Min vän Jonas Söderströms bok ”Jävla skitsystem” har – om den har öron – ryckt till och undrat vad som står på många gånger de senaste veckorna.
– JÄÄÄÄVLA SKIIIIITSYSTEM!!! vrålar jag så att det skallrar i Olles 13 gitarrer, balalajkor och ukuleler.
Sedan min djefla man dog, har jag nämligen kommunicerat dagligen med knapptonvals-instanser. Så här:
– Din plats i kön är 37. Just nu är det många som ringer. Du vet väl att du kan logga in och göra dina ärenden digit…
– NEJ DET KAN JAG INTE FÖR DET HANDLAR OM BOLÅNEN OCH DÅ MÅSTE MAN PRATA MED EN RÅDGIVARE SOM HAR LICENS! JÄVLA SKITSYSTEM!
Eller den här:
– Tryck 1 om du vill att vi ringer upp dig. Tryck 2 om du vill tala med en handläggare. Tryck stjärna om du vill höra alternativen igen. Tryck 3 om du godkänner att vi ringer upp dig för en kvalitetskontroll. Tryck 4 om du vill ha alternativen på engelska. Samtalet kommer att för din egen säkerhet att spelas in.
Här tappade jag fokus eftersom de som vill ha alternativen på engelska kanske inte förstår svenska, så jag blev lite sen med att dutta på ettan. Och då hände inget. Jag fick höra alternativen en gång till, och duttade på ettan igen. Inget hände.
– Du har inte gjort något val.
– JAG HAR VISST GJORT ETT VAL! JÄVLA SKITSYSTEM!
– Du har inte gjort något val. Tryck 1 om du vill att vi ringer upp dig. Tryck 2 …
Ja, ni förstår. Den s.k. ”vilopulsen” gick och gömde sig i december och kommer inte att komma fram ens om jag lockar med sömntabletter. Oh, apropå det!
Man får ju inte slänga gamla piller; jag går naturligtvis till apoteket med dem. Först måste de dock tas ur kartonger och burkar samt sprättas loss ur kartor, för sånt vill apoteken inte ha. (Jag försökte resonera med personalen eftersom det känns tokigt att blanda morfinpreparat med fiskoljekapslar. Men nej, den femman gick inte.) Och apropå sånt som jag hittar när jag rensar …
Mitt i rensningen fick jag ett plingeliplong om att en betalning inte hade gått genom. Tre timmar senare (och 923 olika tonvalsduttningar) visade det sig att kortet hade spärrats tillfälligt ”av ingen anledning”. Japp, så sa banken – och tog bort spärren.
Och nu till dagens fråga. Förutom alla musikinstrument i huset, har jag även teknisk musikutrustning som jag inte vet vad jag ska göra med.
Blodtrycket är fortfarande åt helskotta, men jag tar hand om mig eftersom jag
- blir väl omhändertagen av barnen och grannen
- äter mycket och gott och serveras vin lite då och då
- träffar kompisar varje dag
- pratar om språk i radio
- spelar basket
- får den stora äran att vakta barnbarn
- vågar be om hjälp
- har vågat tacka ja till att föreläsa på Företagsuniversitetet om tre veckor.
Och så ska jag tydligen bli vacker, för jag får fortfarande skönhetsprodukter i present av folk!
Och hur har ni det?
❤️❤️❤️
Jag står i evighetslång kö till en ögonoperation och kan numera bara läsa längre texter i korta stunder. Kombinera med smärta så ja, jag känner mig lite sådär.
Oh, jag kan stå till tjänst Jessica: endera dagen kanske jag lägger ut en KORT text åt dig!
Jo tackar som frågar, jag mår ganska bra* och du påminner mej, eller kanske jag ska säga inspirerar mej att ta i tu med rensandet. Får se i morgon om det var inspirerande eller bara en påminnelse.
Idag har jag bara rensat bort programvara från datorn, sånt som hela tiden insisterar på att jag ska prenumerera för tusen kronor i månaden för att få uppdaterade versioner. Jag som tycker att jag klarar mej med den version jag har (så länge jag inte kan uppdatera själva ”mänskovaran”)
* En vän rapporterade i dag att han sett en lärka på fälten här i närheten. Jag passerade där strax efter men såg bara sångsvanar och gäss. Men det är ju vårtecken det också.
Jag vet inte hur ofta jag citerar titeln på Jonas banbrytande bok. Det vet nog familjen, men de låter mig hållas eftersom de innerst inne vet att det inte är oss det är fel på utan de där knappologiska sk*tsystemen. Senast var det Nordea nu i helgen, när jag skulle öppna utlandsbetalningar för att kunna betala en tysk bot (fortkörning på autobahn, minsann). En bit in i samtalet föll jag för erbjudandet att identifiera mig för att komma fram snabbare, sedan ändrades min köplats från 3 till 8.
Mackapärer och musikutrustning har jag dålig koll på, tycker mest att det ser ut som ett halvt dragspel. Men din mask känns bekant, dottern fick en liknande av kompisarna när hon fyllde 18 förra månaden. Det är tydligen en ungdomlig trend.
Jag kollade med brorsan som spelar och gör musik, han skrev om mackapären:
”den funkar som ljudkort till dator, tänkt för gitarrister, som kopplar in gitarren i den o i datorn så simulerar den olika gitarrförstärkare. bara början på vad mn kan göra”
/Pysse
Lotten, det kallas för enshittification och handlar om hur vi lockas och luras in i olika system som sedan fördyras, försämras eller slutar fungera.
(Jag berättar då och då om mitt paradexempel, Tele2, som övertalade mig att teckna deras telefonabonnemang, eftersom jag skulle få en stabil och bra e-postadress på köpet. Efter något årtionde meddelade de att nu upphör e-post-tjänsten. Jag ringde dem och sa att mitt liv var helt intrasslat i deras e-post, och att jag var villig att betala en avgift för att få behålla den. ”Nä”, sa Tele2 ”vi tjänar inget på e-posten och de klienter som har den kommer ändå att dö undan snart.” Bajs-Tele2!)
Enshittification valdes till årets nyord 2023 av American Dialect Society.
PS. Hakke, fortkörning på Autobahn! Är det ens möjligt?
Enshittification på svenska MÅSTE ju bli bajsifiering. Vilket passar perfekt ihop med begreppet skitsystem.
Jag är riktigt jäkla gubbförkyld och gnäller värre än när jag hade njursten eller varför inte rosfeber. När man närmar sig 60 ska man tydligen inte ignorera begynnande krasslighet och ge sig till fjälls för att hasa runt ett par mil om dan, vem kunde tro det. ”Feed your cold” säger di anglofåna, så det är vad jag gör eftersom allt annat är jättejättetråkigt här i mitt barmhärtigt vardagliga liv. Nu blir det ostbollar, sedan pastagojs, sedan kanske glass.
Hoppas att du snart får ordning på pengaslukande dumheter, åtminstone sådana som är totalt onödiga. Courage.
Ooooh, Pysse! Fråga brorsan vad manicken kallas också! Alltså om jag ska sälja den – vad är då rubriken? Jättefiffig musikskaparmojäng?
(Och VARFÖR köpte Olle en sån? undrar allmänheten.)
Här har någon sålt exakt en sådan:
https://www.ljudbojen.com/viewtopic.php?f=26&t=40281
Ger lite ledning kanske.
Min ena son, som också labbar med alla möjliga instrument, har liknande saker för inspelning och bearbetning i dator när det ska komponeras t ex.
Dator-råttbarnet säjer: Ljudkort med inbyggt midi-klaviatur.
Lysande! Hoppas att jag gör nån glad – om jag får den såld! Tack alla råttbarn och Cruellas ena son samt Pyssebrorsa!
Jag är glad att du skriver igen. Och att du har humorn i behåll. Jag tänkte att jag skulle kommentera på din fundering att du inte kände igen dig som ”en ledsen en” att det är olika saker att vara ledsen och vara en ledsen person. Men det gjorde jag inte, så jag gör det nu. 🙂
Så du ska bli Eskilstunas svar på fröken Snusk?
Och Hacke! Hur fort körde du?
108 km/h minsann! Borde varit 100. Kostar 40 €.
”Jävla Skitsystem” är en fantastisk bok! Den ingår i kurslitteraturen i Användarcentrerad systemdesign, som var den första kursen i systemutvecklarprogrammet som jag läser nu.
Hur saker är här: Idag har vi firat årets sjunde VAB-fria dag! Igår bestod vabbandet av att jag och dottern testade en massa nästan likadana ansiktsmasker som din tigermask. Vi är alltså både glada och vackra idag!
Jag kan kolla med sonen om han vill köpa ljudkortet. Vi hade lovat något liknande till honom i födelsedagspresent, men sen blev det så att vi betalade hans kvällskurs på Beckmans i stället. Det tjänade han på.
Ja, gör det CtLDPR!
#För att komma till växeln, tryck 1. För frågor om medlemskap och abonnemang tryck 2. För övriga frågor tryck 3.”
Jag tryckte 3. Då kom jag till växeln.
Flervalssystem kan verkligen driva en till vansinne. Särskilt de som presenterar några för mig irrelevanta val och sedan INTE låter en hamna i växeln utan bara upprepar samma alternativ.
En annan irriterande företeelse är när de lämnar en uppgift om beräknad kötid som visar sig vara helt uppåt väggarna. Jag försökte för någon månad sedan ringa en bank och vid det första samtalet fick veta att kötiden skulle vara en timme och trettiosju minuter. Inte så stor mening att vänta. Vid tredje försöket uppgavs kötiden vara 1 minut och 7 sekunder. Yeah! Efter 45 minuter gav jag upp. Jag har ännu inte pratat med den banken och kommer undvika att bli kund där. Jag misstänker att de egentligen inte har någon personal…
Och tänkt när man är 90 och hör skitdåligt. Jag har ritat ett ”träd” till min mor så att hon ska kunna trycka på knapparna för att komma fram till distriktssköterskan även om hon inte hör alternativen. Hon följer strecken mellan rutorna och räknar sig fram till rätt ställe att trycka på. Helt vansinnigt. Alternativ 1 borde alltid vara ”Tryck nu om du vill prata med en levande människa som hjälper dej att komma rätt”.
Dessa knappval är helt vansinniga. Här gick det så långt att de till slut lagstiftade* att man inte skall behöva sitta mer än 3 minuter innan man får möjligheten att lämna uppgifter och de ringer tillbaka. Vilket de tydligen måste göra inom en viss tid, samt försöka minst tre gånger om man inte kan svara med en gång. Eller nåt sånt. Fungerar för det mesta men inte alltid.
*Japp, företagen skall få böter om man anmäler dem. Vet inte huruvida någon gör det.
Det finns en sak som är värre än knappval: robotrösten som säger ”Hej, vad kan jag hjälpa dig med? Säg vad du har för ärende så kopplar jag dig.”. Det kanske är mig eller min röst det är fel på men det funkar aldrig. För mig brukar det sluta med att jag om och om igen vrålar ”JAG VILL PRATA MED EN MÄNNISKA” in i luren. Till slut brukar den satans förbannade roboten ge upp och koppla mig till växeln.
Ha ha, Niklas, nu kom jag att tänka på när SJ införde röstigenkänning på sin biljettbokning liiiiite innan tekniken var helt mogen. Sa man Åmål kunde det lika gärna bli Flen. Den var helt hysteriskt rolig! (Ja, så länge man ringde för att få sig ett skratt, och inte en tågbiljett då’rå.) 😄
Att man får tala med en människa betyder dessvärre inte per automatik att kommunikationen fungerar bättre. En gång på 90-talet, när vi bodde i Borlänge, skulle min mamma åka tåg från Linköping och hälsa på oss. Jag hade åkt den sträckan ett par gånger tidigare under året och hade väl lite koll på lämpliga resvägar. Jag skulle hjälpa henne att beställa biljett och ringde SJ. Fick ett pris på en avgång som låg bra till tidsmässigt. Men jag reagerade på ankomsttiden, det verkade som om jag hört fel. Frågade om ankomsttiden till Borlänge och jag hade hört rätt.
Men det tar ju nästa hela dagen, sa jag.
Ja, det gör det, sa rösten i telefonen.
Är det någon lång paus på vägen då, frågade jag.
Nej, fick jag till svar.
Vilken väg tar tåget, frågade jag.
Linköping-Mjölby, byte till tåg mot Örebro. Byte i Hallsberg till tåg mot Stockholm. Byte i Stockholm till tåg mot Gävle. Byte i Gävle till tåg mot Borlänge via Falun.
Men, protesterade jag, det är ju sig sag på ett sätt som är hur tidsödande som helst. Varför kan jag inte få en resa som är lite kortare? Som Linköping-Mjölby, Mjölby-Örebro, Örebro-Borlänge via Ludvika?
Det går inga tåg på det viset, fick jag till svar?
Hur menar du nu, frågade jag som hade rest precis den sträckan ett par månader tidigare.
Det går inga tåg mellan Ludvika och Borlänge, blev svaret.
Jaha, är trafiken avstängd på grund av arbete i spåren, försökte jag.
Nej det finns ingen sån bana.
Men jag åkte ju där för bara ett par månader sedan, sa jag.
Det var konstigt, enligt datan kan man inte göra det.
Men det gjorde jag, sa jag.
Tydligen lät jag så säker på min sak att rösten sa att hen skulle kolla en sak. Efter en lång stund kom rösten tillbaka och meddelade att jag hade rätt och att datan hade fel. Lite konfererande med kollegor och slagning i analoga tidtabeller gav som resultat att jag fick köpa en biljett från Linköping till Borlänge via Mjölby, Örebro och Ludvika och mammas resa blev lite billigare med framför allt 4h kortare och med färre byten.
Lotten, kom inte med en kort text. Den förra var förfärlig.
När jag ringer till en flervalsväxel brukar jag fälla upp fingrar för rätt siffra (hittills bästa valet i den långa raddan). Då vet jag när rösten kommit till slutet vilket mitt val är. Annars har jag hunnit glömma det.
Jag behöver också rensa. Om mindre än en månad flyttar det in en valp här och då kan man inte ha ”troligtvis viktiga papper” på golvet längre. (Det är den fjärde av samma sort: kleiner münsterländer. Den tredje finns fortfarande hos oss. Men det här är första gången vi ska ha två hundar samtidigt. Så tips mottages tacksamt.)
Dessutom har jag jobbat halvtid med måttligt ansvar i en månad. Jag inbillar mig att jag ska ha karskat till mig lite till början av maj.
Även jag har försökt hitta tågresor från Borlänge, när det begav sig. De hade tidigt en interaktiv karta där man kunde peka på resmålet och få förslag på färdväg. Jag hade anledning att resa till Kalmar och fick förslaget Borlänge-Gävle, Gävle-Bollnäs, Bollnäs-Göteborg, om jag minns rätt, och slutligen Göteborg-Kalmar. En kamrat hade ärende till Trollhättan och fick också en färdväg via Bollnäs. Nu är Bollnäs en utmärkt ort, min pappa tog studentexamen där, men i detta sammanhang blev det lite förbryllande. Den interaktiva kartan försvann snart.
Oerhört positivt:
Igår var jag på ett riktigt bankkontor (i Sthlm eftersom Swedbank inte har nåt sånt i Eskilstuna) med söstra mi, Orangeluvan, som satt med rynkad panna och såg allvetande ut medan jag som vanligt pratade i nattmössan. Det slutade med att jag nu betalar 2 700 kr mindre i månaden vad gäller bolånen!
Bra Lotten! Och Orangeluvan! Nu blev jag riktigt glad.
2700 kr mindre att betala är alltid toppen.
Vi har precis fått meddelande att det är dags att skriva om lånet på huset. Undrar hur det går.
Hur kan Swedbank INTE ha ett kontor i Eskilstuna?!
Har läst och gråtit mig igenom alla årets inlägg. Vilken fantastisk förmåga du har att sätta ord på alltihop och så generöst att dela med dig till oss andra. Du berörde mig på djupet så en del tårar var egen frusen sorg som nu fick sin islossning.
Något i kommentarerna fick mig att tänka på det här BBC-klippet om sorg och livet som växer: https://youtu.be/X55TJRj9HUk?feature=shared&t=97 (är för trött för att leta rätt på rätt inlägg och kommentar ikväll)
Tack för den länken! Jag ska skicka den till barnen också.
Tuuut!
Jag var tyvärr inte hemma för att lyssna på tutet från taket! Ack!