När jag häromdagen rafsade genom mina mynthögar (och fascinerades över tioöringens pyttelitenhet), hittade jag några sorterade högar med sedlar. En polsk hög med złoty, en serbisk hög med dinarer och en hög med osorterade förmögenheter i pappersform.
– Heureka! sa jag och sprang till det gula växlingskontoret som jag senast besökte för kanske tio år sedan.
Den person som tog emot mina pengar bläddrade genom förmögenheten som en croupier – snabbt och effektivt och utan tvekan. Hon mumlade:
– Gammal. Gammal. Jättegammal. Mhm, bra, bra, gammal, ojojoj, åh, hm, bra.
– Vabaha, ser du så snabbt att sedlarna är giltiga eller ej? utbrast jag. Jag kan ju inte ens se vilket land de kommer från!
– Det här är mitt yrke. Nu ska vi se.
– Det blev 1 546 kronor.
Eftersom jag var alldeles stirrig av upphetsning över både hennes professionalism och min egen förhoppning om guld och gröna skogar, fick jag impulsen att betala 1 546 kronor. Men sansade mig. Hon bläddrade fram färska, svenska sedlar som fortfarande är mig obekanta.
– Herredumilde. Det är ju jättemycket! Det är ju sanslöst! Jag är 1 500 kronor rikare än när jag kom hit!
– Nja, strikt talat har du ju varit lika rik hela tiden. Om du vill sätta in pengarna finns det en automat dä…
– Pfft. Sedlarna ska in i plånb… ner i fickan. Jag ska som Pojken med guldbyxorna rafsa fram sedlar!
På lätta fjät flög jag fram på gator och torg – utan att hitta nån butik som ville ha mina sedlar. Kontantfri butik, kontantfri butik. Men kontantvälkomnande? Hm. Systembolaget och Ica.
Äsch. Om ryssen kommer, har jag mitt på det torra och kan säkert för mina prassliga sedlar köpa brännvin och sockertopp som vore det 1942 eller nåt.
(Hit kommen letade jag i säkert en timme efter en handskriven handlingslista från förr. Hopplöst! Närmare såhär kom jag inte – en köpelapp med kryddor.)
Uppdatering!
Jag trodde att Michelangelos inköpslista var en skröna!
Efterlysning: gamla handlingslappar! Mejla eller pluppa in i kommentatorsbåset!
Jag har orimligt många gamla handlingslappar, men du kanske tänker gamla-gamla? Typ Piggelin 50 öre-gamla?
Gamla inköpslistor brukar ligga kvar i gamla kassabäcker och jag tänkte direkt när jag läste ovanstående på den lista jag hittade då min morfarsfar beställde skor till sina barn –
tyska skor och svenska dito. Skillnaden var att de tyska skorna hade sulor av läder, de svenska var av trä.
Några gamla räkningar (betalda!) finns också bevarade från bland annat en bokhandel från Örebro till barna som gick i skolan i Karolinska och Risbergska. Intressant att ta del av
den litteratur som då fanns att tillgå.
En undran – var är kassaböckerna, de följde med i flytten för tio år sedan.
Handlingslappar är icke tillstädes i det klockrikska hemmanet, men jag kan ju bjuda på en anekdot från min kusin på Fassans sida.
Hennes mormor är min farmor. Anekdoten kommer från farmorn. Familjen bodde växelvis på Vinga och i Göteborg. Farmodern hade en mycket bristfällig skolgång och kunde med nödd och näppe sägas vara litterat. Men jobba kunde hon, och det i ett tvätteri, ett tungt, tungt arbete.
Så när hennes pojkar kom hem från skolan låg följande handlingslapp på köksbordet; ’köp mölk och bö SIP’. Det senare skulle uttydas Slåss Inte Pojkar.
SIP! (Tack, Ninja, ni vet alla att jag är ytterst förtjust i alla dessa anekdoter från förr. Det är det närmaste jag kan komma en tidsresa.)
Anna: Du ska nog hålla hårt i handlingslapparna, för rätt som det är har jag övertygat Universitetsbiblioteket om att de ska samla in dylika – från alla år.
Hyttfogden! Jag (och salig Saida) tror att kassaböckerna ligger kvar i en kartong som det står ”kassaböcker” på. Eller så är lådan felmärkt, så det står ”div. nipper” på den, och då är det ju svårt att veta att det är där man ska leta efter gamla handlingslappar.
För övrigt var lucka 9 i Julkalendern 2006 just det: en handlingslapp.
Jag hade en inköpslista i alla fall! Jag var sex år. ”3 kilo potatis” ska det föreställa. (Se bild.)
Är det där ”Den olydiga ballongen”, Ninja?
(Jag skulle kunna se efter i bokhyllan, men det är roligare att gissa först.)
Visst är det Den olydiga ballongen, Brid. Den medlidsamma visan, där ballongen är så trött att han kan dö, men annars mår han bra.
I ett gammalt fint praktverk jag köpt (Handboken bygg i 6 band från 1961) har jag, hittills, hittat två fina lappar.
Ni vet väl att om man hittar någons handlingslapp i kundkorgen i affären så måste man handla det som står på den?
Betong-Bess! Hurra! Men ”fyllning av visare …” låter obekant. VAD kan det vara?
Oh, Niklas … det har jag inte ens reflekterat över. Och bedrövat kan jag konstatera att jag inte ens har slängt ett getöga på de kvarlämnade lapparna. (Det blir ändring på det nu.)
Undrar om det ska vara avisare, dvs spolarvätska?
Jag var nyss i Grekland, som jag skrev en annan dag. Där kunde man med fördel använda papperspengar. Jag fick för mig att köpa nån särk i en av alla små butiker, och den kostade 42 Jorå om man betalade med kort och 33 om man betalade med cash. Jag hade cash!
Här finns inga gamla handlingslappar av intresse, vad jag vet. Om jag skulle hitta nån kvarglömd nånstans så står det Vitkål, Smör, Bananer, Fil, Tandkräm på den ungefär.
Men en kusin jag hade fick i uppdrag att gå och handla en gång, sannolikt på femtiotalet när han var mycket ung, och skrev listan själv. Jag vet inte vad den innehöll, men den avslutades med ”En pose att taga hem det i” med den helt färske skrivarens handstil. Detta uttryck blev sedan ett stående sådant i min familj.
Jag tror Betong-Bess lapp handlar om service av en klocka. Fyllningen av visare tror jag betyder att urmakaren fyllt på den fluorescerande färgen på visarna som var vanlig i forntiden. Att hela kalaset gick på 30 kronor tyder på att det var ett tag sedan det gjordes.
Wow, NIklas! Wow!
Jag hade ALDRIG associerat till en urmakarlapp! Och fluorescerande visare!
(Helt OT: Jag är på väg till Stockholm för att föreläsa i två hela dagar. Men jag går på kryckor pga knäpaj från i fredags, vilket kommer att bli mycket intressant. Knäpajen dök upp helt oprovocerad i vänsterknät. Eller, oprovocerad och oprovocerad – det är ju det sämsta av mina två kassa knän.)
Sent ute i båset, men har en femton år gammal lapp, skriven av lillasyster, då 6 år, som skulle gå till affären alldeles själv för första gången.
Tack Loooooooooooo!!!
Särskilt gillar jag ju JOS, som är en högst vettig stavning av juice, som i sin tur är en jättedum stavning.