Hoppa till innehåll

Dag: 8 oktober, 2009

Nobelpriset i litteratur går till …

… Amos Oz.

Äh, ja skoja ba. (Kl. 11 på förmiddagen.)

Men alla andra gissar ju och lillasyster Orangeluvan känner nästan Peter Englund och av vibbarna oss syskon emellan känner jag att Oz är ett bra namn inte bara på fantasiländer i närheten av Judy Garland.

(Uppdaterar förstås med facit kl 13:01. Men så länge kan ju ni gissa i kommentatorsbåset. Alla som gissar rätt får något av mig.)
______________________

Herta Müller blev det, som har varit på många människors läppar men inte framför mina ögon.

Men så ovanligt rörigt det var vid presentationen. Fylking skrek ”äntligen” redan när Peter Englund kom ut genom dörren och en Expressenmedarbetare (jodå) höll upp en förtryckt löpsedel med Herta Müllers namn på och tjoade ”först med nyheten!”, vilket ju är en sanning med modifikation eftersom Peter Englund faktiskt var först. Inte får det mig att tänka ”åh, Expressen är verkligen en klippa” i alla fall.

– Hon pratar på, röker hela tiden men har hjärnan med sig hela tiden! hör jag nu på tv:n.

Vilken simultanförmåga.

_______________________

Om ni vill se Expressens fjöntreporter: klicka häääär. _______________________

Den engelska motiveringen var snygg, tycker jag:

… with the concentration of poetry and the frankness of prose, she depicts the landscape of the dispossessed …

_______________________

HURRA! Jag har fem blivande nobelpristagare i hushållet! (Herta Müller har tydligen beskrivit hur det känns när ens mamma råkar klippa naglarna för korta på sitt barn.)

_______________________
– Det är viktigare vad hon skriver, inte vad hon säger!
– Hon borrar i det allmängiltiga!
– Inte i den självklara ångesten!

Vad bra, alla är helt klart överlyckliga över valet. Och här står jag med dumstruten och längtar efter Fo och Pinter.

Share
33 kommentarer

Att snusa anno 1974

Ibland måste man helt enkelt upprepa sig. Jag har nämligen i ett annat sammanhang berättat om detta, som ju inte får försvinna i glömskans mörker.

Vilket jobb – att jeansklä en jordglob före de datorgenererade bildernas tid.

Liksom Kalle Lind (En man med ett skägg) är jag (en kvinna med skägg på benen) hemfallen åt nostalgi. Det är som knark, men man kan få tag på grejerna på laglig väg.

I boken Ungdomsåret ’74 finns en text av Expressenmedarbetaren Stig Nahlbom. (Jag letade reda på honom för att höra om det var hans mustasch, vilket det inte var.)

 

Stig Nahlbom hade 1974 fräscha idéer om den då nya flugan portionssnus. I texten ordvitsar han först om ”påssnuset Lipton”, sedan skriver han:

”Jag kan förresten inte fatta varför man inte har snören även på snuspåsar. Det skulle ju vara oerhört praktiskt och hygieniskt både när det gäller enkla justeringar av snusets läge och vid snabbutryckningar.”

Artikeln är illustrerad med en snusskola som idag hade varit ett fall för Jämo eller Konstitutionsutskottet eller Barnombudsmannen eller de lede F! eller Hälsovårdsnämnden eller Pressombudsmannen eller kanske bara Agenda.

Share
Lämna en kommentar