I rollerna:
- Koltrasten
- Messi
Statister: Tjugofyraåringen & Den djefla mannen & Lotten
Det hände sig denna januaridag att min djefla man skulle ta bussen strax utanför huset, och att han då hittade en perplex koltrast. Den satt i busskuren och stirrade tomt framför sig. Bussen närmade sig, så Tjugofyraåringen kallades ut för att rädda fågeln.
– Ta hit en kartong!
– Den här vinflaskelådan?
– Ja!
– Men hur säger man till den att hoppa in i kartongen?
– Äsch, jag lägger henne där bara.
Sa min djefla man och skred till verket. Ploff, låg koltrasten i kartongen. Hon tittade upp på sina två ömmande människor.
– Hejdå! sa den djefla mannen.
– Men … vad ska jag göra? sa Tjugofyraåringen.
– Ta in henne i köket och se till att hon får upp värmen, ba!
– Och sen?
– Du får … KABLONGSCCHHH.
Bussdörrarna stängdes. Tjugofyraåringen bar in lådan med koltrasten i köket, satte henne under en lampa för värmens skull (som dock var en LED-lampa utan värme), satte ner lite vatten i en skål och satte sig att vänta. Han ringde mig för att berätta om äventyret.
– Jösses! sa jag.
– Nu vet jag inte riktigt vad jag sk…
– Du har väl tagit en bild? avbröt jag honom.
Efter blott en liten stund började koltrasten rumstera om i kartongen. Och swooooooosch flög hon plötsligt omkring i köket. Tjugofyraåringen bävade för allt bajstorkande som han insåg komma skulle.
Koltrasten satte sig i ett hörn. Flög till ett annat hörn. Inspekterade ett tredje hörn. Satte sig på diskbänken och tog därefter ett resolut steg rakt ner i diskhon. Tjugofyraåringen bestämde sig för att ringa till mig och be om råd igen.
– Mamma! Vad ska jag göra?
– TA EN BILD!
Där satt koltrasten ett bra tag. Tjugofyraåringen öppnade verandadörrarna och ytterdörren på vid gavel och satte sig tyst och väntade. Han ringde mig igen.
– Den sitter bara där och tittar.
– Ha tålam…
– DEN FLYGER! NEJ! DEN SITTER I LUCKAN OVANFÖR KÖKSKLOCKAN!
– Ta en bild!
Nu började det bli lite kallt i huset med alla dörrar på vid gavel. Tjugofyraåringen gjorde en åkarbrasa och försökte prata förnuft med koltrasten, som inte alls tänkte lyda. Och då … då kom grannens katt Messi på besök.
Messi går som barn i huset trots att jag ju är allergisk, men han och Tjugofyraåringen är ovänner sedan en kycklingfiléincident i höstas.
– Alltså … kattfan är här, sa min son som vanligtvis inte svär.
– Oh, skit!
– Nu flyger fågeln! Oj, den halkade ner på blåa sittbänken! Nu kommer Messi springande!
– Skräm bort honom!
– Jag kan inte titta!
– ÖPPNA ÖGONEN!
– Oj, nu hoppade koltrasten ner på golvet! Nu jagar Messi efter den! Fågeln skuttar mot dörren! Den hoppar jättefort! Den är ute! Men Messi är nästan ikapp!
– NEJ!
– Oj. Oj …
Tjugofyraåringen var tyst en stund.
– Vad hände?
– Koltrasten bara flög iväg. Messi sitter och tittar upp i luften efter den.
– Tog du nån bild?
– Nä, men jag filmade lite innan det blev dramatiskt.
Messi tassade sedan besviket bort i solnedgången.
Jag kan rekommendera ett besök i förra båset för de inte så dramatiskt – utan mer konstnärligt – lagda.
Jag undrar just om det inte var en stare i stället för koltrast.
Oh, den djefla mannen var säker på att det var en flick-koltrast! Ni som vet bättre får gärna berätta hur man ser det på de ju inte särskilt tydliga bilderna!
Nä, det är ingen stare. Dels har de inte kommit än, de kommer i april-maj, dels sitter de mycket upprättare än trastarna.
Det rödvattrade bröstet och lite blanka fjäderdräkten gjorde mig aningen misstänksam mot att det skulle vara en koltrasthona, men det är svårt att se på bilderna.
Att den var vimsig ute vid busshållplatsen berodde nog på att den flugit in i glaset. Har entreprenören satt upp svarta rovfågelsilhuetter som håller småfåglarna borta?
Blåmesunge har vi haft inne. Men den kom in själv och behövde bäras ut. Satte sig i en orkidé och hoppades att rötterna var kvistar, så det gick att bära ut hela krukan.
OT: Finns det någon i det eminenta båset som håller SvD och kan meddela när och om facit till den oerhört svåra julaftonskulturtävlingen publicerats?
Ah Brid; nyansen! Så underbart att du håller på den gamla distinktionen: Man håller SvD och prenumererar på DN.
Brid, jag håller Tidning(!) digitalt och svaren kom härom dagen:
”Fest” var temat på årets litterära jultävling i SvD på julaftonen. Det gällde att identifiera vilka författare som skrivit tio olika citat. Som ledtråd gavs författarnas initialer.
Här är de rätta svaren:
AL: Agnes Lidbeck, ”Nikes bok” (En vinge speglad i kräftbesticken).
AP: Agneta Pleijel, ”Spådomen” (Allas armar är varma).
AS: Anne Swärd, Jackie” (Hon verkar helt osynlig).
DT: Donna Tartt, ”Den hemliga historien”, översättning Nille Lindgren (Otäck fest som bara blev värre).
FSF: F Scott Fitzgerald, ”Den store Gatsby”, översättning Gösta Olzon (Artiga försök att underhålla).
GP: Georges Perec, ”W eller minnet av barndomen”, översättning Sture Pyk (Jag minns inte vad jag fick för leksak).
LN: Lars Norén, ”En dramatikers dagbok 2015–2019” (Svensk julmat, lugnt, harmoniskt).
LS: Lydia Sandgren, ”Samlade verk” (Tjejer rörde sig spastiskt i tights).
LT: Leo Tolstoj, ”Anna Karenina”, översättning Ulla Roseen (Frasande som från en bikupa).
MB: Michail Bulgakov, ”Mästaren och Margarita”, översättning Lars Erik Blomqvist (Det var kort sagt ett helvete).
Följande tävlingsdeltagare hade alla rätt och får var sitt exemplar av ”Europa” (Albert Bonniers förlag), Maxim Grigorievs roman som belönats med SvD:s litteraturpris.
Cajsa Nolskog i Malmö, Elisabet Erasmie i Stockholm, Fredrik Jönsson i Lund, Valdemar Quiñonez i Stockholm, Marja Bruzaeus i Danderyd, Tommy Stenberg i Österåker, Gerd von Dolwitz i Sollentuna, Elisabeth Bill i Bromma, Gunilla Wallmark i Göteborg samt Lotta och Magnus Bragsjö i Stockholm.
Stort tack, Niklas!
Vi lyckades inte räkna ut mer än vad som borde vara Tolstoj och vem FSF borde vara, även om det är några fler böcker som någon i familjen har läst. Men man kan ju inte minnas allting. Tyvärr, eller lyckligtvis.
Tänk om fågeln satt och väntade på bussen, vad förvånad den måste ha blivit!
På dagens promenad passerade vi för övrigt en busshållplats samtidigt som en koltrast flög in i glaset inifrån. Men den ruskade lite på sig och flög vidare. Koltrastar är inte de smartaste fåglarna, säger groomen. Men de sjunger vackert.
Ninja!
Idag har jag jobbat digitalt (eller ”hemifrån”) och i pauserna försökt tillverka egna rovfågelssilhuetter med svart silvertejp. Det gick inte alls, men om jag lyckas kommer en rapport!
Så det är gammal oputsad tejp som kommer till användning då?
Jag tror nog mest på koltrasthona ändå. Den är väl för mörk för att vara taltrast i alla fall.
Jag är nyfiken på hur det gick med bajsandet. Den typen av äventyr har vi ju hört om tidigare här.
Finns självhäftande på Clas Ohlson i fyrpack för 50 spänn.
Bajsandet!
Lådan var ganska rejält kletig; stackarn var ju rädd.
Men tyvärr var det bajs även lite här och där, så när jag kom hem ett par timmar senare hade den förvånansvärt väluppfostrade Tjugofyraåringen torkat fläkten, sittbänken, gnuggat tre mattor rena och hängt dem på förstubron (vilket i mina norrbottniska hemtrakter betyder att man är positivt inställd till hembränt) samt bestämt sig för att inte någonsin fundera på att bli veterinär.
Hihihihihihi, ”gammal oputsad tejp” fick mig att klucka av fnitter, Magganini!
Jag är väldigt inne på att inte köpa rovfågelsilhuetter, utan tillverka själv. Återbruk och ”håll i pengarna” är min ledstjärna i dessa underliga tider!
Messi. Tro mig, det namnet kommer snart att dyka upp på listan över ”årets populäraste namn på kattpojkar”.
Jag har träffat två och hört talas om (läst om) ytterligare en, dvs tjugofyraåringens icke-favorit.
Oj. Men en gång för några år sedan satt vi i vad vi kan kalla matsalen när en duvhök flög in genom den öppna ytterdörren. Rådigt utslängd i trädgården. Lugn och ro. En timme senare, vid avecen, kom en träckande koltrast flygande från sovrummet. Han (jeps, gul näbb) hade suttit paralyserad därinne, uppenbarligen. I övrigt har vi (villaförort obs!) räv (skäll och skrik om natten ibland) hare of course, rådjur (åt upp snårvindan, danke) samt ekorre som jag passar mig för att bli vän med. Farliga djur, det. Men hon får julnötterna iaf.
Tack, Tanten, för utmärkt parenteshantering!