Hoppa till innehåll

Svininfluensavaccinet är inskjutet!

Jag har gått i demonstrationståg (är gubevars uppvuxen på 1970-talet i Luleå) och stått bland gulblåa supportrar för att komma in på Råsunda samt klämt mig ut ur Stadion efter en Coldplay-konsert. Men det är numera riktigt sällan som jag med likasinnade ute i verkligheten strävar mot ett gemensamt mål.

Matkö i Canada på 1930-talet.

 

Vaccinkö i Sverige 2009.

Att jag får den stora äran att vaccineras före nästan alla andra, beror på att jag pga. en liten diskret astma befinns vara i en riskgrupp. Det känns lite fånigt eftersom jag måste äta en kattpäls eller springa uppför Mount Everest i minusgrader för att få ett anfall. Men vad gör man inte för att få ett tillfälle att få blogga om sina upplevelser?

I kön var jag banne mig 30–40 år yngre än alla andra. Det var rollatorer, det var permobiler och det var foträta skor samt gigantiska handväskor. Strax framför mig stod en urtjusig 80-årig dam med röd basket basker. Bredvid och bakom mig stod grånade män med plirande ögon och moderna, jättestora glasögon samt tageltofsar ur näsa och öron. Alla ville de förstås konversera den unga flicka som jag ju i sammanhanget hade förvandlats till.

– Det här är förfärligt. Skandal. Jag har då aldrig varit med om maken! knarrade den tjusiga på lunda-skånska.
– Määäääään inte äääääär det så faaaarligt inteeeee, gnällde de tre männen nästan i korus.
– Titta på träden – så vackra, försökte jag, som ju inte bryr mig särskilt mycket om vackra träd.
– Men det var bättre förr, sa tjusiga damen.
– I alla fall bilarna, sa en man.
– Men inte datorerna, sa en annan man.
– Eller medicinen, sa en tredje man.
– Ja, fast precis så här stod vi och köade när vi skulle få poliosprutan 1957!

Och så stod vi där och fullkomligen öste minnen ur oss. Mina barndomsminnen krockade med deras medelåldersminnen och under hela diskussionen bidrog den tjusiga med ”usch” och ”näe” samt ”det tycker jag då rakt inte”.

 Inne i lokalen fanns 20 sprutstationer och sköterskor med operationsgröna kläder.
När vi hade stått i kö i 15 minuter, insåg den tjusiga damen att det ju skulle komma att gå kvickt, det här – och blev på ett sprudlande humör.
– Men klä på den stackars nakna statyn där borta något. Här går det undan. Titta på löven! Jaja, det regnar i alla fall inte på oss. Jag har varit så nervös för det här, men nu ser jag att …
(Min vetenskapliga undersökning säger än en gång att 91 % av alla surpuppor bara är rädda.)
Här får jag sprutan samtidigt som jag skrattande försöker ta en bild och konversera den skrattande sjuksköterskan, som även hon var i 80-årsåldern. (Min underliga frisyr begriper jag inte. Hade jag en tofs rakt upp? Hade jag nyss tagit av mig mössan? Är det ens jag på bilden?)

 

Det dukade bordet. Sticket gjorde inte ont, insprutningen gjorde inte ont och inte har jag ont i armen idag.

Avslutningsvis, är det så att jag har fattat ett beslut om att jag ska ta vaccinet. Efter att ha läst på och frågat alla som ”är i branschen”, fann jag att för mig var det ett riktigt beslut att jag skulle tacka ja till sprutan. Basta.

Men ni får ändå fylla kommentatorsbåset med avskräckande historier om kusiner som har tappat tänderna, mostrar som måste gå baklänges, kompisar som har varit förkylda sedan de fick sprutan och gärna dra paralleller till … poliovaccineringen i mitten av 1950-talet? Eller så låter vi diskussionens vågor gå höga och räknar ut hur många som kommer att ta sprutan. Och inte.

Share
Publicerat iBloggen

24 kommentarer

  1. Nämen, nu känner jag nästan att jag fuskat… Jag vandrade rakt in i ett öde väntrum på vårdcentralen, fyllde i blanketten, satte mig ner & väntade på att sköterskan skulle ropa in mig & 10 min senare var jag klar. Hade det inte varit för att jag blev tillsagd att sitta kvar i en kvart efteråt så hade jag nästan blivit fartblind…

    Nu har jag ju visserligen helt plötsligt fått två högtempade, hostande barn (varav ett kräkande) barn här hemma, och två da'r efter sprutan är jag ju lika oskyddad som en osprutad, så jag kanske får knorr iallafall, men jag får ju nå't att berätta för barnbarnen…

  2. En annan är ju inte ens en riskgrupp, snarare tvärtom. Nöffa ut genom livets gate så fort som möjligt vill ju samhället att vi åldringar ska göra.

  3. Jag, 60minus numera, har utsatts för ett antal influensastammar under min levnad. Detta tillsammans med faktum att jag blev helsjuk av influensasprutor de första åren jag fick dem (i tjänsten) gör att jag avstår sådant sedan några år, gör att jag också står över H1N1-sprutan.

    (Recensera gärna min meningsbyggnad och kommatering Lotten)

  4. Kommateringarna och parenteserna sitter som smäckar, Plastfarfar.

    (Jag är ju överdrivet förtjust i komplicerande parenteser. Vilket just denna inte är exempel på.)

  5. En tacker och känner sig hedrad

  6. Jag har också fått en kallelse men eftersom jag inte har lyckas komma fram till vad jag är mest livrädd för: sprutor eller svininfluensor, har jag bestämt mig ännu. Men det ser ju att vara ganska trevligt! (Närmar jag mig ett beslut nu kanske och grundar jag i så fall det beslutet på att någon faktiskt ler samtidigt som hon får sprutan?)

    Det bästa hade varit om jag inte hade så mycket annat för mig samtidigt som spruttiden var. Då hade jag ju kunnat tänka "Vad ska jag göra nu då? Ptja, jag kanske skulle svänga inom vaccinationsstället och ta en spruta eller så" och då hade det ju bara varit tidsfördriv och inte alls någonting helt hysteriskt skräckingivande!

    Om du tänker börja gå baklänges, Lotten, kan du säga till mig om det Innan jag eventuellt tar sprutan? Tack på förhand!

  7. Jag har också bestämt mig för att vaccinera mig, men eftersom jag inte hör till någon riskgrupp får jag vackert vänta till sen. Har inte riktigt koll på när det kan bli min tur, men det blir väl i slutet av november tror jag. Om det nu blir så att jag börjar gå baklänges eller kanske öronen trillar av så får jag ju något att blogga om.

  8. Nej hörru Lotten, man kan faktiskt vilja avstå från just det här vaccinet utan att vara rädd för det. Av samma skäl som man vill undvika antibiotika till exempel, för att man tror att det ska sparas till absoluta nödfall, för att det annars riskerar att göra mera skada än nytta.

  9. "Nej hörru Lotten, man kan faktiskt vilja avstå från just det här vaccinet utan att vara rädd för det."

    Nämen var har jag påstått tvärtom?

  10. Ahaaaaa. Anna tolkade min teori om den tjusigas rädsla som ett dolt budskap till alla som tvekar om vaccineringen!

    Det var alls inte meningen (även om det var en alldeles utmärkt tolkning).

    Den tjusigas rädsla handlade om köandet — det var köandet hon var rädd för. När det väl gick undan, lugnade hon sig. Och det skulle man läsa som just detta — och alls inte tolka som ett budskap och min åsikt om vaccineringen.

    Guuuuuud vad jag inte är djup och mystisk ibland!

  11. Aha, det kanske var jag som läste slarvigt. Borde nog sova nu. Nattinatt!

  12. Jag är också en oriskare, men jag tänker spruta mig.

    Nån gång har paralleller dragits med spanska sjukan och med tanke på att den skördade offer i 20-årsåldern (som jag har förstått det) så vill jag gärna att barnen, 18 och 20 år, vaccinerar sig också. Och jag kan ju inte vara sämre. Speciellt som jag anar att man är rätt utsatt som kyrkvärd.

    Så jag är inte rädd för "kultingsjuka", men det där med hjärt- och-lungmaskin-krävande epedimi är inte något jag önskar vare sig mig själv, min familj eller någon annan. (Eller samhället heller för den delen. Hur många såna där maskiner kan man skaka fram när det gäller?)

  13. Min farfar (f. 1890) berättade en hårresande historia om hur han 1918 ensam och sjuk överlevde spanska sjukan i en obebodd, övergiven stuga i fjällen. Det sägs att han klarade sig för att han var ett fysiskt praktexemplar.

    Vart tog de generna vägen?

  14. Ullah

    Hur gör man för att få en spruta här i stan? Nån som vet – Helena?

  15. Det var ju just de fysiska praktexemplaren som dog? Immunförsvaret fick fnatt och bröt ner praktexemplaren istället för sjukdomen. Ju bättre immunförsvar desto värre. Din farfar var nog en liten vekling eftersom han överlevde. 😉 Själv har jag gosat och delat trånga utrymmen med en trolig svininfluensasjukling utan att ens bli lite snorig, så jag har förklarat mig immun. Hoppas att grisviruset håller med om det.

  16. Nämen, Åsna! Här har man gått omkring och trott att farfar (längst på kompaniet) var en tuffing!

    Ujujuj, vad hela släkten kommer att protestera när jag lägger fram dessa nya bevis.

    Rapport: jag mår bra även idag. Dock åt jag kvällsmat såpass sent igår att jag inte har hunnit bli frukosthungrig. Det är en ovanlig känsla.

  17. Ulla — i Expressen står det hur man prioriterar i Sveriges olika landsting.

  18. Ullah

    Åh, vilken service! Tack Lotten och Anna!

  19. Kom på en sak. Har du testat att du får astma av att äta en kattpäls, och i så fall hur smakade den? Äts den med vaniljsås eller som den är?

  20. Kerstin

    Jag har aldrig blivit särskilt sjuk av vanlig influensa, på sin höjd är jag kraftigt förkyld i 2 dar eller så. Feber brukar jag inte heller få.
    Men i början av augusti blev jag hastigt sjuk, hade måttlig feber en vecka och hostade ca en månad. Jag har bestämt mig för att det var svininfluensan och därför hoppar jag över vaccinationen
    (och tar i trä!)

  21. Jag tillhörde riskgruppen astmatiker ända till jag för två veckor sedan gjorde en spirometrikoll och hade 115% av förväntad lungkapacitet!! Min "astma" induceras av allergi och då kan man ju ta en vanlig allergitablett. -Tack, sa jag och kände hur en 27 år gammal astmadiagnos lättade från mina lungor.
    Jag ska vaccinera mig nästa vecka och jag är så lycklig över att mina lungor är i form!

  22. Jag ska vaccinera mig, har jag bestämt. Tror jag. Det verkar helt enkelt bäst. Och så gillar jag logik. Har jag utan protester vaccinerat mig själv och en hord barn utan minsta betänkligheter känns det lite märkligt att hoppa över just den här bespruttningen.

    Jag hoppas att fler tänker vaccinera sig än vad det verkar just nu. Det isar lite i magen när jag tänker på hur sjukdomar kan slå i ovaccinerade eller otillräckligt vaccinerade trakter.

  23. Bespruttning var ordet!

    (Jag mår fortfarande bra, förresten. Förutom att jag har fått ont i den f.d. brutna tån. Nåt med väderomslag, kantänka.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.