Jag är så förbaskad på alla rökare som slänger fimpar omkring sig. Samtidigt är det lite skönt att kunna vara så himla kategorisk och arg på en specifik grupp människor som verkligen är skyldiga. Det är ju rökarna som slänger fimpar, inte t.ex. maratonlöparna.
Tillägg: Det är ju de fimpslängande rökarna som slänger fimpar!
(Javisst, det finns en brasklapp. Rökande, fimpslängande maratonlöpare från Danmark kanske?)
Nu ska jag KBT:a bort min ilska och titta på snygga rökbilder. Estetiken och the coolness är påtaglig.
Att titta på gamla filmer där det röks i tid och otid, inne i sovrummen, på tågen, i flygplan och inne på toa är intressant som en studie i produktplacering – för ingen filmmakare med självaktning lade in gratisrökning i filmerna. Rökandet var big Hollywoodbusiness; Sylvester Stallone skaffade eget rökkontrakt i början av 1980-talet och såg till att hans rollfigur rökte även om det inte hade ett enda dugg med handlingen att göra. I Superman II blev ickerökaren Lois Lane plötsligt kedjerökare eftersom Philip Morris hostade upp några tusen extra dollar.
Detsamma gäller förstås mobiltelefonerna. En liten rundtur genom åren kommer här!
Nej, jag kan nu inte knyta ihop säcken och säga att jag är arg på alla mobilpratare som slänger mobiler omkring sig som vore de fimpar, för det gör de junte. Jag är inte ens irriterad på folk som pratar högt och brett i mobilen på tåget – jag har väl vant mig, kanske?
Men vad tror ni om den här spaningen?
Vi kommer att i framtiden förundrat titta på filmerna från början av 2000-talet och påpeka hur folk hela tiden tittar ner i mobilen inne i sovrummen, på tågen, i flygplan och inne på toa. Vi kommer att skratta lite och säga ”vad tooookigt” ungefär som vi gör med den där svart-vita filmrökningen. Eller?
Eller som jag hörde det omnämnas i dag;
Där sitter de och krafsar på sina klösbrädor. Det är väl en bra bild?
Är kattklösningen en instinkt eller ett inlärt beteende – eller ”härtill är jag nödd och tvungen, annars låter det som om jag har högklackat på mig när jag går”?
(Precis så pratar katter. Faktiskt.)
Apropå vernissager (förra båset, svårt att hänga med ibland) har min konstnärsdotter vernissage på Lördag på Nordens Ljus som ligger under S:t Eriksbron i Stockholm. Välkomna!
Jag skulle absolut säga att kattklösningen är medfödd. Ibland verkar det gå helt automatiskt.
I sammanhanget är det gulligt med katternas trampbeteende när de har det mysigt (det påminner ju om klösrörelser), som ett minne av när de masserade mamman för att få mjölk när de var små.
Jag är jätteirriterad på alla som pratar vitt och brett i mobilerna i offentliga miljöer! Oftast är det ju totalt ointressant det som de pratar om. I Spanien kan man ofta höra hela konversationen eftersom man har fått för sig att alla vill höra och högtalarfunktionen är därför frekvent använd. Det är nästan så att det är intressantare att bara höra den på ena sidan för då kan man ju i alla fall låtsas att det är något intressant den i telefonen säger. Eller den med den andra telefonen, det sitter ju ingen i mobilen. Som jag har förstått det.
Sista rökarbilden … ¿Qué?
Ser ut som en mycket ung Winston Churchill.
Här i Sverige är det också förvånande många som använder högtalarfunktionen när de prata i mobilen. Varför? Och varför ska man hålla den så att man ser ur exakt som bilden på Kalles kaviar?
DÄR har vi ju en spaning värd sitt namn! De håller mobilen som Kalle (s Kaviar)!!!
Som rökare (ibland) känner jag inte alls igen mig. Jag slänger inga fimpar! ”Alla rökare” producerar inte fimpar. Vänligen,
”En piprökare”
Fan, aldrig får man vara riktigt nöjd. Jag som trodde att jag hade kommit på hur jag kunde vara arg på en homogen grupp! Jag ändrar:
”Det är ju de fimpslängande rökarna som slänger fimpar …”
Ha! Såja!
Haha, var tvungen att kolla på en Kalles Kaviar! Klockrent!
Mikrofonen sitter ju där i botten precis som högtalaren på nyare modeller, konstigt nog. Fattar inte, ingen har väl munnen bredvid örat? Fast en del undrar man ju över, de älskar ju att höra sin egen röst och hör ju inte andra för det dränks i deras egna ljudvågor.
Apropå ljudvågor, jag undrar om det har något med strålningar och skräckpropaganda att göra?
Håller med om det där med högtalarfunktionen. Oerhört störande. Använder den själv ibland, men bara om båda händerna är upptagna eller om det är fler än jag i rummet som behöver hänga med i vad som sägs. Aldrig ute i det offentliga rummet.
Sedan undrar jag om det inte är skillnad på rökare och piprökare? Rökare är slavar under cigaretten och tvärstannar ofta direkt utanför en dörr så att man nästan går in i dom, för att tända en stinkpinne så fort det bara går när som kommer ut från en rökförbudszon. Piprökare är väl livsnjutare och lite sofistikerat nyttjar tobak på ett inte så störande sätt. Har aldrig sett någon piprökare tvärstanna utanför dörren till ett köpcentrum och tända pipan så snabbt det bara går. Det är lite som skillnaden på en alkis som öppnar ölburken så fort han har kommit utanför dörren till Systemet och normaldrickaren som inte har några problem alls att vänta med att öppna buteljen till den dag eller kväll hemma så det ska smaka gott med ett glas.
Dessutom luktar piprök i regel inte lika illa som cigarettrök.
Pitt och Dan Brown på er alla.
Som f.d. cigarettrökare kan jag tycka att cigarr- och piprökare är lite av posörer, som mest blåser omkring all rök i stället för att inhalera den. Dessutom smakar cigarr fan.
Men jag håller med om att piprök ofta luktar gott. För omgivningen blir dock graden av passiv rökning väldigt hög, som sagt.
Min pappa rökte pipa. Jag förstod aldrig varför det hette ”röka pipa”. Röka var det minsta han gjorde. Det var bara ett evigt stoppande och petande med tobaken och knacka ur och så börja pilla och krafsa igen. Men vi systrar fick god tillgång till piprensare som man kunde göra mycket kul med.
Ja, det var tider det! När vi satt tretti pers varenda helg i nån liten tvåa och alla rökte. Alla. (Utom en förresten, vi undrade redan då hur han stod ut.) Askfat överallt, även på nattduksborden. Man vaknade alltså med näsan två decimeter från en fimphög. Men det spelade ju inte så stor roll eftersom näsan ändå låg instoppad i håret som luktade rätt likt fimphögen.
Och i bilen… fem cigarretter tända samtidigt. Tänk att den som körde såg nåt.
Pappa rökte pipa hela min barndom. På morgnarna vid frukosten satt han i rummet innanför köket (biblioteket), på huk, med pipa i mun och tidning på golvet. Svårt att föreställa sig nu, både huksittandet och röktoleransen hos mamma och mig.
Senare övergick han självmant till att röka enbart i källaren, utomhus och i bilen, det sista med en liten fönsterspringa öppen vid sin plats. Ännu senare övergick han till cigarrcigaretter och sedan cigaretter, och för ett antal år sedan slutade han helt, efter flera misslyckade försök. Fast hans kompisar som inte har rökt tenderar iallafall att få cancer och dö, så han är kanske inte helt övertygad om nyttan i att sluta.
Vår pappa stoppade och krafsade och knackade också pipa, men han rökte också. Tex i bilen när vi var små och satt i baksätet. Då gnällde vi om saken, vilket han åtgärdade med att veva ner rutan litegrann. Men vi lärde oss när vi blev större, som kan förstås av föregående inlägg.
Ja piprensarna var bra, ÖR, dem saknar jag rentav ibland. Förutom att man kan göra roliga gubbar av dem är de som silvertejp, man kan fixa och laga vad som helst med dem.
Rökare är också människor, men inte så länge.
Pappa hade KOL och ca noll procent syrehalt i blodet, åtminstone vid förkylning, och syrran fick ju galopperande c*nc*r.
Själv har jag slutat med det där för en massa år sen, men det finns ju inga garantier.
En annan sak, finns det inga tjejer som pratar i mobiltelefon på film?
Men det är ju inte så mycket tjejer med i filmerna förstås, och deras rollfigurer har väl inte så viktiga funktioner att de behöver ha nåra telefoner. Förr alltså. Numera är de ju som en del av mänskokroppen. Telefonerna alltså, inte tjejerna.
(Jag åker tåg, därav spammandet. Jag borde använda datorn till jobb i stället, men det är ju inge kul.)
Min farbror har kol utan att ha rökt en endaste cigg i hela sitt liv.
Nä, inte är det rättvist heller.
Jag rökte (krafsade, knackade, stoppade, petade, tände, puffade och petade) pipa men slutade för ca 25 år sen.
Piporna finns kvar i en kartong.
Man skulle kanske börja igen,
när man fyller sjutti …
Det finns andra gaser än cigarettrök som kan ge kol, har min goda vän, docenten i lungmedicin lärt mig, hon jobbar mycket med kolpatienter.
Själv började jag röka pipa i tonåren, efter att ha börjat med cigaretter i elvaårsåldern.
Varför?
Ja, varför inte, skulle nog mitt svar ha blivit. Sen rökte jag av och till (mest till) tills jag vid 27 års ålder ledsnade på att lukta illa, och känna mig tvungen att stressröka medan jag väntade på tunnelbanan.
Piprensare finns fortfarande, men mest i hobbyaffärer, längre och i många olika färger.
Min bästas piprensarhistoria är av ehrenmarktyp. Redaktören kommer in till sin lokala tobakist och spörjer efter en förpackning piprensare. Tobakisten beklagar, han har helt tomt på lagret, eftersom änkan efter gamle kaptenen varit inne dagen innan och köpt samtliga tre kvarvarande paket.
Ingen av herrarna kan begripa vad änkan ska med piprensare till, än mindre i denna mängd. Spekulationer om att hon börjat hyra ut några av rummen i sin åttarumsvåning på Östermalm leder ingen vart.
Någon dag senare stöter redaktören på kaptensänkan ute på gatan, och kan icke avhålla sig från att spörja vad hon ska med piprensare till.
-Men snälla redaktören, säger änkan förvånat, hur ska man annars få rent i nyckelhålen?
Angående kaviarmacksubstituten, så på den tiden jag körde buss dagtid och det steg på nån som pratade i generöst tonläge, så brukade jag ofta lägga mig i samtalet. Det roliga var att det tog en stund innan telefonören eller telefonistan begrep vad jag gjorde. Men andra passagerare begrep alldeles omedelbart och fann nöje i mitt lilla tilltag.
En enda gång har jag bett en pratör hålla käft och det var hon som satt på en avstängd buss i Liljeholmsterminalen, och fördrev väntetiden till avgång med en mycket, mycket ingående redogörelse för samtliga detaljer i sitt senaste samlag, samt rescension av den arma grabbens prestation och där i deltagande kroppsdelar.
Hon blev jätteförvånad över att ingen annan ville höra.
Nuförtiden spelas det in filmer/tv-serier om förr i tiden. T ex ”Vår tid är nu”. Det är ett förfärligt rökande ibland i dessa och man förstår hur osmakligt dåtidens människor betedde sig i nutidens ögon.
Fråga: Förekommer det produktplacering i dessa fall också? Eller gäller det bara äkta dåförtiden som föreställde dåtida nutid?
Cecilia N, det är länge sedan jag jobbade med film nu men när jag började i början av 80-talet talades det aldrig om produktplacering. Det som förekom var mest att man kunde få saker som visades i bild. Oftast var det rekvisitaavdelningen som skötte det hela eftersom det var rekvisita det var frågan om. Jag har väl en och annan produktplacering på mitt samvete och har sett till att några teamfester blev lite våtare än de annars skulle blivit. Öl och spritimportörer var alltid intresserade eftersom det var förbjudet att göra reklam för alkoholhaltiga drycker på den tiden. Praktexemplet var väl Rederiet där hela baren kom från samma importör (T*gn*r *ch S*n). Så småningom började producenterna få upp ögonen för det här och då började den egentliga produktplaceringen där bolag fick betala pengar för att deras produkter skulle få vara med. Vendetta var den första (och enda?) filmen jag jobbade med som hade en person som hade hand om produktplaceringen. För den som är intresserad lägger jag upp en bild av den (utmärkta!) teamjacka vi försågs med. Den var inte så diskret.
Hur det är nu vet jag faktiskt inte men jag skulle tro att det är svårt med produktplacering i tidsfilmer (som det heter bland filmarbetare) eftersom varumärken förändras och man gärna vill kunna ha med det som var en tidsmarkör ”då”.
Meh!
Meh!!
Den jackan var inte direkt diskret, nej.
När det gäller rökning i kostymfilmer så verkar det som att regissören och/eller manusförfattaren tror att det alltid röktes överallt. Det gjorde det ju inte.
Tittar man på en gammal pilsnerfilm, så kan det rökas för att signalera avkoppling, dryg typ eller stress, men verkligen inte hela tiden, överallt. Tvärtutimot.
I mitt barndoms sextiotal röktes det visserligen, men det var inte många som kedjerökte på det sätt som görs i filmer och teveserier. I mina ögon blir det okunnigt och larvigt.
Nu måste jag gå ot en stund och berätta att Båsbarnet Maj-Lis i kväll uttryckte mycket stor uppskattning för min tonåriga språkpolistisha. Jag hade tagit på mig den när jag bytte ut jobbkläderna och när jag kom in i busfröets rum säger hon ”Men mamma, vilken snygg tröja. Det är den snyggaste jag sett!” På min fråga om vad som gjorde den så snygg svarade hon ”Bokstäverna”. Nyss fyllda fem, inte läskunnig men bokstäverna var snygga. Kanske finns det hopp. Jag skrattade gott inombords åt det hela.
Kanske skulle jag återbruka de julkalendertishor som drabbats av ”fukt i garderoben” och sy snurrkjolar till Maj-Lis, som uppmuntran till hennes goda smak.
*stor majlis*
Åh, tänk att det går så fort från båsbebis till stort båsbarn med bokstavstycke!
Undrar om inte båsmor sitter på något litet lager med tishor som kunde passa både som överdel och underdel?
Alfons Åbergs pappa röker pipa när han nattar sin son. Dags för orosanmälan?
DDM, Alfons är inte på riktigt. Det är inte ens en dramadokumentär. Så kan nog slappna av.
Det viktigaste först: Jag har löjligt många julkalendertischor och ser gärna att några blir till kjolar!
Magganini: Nej, jag hittade inte några skådespelerskor med mobiltelefoner. De gamla lurarna, jovisst (se bild), men inte de nya. Om någon av er rotar fram en bild med en mobilpratande skådespelerska som samtidigt röker, har ni lyckats hitta något som jag letade efter i en halvtimme igår …
Jag hittade några skådespelerskor med mobiler och giftpinnar som fångats på bild.
Bravo, Båthuspernilla! Utmärkt!
Och nu … tadaaaaaa … en bild ur en film?
Kom på idén att göra ett båsalfabet. Fyll på, kära båsister;
A – Annika
B- blåsippa
C- cembaloverkstad
D- den djefla mannen
E-
F- fopoll
G- Gula Huset
H- hesa fredrik
I- inlägg
J-
K- knävlar
L- läktare
M-
N- Nationalencyklopedin
O-
P- polis, språktyp
Q- quintuplet
R-
S- Schubert
T- tisha
U-
V-
W- walk on the wild side
Z-
X-
Y-
Z-
Å- -åringen
Ä-
Ö-
NINJA! Du är ett geni! Guuud så roligt!
Men jag ger mig in i din lista och redigerar så att V och W får varsin rad eftersom de räknas som två olika bokstäver sedan 2006.
(Jag ropar hit hakke; han kommer att gilla att klura på listan.)
Och Annika får naturligtvis ett hedersomnämnande!
Yo!
S är ju upptaget. Sekrutt.
R – Röd tråd
(Finns det inte nån återkommande luckförsedd kalender som skulle passa på J?)
O – OT
(lite mesigt, medges)
Ninjas lista med era tillägg:
A – Annika
B- blåsippa, båsmeter, bloggtofsorkester
C- cembaloverkstad
D- den djefla mannen
E- Eskilstuna Basket
F- fopoll
G- Gula Huset
H- hesa fredrik, Hyacint Eastwood
I- inlägg
J- julkalender
K- knävlar
L- läktare
M- majlis
N- Nationalencyklopedin
O- OT, Orlando Bloom
P- polis av språktyp, plommonstopet
Q- quintuplet
R- röd tråd
S- Schubert, sekrutt, Skebokvarnsvägen
T- tisha
U-
V-
W- walk on the wild side
X-
Y- Yo
Z- Zonförsvar
Å- -åringen
Ä-
Ö-
M: majlis (alt Maj-Lis)
M- majlis
Maj-Lis, det är ju hennes lista!
Ö- ÖR
Ni som behöver sysselsättning och gillar ljudet av träskor mot stentrappor: Huset Silfvercronas gåta finns på SVT till sista mars: https://www.oppetarkiv.se/video/1092597/huset-silfvercronas-gata-avsnitt-1-av-6
Jag tycker inte att nån enskild båsist ska ingå i Alfabetet. Utom darling Annika, då. (Men tack ändå, Ninja!)
Och tror ni att stavningsfuriren ville låta mej skriva ’båsist’? Nää, basist tyckte han att det skulle vara. Hur många basister finns det i båset? Jag bara undrar.
Jag är basist, ÖR!
Hur går det med vår bloggtofsorkester?
Hannoia sa ”Clueless”. Och ja, där har vi en film i vilken tjejer pratar i mobil. Men det verkar sämre med rökningen.
Jag skulle precis konstatera att vi ju måste efterlysa basister till alla båsister, men som kom CtLDPT in och rättade till denna brist. Och så fick vi en bild på Cluelesstelefoner!
Perfekt dag!
Även jag är (var) basist.
Jag är basist, men det får man väl inte säga i det här jävla bandet.
(Hihi)
Det ser ut som om det blir en basorkester av det här jävla bandet, och då tycker jag att ni får säga det.
Jag har ingen bas, men vill gärna höra er lira.
Furiren verkar väluppfostrad, hen ville mildra det grova uttrycket och ändra ”v” till ”k”.
Även jag var basist en gång i tiden. Både elektrisk och akustisk.
Själv var jag bara akustisk.
E- Eskilstuna Basket
Ja! Så kom basketen med, det bekymrade mig lite att det var så upptaget både på B och K(orgboll).
Groomen hälsar att alla som kan spela gitarr även kan hantera en elbas (däribland han). Dock har vi ingen elbas, bara en ståbas och ett stort urval mindre instrument.
Stavningsjädervulen ville ändra elbas och ståbas till Elias respektive ståtas.
Undrar varför det ska vara två Z i det där alfabetet, det dom är så svårt.
Magganini, det är för att få plats med både Zen och Zon. Några av oss förstår varför.
Och flöjt. Jag spelar flöjt också. Basfiol och flöjt.
Ah, Niklas, förklaring finns alltså. Vi får väl se då om jag med tiden, i ert sällskap, blir mer upplyst.
Ingen som spelar fiolioliolej? Eller saxofon? Det är snyggt.
Basröster räknas väl inte i det här jämrande bandet.
Det hade passat så fint med en liten zombiespokalyps på Z, men jag har svårt att koppla den till båset. Zoo finns ju i E-tuna, men inte heller det är någon uppenbar båserfarenhet.
Groomen spelar i huvudsak fiol. Även gitarr och diverse flöjter och pipor, när lungkapaciteten räcker till. Han kan hantera det mesta med strängar i lämpligt sällskap.
Själv spelar jag mest bara radio.
P – också Plommonstopets hemvist.
E – Eastwood, Hyacint
Översättarhelena spelar saxofon.
Kan X:et då vara Xaxofon?
Puuuuh, vad skönt att plommonstopet fick vara med.
OT: Idag, när jag inte längre fyller 55 år, har jag bara hasat runt i innetofflor och försökt sätta på tv:n. (Anpassar mig så smått till åren som komma skall.)
Men herrejestanes, Lotten, du fyllde ju i går!!! Hätila i efterhand från oss i råttboet!
Jamen oj! Försenade grattisar!
Inte spelar jag bas, och inte flöjt eller fioliolej heller.
Men jag är från Skaraborg!
Grattis Lotten!
Jag tycker mig minnas att du nån gång pratat om massor av tvåor så för mig fyller du 22/2.
Du själv spelar ju också bas … -ket.
Går det lagom långsamt kan jag nog ställa upp på blockflöjt. (Alltså inga bachiska 16-delar) Annars kan jag ställa upp som vokalist.
Hahhaaaaa! Jag spelar bas…ket!
(Är mycket nöjd.)
De där extra bokstävlarna är jag rätt säker på att inte jag sattdit. Z zom är så svårt.
E- Eastwood Hyacinth är jättebra. Fast jag vet inte varför, men det kanske hör ihop med båset innan jag vågade mig hit?
Kan vi få in Ö- Östskog, Slint månntro?
Z kanske är zonförsvar?
Här kan man höra hur en basorkester låter när de spelar Grieg. Pampigt värre! (Fast i Bergakungens sal fuskar de och tar hjälp av lite blåsare.)
Under 2015 års julkalender skapades ett Clint Eastwood-tema i det galna båset. På gympan: Plint Eastwood. I Norrbotten: Int’ Eastwood. Hos Petter och Lotta: Gredelint Eastwood och Tryckeri: Print Eastwood. Med flera. Och så till jul: Hyacint Eastwood. Voilá!
Basorkester, båsorkester, blåsorkester…
Maffigt, Christer tLDPT!
ÖR, det hade jag glömt! Det var jag som kom på Int’ Eastwood.
Hyacinth Eastwood, blir ju lysande!
Zonförsvar är jättebra på Z, CtLDPT!
U, V, X, Ä och Ö kvar, det bara måste ju detta bås greja!
Den coolaste rökfria mobiltelefonprataren är ändå Harry Hotline.
https://youtu.be/2ZggPUSrwh4
Annan basorkester:
https://m.youtube.com/watch?v=kvPZkFN73Z8
Ja, Cecilia N, de har jag sett live, de är jättehäftiga!
Däremot måste jag protestera lite mot Brids groom. Det stämmer att om man kan spela gitarr så har man en del motorik gratis på elbas, och man vet var tonerna ligger. För att vara en bra basist krävs dock en viss insikt i basens funktion och en del kunskap i harmonik, något som inte alla gitarrister nödvändigtvis har.
Och akustisk bas och akustisk gitarr är inte heller tvillingar.
Jamen harenäran i efterskott!
När jag senare idag uppdaterar med ett nytt inlägg, får vi inte släppa bokstavslistan!
Nu har jag förtärt min ensliga lunch (Lille M äter lunch på stan) mittemot de öppna dörrarna till vårt städskåp. (Självklart har vi döbattanger även till städskåpet. Var bor jag nånstans?) Skåpet är så fullt att dammsugarslangar och skurhinkar hoppar ut på oss när vi öppnar. Nåt måste göras. Vad? Jag studerade hur alla städattiraljer arrangerats. Dammsugaren tar vähäldigt stor plats. Hmm. Sladden utgår från ovanpå ryggen, liksom. Om sladdutgången satt upptill/framtill skulle hela sugaren ta mindre plats. Och den låter väldigt mycket. Och den är så himla stark! Smådelar i det knarriga parkettgolvet följer faktiskt med ibland och måste letas fram bland allt damm i dammpåsen. INTE BRA. Hmm igen. Vad kostar en dammsugare?
Lite senare. Nu har jag kollat lite på netet. Och är rätt så matt. SPRAKET, mina vänner. Vilket språk dom för i El*ektrol*xes annonser: ”… möjliggör smidig och enkel skötsel runt ditt hem.” Jag vill ha dammsugning I mitt hem, inte runt det. Och varför kallas BOSTAD numera för HEM i alla möjliga sammanhang. Ja, vi vet ju svaret och inte blir vi gladare för det …
Jag ber att få rekommendera en tystgående dammsugare, Ökenråttan! (Och om det finns: en som inte kräver specialdesignade påsar med spoilers och extralysen som kostar botåt 30 kr styck. Urfånigt.)
Groomen specificerar det till alla som spelar brutna ackord på gitarr. Vilket han nog tycker att alla ska kunna.