Nu är vi i Spanien – jag och 40 klubbkompisar. Vi har såväl gamla elitspelare och nuvarande landslagsspelare som runda motionärer och sådana som knappt är torra bakom öronen. Jag är klart äldst av damerna; bland männen finns en som är ett halvår äldre. MEN JAG HAR I ALLA FALL ONDAST I KNÄNA!
Och vad har hänt sedan sist?
När vi landade i Barcelona, dök herr Kackerlacka upp. Spanjorerna tittade slött på den, där den sprang mellan resenärernas fötter. Vi svenskar pekade, tjoade, sprang efter för att kolla och mäta och i största allmänhet bete oss som på Skansen. Men en person gick stilla fram mot det lilla djuret, sträckte ut handen och bjöd den att kliva på. Hon lyfte upp den till axeln och pratade lugnande och frågade var Wall•e var någonstans.
I morse funderade vi över hur det kommer sig att den spanska frukosten är som den är. Kan det månne vara så att människorna inte har blivit hungriga igen sedan gårdagens sena måltid och att frukosten är så god som möjligt för att alla de facto ska peta i sig i alla fall lite grann?
Och nu undrar ni förstås hur det är att vara 208 cm lång? Så här:
Ikväll kl 21 spelar vi vår första match. Sedan är det turneringsinvigning med flaggor och nationalsånger. Sedan äter vi kvällsmat. Helt normal, spansk ordning.
60 kommentarer
