Det händer så mycket! Jag trillar omkull i en trappa, håller en föreläsning, knäcker ett ägg och häller det i äggkartongen, köper nya glasögon, får kortison i knäna, skriver en jättetrist artikel, tar salt istället för socker och hittar ett nytt favoritvin.
Men mitt i alltihopa kommer oroväckande besked från mobilen. Jag måste tydligen byta Bank-ID. Jag fick detta besked ett par dagar in i januari och sket fullständigt i det. Men mobilen och banken envisades.
”Du måste förnya ditt bank-ID om 69 dagar.”
– Va? Sextinie dagar är ju om en evighet.
”Du måste förnya ditt bank-ID om 58 dagar.”
– Va? Femtiåtta dagar är ju om en evighet.
”Du måste förnya ditt bank-ID om 44 dagar.”
– Pfft, förtifyra dagar är ju om en evighet.
”Du måste förnya ditt bank-ID om 31 dagar.”
– Va? Trettien dagar är ju om en månad, vilket alla ju vet är ju en evighet.
Jag tog därefter mitt förnuft till fånga, gjorde efterforskningar, fann att man måste ha en bankdosa (vilket jag inte har och aldrig har haft) och gick till banken – den bank som tack och lov fortfarande har ett kontor. Som var fullt av folk! Schas, människor, schaaas! Jag har ett viktigt ärende!
– Hejsan, tjillevipp och hallå. Jag ska tydligen begära ett nytt bank-ID.
– Utan dosa?
– Dosa?
– Du måste ha en dosa. Det är minst 40 minuters kö. Kom en förmiddag istället eftersom alla pensionärer kommer sedan.
– Åhå.
Jag åkte till banken igen en helt annan förmiddag (som jag planerade noga i mitt oerhört fullspäckade och intressanta schema), stod i kö i 15 minuter, väntade i 20 minuter (pensionärerna var tydligen redan där) och kom till slut fram till en handläggare. Som var basketspelare!
– Hejsan, tjillevipp och hallå. Dunk påre. Vi basketspe…
– Hej Lotten! Jag förstår att du måste ha ett nytt Bank-ID? Har du din dosa?
– Dosa? Bankdosa? Jag har aldrig i hela mitt liv någonsin i evigheten ägt en dosa.
– Då fixar vi en. Du får en dosa nu, och så går du hem och loggar in med den och fixar nytt ID. Kan jag få personnummer? Såja. Logga in på Bank-ID. Såja. Såja. Såååååja. Det är kul med basket. Såååja.
– Så … vad jag nu har fått är en dosa som jag måste ha för att ta mig in på banksajten, vilket jag vanligtvis gör med lösenord, så att jag kan begära nytt Bank-ID?
–Japp! Dosan är bara för säkerheten, vet du. Ses i hallarna!
Jag gick ut från banken, köpte ett par skosnören, träffade en annan basketspelare, cyklade hem, gjorde en stor potta te – och tappade nånstans på vägen bort dosan. Helt obegripligt. Bermudatriangeln bor i min ryggsäck.
Då testade jag att logga in via datorn, klickade på ”nytt BANK-ID”, fyllde i allehanda siffror och klickade ja och amen här och där och … och … och … häpp. Klicketiklick, klart.
På tre röda sekunder hade jag helt utan bankdosa fått ett nytt bank-ID. Det är kanske ett lite sämre ID? Det kanske har fransig fåll, lappade knän och sneda funktioner, men ett nytt och välfungerande ID är det faktiskt.
Så du som nu sitter med min bankdosa och tänker råna mitt konto:
- jag har inga pengar
- dosan går inte att använda utan mig
- enjoy life!
Uppdatering!
Naturligtvis dök den komplett onödiga dosan upp i en jackficka så fort jag hade skrivit drapan ovan, så nu kan jag ta bild på den.
De kände väl sig lite ensamma därinne på bankkontoren och bestämde sig för en nostalgitripp.
-Tänk va, så här var det alltid förr, kontoret fullt av kunder.
Åh nej, du kan ju inte visa dosan här på webben! Nu vet ju alla skurkar att din kod är en kombination av ett urval av siffrorna 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9 och 0!
Nån Dosa har jag inte. Varje gång jag kommer in på banken vill dom pracka på mej nån fiffig Betalningslösning. Då berättar jag om min betalningslösning: Jag lägger mina räkningar på Lille Makens bord och så betalar han dom. Bankfolket erkänner då att fiffigare kan det inte bli.
Nu har vi sett Dorsins Glada änka på tävän. Den gick för tidigt i lördags; då hölls vi i köket och briljerade och griljerade (stekte blodpudding, bacon och äppleskivor). Dorsins var rolig och som dom sjongade! Vi kände igen alla gamla dängor som våra mammor brukade sjunga. Nostalgiskt som sjutton.
Tihi, som prinsessan sa, så roligt att du begav dig till banken för att byta bank-ID. Det finns ju i dagens läge knappast någon anledning att besöka en bank, inte ens om man behöver ett försvarligt lån. Annat var det förr när man betalade räkningar, sökte lån med darrande knän och mössan i hand eller till och med satte in kontanter utan att få en laddning penningtvättfrågor…
Jaha, var det för att få ett bank-ID som jag också fick en dosa en gång i ti’n. Jag använder den aldrig, vilket jag noga talade om för dem.
Men bank-ID är himla bra.
Min dosa, som jag använde flitigt innan jag hade mobilt bank-ID, envisas de få gånger jag använder den med att säga att jag snart behöver byta batteri. Det har den sagt i kanske 6-7 år nu, det blir lite av en sport att tänja ut begreppet ”snart”.
När mitt Bank-ID förra sommaren sa ifrån att det ville bytas och piffas upp, påpekade det också att det inte ville bo med mitt gamla operativsystem i telefonen. Nähä tänkte jag, då får vi väl piffa upp det också. Och så gick jag till telefonbutiken.
Njaää, det går inte att hälla ett så nytt vin i den gamla lägeln. sa ynglingen där. (Dvs. lägel sa han inte för om sådana visste han nog intet) Det slutade med att jag måste köpa en ny telefon; men sen tror jag det fixade sig utan bankdosa.
Långt senare fick jag höra att det finns folk med magiska fingrar som kan byta operativsystem som vissa andra kan byta vatten till vin i vilka läglar som helst.
Jag har bankdosa och använder den flitigt. Hörde talas om för många månader att min bank skulle byta ut alla bankdosor av säkerhetsskäl, men det har ingen på banken sagt till mig och än funkar den.
Har även mobilt bank-id (ID? Ide?) och har faktiskt lyckats fundera ut en kombination av 6 siffror som jag kan memorera utan att det är mitt personnummer eller telefonnumret när jag var liten. Tänker inte avslöja hur jag gjorde, men det går alltså.
Ååååh, Kråkan, sicken en vackert formulerad kommentar!
Rosman: Jag blev alltså av kundtjänsten med barsk blick BEORDRAD att uppsöka ett kontor eftersom det på inga villkor skulle kunna fixas ett nytt Bank-ID utan den förnicklade dosan.
Vilket alltså var lika fel som t.ex. att ha nätstrumporna innanför korsetten.
Lotten, jag tror det råder en liten m*ssuppf*ttning mellan dig och bankens kundtjänst. För att ha ett Bank-ID behöver du dosan eftersom själva legitimeringen sker i dosan men för att ha ett Mobilt Bank-ID behöver du en telefon.
Messerschmittlas-Niklas! Ja! Aha! Precis! Jag har ”Mobilt Bank-ID” och har blott använt mig av det.
Nu undrar man ju över texten i min telefon, som påpekar att jag behöver ett nytt ”Bank-ID”, vilket tydligen inte var fallet. Och så undrar man ju över bankpersonalen som inte tydligt och fint artikulerar skillnaden mellan det mobila och det andra.
Hmmmmmm!
Alltså, får man vara lite OT ett tag?
Bussexplosionen igår väcker ju förstås funderingar hos en gammal yrkeschaffis, men även språket och funderingarna hos mer inblandade personer än jag.
Följande text kan hittas på SVT:s nyhetssida på nätet;
(Mikael Svensson är områdeschef för innerstadstrafiken).
’Det enda som står klart just nu är att bussen inte befann sig på en väg som den skulle åka på. Efter att ha pratat med föraren som var med om olyckan kan Keolis göra om sin utbildning, säger Michael Svensson.
– När vi har all kännedom i ärendet så är det självklart att vi försöker säkerställa att det inte händer igen. Jag känner stenhårt att vi måste ta lärdom av det som har hänt och se vad vi kan göra. Kanske kan vi ta hjälp av andra för att hitta tekniska lösningar.’
Vad säger härvarande språkvetare om att bussen INTE befann sig på en väg där den skulle vara?
Jag skulle vilja säga att bussen befann sig på en väg där den INTE skulle vara.
Men sen då? Är det verkligen föraren från sitt sjukläger som ska bestämma hur utbildningen för förarna ska förändras?
Eftersom detta är tredje gången en SL-buss försöker köra in i Klaratunneln, så torde det väl stå alldeles utomordentligt klart att utbildningen behöver ses över?
I grunden.
Samt att den som, de facto, gjorde’t inte är den som ska bestämma hur utbildningen ska förändras. Troligen har hen inte riktigt de insikter som behövs.
Måste man vänta tills man har ALL kännedom innan man säkerställer att det inte händer igen? Vad är det för kännedom som saknas för att säkerställa att folk ger fan i att försöka forcera Klaratunneln med fordon som saknar kroppsliga förutsättningar för denna penetration? Jag är väldigt nyfiken på den kännedom som ska få ansvariga beslutsfattare att få länden ur landån och säkerställa.
Blir man lugnad av en områdeschef som stenhårt känner att man nog måste dra lärdom av det inträffade och SE vad man kan göra?
Mitt svar blir ett otvetydigt NEJ, jag blir oroad av attityden.
NOG måste dra lärdom? Va, va, va, va?
Jag tycker stenhårt att man SKA eller till och med MÅSTE dra lärdom av tockna incidenter. Själva incidentens allvarlighetsgrad KRÄVER lärdomsdragande, det tycker jag nog att man vågar säga.
’Vi kanske kan ta hjälp av andra?’ Ja, varför inte? För ni har ju inte lyckats själva att säkerställa att förarförorsakad tunnelpenetration uteblir och att gasolspisen på taket sitter fast som den ska.
Nej, lugnad blir jag inte, jag tycker det finns all anledning till oro.
Får man skriva så här när man är journalist vid public service?
Bra rutet! Du måste mejla journalisten också, Ninja!
Jag skickade det till SVT:s fb-sida….
Bra Ninja!
Men nu, efter penetrationsförsöket, kanske föraren ifråga har sådana insikter att hen kan rekommendera ett annat vägval. Eller teminstingens avråda från sitt senaste.
Och tack för de vackra orden Lotten.
Jag är på resa och ägnar kvällen åt kommunikation. Både med folk i min omgivning och vänner på nätet.
Men det har jag ju glömt bort helt; på torsdag åker jag till min Englandskusin! Fish ’n chips på er alla!
(Apropå Kråkans bild dårå.)
Bra, Ninja. Jag är inte språkvetare men håller med du ändå. Jag är i alla fall språktyckare.
Bankdosa har jag haft jähättelänge, och det går så bra så. Av nån anledning tror jag på säkerheten med den sorten.
Apropå bussen som Ninja skriver om; i utländska medier framställs explosionen tydligen som ett terrordåd. Det tycker jag var synnerligen ruttet.
Nu mot Stockholm: jag ska vara moderator på en tvådagarskonferens. (Man måste vara finklädd, nystruken och ha kammat håret som en sådan.)
Attagirl!
Tågtrassel, hörde jag på radion. Men du kanske kör bil.
Japp, tågtrassel is my middle name. Jag skulle fint och lugnt ha tagit 10-tåget från Eskilstuna, kommit fram kl 11 och stilla promenerat genom Stockholm. Plötsligt ställdes det tåget in (se bild) utan förklaring (heja SJ).
Nu har jag tagit 11-tåget istället, vilket kommer att gå jättebra – men nån lugn promenad genom stan får jag inte. Jag ska vara på Malmskillnadsgatan kl. 11:25, så det blir nog till att jogga lite.
Ja, Centralen-Malmskillnadsgatan på -25 minuter låter som en rejäl utmaning.
Rapport:
Idag har jag använt mitt mycket väl fungerande mobila bank-ID åtta gånger.
Jag tror att den brunleggade kontobjörnen övervintrar i ett bankide.
Jag använde mitt mobila Bank-ID nyss för att skaffa ett nytt analogt id-kort, ett sånt där med foto på och namn och sånt. ID-06 heter den och är något som min arbetsgivare vill att jag ska ha.
Kan man kalla en kreativ person som står och kastar legimitationsbrickor omkring sig för en id-spruta?
Och kan man kalla en vinterbjörn med maginfluensa för en ide-spruta?
Ja det kan man.
Glad pi-dag! Och Albert Einsteins födelsedag!
Lämnar Heidelberg (Där verkade inte AE men många andra fysiker) med tåg idag och susar förbi grönt gräs och många blommande träd och buskar.
Här är det bara snö, och i viss mån regn, som susar förbi. Eller ja. Förbi och förbi. Det landar …
Vi susade inte heller en lång stund. Eine lange stunde blev vi stående, faktiskt på grund av terrorbombning! Gammal visserligen men en flygbomb från WWII hade hittats vid spåret i Gelsenkirschen och måste desarmeras. Nu rullar vi igen och konduktören delar ut stämplade formulär att fylla i för att få ersättning pga förseningen.
Ja det är ju vi passagerare som kan få ersättning, inte konduktören (om det inte blir övertid kanske)
Skärmdump på informationen om den försena(n)de bomben.
Så fantastiskt att någon får tillåtelse att skriva orsaken till förseningen så rakt på sak!
”Obehöriga i spåret” kan ersättas med ”Fru Nilsson från Blomstermåla gick vilse och hamnade på spåret, men vi för henne i säkerhet nu” eller ”Kalle och Pelle råkade sparka en boll på ställverket så all ström gick”.
Bomber och granater!