När jag häromdagen rafsade genom mina mynthögar (och fascinerades över tioöringens pyttelitenhet), hittade jag några sorterade högar med sedlar. En polsk hög med złoty, en serbisk hög med dinarer och en hög med osorterade förmögenheter i pappersform.
– Heureka! sa jag och sprang till det gula växlingskontoret som jag senast besökte för kanske tio år sedan.
Den person som tog emot mina pengar bläddrade genom förmögenheten som en croupier – snabbt och effektivt och utan tvekan. Hon mumlade:
– Gammal. Gammal. Jättegammal. Mhm, bra, bra, gammal, ojojoj, åh, hm, bra.
– Vabaha, ser du så snabbt att sedlarna är giltiga eller ej? utbrast jag. Jag kan ju inte ens se vilket land de kommer från!
– Det här är mitt yrke. Nu ska vi se.
– Det blev 1 546 kronor.
Eftersom jag var alldeles stirrig av upphetsning över både hennes professionalism och min egen förhoppning om guld och gröna skogar, fick jag impulsen att betala 1 546 kronor. Men sansade mig. Hon bläddrade fram färska, svenska sedlar som fortfarande är mig obekanta.
– Herredumilde. Det är ju jättemycket! Det är ju sanslöst! Jag är 1 500 kronor rikare än när jag kom hit!
– Nja, strikt talat har du ju varit lika rik hela tiden. Om du vill sätta in pengarna finns det en automat dä…
– Pfft. Sedlarna ska in i plånb… ner i fickan. Jag ska som Pojken med guldbyxorna rafsa fram sedlar!
På lätta fjät flög jag fram på gator och torg – utan att hitta nån butik som ville ha mina sedlar. Kontantfri butik, kontantfri butik. Men kontantvälkomnande? Hm. Systembolaget och Ica.
Äsch. Om ryssen kommer, har jag mitt på det torra och kan säkert för mina prassliga sedlar köpa brännvin och sockertopp som vore det 1942 eller nåt.
(Hit kommen letade jag i säkert en timme efter en handskriven handlingslista från förr. Hopplöst! Närmare såhär kom jag inte – en köpelapp med kryddor.)
Uppdatering!
Jag trodde att Michelangelos inköpslista var en skröna!
Efterlysning: gamla handlingslappar! Mejla eller pluppa in i kommentatorsbåset!
10 kommentarer