Ninja-Malins semlehyllning:
Semla, semla ,semla
det är semmeldag idag!
Semla, semla, semla,
mandelmassa, grädde, ja!
Kardemumma ska det vara
uti bulldegen den rara.
Så vi säger semla, semla, semla
det är semmeldag idag.
Båsdiktaren Ninja-Malin är en semmelkonnässör av rang, och får därför en hedrande plats i bloggen denna fettisdag. Semmeldikter är det helt enkelt lite för ont om!
Mamma säger fastlagsbulle och äter den med varm mjölk, medan hennes syster alltid sa fettisdagsbulle och åt den som en dubbelmacka med grädden sprättande åt alla håll. Jag säger semla och pillar av det trista locket och sväljer det i en tugga. Sedan ansar jag grädden med tungan – nästan ekivokt – tills det är så lite kvar att mandelmassan blottas. Då inleds den stora njutningen.
Den nuvarande Nittonåringen gillade inte semlor när hon som femåring fick en att äta upp alldeles på egen hand.
– Jag vill inte äta smällan för den ser ut som en hamburgare.
– Men du kan ju äta upp locket på semlan? sa jag och pillade loss den lilla trekanten med florsocker.
– Ja, så kan du äta lådan.
Om ni nu undrade vad semlans underdel skulle kunna heta.
Numera kallar vi alla semlan för smällan, självklart.
Består av lock och låda.
Lock och pock.
Egentligen hade jag faktiskt kunnat sitta och äta blott mandelmassa, när jag nu tänker efter.
De finns i så många former nuförtin, en del utan både lock och låda så vitt jag förstår. Formen semmeltårta som jag fick i dag är helt godtagbar.
För övrigt kan vi visst tävla om Nobelpriset i litteratur igen. Och Hr *ngd*hl ska inte vara delaktig i utseendet. Kul hörni.
Apropå det, Magganini:
Jag fick precis ett sms från min pappa, synnerligen upprörd. Han skrev:
En akademiledamot sa just i TV: ”… hade kunnat gjort”!
(Det är dubbel supinum och så får man ju inte uttrycka sig som varande lärd och skolad, anser vi på våra höga hästar.)
Salig svärmor köpte sig en gång en fettisdagsbulle i närliggande mataffär och tog hem den och hällde upp varm mjölk kring den. Då försvann den fullkomligt. Locket flöt kvar på ytan.
Hon gick tillbaka till affären och klagade. Då fick hon två nya och bjöd in grannen.
Du ser väl upp, Lotten, för den förfärlige hudkrämsmannen som härjar i Eskilstuna? Han sprutar hudkräm på intet ont anande kvinnors bakben.
Jag tror att han sprutar kladd på tjejers RUMPA, men att tidningarna har svårt att uttrycka sig i detta känsliga ämne och därför skriver ”bakdel” och andra eufemismer. Men ”bakben” hade jag missat!
”Ryggar och bakben” sa Ekot. Låter lite charkuteristikt, nu när jag tänker på’t. Han har även tagit två kvinnor på stjärten, enligt samma Eko.
Hmmm. Sprutar kladd? Undrar om han fått tag på sprutmojen jag byggde till det konstigaste filmjobb jag haft. Små klattar av filmjölk sprutade jag på nakna fotomodeller. Egentligen skulle det vara hudkräm men huden blev så glansig av hudkrämen att det såg konstigt och fläckigt ut när man torkade av den inför nästa tagning. Filmjölk fungerade mycket bättre. Naturligtvis var det någon helt annan typ av vitt kladd som åskådarna skulle associera till … Reklamfilmen gjordes för att använda solskyddsmedel och var beställd av Norska Cancerfonden.
Wow, Niklas! Dubbelwow! Är det 1990-tal?
Japp! Jonas Frick regisserade.
Mer godis idag.
Det är ju *fössta tossdan i mass*
Dags för *massipantååta*
Det är svårt det där att hålla fastan när det helt plötsligt vankas massipantåta.