (Cred och tack till Plastfarfar.)

46 kommentarer

Att vara gäst – då och nu

Publicerat av Lotten Bergman den 29 september 2008 10:07

Jag minns (och berättar ofta om) mina första minnen som gäst. Tydligen är jag lite känslig, för ofta handlar det om rejäla trauman som sätter djupa spår i flera år framåt.

När jag bara var i femårsåldern, sov vi över på en gård som kallades [datschan] och som jag inte för mitt liv kan hitta en lämplig stavning på. Uppdatering: Man kan 1) lita på sina kommentatorer 2) slå upp det förbenade ordet i vilken jädra bok som helst, Lotten! NE, t.ex.:

dat`ja subst. ~n datjor
ORDLED: datj-an
• ryskt lantställe
HIST.: sedan 1965; av ry. datja med samma bet.

Så.

Det var hippietajm och alla hade sandaler och batikkläder sådär som de nästan bara har på filmer numera. På natten gick jag upp och kissade i en potta som verkligen var en potta som man skulle kissa i eftersom det där hemska utedasset på andra sidan gårdsplanen svalde små barn på nätterna. Men hu och hej, jag kissade ett blått skum och började gråta eftersom en hemsk farsot hade satt klorna i mig.

– Hjäälp! Jag kissar blått skum! Hjäääääälp! Mamma!!! Pappa!!! Hjääälp!

Femton hippiesar släpade sig yrvakna upp och granskade mitt verk, luktade på pottan och hummade och mumlade och funderade över njurfunktioner och giftiga svampar. Värdinnan Irina dök till slut upp och körde alla i säng med orden:

– Tsst, jag har lagt skurpulver i pottan. Och i alla andra pottor. Gå och lägg er nu och låt flickebarnet sova.

När jag var sju år, sov jag över i min klasskompis Annas sommarstuga. Jag låg vaken i flera timmar från klockan tre på natten för att jag var så exploderande kissnödig men inte kunde bestämma mig för om det var tillåtet att gå upp – och ut – mitt i natten. Till slut smög jag i gryningen upp och kissade hukande bakom huset och fick kiss på troskanten och det var ju hur förfärligt som allra helst.

Som vuxen gäst finns det mycket annat än toaletten att tänka på. Man ska ha med sig Mitbringsel (tacksåmycketpresent redan i entrén), gärna ha lakan och handduk, hjälpa till med matlagning och bortdukning samt hålla ordning på sina pryttlar. Och helst inte köra värdfolket ur sängarna. Under min senaste gästsejour hemma hos Översättarhelena misslyckades jag komplett med alla mina föresatser.

Ingen present.
Inga lakan, ingen handduk.
Ingen matlagning
Stök och bröt.
Sängstöld.

Däremot sa jag två gånger ”jag sätter in i diskmaskinen sedan” – och glömde bort det. Jag satte mig på fel plats, tog muggar med påmålade namn, tappade bort min tandborste och fick en ny av den äldsta dottern i huset, drällde en bh på fel plats, orsakade skidbacke i frukostosten, bloggade mitt i natten och stal både schampo och balsam.

En chimär: om man viker ser det ut som ordning.

Därav överslagshandlingen på bilden ovan. När avfärden närmade sig, bäddade jag bort mig och packade iordning sådär så att det ska se bra ut.

– Humdidum. Om jag viker ihop lakanen och den plaskblöta handduken sådärja, så har jag nog inte varit till så himla mycket besvär. Trarajida.

24 kommentarer

Liten rapport från Göteborg och Bokmässan

Publicerat av Lotten Bergman den 26 september 2008 11:26

Vi hittade igår ”Jan Myrdal” i en sjukhussäng som var helt instickad.
Uppdatering: Bilden är tagen av Översättarhelena, som hade tänkt blogga om den – men som kom totalt av sig när bilden hamnade här först. Säg gärna till henne att hennes blogg behöver ett myrdalskt inlägg.

Årets Bibliotek finns i Gislaved. Där ser det ut såhär – men hur smakar stekta ägghalvor egentligen?

Bloggträff
Igår åt vi bloggost på Gyllene Prag. Eftersom jag hade ätit ostmacka till lunch, ostmacka med extra mycket ost till lunch och sedan klämt i mitt ett ostigt mellanmål samt besökt ett författarförbundsmingel med allehanda ostar, bestämde jag mig för ett annat tema.

1. Först torkade jag av toalettringen, som någon hade bajsat på och jag inte ville lämna toan i nersölat skick eftersom jag inte ville låta någon tro att det var jag som hade haft för bråttom.

2. Sedan åt jag bajskorvsliknande mat: çevapçiçi. (Fast på svenska kanske man kan nöja sig med att skriva cevapcici?)

Cevapcici! (Prosit.)

Hemväg
På väg hemåt, fick vi på Järntorget se en person slås sönder och samman och ett gäng på fyra. Innan vi hann fatta ens vad det var som hände, stod en företagsam kille alldeles bredvid oss och pratade med 112. Jag tog till det enda vapen jag har: de urstarka busvisslingarna. Det hjälpte förstås inte ett dugg.

Jag och killen med telefonen gick fram till den sönderslagne, som stod och grät och hulkade och blödde och hade en gigantisk bula i pannan. Han hade ingen aning om vilka de var eller varför det hade hänt, men ville gå hem. Den företagsamme följde med, medan jag och Översättarhelena stod och försökte förstå. Ingen polis kom.

Natt
Jag drömde att jag klippte sönder små örsnibbar.

Morgon

Jag placerade en lös gatsten i ett därför anpassat utrymme i flyttblock.

27 kommentarer

På bokmässan: torsdag

Publicerat av Lotten Bergman den 25 september 2008 17:17

Hurra, jag har idag attackerat och intervjuat bl.a. Peter Stormare, Benny Haag, Alexandra Zazzi, Olle Josephson, Fredrik Belfrage, Jan Guillou, Sören Holmberg och Bert Karlsson. Men det roligaste hittills på årets bokmässa var detta:

Jag, Översättarhelena och Studiomannen står framför Lettlands monter och beundrar deras design. Hela montern är nämligen byggd av kartong. Och är en kopia av det framtida nationalbiblioteket i Lettland! Kartonkonstruktionen går upp i taket och är helt fantastisk.

Man kan sitta i kartongfåtöljer, ta skydd under kartongtak och plocka böcker ur kartonghyllor medan man blir upplyst av kartonglampor.

Intet ont anande säger jag:

– Men! Kolla! Så himla ballt! Va! SÅ HIMLA BALLT!

Varpå Studiomannen och Översättarhelena faller ihop i två små fnittrande högar. [balt]

Ser ni NE-tatueringen? Encyklopedidefinitioner is da shit. (Konceptet är däremot bara snott direkt av min Hemlisbloggartröja från 2006.)

Kalsongkillarna roar sig hos ett förlag som heter Kraft & Kultur. Jag drog bara upp brallorna lite, lite.

K & K ovan lockar sina bokköpare med trumset, biljard, jukebox, flipperspel och en bil från 1971. När jag frågade en av de anställda hur de tänkte nu, sa han bara att det funkade jättebra … ”du är ju här”.

Så sitter jag nu.

Den djefla mannens senaste bokserie och den glada redaktören.

Benny Haag (Xerxes!) och jag provade in på scenskolan samtidigt 1984. Han kom in.

Alexandra Zazzi till höger. Hon var banne mig 1,90 m lång! (Helt i onödan. Så dumt. Hon spelar ju inte basket.) Foto: Översättarhelena.

Här kommer Peter Stormares livvakt och drar honom bort från mig. Vi hann bara vara överens om Bröderna Karamazov och Rasmus Nalle. Foto: Översättarhelena.

19 kommentarer

På väg mot bokmässan i Göteborg

Publicerat av Lotten Bergman den 24 september 2008 19:51

Jag sitter på X2000 på väg mot Göteborg, och vi är än så länge bara en timme försenade. Nu är vi lyckligtvis i samma situation allihop här, eftersom alla tåg är sena.

I början av resan hördes en konduktör med både tång och rolig dialekt i högtalarna. (Oj, vilken rolig syftning. Den måste jag ha kvar.)

– Ja, vi har ett meddelande. Det är svart i hela Mälardalen, så vi kommer att stå stilla … ett bra tag.

Jag och Ica (som inte alls hade planerat att resa ihop) kastade oss mot fönstret för att kolla på jordens undergång i Mälardalen, men såg inget annorlunda. Tydligen var det bara alla monitorer i Stockholm som hade svartnat – som om John Cusack skulle stirra på en tom skärm när han leder alla flygplan rätt.

Vi hade installerat oss på ett för benen väldigt snålt tilltaget säte. Det kändes instängt som på minimala toaletter, där man sitter med näsan i dörrhandtaget. Så på ungdomars vis slängde vi upp benen mot närmsta stöd. Som var en vägg.

Ica vill äga en sådan där röd hammare som man kan slå sönder vad som helst med. Vi enades om att det inte var lämpligt att stjäla en.

Nu ska jag snart ut på spårvagnsäventyr och köpa sms-biljett och installera på mig på ett hallgolv sova i ett hemligt rum hemma hos Översättarhelena. Om hennes man snarkar inatt, kommer jag att blogga om det. (Jag har ju med mig SR-mikrofoner, så jag kan ju spela in allt och lägga ut ljudklipp!)

10 kommentarer

Tusen trådar på en gång!

Publicerat av Lotten Bergman den 23 september 2008 22:27

Eller i alla fall tre?

1.
Jag sitter under varje ledig minut (ha ha) och redigerar försäkringsspråk. Jag eliminerar ordet premie (= pris, det kostar) och jag kör find & replace på

Det är jättekul! Kolla vad jag hittar på:
”Skadehändelsen är inte ersättningsbar inom ansvarsmomentet.”
Som betyder:
Din försäkring gäller inte för [fyll i det som hände].

En till:
”Bevisbördan för styrkande av skadeståndsskyldighet bärs av den som kräver ersättning.”
Som betyder:
Du måste bevisa att du har rätt till ersättning.

Bilden hittad här.

2.
Jag försöker få ihop ett basketmatchprogram i fyrfärgstryck, med intervjuer och snajdiga fotografier.

Ett amerikanskt basketlag utan matchprogram runt 1915.

Spelarna ska presenteras med svar på frågor som i mångt och mycket liknar blogguppmaningar:

Som ni ser är det dags att hitta på finurligare, roligare och mer fantasieggande frågor. Hjälp!

3.
Jag planerar min resa till Göteborg och bokmässan som egentligen heter Bok & Bibliotek. Eller det gör jag ju inte. Jag funderar på om jag kanske skulle börja planera för min resa till … eller det gör jag ju inte heller. Egentligen går jag bara och tänker ”det var nåt jag tänkte på, va vare, va vare?”

Sådan där avspärrning med tjockt rep vill jag äga. Coolt att ha liksom. (Uppdat.: Enligt Bengt i kommentatorsbåset är det denna bild som symboliserar de tusen trådarna.)

På torsdags- och fredagsmorgonen ska jag gå omkring på mässgolvet och leta intervjuobjekt som vill bli intervjuade i direktsändning. Jag har bokat tid med chefredaktören för Språktidningen och med chefredaktören för Nationalnyckeln. Finns det fler chefredaktörer som vill bli intervjuade kanske? Jag ska fråga vad de tycker att ordet ”skada” ska bytas ut till inom försäkringsvärlden, det ska jag.

Ni som inte har varit på bokmässan – så här är det ungefär:

I en monter sitter en för allmänheten känd författare och akademiker. Han blir intervjuad och har så stor publik att folk sitter på golvet, står lutade mot själva montern, nästan ligger vid hans fötter. Även alla som bara är på väg förbi lyssnar. Ingen ler, ingen rynkar pannan. Ingen lyfter på ögonbrynen eller ens kliar sig i örat. De ser ut som statyer. Men det gör inte författaren. Han viftar och skriker och mumlar om vartannat. Jag hör:

– Ja, på fyrahundratalet mummel mummel mummel och då! Mummel mummel … Men varför? VARFÖR? Mummel mummel *yviga gester* mummel. Men varför? För att hans FRU mummel mummel … På fyrahundratalet! FYRAHUNDRATALET! Mummel mummel.

Åhörarna fortsätter att slött titta på honom. Ingen lyfter ett finger för att hjälpa honom med mikrofonens finesser. Det är därför han skriker så. Han försöker helt enkelt väcka sin publik.

(Detta var min beskrivning från år 2005. Vem tror ni författaren var?)

26 kommentarer