När man som jag är komplett idiot när det gäller bilskötsel, är det inte särskilt konstigt att denna döende (?) blogg används till primalskrik vad gäller det senaste årets investeringar i
- avgassystem
- ljuddämpare
- ny framruta
- batteribyte
- komplett lampbyte
- service.
På listan finns inte ”biltvätt” eftersom bilen på hygienfronten lever som en troglodyt. Nu när jag tänker efter, uppträder den även som en saboterande troglodyt – som gnager hål på sitt inre genom att släppa in rost där den behagar.
– Tack, hurra, nu är bilen äntligen otrasig!
– Nej, du har läckage i servostyrningsoljeslangen.
– Jag har vaaaa?
– Men det gör inget, du måste bara fylla på olja lite oftare.
– Men besiktningen …?
– Äsch, de kommer inte att märka det.
– Okej.
Besiktningsdatumet hade jag noggrant antecknat i almanackan. Men … på helt fel dag en månad in i framtiden, så jag fick beställa en ny tid hos den enda besiktningsfirman som hade en tid innan bilen skulle få körförbud pga. obesiktning.
– Jahaaaaa, du är här i sista minuten ser jag? sa besiktningsmannen utan något som helst medlidande tonfall.
– Ja, hehe. Imorrn får den körförbud om den inte går igenom! tjoade jag som den trallande jänta jag ju är.
Tjugo minuter senare stod jag på samma ställe utan minsta lilla trallande, eftersom bilen blev underkänd. De hade upptäckt att
- servostyrningsoljeslangen hade ett tydligt läckage
- en blinker hade fel färg
- ett bromsljus var trasigt.
– Men bilen var ju nyss på service?
– Ja, den firman skulle jag inte lita på. Tjingeling!
(Besiktningsmannen var i samma generation som jag, och då betyder ”tjingeling” ungefär hejdå, men med pilsnerfilmsfeeling. Nästan ”tji fick du”. Här skulle jag förstås kunna ha helt fel i min tolkning. Men det har jag inte.)
I grannskapets bilmekanikerverkstad var det vid denna tid full rulle med däck- och hjulbyten, puts av stänkskärmar och dubbla förknasare – så jag fick vänta en vecka på en ledig tid. När bilen sedan hade legat inne i tio dagar utan att lagas, åkte jag och hämtade hem den och beställde en tid för reparation på Bilia istället. (Det kan jämföras med att med benbrott flyttas från en kass vårdcentral till privatvård på Sophiahemmet.) Betänk att bilen inte hade kunnat köras på en månad, så dess öde vilade tungt i händerna på de skickliga mekanikerna – som bedömde att lagningen skulle komma att kosta runt 3 500 kr.
Men ni anar inte vad som hände då! [Håll i er.] Bilia gjorde en felsökning för drygt 3 500 kr som underligt nog visade att
- servostyrningsoljeslangen hade ett tydligt läckage
- en blinker hade fel färg
- ett bromsljus var trasigt.
– Vaaaaa? sa jag tio gånger.
– HUR SKA VI KUNNA VETA VAD DET ÄR FÖR FEL OM VI INTE GÖR EN FELSÖKNING?
– Genom att läsa mina instruktioner där jag talade om vad det var för fel på bilen och titta på besiktningsprotokollet som jag bifogade!
– MEN HUR SKA VI VETA VAR FELET SITTER UTAN ATT GÖRA EN FELSÖKNING?
Samtalet tog brutalt slut när jag mycket otrevligt lade på luren och bad Tjugosjuåringen kontakta den där kompisen som ju är så bra på bilar. Kompisen kom, sa att han inte begrep vad det var för fel på lamporna och att servostyrningsoljeslangen såg hel ut – men att packningen nog var trasig och att det skulle han fixa. Och förresten:
– Åk och besiktiga bilen i Flen. Alla mina bilar går igenom i Flen.
Några dagar senare åkte bilen in till en besiktning i Flen med sprillans ny servostyrningsoljepackning. Och skickades hem utan att vara godkänd eftersom servostyrningsoljeslangen ju läckte.
– Dessutom varnar bilen för att en lampa är trasig utan att den är det, tiddelipom.
Det kan hända att besiktningsmannen inte alls sa ”tiddelipom” utan ”vilket vi inte tycker om”, men jag vet inte.
Stackars, stackars bilen hade nu haft körförbud så länge att den började hosta vid uppstart. Jag körde den i smyg sent på kvällarna ner till skogsbrynet och tillbaka, medan jag på dagarna googlade bilmekaniker och fnulade på hur alla andra människor hanterar sina sekrutter.
Men under över alla under – plötsligt fick jag tips om en verkstad som har
- vitt golv
- varm och trevlig miljö
- trevlig musik på lagom volym
- jättetydliga skyltar vid entrén
- samma höga priser – men som tar mina pengar på ett trevligt sätt.
Läckaget fixades, alla lampor lyste så vackert i rätt färg och blinkern (som inte alls var trasig) funkade – utan ingrepp.
Jag körde på darriga hjul till den tredje besiktningsomgången på nästan två månader och … blev äntligen godkänd.
Relaterat! På temat kommunikationer kan jag berätta att kommentatösen Karin idag pratade i radio pga. SL som tar betalt för dubbla resor: lyssna!
Skitbil. Jag har ägnat mig åt att flytta komposten, dvs skyfflat trädgårdsavfall från hit till dit. Det känns otroligt likvärdigt bilbesiktningen av din bil. Otillfredsställande, allt är kvar som när jag började, bara på ett annat ställe.
Tack för Karin-tips. Snart är det arbetsläger, tjoho!
Men du ser ju själv, Lotten, att du inte kan låta bloggen dö! Det var tack vare utgjutelser på min blogg som Sveriges radios P1 hittade mig och kunde ställa frågor om SL:s kleptomani, ta frågan vidare till Konsumentverket, som nu funderar på vilka juridiska aspekter som kan vara relevanta.
Nästa gång kanske de tar upp bilverkstädernas ofog att ta betalt för felsökning av fel som bilbesiktningen redan identifierat. Heja dig!
Pysse, jag är helt säker att trädgårdsavfallet trivs mycket bättre på sin nya plats!
Och jag har kvaddat bakänden på släpen, inklusive baklyktor och ”skyddsbåge” eller vad det kan heta, det jag kliver på när jag tar mej upp och ner på flaket. Kan ju backa in släpen vid stugan i sömnen men just denna gång hade jag ett alldeles för tungt lass med matjord och negativt kultryck så bakänden släpade nästan på backen. Då blev knöggeln efter tallstubben som Hans åstadkom ett tvärstopp. Om jag har vagnskadeförsäkring på en brännasläp från 70-talet? Inte då…
Vid förra besiktningen av min ganska välfungerande Peugeot konstaterades att några bromsljuslampor inte funkade. ”Fixa det innan nästa besiktning.” Så jag åkte till märkesbilverkstaden där bilen är köpt och servad ever since och sa att jag ville ha bromsljuset fixat. Jag tog till och med ut verkstadskillen till bilen och pekade på den där ljusrampen upptill: ”Där! Kan ni ta hem den där sorten lampor så att de finns när jag kommer för att få bilen fixad.” Jag åkte sedan dit på beställd tid och hängde kvar i området eftersom det inte skulle ta så lång tid. Efter ett par timmar var verkstaden klar. MED FELSÖKNINGEN! Och den var inte billig. När jag protesterade att bilprovningen liksom redan klarat av felsökandet fick jag samma besked som du, Lotten: ”Vi måste ju veta på vilket sätt det är fel, innan vi åtgärdar.”
AHA! Jag är inte ensam!!! Ämrans felsökningsbovar!
Nu är det vi som börjar protestera mot detta oskick! (Ni som inte såg sista meningen i inlägget: Karin är protesttanten nummer 1, för hon protesterar via SR mot SL:s biljetteristölder.)
Tuuut!
TUUUT.
TUUUT.
TUUUT.
Inte så konstigt när man nu bor i Tuvta.
Tuuut här med!
Här tutas det!
Innan det tutade sprang jag omkring som en tossa i huset och letade efter nycklar, skor, plånbok, mobil och en halv macka eftersom jag var sen så inihelskotta. När den där rösten som inleder tutandet började vråla, fnittrade jag och njöt. Sedan fortsatte jag att hatta hit och dit – och inte förrän nu kom jag in här och läste om era TUUUUT.
Förra veckan kom en av de snygga brandmännen hit och kontrollerade grejerna och det gick så bra så.
– Du vet att vi har en dörrnyckel till huset, va?
– Nähe?! Har ni?
– Japp, sedan mitten av 1990-talet …
Jag hörde Karin! Bra. Ryt på bara. Behövs uppenbarligen både här och där.
Tutan töt extra många gånger i dag tyckte jag men så var det säkert inte. Den var i alla fall väldigt tydlig.
Själv har jag tutat 98 gånger (skulle vara 100 egentligen men två gånger hade jag lunchvikarie) i den gamla loktutan under helgen. Start och stopp för varje halvlek i 25 hambollsmatchomgångar för 382 lag (tror jag) med ungar som sprang omkring på gräset runt skolorna här. Mycket kul och mycket utmattande.
Och bilen går bra.
Magganini ska ha cred, beröm och en flaska champagne för stavningen HAMBOLL – för den införde jag väl för tusen bloggår sedan?
Tillägg:
BILEN GÅR BRA ÄVEN HÄR! (peppar peppar peppar peppar)
Ökenråttan, först tänkte jag: VA, tutar det i femtiden på eftermiddagen hos er, men så bestämde jag mig för att ni nog tog en liten eftermiddagsdrink. Så trevligt!
Magganini: Ett tag tänkte jag bli Sveriges svar på USA:s Karen (vilket är någon som ofta ”vill tala med chefen”), men så läste jag på lite och inser att en äkta Karen har en rad jobbiga åsikter som jag inte delar. Så jag är väl bara Karin, då.
Lotten: Så förtjusande trevligt att kunna kalla på snygga brandmän när du slarvat bort nyckeln till huset!
Ja, det var väl den allmänna åsikten att de båda alfahannarna skulle råka i slagsmål inom ett halvår. Check.
Ja, hörni, den värld vi lever i nu …
[lång utläggning som jag bara tänker i huvudet för den är för trist att knattra ner]
… men ojojoj vad skönt att det är varmt ute – även om det regnar! Heja juni, juli och augusti!
(Jag har massa barn och kusiner och barnbarn i huset och det är så trevligt så. Och ibland säger nån ”läste ni att …” och så ägnar vi en stund åt det senaste haveriet innan vi återvänder till fest och gamman.)
Läste ni att:
Thomas Fugate (22 år) har utsetts att leda USA:s Department of Homeland Security’s terrorism prevention unit och att Kanye West skriver – riktat till bråkstakarna T&M ”Broooos please noooooo. We love you both so much”
Jamendåså …
Här kan ni läsa om honom:
https://en.wikipedia.org/wiki/Thomas_C._Fugate
(Ni som har varit med här i bloggen sedan Sigge [f. 2002] var en liten palt: denne Fugate är född 2003.)
Jamendåså!
Han är född 2002 ELLER 2003 enligt Wikipedia. Jaha.
Men ögonbrynet! På hans officiella foto. Vad kan det tänkas signalera?
Nånting helt annat: tänk att tjeck, käck och check uttalas likadant. (Om man inte ska göra sig till med ett engelskt uttal av det sista dårå, och lägga till ett litet t i början.) Det kan inte vara lätt att lära sig svenska.
Och vadå ”döende blogg” förresten? Nä nä.
Nä precis, Magganini! Nu skrev jag raskt ett nytt inlägg, tjoff!