Min kamp mot november fortsätter med lustifikationer som ett besök i Stockholm (Språk-forum) och en fullständigt galen person som ståuppade i Eskilstuna utan att vara ståuppare eller ens behärska konsten att dra skämt. Mycket uppiggande!
Jag har även fixat och donat i köket, som såg ut som skrutt med sina bebis-blåa, slitna köksluckor. Eftersom det var jag själv som byggde köket för 24 år sedan, kunde jag inte klaga på underliga snickarlösningar utan bara klappa mig själv på axeln och säga ”du visste inte bättre”.
Allt gick mig emot: jag tappade hammare på foten, skrapade kinden mot en vass spånskivekant, klev i en tapetklisterburk, rengjorde bakom golvlisten med rasp, slog knogarna blodiga och stoppade upp en pensel i näsan. Av frustration upphävde jag ett primalskrik när jag inte fick loss skräpet som hade fastnat under diskmaskinen:
– VARFÖR SKA ALLT TA SÅN JÄVLA TID?!?!
Då fick jag loss det som satt fast.
Eftersom England har ett lika förtjusande novemberväder som Sverige [plats för ironiska fnysningar], satte jag mig plötsligt på planet mot kusinen i Ditchling. Numera väljer jag – vilket verkligen kan rekommenderas – platserna vid nödutgångarna i mitten.
På tåget från Gatwick beundrade jag tågkompaniets fantastiska informationsskyltar där man kan få reda på allt som en tågresenär kan tänkas behöva veta. Eventuella förseningar, korta perronger, trafikstockningar, trasiga rulltrappor, vilken vagn man åker i om perrongen skulle råka vara för kort och ”glöm inte paraplyet”.
Mitt kusinbarn John Hinton har som yrke att skriva roliga sånger och uppträda än här, än där. Vi var på hans senaste föreställning där han inledde en vetenskapsrelaterad show-dag, som avslutades med någon som hette Lintott!
Här kommer kusinbarnet och sjunger om sina minnen från den egna födseln.
Som vanligt när jag är här, är allt så brittiskt pittoreskt att jag måste ta bilder på alla hus, människor, brunnslock, pubskyltar och telefonkiosker – trots att jag redan har 597 liknande bilder i min proppfulla mobiltelefon.
Mina släktingar här säger ”hm, englasfönster, dragigt, fuktigt och svindyrt”, men si det struntar jag i.
Förutom umgänge, musikföreställning, shopping och fotograferande, ägnar jag mig åt AI-studier. Håll tummarna – det verkar faktiskt som om jag ska kunna försörja mig på mina kunskaper …
Cheers!
Min kusin lagade en väldigt god grönsaksrätt, och jag fick receptet – som ett digitalt foto. (Se bild.)
Jag gav fotot till AI, och vips kom en svensk översättning i rediga bokstäver inramlande på två sekunder. Enjoy!
Zucchini-guck!
1 lök, finhackad (180 g netto)
1 kg zucchini (ca 4 medelstora), skurna i 5 cm långa bitar
7 vitlöksklyftor, krossade
5 g oreganokvistar
1 ½ msk tomatpuré
150 ml olivolja (2 msk till pangritata)
salt och svartpeppar
400 g små, mogna tomater (som datterini)
2 ½ msk citronsaft (från 2 citroner)
10 g basilikablad, rivna
Pangritata:
35 g panko-ströbröd
30 g pinjenötter, lätt krossade
Tillagning
Förvärm ugnen till 180 °C (160 °C varmluft).
Blanda lök, zucchini, 6 av vitlöksklyftorna, oregano, tomatpuré, olja, 1 ½ tsk salt och peppar i en stor ugnsform med lock. Rör om, täck och ställ i ugnen i 55 minuter. Rör om en gång under tillagningen.
Ta ut formen, höj ugnen till 200 °C (180 °C varmluft), tillsätt tomaterna och ställ i ugnen utan lock i ytterligare 25 minuter tills tomaterna har mjuknat och rätten fått färg.
Ta bort oreganokvistarna och låt svalna i 30 minuter.
Pangritata:
Värm 2 msk olivolja i en panna på medelhög värme. Tillsätt panko, pinjenötter, den sista krossade vitlöksklyftan, ⅛ tsk salt och peppar.
Stek i 6–7 minuter tills allt är gyllene och krispigt. Låt svalna.
Servering:
Rör ner citronsaft och basilika i zucchiniblandningen.
Lägg upp i ett serveringsfat, häll över såsen och strö över pangritata. Servera med resten av pangritatan vid sidan.
Jag gav upp och bytte jacka idag. I innerfickan låg mitt ostronkort och en karta över Londons tunnelbana.
Och här får du ett t att stoppa in på lämpligt ställe: t
Det är så förbaskat kul med AI! Jag provade att bygga ett spel idag helt och hållet med ai-genererad kod. Det var larvigt lätt.
Alla tummar hållna!
Hm, det här var knepigt. Men jag gissar på Dan Brown.
Att döma av kusinbarnets sång så är språklek nåt som runs in the family.
Njut av England.
Finns en trevlig israelisk sång som fritt översatt säger typ: ”Hej då! Jag åker. Inte för att jag har illusioner beträffande London men TV utbudet är myckete bättre så desperationen blir trevligare/bekvämare.”
Alltid något.
Vilken fin blå färg! (Målar du med pensel eller roller eller spruta? Förarbete?)
Niklas, du hann före med t:et.
ÖR, (föreg bås) makens svar på min likadana dagliga fråga: ”Vi åt igår. Räcker inte det?”
Korrniklas: t:et är instoppat efter ”mins”!
Och här kommer en slumpvis utvald bild från den pittoreska staden Lewes!
Så kul att det finns en professor Lintott! Berättade du eller kusinbarnet för honom vad han betyder på svenska? Fast han kanske visste redan?
Snyggt blått kök!
Kusinen har haft den goda smaken att lära alla sina numera tre vuxna barn att tala svenska. Nu när de föder barn (kusinens barnbarn) får även DE lära sig svenska. Dessutom är de små liven just det – lintottar!
Nu har jag tagit en avstickare till Köpenhamn och hamnat hemma hos den relativt nygifta Tjugofyraåringen i Lund!
En afton i slutet av april för sisådär tio år sedan kom jag vandrande uppifrån Ditchling Beacon och mötte dessa gentlemen spelandes Bowling (ett helt annat spel!) bland tusenskönorna i Lewes.
Nämen sedär! Själv har jag på sin höjd (pun intended) promenerat i omgivningarna. Kusinens make, däremot, har vandrat kors och tvärs överallt!
Nu har jag bokat tid för vaccinering mot bältros. Om man har haft vattkoppor kan man plötsligt få bältros. Det har jag haft och fått och det var något som jag inte skulle önska min värsta fiende. Förr kallades den helveteseld och ett mer passande namn får man leta efter. Den varade i 2 månader men kan hålla på ännu längre om det vill sej så. Förfärligt! Vaccinera er, vad ni gör, uppmanar Ökenråttan.
Jag ber att få hålla med Ökenråttan av hela mitt hjärta! Jag lade undan pengar i ett par månader till just bältrosvaccinet, men sedan kom Trettioåringen (absurt, hon var ju nyss 13 år) och gav mig vaccineringen i födelsedagspresent. (Den är sviiindyr.) Det finns två sorter, och Folkhälsomyndigheten ger mig följande info:
Shingrix är ett förstärkt rekombinant vaccin som ges i två doser med 2–6 månaders intervall. Det erbjuder ett långsiktigt skydd och kan ges till personer med nedsatt immunförsvar. Kostar sammanlagt runt 5 000 kr.
Zostavax är ett levande, försvagat vaccin som ges i en dos. Det har en kortare och lägre skyddseffekt och rekommenderas inte för personer med allvarlig immunbrist. Kostar ungefär 1 500 kronor.
Här i USA rekommenderas bara Shingrix eftersom det är ett mycket mera effektivt vaccin. Numera rekommenderas alla äldre än 50 år att vaccinera sig mot bältros. Jag tog mina doser för ett par år sedan och det var gratis med min sjukförsäkring – en helt annan femma förstås om man inte har försäkring (don’t get me started… jämlik vård för alla är min önskan men det finns inte här).
Mådde riktigt risigt av vaccinet förresten (värre än Covid vaccinen som annars är de jag känner av) men hellre det än bältros!
Oh, jag också! Efter första vaccindosen märkte jag ingenting, och efter andra mådde jag jätterisigt i ett dygn. Tre dagar senare skulle jag (som ju mådde bra igen) på mammografi. där det visade sig att alla mina körtlar signalerade att jag var jättesjuk och så blev jag kallad till extrakontroll och allt var hemskt och nervöst eftersom jag inte satte vaccinet i relation till mammografiresultatet.
Puh. (Jag grät floder av lättnad inför hela sjukhuspersonalen – fortfarande med bar överkropp!)
Ja fy f-n för bältros! Det fick jag något år innan jag passerat 50 strecket. I särklass den värsta ”vanliga” sjukdom jag haft. Blev sjukskriven i en månad då jag inte ens kunde ha på mig en t-shirt på grund av smärtan. Så jag struttade omkring hemma i shorts och med bar överkropp, som värsta Baywatchkillen, fast utan tvättbräda förstås. Och kanske med jordens svåraste solbränna. Utan kläder kändes det rätt okej, men att jobba var inte att tänka på, då yrkesutövningen bestod och består av läreri på en F-5 skola. Så kort och gott. Har ni möjlighet. Vaccinera eder!