Plötsligt sträckte jag på mig, tittade ut genom fönstret, slog ihop datorn mitt i en nyredigerad mening och sa:
– Nänu! Nu! Nu sticker jag ut och cyklar!
Innan jag hade hittat hjälm, cykelnycklar, shorts och linne samt fått ordning på en sned cykelkorg, hade jag ilsket fräst åt skohornet och slängt en oskyldig strumpa åt vargarna i källaren.
– Morr, stånk, suck och pffft, sa jag till förvånade familjemedlemmar som kom i min väg.
Väl ute i solen, funderade jag på vadan detta (i och för sig inte så stora) utbrott kom sig. Och konstaterade att det var hjälp-mig-overload med en släng av astma som fick bägaren att rinn… välta omkull.
I tur och ordning!
1.
Allergin satte klorna i mig och jag nös 30 gånger, fick svårt att andas medan högerögat murades igen och kändes lite som en lårkaka. Betapreden som man tar vid sådana anfall (och när man har falsk krupp), visade sig vara lite till åldern kommen.
2.
Två olika barn kom med fem olika frågor på kanske 15 sekunder:
– Var är pappa?
– Hur stavas shampoo på svenska?
– Vet du hur man gör veganska chokladrutor?
– Var är pappa?
– Är dom här shortsen för små?
– Är det nån som vill ha den här? [oklart vad] Var är pappa förresten?
– Hur stavas shampoo på svenska?
3.
Fem olika personer använde plingplongande Messenger och sms för att be mig om saker som jag vanligtvis inte finner det minsta ansträngande under samma 15 sekunder som ovan.
• Är den här kjolen för kort att ha på jobbet? [snygg bild på snygg kjol, finfin slits]
• Kan du kontakta XX för att ZZ inte har fått YY av NN och PP inte svarar när jag ringer? TT har tydligen hoppat av.
• Till Skypemötet på onsdag kl 18 bör alla ni i styrelsen ha läst igenom dessa 30 A4 (se bilaga). [sju bilagor på sammanlagt drygt 50 sidor]
• Vilken tid kommer ni på fredag?
• Kan du skicka in KK och LL samt MM ifyllda snarast möjligt? Vi får strunta i GG för att hon och HH är inte on speaking terms.
Å ja ba:
Där cyklade jag i solskenet i hjälm och shorts samt linne, men med blott en strumpa, och funderade på hur trist det hade varit om inget alls hade hänt.
Så då cyklade jag lugnt hem och bloggade lite. Åt en glass och bad strumpan om ursäkt samt sade till alla att resten av dagen ansöka om audiens via på skrivmaskin skrivna blanketter i tre exemplar. Och så sa jag:
– S-C-H-A-M-P-O.
Schönt att du är mänsklig och möter motstånd och får utbrott.
Schälv undeviker jag sånt genom att bo ensam och inte gå ut under sådana här dagar.
Sådan lösel jag ploblemen. Lättelättelätt föl en ploblemlösale.
Du får min triple overload att kännas som rena pensionärstillvaron – men utan bingo och gräddtårta.
Men visst blir man lite stressad när en närstående hustru dels gömmer flingpaketet (det med de GODA bovete/chiafröflingorna) och sedan ber att få låna en svart tuschpenna (hon FÅR ha egna) varpå jag börjar förklara att den ligger i en väska som inte finns i just det rummet men innan jag ens hunnit börja får besked att det går bra med en röd och just ska ge henne den (hon FÅR ha röd, också – och vilken jävla färg som helst, för den delen) när hon talar om för mig att den ligger på bordet alldeles framför mig i samma ögonblick som jag nästan tagit den i handen för benägen utlåning.
Vad är det som händer? Jag brukar inte ha problem med våren. Jag tycker mycket om den. Faktiskt.
Oooh, Skogsgurra. Jag är så innerligt förstående just nu. Fling-tusch-penn-WTF-handen-va … och så blir man helt enkelt galen.
Me likey våren väldigt mycket. (Nehj, det är inte sommar än.) Men just nu vill jag som en björn gå i ide. Och det är inte vårens fel.
FAST KLOCKAN 10 IMORRN TAR JAG TÅGET TILL STHLM. (Jag är väldigt mycket inne på att ge order till mig själv.)
Men Hoppla så kvickt tågluffningsbåset var över! Där kanske man hade kunnat bidra med nåt. Och hannoia, hon, hon har bloggat långt som en fantasybokserie om SIN bröllopsresetyptågluff för tre år sen.
Men jag har full förståelse för utbrott. Själv har jag dock klarat mig helt från sådana i dag.
Tågluff kanske kommer tillbaka när Lotten hittar fotona frexten.
Fast lite utbrott höll jag på att få när jag hörde lite hockey på radion förut. ”Han höll på att bli stående blixt stilla” sarom. Välartikulerat.
Fast kära nån, vad alla är välkomna tillbaka till tågluffarbåset; där behövs det hjälp!
Förrexten – ”han höll på att bli stående blixt stilla” var ju inte bara en språklig bedrift utan även en skridskomässig sådan. Halk, hoppsan och inte alls stilla … om man säger.
Jag höll just på att ropa något anakronistiskt till sonen: ”Vi är ute i trägårn om nån ringer!”
Och det var inte länge sen det uttrycket behövdes. Tiden är mobil, och med den tekniken.
Hihi, Cecilia: Och var är ni om nån inte ringer, fniss fniss.
Strax innanför fickan som telefonen ligger tyst i, förstås!
Men just nu är jag inne för precis när jag rotat reda på redskap och handskar och skulle sätta igång kom jag på att jag måste ju vätska upp mig också. Så nu sitter jag och väntar på att resorbvattnet ska bli klart.
Jag blir så mallig att jag kom ihåg att tänka efter före den här gången! Både handskar och vätska. Wow, liksom.
Och du Cecilia, visst gick du till Compostela härförleden (lite roligt där …). Nu ska yngste sonen gå. Väldigt långt är det. Hur överlevde du? Tips?
Behöver lite översättnings-synonymhjälp. (Har kollat online men inte hittat vad jag söker.)
”Acknowledge” i meningen ge kredit till någon för en bedrift – på svenska.
Tack på förhand!
Fick inte tågluffa som tonåring och blev aldrig av senare heller.
Har kompenserat med lite roadtripping istället.
Compostela-tips:
Gå inte från Saint Jean Pied du Port över gränsen. Övernatta halvvägs. Det är början. På slutet: stanna på vandrarhemmet vid berget med stora monumentet och gå in i staden på morgonen. Gärna en fredag för då svänger de rökelsekaret.
För övrigt: skit i de beräknade etapperna i guideboken. Du är inte där för att prestera. Det är inget Vasalopp.
Ha bra skor och strumpor. Många strumpor! Vätska upp ordentligt på morgonen. Ha på huvudet.
Det jag definitivt skulle ta med mig igen är min stora viskossjal och skinntofflor som är luddiga och gosiga inuti. Sjalen var badlakan och kjol och skön att ha över sig när vi åkte tåg och flög mm.
Hellång regnrock var för vimsig runt benen så jag blev blöt där i alla fall.
En bit snöre och klädnypor är också bra. Om ullstrumpor: ta en olivtvål till både strumpor och dig själv.
Jag stickade strumporna sjlv och gjorde en liten ögla på skaftet. När de hängde och torkade på ryggsäcken trädde jag snöret igenom öglan och fick med mig allihop hela vägen.
(Vi gick inte hela vägen. Vi gick från Saint Jean Pied du Port till Pamplona, tåg till Sarria och gick därifrån till Santiago.) Man måste gå de sista tio milen för att få diplom.
Stämplar är kul, men det måste rymmas allihop på passet: en om dan i början och två om dan på slutet.
Tack för klarläggandet, Cecilia.
Jag blev lite nyfiken och tittade i Google Maps. Där är det riktigt långt.
Men SG, jag råkade faktiskt på en blogg häromdagen som berättade om ett par som gick ända från Stockholm. Jag tror det tog 275 dagar. Men sen flög de nog hem igen.
När jag gick så mötte jag några som gick ”hem” också. Oklart vad det innebar.
DET skulle jag gärna hava gjort medan jag hade kropp till det. Men då var tiden en bristvara. Och nu tror jag inte att jag ens tar mig till Ludvika till fots.
ÖR:Tack för din fråga ang pilgrimsleden. Fick anledning att googla och lära mig massor mer om den.
Bl a, ”spanska delen” 80 mil. Ungefär dubbla Kungsleden.
Sonen flyger till Biarritz och promenerar därifrån till Compostela. Långt. Men han har bestigit Kilimanjaro så … Utrustning har han förmodligen, men du Cecilia, den där handduk/kjol-schalen tror jag nog att han hoppar över.
Vi flög också till Biarritz med ambitionen att åka kollektivt till Saint Jean. Men det strejkades så vi fick dela på en taxi. Tur vi var fyra i gruppen.
Går från Biarritz, blir det nordliga leden då? Den längs havet, upp och ner på den kuperade kusten. Har jag hört …
OT, som det mesta: EFTERLYSNING
Som medlem i Woodehouse-sällskapet förvånas jag av det låga intresset. Plums underhållande berättelser och Hammars suveräna översättningar borde kunna vara en effektiv slappspråksmedicin.
Jag kan tänka mig att många reguljära Lottenkommentatorer skulle ha glädje av de specialutgåvor och tidskriften Jeeves som sällskapet förgyller vår brevlåda med. Och ni, som bor i stockholmstrakten, känner väl till Woodehouserummet på bibblan i Märsta? Värt ett besök.
Jag har föreslagit en tunn antologi med woodehousetexter att användas i svenskundervisningen. Hans korta noveller är alltid humörstimulerande och ger en väldigt bra känsla för hur svenska språket kan (och bör, om man får vara lite dogmatisk) hanteras.
Kanske någon i det här gänget hoppar på?
JA! Jag hoppar på ALLT!
Jag (som alltid är först med domedagsprofetior eftersom det är så tydligt att jag får färre föreläsningsuppdrag när konjunkturen är på väg ner) har massa tid över!
(När jag inte är i N.Y. eller redigerar fopollsböcker.)
Sanna mina ord: det kommer att uppstå ett stort behov av välskrivna, roliga och intressanta texter.
Sonen ska gå Camino Francés till Compostela. 80 mil. Och han tänker gå hela vägen.
SG: Hallååå. Översatta engelska texter som exempel i svenskundervisningen? Även om man tar Birgitta Hammars mästerliga översättningar! Vad en Wodehouse (ett o där i början)-text skulle visa är hur Birgitta Hammar hanterar det svenska språket när hon översätter från engelska.
Och måste man då inte dra in de engelska originaltexterna också? Och vad bleve det då för svenskaundervisning?
Det, ÖR, låter ju som en lysande idé. Ett gränsöverskridande samarbete mellan olika lärare. Eller, om det råkar vara en lärare som har samma klasser i både svenska och engelska, ett gyllene tillfälle att blanda timmarna huller om buller.
”Magistern, har vi svenska eller engelska den här timmen?”
”Ja.”
O man ska diskutera mästerliga översättningar från engelska till svenska får man inte förbise Sven Christer Swahn, för de är i en sån klass attm an itneens förstår att de är översatta.
Samt Britta Geijerstam. Förstås.
Jag är gärna med i Wodehousesällskapet.
Det blir mycket bra svenskundervisning, ÖR. Då kanske både gossarne och flickorna sin läsning lustig finna. Jo, mer att korra.
Tanken var att i första hand ge Plum lite spridning och i andra hand att ge barnen, dvs personer under 18 års ålder, en chans att ta till sig bra text på ett sätt som är mer lustbetonat än vad man använder numera, jag antar att man kanske lämnat rodden och ormarna. Men ändå. Bra läsning – inte bara textexempel – är tanken.
Och kanon! Visst vore det fint om en enkel hänvisning till Steggles, Woosters musicerande eller Jeeves pick-me-up fungerade ungefär lika bra som ’avdankad arm och grå’?
En till… i en ledare i en mig näraliggande gårdagstidning: ”att bränna pengar i sjön”.
Press Stop! ÖR till Akademien!
”- Vi behöver en skicklig jurist och en berättare, en författare, säger ledamoten Göran Malmqvist till Expressen”
Jurist? Ja.
Berättare? Jo.
Författare? Jomenvisst!
Då kan det bli uppfriskande cykelturer till Stortorget. Även om De Gamble kanske fördrar att åka gratistaxi. Nya friska vindar! Och cykelturer.
Men SG, jag menar att dom texter som används som exempel i svenskaundervisning ska vara direkt från the horse’s mouth, alltså författarens egna ord och inte översättarens ordasättningar. Använd Wodehouse i engelskan kanske, men vill man i svenskan ha äkta texter som är just roliga och ordvirtuosa, då kan man ta Tage D., Barbro A. och Astrid L., särskilt hennes flickböcker, faktiskt. Falstaff, förstås. Tecksempel.
P.S. Jag är inte lättflörtad. D.S.
Vad säger att en oskolad författare behärskar språket bättre än en språkmänniska som får uppdragen i kraft av sin kompetens?
Författarna kan vara fantastiska men också rätt så mediokra språkligt sett. Alla är inte en Martinson eller en Piraten. Eller Kerstin Ekman.
Någon flirt handlar det inte om. Vi har ju båda våra fasta punkter och jag skulle aldrig kunna tänka mig att bete mig som en kulturprofil i det avseendet. Nej, inte alls så. Men Malmqvist krav på nya ledamöter tyckte jag passade in på du-vet-vem och det var värt att uppmärksammas.
Malmqvist är tydligen inte nåt att hålla i när åskan går, och inte vill han ha nån språkpolis i akademien heller. Prutt!
Puss, SG!
Och: Vad är ”en språkmänniska”?
Apropå förra inlägget:
https://www.regionostergotland.se/Om-regionen/Pressrum/Nyheter/Gratis-Interrail-for-18-aringar–anmalan-oppnar-inom-kort/
Idag är temperaturen överkomlig och jag har haft en värmepumpsnisse här som ska fixa smidigare uppvärmning av huset.
Det kommer bli kuckumaffens när det är klart.
Mest längtar jag efter att få sätta upp en vävstol och väva, men en sak i taget.
Resa längtar jag inte efter alls, utan nöjer mig med att läsa Lottens och båsets samlade reseberättelser.
Ja, vad ska man annars ha en vävstol till?
Silly me.
TACK för länken, Karin! Nu vet vi precis vad som gäller!
Och tack för att du hellre läser mig än reser – det känns mycket uppmuntrande, Ninja!
Tja … man kan dra på och förskeda och solva och skeda och knyta upp trampor.
Eller kanska att nr 1 och 2 ska byta plats. Jag har inte full koll.
Jag reser också hellre i soffan än står i svettiga långa köer på hårt golv i trängsel med andra.
Jag har aldrig förstått charmen med det. Men det sägs vara populärt.
[…] på nätterna, cyklar i vredesmod ut i spenaten (som när nysningarna och frågorna var så irriterande häromdan) och har fått ett plötsligt begär efter handkräm och […]
En liten anknytning till bilden från Riddarhustorget med damcaféet för nåt bås sedan. Riddarhuset har gjort en utställning om Riddarhustorget. Det finns en liten utställning med föremål i själva Riddarhuset och en väldigt spännande ”utställning” på Riddarhusets webbplats: riddarhuset.se/riddarhustorget
”Lyxkryssning” – det är Grejen!
Varken trångt eller svettigt. Och sover bra gör man medan de högintressanta havsvidderna glider förbi och man super sig stupfull i baren, på de många restaurangerna, i hytten och på däck.
Shuffle-board är ju ett Såå trevligt spel där man utvecklar sin personlighet och kan hitta på lömska små hyss med klubban. Konversationskonsten, som kanske är passabel till en början, blir alltmer uttunnad och till slut drar man sig tillbaka till någon lugn vrå och förbannar att man gick på den bluffen, också.
Läs ”A supposedly fun thing I’ll never do again” av David Foster Wallace och du kommer att inse att begränsade resurser många gånger är en välsignelse. Vid diskussioner här i Pörtet är mitt slutliga argument: ”Passa dig noga så jag inte tar dig med på en jordenruntkryssning!” Det är ett oslagbart och tämligen oblodigt hot.