Ursäkta allt prat om sociala medier i den här bloggen som ju ska handla mest om mögel och stukade kroppsdelar samt illasinnade legobitar. Men jag måste, för försörjningens skull, allmänbilda mig (och i förlängningen även andra) i ämnet.
(För er som lider av twitteraversion eller bara allmänt ointresse: grundkursen som räcker till kafferastsprat kommer nästa vecka.)
Jag har intervjuat Katarina Nyman, en av sju SJ-twittrare som på ett mycket tålmodigt sätt twittrar svar på frågor om resegaranti och förklarar växelfel samt letar reda på folk som kan beskriva en korrekt vagnlutning.
Det var inte helt lätt att få hitta fram till en mejladress; så här såg det ut när jag först (utan att tänka efter) googlade lite:
Tänk er nu att jag är Bosse Holmström runt 1973. Anteckningsblock trenchcoat. Pennstump bakom örat. (Men egentligen skrevs allt i ett enda mejl. Inga följdfrågor alltså.)
Hur hamnade du på SJ:s Twitterredaktion?
Vi som jobbar kommer från kommunikation, presstjänsten, marknadsavdelningen och SJ Prio (SJs kundprogram). Vi blev ”draftade” för att vi kan kommunikation och för att vi är intresserade av sociala medier.
Hade ni någon erfarenhet av Twitter förut – eller var ni bara osedvanligt duktiga på att skriva?
Ingen hade erfarenhet av Twitter, men vi hade alla öppnat ett eget Twitterkonto för att lära oss hur det fungerar. Eftersom vi alla jobbar med kommunikation så förväntas vi kunna skriva. 🙂 I förstudien bestämde vi hur vi skulle vara.
- Vi är personliga, avslappnade och snabba.
- Vi är inte ironiska men har glimten i ögat.
- Vi är trevliga, hjälpsamma, bekräftande och ska försöka vara objektiva.
- Vi ger korrekt och aktuell information.
- Vi är varierande och intressanta.
Jag ser framför mig hur ni sitter tillsammans, liksom som på en tidningsredaktion. Har ni skrivit ut och satt upp roligt twitter, eller på något annat sätt sparat minnesvärda tweets?
Vi sitter alla på våra vanliga arbetsplatser på olika plan i huset och inte ihop, så det finns ingen riktig plats för tidningsurklipp och dylikt. Jag – som sitter på presstjänsten – sätter dock upp klipp på vår presstavla.
Stämmer det att det bara är en person i taget som SJ-twittrar? Hur har ni i så fall koll på vad kollegan skrev igår? Har ni överlämningsmöten som på sjukhus?
Från början var vi fyra som twittrade och en projektledare som var backup. Efter jul skulle vi varit sju personer inklusive mig, som är ansvarig för redaktionen. Men så en bröt foten och en har fått vila en månad pga. hög arbetsbelastning. Men snart hoppas vi vara fulltaliga igen. Vi har redaktionsmöte varje dag där vi går igenom vad som kommit in sedan vi stängde dagen före (vi twittrar 09–16 varje dag). Vi använder oss av ett verktyg som heter Cotweet där man kan följa konversationen på ett enkelt sätt. Men även om man inte är huvudansvarig en dag, så följer man oftast konversationen ändå – fast det är inget krav. Jag brukar t.ex. scrolla igenom twitterflödet i mobilen varje dag på väg hem.
(Här skulle jag om intervjun skedde IRL ha sagt något om obetald arbetstid och nickat igenkännande.)
Är det kul? Stressigt? Upplyftande? Svårt?
Det är både kul, stressigt, och upplyftande. Fast mest kul!
Har ni fått beröm, trumpetstötar och fyrverkerier för ert jobb mitt bland all kritik mot SJ:s förseningar?
Vi får ofta beröm. Många skriver att de inte gillar SJ pga. av förseningar och annat men att de älskar oss på SJ_AB och tycker att vi gör ett bra jobb. 🙂 Vi har också fått beröm på flera bloggar och många hör av sig till oss och vill att vi ska komma och föreläsa om sociala medier, vilket vi gör ibland om vi har tid. Nu har vi dock fått så många förfrågningar att vi tackar nej och funderar istället på att starta en egen erfargrupp inom sociala medier.
Har ni funderat på att göra tjänsten till även en grynings- och skymningstjänst så att ni faktiskt twittrar när de flesta åker tåg?
Vi har funderat i de banorna men vill att SJ_AB ska vara kunddialog och inte kundtjänst och vi tror att om vi höll öppet längre skulle det bli en kundtjänst istället. De flesta frågorna vi får in efter 16 handlar om tågen är i tid eller inte och de kan man se på sj.se. (Kundtjänst har dessutom öppet till 21.00.)
Är det allmänt känt på SJ att ni twittrar? (Jag försökte hitta en mejladress till er, och fick från SJ svar som antydde att folk inte ens visste vad Twitter var.)
Det har gått ut info på vårt intranät, i vår personaltidning, i vår kundtidning Kupé och på sj.se. Dock har vi ingen gemensam mejl.
Hur ska man tänka när man egentligen behöver 240 eller 700 tecken för att få fram det man vill skriva, men det bara finns plats för 140?
Man måste använda sig av förkortningar som inte alltid stämmer överens med svenska språknämndens regler. Jobbigt i början men man vänjer sig. Det är bra budskapsträning! Vi skriver t ex ofta:
& = och
m = med
pers = personal
Några gånger har ni haft gästtwittrare. Hur har det funkat?
Vi tar ibland in folk från organisationen med specialkunskaper. Det kan vara fordonschefen, kundtjänstchefen, SJ Prios chef med flera. Vi på SJ_AB kan svara på det mesta eftersom vi har ett nätverk med personer runt om i organisationen men vi tycker att det är kul och bra att profilera andra personer på SJ som är ansvariga för områden som kunden har väl kännedom om. Igår tog vi in en extern gästtwittrare – Banverket – som fick många frågor om infrastrukturen.
Läser ni twitter som inte är riktat till SJ_AB?
Vi har ett antal sökmotorer som vi använder oss av t.ex. Netvibes och kan på så sätt följa (och svara på) vad andra skriver om tåget och SJ. Det beror dock på arbetsbelastning hur mycket vi hinner med.
Är ni hemliga och anonyma eller kan du rabbla förnamnen på de sju som twittrar?
Vi är inte hemliga, våra namn står i vår bio på vår twittersida. Vi heter Katarina, Marie, Annika, Susanne, LB, Marcus och Margareta.
Har någon av er förresten råkat ut för en dråplig SJ-resa? (Själv tog jag i december tåget från Eskilstuna kl 14 och kom fram till Stockholm kl 19 – fyra timmar för sent.)
Jag själv har inte det utan mina resor brukar flyta smärtfritt. (Har tyvärr inte hunnit fråga de andra i redaktionen.)
(Här skulle jag om intervjun skedde IRL ha påpekat att man inte är en
riktig svensk om man inte har en SJ-historia att dra på släktträffar och styrelsemöten.)
__________________________
Tack, Katarina Nyman, för att du orkade och tack, tack, tack för att ni alla har glimten i ögat! (Vad stackarn inte vet, är att jag i detta nu har skickat ett nytt, långt mejl till henne eftersom jag idag inte fick byta en ombokningsbar biljett pga. att ”bokningen var spärrad” för att SJ misstänkte att det tåg som jag tänker åka med ”misstänks vara ett sådant som drabbas av svartabörshandel”.)
Uppdatering
Ack, sådan besvikelse. Här såg jag framför mig hur jag skulle dras in i en svartabörshärva och hur Lottengate med eldskrift skulle … äh. Det som hände igår var att jag skulle boka om en biljett. Men trots att det fanns platser kvar, kunde tjejen i kassan inte göra något eftersom ”de” (oklart vilka) ibland låser bokningen på avgångar som lockar svartabörshandeln.
Idag på Stockholms Central var det ingen svartabörsrisk. Jag fick min biljett och tjejen i kassan sa:
– Va? Va? Nej, de [oklart vilka] låser bokningen ibland när de tar bort en vagn, men inte annars.
– Tar bort en vagn? Varför tar man bort en vagn?
– Öh. Svartabörs … näe. Det kan jag inte tä… näe. Varsågod, här är biljetten, trevlig resa.
Så nu sitter jag i lugn och ro på tåget mot Lund och inte är vi ens sena. (Men kan man bara låta det där med svartabörsstängningen vara? Måste vi inte tillsätta en utredning eller nåt?)
Finns det osociala medier? Är inte det en contradiction in terms?
(Finns det folk som älskar SJ? Att det finns folk som skulle vilja älska SJ, vet jag.)
Jag tror inte jag riktigt fattat vitsen med twitter så jag ser fram emot grundkursen. Det var i alla fall en intressant intervju du fick till via mail, och sen undrar jag om SJ verkligen har en teatergrupp.
Helt korrekt, AB: att det heter "sociala medier" diskuteras hej vilt. Men tids nog kommer vi nog att kalla det något lämpligare och mer förståeligt. Eller så kommer vi inte att kalla det någonting alls eftersom det bara finns och äääär överallt runtomkring oss — kommunikation helt enkelt.
YBB: Om nu SJ har en teatergrupp … tror du att de sätter upp "I väntan på Godot" då?
SJ:s teatergrupp kanske behöver våra tips? Förutom "I väntan på Godot" kanske "Vi betalar inte, vi betalar inte" av Dario Fo hade varit intressant?
De kan också dramatisera Proust "På spaning efter den tid som flytt." (Nu blir jag osäker på titeln.) Mycket tid har flytt från tågresenärer i Sverige därför att spåren opraktiskt nog ligger utomhus.
Jag tror deras största framgång var uppsättningen av "I väntan på vad då?"
Den gavs nämligen som radioteater över deras högtalarsystem.
Borde inte teatergruppen sätta upp "Vilse i pannkakan"? Trots att de har spår att hålla sig på lyckades SJ ställa in ett tåg för att det var försvunnet.
Och snälla Lotten, berätta om ombokningsvägran. En historia om dig som misstänkt svartabörshaj sätter igång min fantasi.
Självklart kommer rapport om mig som svartabörshaj. Just nu sitter jag på golvet i en mässlokal i Kista och förbereder mig för att föreläsa kl 11.
Det intressanta blir om jag får byta till mig en biljett från Centralen kl 14 …
Hej Lotten!
Du har en award för kreativt bloggande att hämta i min blogg om du vill ha den. Motiveringen lyder:
– Lotten upptäckte jag i advent då hennes spännande kalender var aktuell. Kreativt är bara förnamnet. Snacka kunskap och förmåga att hantera språket här va'! Herregud. Vilket engagemang. Dessutom är hennes "vardagsbloggande" både roligt och engagerande. Stort.
Jag vill inte twittra med Sj. Eller någon annan. Mitt liv är redan pyttipanna.
Jag tar en siest i stället, vilket wv föreslår.
Hej SJ!
Skälet till att vi klankar på dig är för att vi ÄLSKAR att åka tåg i vårt vackra land, och att vi alla har underbara minnen av drömmerier, idéer, samtal, situationer, dråpligheter, insikter som har skett på tåg. För att inte tala om vilket suveränt fortskaffningsmedel tåg kan vara när allt FUNGERAR.
Vi vill inte leva utan dig, SJ, men vad gör vi? Ska vi gå till relationsrådgivaren? Eller ska du helt enkelt bara ta och skärpa dig?
Tågfantasten Olle B.
Jag är ingen riktig svensk. Har ingen SJ-historia. Däremot en Italiens Järnvägar-historia som är för lång för att dra men som slutade lyckligt, tack vare att en välvilligt inställd konduktör som såg ut som Pavarotti täckte upp för sin inkompetente kollega.
Ser man ut som Pavarotti och täcker upp, så förstår jag precis hur det går till.
Rapport angående min svartabörsverksamhet: av en höna blev en fjäder. Ska strax uppdatera.
Lotten: "I väntan på Godot" var säkert teatergruppens första uppsättning.
Lyssnade på dig idag på InternetExpo och skrattade nog mest av alla. Du är en riktig Motivational Speaker!!!
Du ska inte deppa över att du inte får så många RT på dina Tweets, för du har ett mer intellektuellt språkbruk och en annan form av humor än t.ex. B-Bella… Se det som någonting bra!!!
Jag har alltid haft samma problem och fick en fin komplimang som jag bollar vidare: "du är mer intelligent i din humor än de flesta och det gör att många inte förstår din briljans!"
Ser också fram mot en grundkurs. Eller ännu hellre "twitter for dummies" kurs. Har en känsla av att jag borde kunna klura ut det själv men är väl för lat. Samt att jag inte vet om Twitter övh behövs…
Tågvagnar på svarta börsen?
Ser man ut som Pavarotti så täcker man väl det mesta?
Eh… Skulle ju vara:
Tågvagnar på svarta börsen? Undrar vad de går för?
Aaaa, Lina! Nästa gång måste du komma fram och prata efter föreläsningen! Jag kramas sällan, men … ibland …
Oj, tack Lisa! (Jag läser allt i fel ordning och huller om buller!)
Övrigt: Jag är omdirigerad till en restaurang i Lund och kommer inte att kunna följa OS framför tv:n förrän bortåt tiotiden ikväll.
HU!
Lisa! Jag kan inte kommenterar på blogspotbloggar.
Det spelar ingen roll på vilket sätt jag försöker, jag loggar in och googlekontar mig och namn/webbadressar mig och stånkar. Men nej.
Fast stort tack för "awarden"!
Du får gå en blogspotkommenterarkurs, Lotten!
Jag är så barnsligt förtjust i småtöntiga skämt så jag måste bara få föreslå en pjäs till SJ:s teatergrupp;
En handelsresandes död.
Så.
(Och det borde heta asociala medier, om begreppet passerade BSD och det faktiskt fanns en motsats.)
När jag skulle skriva ett brev i MS Word till en affärskollega i Braslien började jag käckt ”Tjena Bosse i Brasseland”. Men näe, det där ordet Brasseland gillades inte alls utan W tyckte det skulle vara Brandslang.
Och här på tampen Stefan Demert gamla slagdänga från när det nu var.
”Boka platsbiljett och res, medan möjligeten ges. Med vår järnväg vart du vill. Snart finns den inte till.
Tag en tripp med 2:a klass – gratis vatten, bruna dass.
Om du kommer fram i tid, så fröjda dig därvid.
SJ, SJ, gamle vän. Konstigt att du lever än. Men du ser rätt krasslig ut. Snart hörs ditt sista tut.
Unna dig en kafferast. Det finns smörgåsar i plast. Dom har rest i många mil, men ligger ändå kvar.
Snart går hela linjen tom. Banvallsgruset går i blom.
Sista loket hostar till och stannar och står still.
SJ, SJ, …”
Vi trallar alla med, Jack!
Vilket härligt blogginlägg!!! Jag tror jag ska börja följa din blogg!
Självklart ska du det, Moniqa! Men akta dig — det är mycket mögel, basket och gamla dammiga böcker …
[…] och har ett antal anställda satta att sköta dialogen med kunderna. De har onekligen fullt upp. Anställda twittrare som måste vara utrustade med betydligt bättre tålamod än de resenärer som de svarar på […]
[…] UPDATE: Hittade en intervju med SJs Twittrare hos Lotten i posten “https://www.lotten.se/2010/02/intervju-med-sjs-twittrare.html“. […]
[…] Intervju med SJ:s twittrare […]