Hoppa till innehåll

Med 30 års intervall händer det

År 1979 stod jag en dag och tittade storögt på två basketspelare som talade med mig. Att jag tittade storögt beror på att jag

  1. beundrade dem gränslöst
  2. har stora ögon.

Charles Barton och Ray Tarnowski var de två amerikanska spelarna i Plannja. Jag och Bästisgrannen dyrkade Ray & Charles såpass att vi sydde porträttlika dockor till dem i slöjden. Nu skulle man ju kunna tro att vi som normalt folk lade dessa dockor att sova i våra egna tonårssängar. Men så var det inte.

Vi gav en Ray-docka till Ray och en Charles-docka till Charles.

– Spitting image! sa den 213 cm långe Ray och pillade i Ray-dockans lilla garnmustasch.

Såpass förvirrade var vi alltså att vi trodde att de absolut ville ha wodoodockor. Charles ”Kalle” Barton gick trots detta vidare i livet och spelade både här och där och coachade lag i Grekland, Danmark, Israel och Tyskland och har fått basketbarn. Ray blev visst pappa när han återvände till USA. (Någon som vet mer?)

I alla fall så stod jag där och gapade med både mun och ögon den här dagen 1979. Av pur nervositet knäppte jag av mig halsbandet och började svinga det framför mitt eget ansikte. Svingelisving, for den lilla berlocken – en blå glaselefant – som en katapult mot mina utstående tänder och slog av en bit av höger framtand.

Utan denna lilla framtandsbit gick jag sedan i gymnasiet, försökte komma in på Scenskolan, blev trots allt kysst och med pojkvän. Jag läste även ett år på high school i landet där tandställning och porslinsfasader är ett halvt måste. Och jag flyttade till Lund och träffade stans snyggaste tandläkare – som morrande klistrade på ett litet plasthörn samtidigt som han svor över alla tandläkare som mött mig utan att knysta ett ord om små plasthörn.

Det lilla plasthörnet har under åren trillat av – särskilt inför bröllop, klassåterträffar och fotograferingar. Men just nu sitter det där.

Idag höll jag (som sagt) en skrivkurs som förgylldes av era fantastiska replikskiften från igår. Efter avslutat värv, hjälpte en av kursdeltagarna mig med att kolla tågtiderna i dessa rälsombyggnadstider när man måste åka halva Sörmland runt i buss för att komma hem.

– Direkttåg! Klockan 17:26!
– Men hinner jag det?
– Om du älgar NU!

Och som jag älgade. Rullväskan for som en bowlingkägla på drift i alla Sveagatans trottoargropar och regnrännor. En liten uteliggardam (som dock stod upp) försökte hugga tag i mig när jag sprang förbi.

– Stressa inte! ropade hon.

I gången på väg mot tunnelbanespärrarna sprang jag som Bruce Willis i kulvertar – alla andra resenärer vek undan som Röda havet för Moses. Men rullväskan fick plötsligt snetändning och lade

  • sig på tvärsan
  • fälleben för mig.

Precis som när jag nattorienterade, föll jag som en fura och han inte ens tänka ”hoppsan, nu trillar jag”. Med den lilla detaljskillnaden att 100 personer såg mig och att jag i fallet formade kroppen som gungstolsmedar eller undersidan på en eka. Först landade smalbenen på väskan, sedan rullade jag med magen mot golvet för att slutligen hugga tänderna i klinkergolvet.

– Ojojoj, gick det bra? hörde jag en röst säga.
– Huff skruff hump, svarade jag och bet mig i läppen med den numera vassa tand som redan har varit med om så mycket.

Jag reste mig upp, sprang vidare och hann med tåget eftersom det (surprise, surprise) var försenat. Tungan dras nu som en magnet mot tanden – tanden som för 30 år sedan tappade ena hörnet. Och idag det andra.

Share
Publicerat iBloggen

20 kommentarer

  1. Stackare. Var glad att det bara var ett hörn på tanden. Min väninna slog ut två tänder på ett hörn på bordet på en restaurang efter bara två glas vin. Blogen sprutade, akuten, tandakuten och 18.000 kr fattigare blev hon på den kvällen.

  2. Ray ser väldigt mycket ut som en blandning av Lasse Åberg och en Kjulabo. En särskild Kjulabo alltså, men jag vågar inte skriva ut några namn. Skoj!

    Det är helt perfekt att ha en utslagen tand nu när det snart är Halloween, förresten!

  3. (Och jag menar förstås att jag beklagar tandhörnsförlusten, också.)

  4. Fast nu när jag känner efter har jag mest ont i skrapsåren på knäna och det stora blåmärket på vänster smalben. Och hakan. Var landade jag med hakan?

    (Jag som precis hade kommit över träningsvärken från i söndags!)

  5. AJ! skrek jag så högt vid denna ohyggliga skildring att familjen flög upp ur sin soffkoma och trodde att jag höll på att dö, eller nåt.

    Och att jag inte var där med ett plåster! Det borde ha varit min tur att plåstra.

  6. Jag ser just nu på tv hur folk faller, slåss, knuffas och har sig. Och så tänker jag "jag vet, jag vet, visst gör det ont".

    (Och ingen får plåster!)

  7. Här i Göteborg finns ett talesätt som säger att man inte skall springa efter karlar och spårvagnar. Det borde nog gälla basketspelare och tåg också.

  8. ab

    Men jag har läst att spetsiga avfilade tänder anses snyggt och attraktivt i vissa stammar.

  9. Örjan

    Avfilade tänder är bra när man vill bita av segt kött, förklarar en mentawaier (från Siberut) i Den Stora Resan.
    Det fick jag aldrig redan på när jag var där för 20år sedan. Undrade mest varför traditionen fanns.
    Besökte då samma långhus som filmningen skett vid.

  10. Whoooooooo! Jag har världens snyggaste blåmärke på hakan!

    (Ska se om jag kan ta en bild sedan. Måste bara spela en basketmatch mot Söderköping först.)

  11. Man ska inte springa efter tåg! Min syster gjorde det förra året och trillade omkull på perrongen, slog sönder byxor, knän och händer och höll sen på att svimma på tåget efterom hon inte tål att se blod. Hon klarade i alla fall tänderna.
    Ger det några fördelar att spela basketmatch med avslagna tänder och blåmärken på hakan?

  12. Verifikationen säger "sneru". Troligtvis en förkortning av "Sneru, man ska inte springa efter tåg, då kan det gå illa."

  13. ab

    Wv säger ingst. Jag vet inte om det menar hingst, pingst eller möjligen angst.

  14. Mitt vw säger kismsxf.
    Eventuellt är det nåt obcent. (Vart det rätt stavat det där? Jag har en liten vilja att stoppa in ett s nånstans, men det känns som att det blir utrikiska då.)

    Sonen har slagit in och ut framtänder på löpande band medan de var av mjölktandssort. Tack och lov har han ändrat vanor i det avseendet.

    Dottern tog sin tämligen nya framtand och drämde den i något hårt på en matrast i skolan. Hon fick också blåa på ett plasthörn.

    Sen fick hon tandställning för att böja bort sitt stora överbett så att dylika olyckor förhoppningsvis skulle gå att undvika.
    Än så länge fungerar det.

  15. ab

    Wv säger dembides. Låter som en gammal grekisk filosof.

  16. Det är ju för underligt detta – nu har jag upptäckt blåmärken även i revbenstrakten.

  17. Ika

    Man får ju se till att det blir balans i tillvaron… Första tandhörnet tappade jag när jag var elva och red på en av föräldrarnas tjurar. (Fast det var inte så väldigt dramatiskt i verkligheten, i alla fall inte mer dramatiskt än typisk vardag på landet – men det låter ju väldigt dramatiskt när man berättar det för folk). Det andra tandhörnet tappade jag några år senare när jag tuggade snett på en morot.
    Ta det försiktigt med morötterna, hörni.

  18. Jag har fått en tid hos tandläkare George. (Fick välja mellan tandläkare Charlotte och tandläkare George.) På måndag. Men nu har jag glömt bort vilken tid och måste ringa till dem igen.

    Förträngning? Bortträngning?

  19. […] brukar jag skryta med att Plannja 1978 hade en amerikansk basketspelare som jag kände (Ray Tarnowski) och att han specialbeställde sina träskor från Småland eftersom han behövde storlek […]

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

wp-puzzle.com logo

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.